onsdag 17 oktober 2012

Färgtuber och certifikat?

"Vad en miljöcertifiering värd när det används gifter med risk för utsläpp". Jag fick en kommentar på twitter som är värd ett varv till om landstingets miljöcertifiering och folkhögskolans färgtuber.

Landstinget släpper dagligen ut tusentals giftiga ämnen. Ett exempel är ambulanser som spyr ut en livsfarlig blandning av tungmetaller, ozon, koldioxid, kväve och partiklar, ett annat exempel är de medicinrester vi kissar ut i våra vattendrag. Allt går inte att ändra över en natt. Jag vet bara ett sätt att bli bättre; genom att sätta upp mål och systematiskt förbättra på område efter område. Det är vad miljöcertifiering handlar om.

Alla anställda i landstinget, inklusive lärarna på folkhögskolan har genomgått en interaktiv miljöutbildning på nätet. Där fick vi lära oss att ett av landstingets miljömål 2011 var en total genomgång av de hundra- eller tusentals kemikalier som används runtom i landstinget.

Resultatet har jag inte läst eller läst om, men jag kan på goda grunder gissa att man slängt en hel del som stod i skåp och skrymslen, att många farliga kemikalier bytts mot mindre farliga (till exempel inom städning och rengöring) och att man ser över åtgärder för att begränsa de allra farligaste som inte går att avstå från. Färgtuberna på folkhögskolan borde ha ingått i genomgången. Vore intressant att veta förklaringen till att de inte åkte ut i första vändan. En bra journalistisk frågeställning.

Jag har själv som chef inom landstinget genomgått en ganska tuff granskning av utomstående miljörevisorer som ifrågasatte om vi på informationsenheten gått igenom utbildningen, kände till mål och regelverk och vilka mål vi skulle gå vidare med. Jag fick bakläxa på flera punkter och fick komma tillbaka och rätta till det som brast.

Självklart gör inte alla tusentals anställda och chefer exakt det som förväntas. Därför är det bra med journalistiska larm som får organisationen att stå på tå, men det måste finnas proportion på bevakningen. Ingenstans framgår hur många färgtuber det handlar om eller hur många mikrogram kadmium som kan ha nått våra vattendrag. Jämfört med de miljoner som skattebetalarna lagt ner på att rena tex lustgas de senaste åren är det svårt att bedöma färgtuberna som miljöhot.

Av ovanstående framgår att jag anser att miljöcertifiering är det mest effektiva sätt vi har att lösa enorma miljöproblem. Några tuber konstnärsfärg ändrar inte på det. Vad hände för övrigt med Eskilstuna-Kurirens miljöcertifiering? Jag har inte läst om den på länge. Om den fortfarande gäller borde E-K:s medarbetare vid det här laget vara väl införstådda med hur en miljöcertifiering fungerar och tidningen borde vara ett föredöme för andra.

Cassandra

Inga kommentarer: