Vänstern vill ta bort vinster i välfärden. Det är bra, men räcker inte. Att vinst i vården blivit en succé beror på att de som byggde välfärden inte förstått skillnaden mellan fackliga krav och medborgarnas krav.
Vi väljare är inte dumma. Att människor i årtionden röstat på borgerliga partier beror inte bara på att de vill bli rika på sänkta skatter. Det beror också på systemfel i välfärden som de som byggt den inte vill se och förändra.
Att flytta sitt barn till en annan skola är ett stort steg, men bättre än att bita ihop och lida av mobbning, lotteri i vilken kvalitet på utbildning barnet får eller att digital teknik inte används i klassrummet.
Den offentliga sektorn växte och frodades efter kriget. Alla var nöjda, men sakta kom också klagomål. Dåligt bemötande, köer, undermålig kvalitet, små eller obefintliga möjligheter för föräldrar, anhöriga eller andra att påverka och förändra innehållet i verksamheten.
I det läget var det bäddat för en politisk offensiv med valfrihet och konkurrens. Om du är missnöjd kan du i alla fall byta skola, vårdcentral eller hemtjänst. Vi fick inte bara valfrihet utan ett helt paket av marknadskrafter, företag och vinster i välfärden. Nu börjar systemet krackelera. Kvaliteten har försämrats samtidigt som enskilda företagare blir rikare. Det borde vara läge för ett annat alternativ, men vad är det?
Vinst är ett slags kvalitetskontroll. Om produkten har hög kvalitet och rätt pris blir den såld och företaget går med vinst.
Det fungerar inte bra i välfärden. En strulig tonåring eller en dement mamma behöver hög kvalitet men priset är fast och det enda som kan öka vinsten i välfärden är färre personer, lokaler eller tillbehör. Uppföljningen är så gott som obefintlig.
Om vi inte har vinst måste vi ha någon annan typ av uppföljning och kvalitetskontroll. Hur ska den se ut? SSU skriver idag om "modellkommuner" där politiker, tjänstemän och fackföreningar ska styra. Jaha, var det inte precis det som misslyckades?
Nyckeln är demokrati. Välfärden byggdes för alla medborgare och alla medborgarna ska kunna påverka välfärden. Uppföljningen från medborgare, elever, anhöriga, patienter som visar på brister i kvalitet ska leda till förändring. Medborgarnas krav ska självklart vägas mot anställdas, men verksamhetens mål är överordnade.
Politiker i landsting och kommuner träffar dagligen anställda. Fackföreningar har laglig rätt till inflytande. När det gäller medborgare, föräldrar, elever, patienter, anhöriga som grupp finns få eller inga kanaler att påverka landsting och kommuner.
Socialdemokraterna och annan vänster måste en gång för alla skilja mellan att vara demokratiskt vald att företräda medborgare från att vara fackliga företrädare
Ge medborgare/brukare minst samma inflytande som anställda/fackföreningar i kommuner och landsting
Erkänn konflikten mellan anställda och brukare - det är ett bra sätt att börja lösa den!
Cassandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar