onsdag 23 juni 2010

Livet går upp och ner



Vi har gjort en fantastisk resa. Vandrat på grönskande, blommande alpängar.
Men det började illa. Första dagen vräkte regnet ner, dimman låg tjock medan vi klättrade uppåt, uppåt på Kebnekajsehöjd där både luften och konditionen var tunn. Benen vacklade och jag tumlade nerför i leran. Just då tyckte jag inte det var en så bra idé med alperna.
Men efter bubbelpool, fem rätters middag, klarnande väder och gradvis förbättrad kondition steg humöret. Sista dagens stigning var 700 meter, solen sken och det gick hur bra som helst.
Förra våren var livet i botten, ingen ljusning nånstans. Nu är det som en omvänd hand.
Bra att minnas var sig man är på toppen av alpen eller vid foten.
Götilda

söndag 6 juni 2010

Om att sväva


Idag gled jag fram tusen meter över marken. Utan motor, bara på varma uppvindar som höjde oss i cirklar uppåt. Vi samsades med en kärrhök som också ville uppåt i livet. Sol och klarblå himmel. En fantastisk upplevelse.
Märkligt att röra sig framåt utan motorer eller teknik. Visst, ett annat plan drog upp oss till 800 meter, men sen flög vi i tre kvart utan annat än varma vindar, och fort gick det, som mest 200 kilometer i timmen. Det kan inte vara omöjligt att bygga ett hållbart samhälle när det finns såna krafter att utnyttja.
Åkte och tittade på ny bil efter det. En gasdriven. Halva drivmedelskostnaden och halva förmånsvärdet. Varför är det inte fler som köper miljöbilar? Enda nackdelen är att det är glest mellan mackarna, men nu ska vi få en alldeles i närheten. Landstinget är en bra arbetsgivare som fixar såna personalbilar åt alla som vill!
Jag svävar kvar ett tag till i det blå!
Götilda