söndag 31 maj 2009

Dagens surkärring


När vårt villaområde byggdes för sådär 40 år sedan var det generöst med mark. Mitt i kvarteret avsattes en allmänning. Den har ingen väg utan är en liten urskog mitt ibland ett 15-20-tal villor. Några hundraåriga granar, vitsippor, ekar, sly.
Jag har inte tänkt så mycket på området utom glatt mig åt att vara helt insynsskyddad åt det hållet och ha lite skog nära inpå.
Döm om min förvåning när jag hörde en motorsåg lördag morgon. När jag frågade närmaste grannen vad som pågick i allmänningen sa hon att en annan granne lejt någon att såga ner träd. Varför var lite oklart. Grannen i fråga flyttade in för något år sedan och har skyfflat bort all växtlighet och anlagt en gräsöken på tomten. Det är deras ensak. Nu skymde kanske träden solen.
"Vem äger marken?" frågade jag som i 13 år trott att det var kommunen.
"Vi tillsammans. Kommunen har överlåtit den åt oss", var svaret.
Hur kan då en granne börja avverka skog de inte äger utan att fråga oss andra var min reflektion.
Efter några samtal rök bara cirka fem av träden. Det har tagit hundra år för dom att växa sig stora. Nu blir det sly i stället. Vad grannarna fick för virket framgår inte. Det som gör mig bestört är inställningen - JAG vill ha bort träden, då gör JAG som JAG vill! Grovt egenmäktigt förfarande eller stöld, men vem vill göra sig ovän med grannar och ställa till rabalder.

Självklart hade det varit besvärligt att gå runt till alla grannar och försöka få dom med på noterna. Troligen hade det inte gått. Jag vet av annan erfarenhet att när det gäller gemensam egendom så har alla vetorätt. För min del är det helt OK, jag vill ha kvar skogssnutten. Om träden ställer till skada för någon granne kan de få åtgärda det.

Inte konstigt att det är svårt med demokrati och EU-val om människor behandlar gemensam egendom och gemensamma angelägenheter på detta vis.

Götilda

söndag 24 maj 2009


EU-val och självklart ska man rösta där makten finns, men två saker gör mig trött:

1. Varför handlar media fortfarande till hälften om hur många som ska rösta, i stället för vilka frågor vi röstar om?!!! Jag vill veta exakt vilka parlamentariker som säger bestämt nej till att utestänga folk från internet och exakt vad de tänker göra för att EU ska leda klimatfrågorna och hur de vill ta tillbaka makt från det bankrutta finanskapitalet. Inget tjafs!

2. Varför finns det inget vettigt vänsteralternativ för den som anser att EU är ett avgörande forum för att utveckla Sverige och världen?
Två partier som inte ens vill vara med i föreningen (eller har omvänt sig halvhjärtat i sista minuten) och ett parti som sätter en skeptiker högst på listan och dessutom har som sitt främsta krav en nej-fråga (om kollektivavtal)! Till och med TV-reklam säger sossarna nej till. En gång på tiden var jag med i något som elakt kallade "Stoppa-stoppa-nej-nej-rörelse". Inte är det något framtidsalternativ eller ett sätt att utveckla EU!
Götilda

torsdag 21 maj 2009

Funderar över individuell yttrandefrihet. I princip har alla rätt att säga sin mening, att bidra till en demokratisk debatt. När många deltar och vi lyssnar på varandra kommer vi på de bästa lösningarna. Så är det i teorin. Själv har jag alltid känt min yttrandefrihet hämmad (vilket kan förvåna en del som tycker jag är rätt högljudd).
Först var jag kommunist - då skulle jag säga som partiet bestämt
Sen blev jag journalist - då skulle jag vara objektiv. Det gick inte att intervjua en socialdemokrat om jag var moderat och vice versa. Alltså fick jag smyga med mina egna värderingar.
Nu är jag tjänsteman - äntligen! tänkte jag, kan jag bli en vanlig människa som kan gå med i en demonstration, ett parti eller skriva insändare.
Men det var inte så enkelt som jag trodde. En tjänsteman jobbar åt politiken. Om jag tycker tvärtom mot vad min arbetsgivare bestämt eller om majoriteten byts ut och jag får order att göra tvärtom så ska jag göra det. Återigen objektivitet. Den svenska tjänstemannamodellen är urgammal, flera hundra år, och har hållit stilen rätt bra. En tjänsteman gör sitt jobb utan mutor eller åsikter. Gedigna underlag för politiska beslut. Jag är för.
Problemet är väl att debatten i samhället smalnar. Jag kan gå och bära på åsikter som ingen annan för fram. Hela områden diskuteras inte alls.
Några exempel: Lärares arbetstider, föräldrainflytande, lärares digitala kompetens, IT-branschens inflytande på digital utveckling... det finns massor av intressanta frågor som ingen tar upp.
Då kliar det i mina fingrar att skriva på bloggen, men var går gränsen? Var finns min medborgerliga yttrandefrihet? Inte vet jag. Jag testar
Götilda

söndag 17 maj 2009





















Det är tur att det finns pioner. Det är tur att det är helg ibland. Det kanske gör att det går att komma igen så småningom. Efter flera veckor med tid, kraft och totalt engagemang som blir helt sopat under mattan är det svårt att skratta sig igenom livet.

Demokrati har en definitiv svaghet. Det är svårt att bli omvald för den som tar ansvar, sparar och drar ner på det vi tar för självklart. Skolor till exempel.
Kanske är det dags för någon politiker att tydligt säga att valfrihet inte bara betyder lycka för alla inblandade.

900 elever har i höst lämnat våra skolor och tagit med sig pengar för lärare och hyror. Nästa läsår kan det bli 500-1000 till. Kul för dom, men föräldrar och andra vuxna borde begripa att vi inte kan ha kvar alla skolor som de lämnat.
Men där blir det kortslutning - inte vår skola i alla fall!!!

Ska jag dra någon slutsats av vårt misslyckande så är det tre:
Vi måste kommunicera bättre vad som händer när elever lämnar de kommunala skolorna.
Vi måste vara genomtänkta och eniga.
Detta tar tid och många diskussioner, både internt och externt.
Jag skulle önska att politikerna var tydligt med i den diskussionen.
Götilda

måndag 11 maj 2009


Idag fick vi en ny gymnasierektor. Två kvinnor ersätts av en man. På den andra skolan är det två manliga rektorer. På den tredje en man. Vår nye förvaltningschef är en man. Vår nye kommundirektör är en man.
Alla dom här är trevliga, duktiga kompetenta personer, men en överväldigande majoritet av dem de basar över är kvinnor.
Nog signalerar den här arbetsgivaren tydligt att här ser vi inte kvinnors kompetens och här satsar vi inte på att utveckla kvinnligt ledarskap.

Det är dags nu tjejer, vi kan inte vänta på att nån annan ska bryta gubbväldet. Börja spring mot målet!
Götilda

tisdag 5 maj 2009


Varje dag innehåller märkliga händelser. Idag var en av dom ett samtal från en gammal kompis som berättade att hon träffat en jägmästare som jobbade med frilutsliv på nationell nivå. Helt spontant hade han börjat tala om att friluftslivet skulle utvecklas i samma riktning som min pappa jobbat. Han hade aldrig träffat pappa, men visste massor om hans trollstigar och tokiga projekt för att få ut barn och gamla i skogarna och lära dem om natur och skogsvård.
Jag blev alldeles varm om hjärtat. Tänk att min tokiga Vasaloppsåkande (1956) pappa har satt spår som lever.

Kommer osökt att tänka på den dikt min farmor textade i guld när hon gick på Konstfack och som brorsan och jag lärde oss utantill som små:
"Stora männskors levnad lär oss
att vi kunna leva ädelt
och på livets ökenvandring lämna spår utav vår fot i sanden
Spår som kanske så en annan arm förtvivlad hjälplös broder
ser och tar till rätt och ledning"

Goethe

Det skulle han gillat storSven.

Götilda

söndag 3 maj 2009


Har inte skrivit på länge. Under tiden har våren kommit i full karriär. Vi tog en tur till Jäders kulle och såg tusentals backsippor. Cyklade till gamla puben i en doft av nyutslagen slånbär.
Det långa stoppet beror på jobbet. Har varit helt absorberad av uppgiften att på omänskligt kort tid skriva utredning om att lägga ner två grundskolor. Jobbat över nästan varje kväll, mött föräldrar, politiker, ekonomer, statistiker... när jag kommer hem är det inte över, det står i tidningarna och på Facebook har de bildat en grupp "Rädda..."
Grubblar över mitt ansvar som tjänsteman. Jag gör en utredning på tydligt uppdrag av politikerna. Friskolorna tar elever och vi måste agera för att inte våra skolor ska stå med allt glesare mellan bänkarna. Jag tror på det jag skriver, men det är ändå inte lätt. Vad är mitt eget ansvar för de förslag jag formulerar? Har inte hunnit tänka klart i varje detalj och det får så stora och tydliga konsekvenser. Sexåringar som får åka skolskjuts till en annan skola i stället för den lilla byskolan. Bygdens framtid.
Det måste gå fort och det är inte heller vårt fel. Reglerna säger att en friskola kan komma i mars och meddela att de startar. Om vi ska ha någon möjlighet att göra något som får effekt innan 2011 måste beslut tas i mitten på maj. Kan man göra allting rätt på den tiden?

Jag har i alla fall sått tre sorters sallad idag.
Götilda