tisdag 27 november 2012

Kan vi aldrig lära oss att det finns en gråskala?

Såg en dokumentär om Mao och kulturrevolutionen. För oss som var med då är det tydligt hur allt som var vitt blir svart och tvärtom. Men så enkel är inte verkligheten.

Mao Tse tung orsakade 30 miljoner kinesers död i Det stora språnget. Ytterligare närmare 200 000 dog under kulturrevolutionen. Allt förstärkt med en trevlig kvinna som berättade om sina personligt hemska upplevelser under kulturrevolutionen.

Eftersom jag var en av hundratals miljoner som entusiastiskt följde kulturrevolutionen så skäms jag. Jag skäms för att jag tanklöst trodde på alla propagande och aldrig stannade upp och funderade. Mycket kan man också fundera över hur miljoner kunde dö av svält innan kulturrevolutionen utan att resten av världen, eller ens Kina fick veta.

Jag har lärt mig den hårda vägen. Vänder alltid på argumenten, retar folk till vansinne genom att ifrågasätta. Det har ett pris som tidvis varit rätt högt. Makten vill inte ha en slav på vagnen som viskar "kom ihåg att du är dödlig!"

Men alla har inte lärt sig. Dokumentären var precis lika ensidig som en gång den propaganda som kom från Kina. Under en timme förekom inte ett gott ord om Mao Tse tung eller kulturrevolutionen. Underlaget för de siffror och den information som presenterades var oklart.

För det fanns förstås en annan sida. Hundratals miljoner är inte idioter. Som jag minns det hade Sovjetunionen svikit drömmen om kommunismen genom att skapa en ny orubblig klass av byråkrater som regerade med terror.

När Mao sa "det är rätt att göra uppror" uppfattades det som en förnyelse, att det fortfarande fanns hopp om en klasslös och rättvis framtid. Kommunismen var till för att ge jämlikhet och rättvisa åt de fattiga. Den hade misslyckats i Sovjet.

Kina stödde de befrielserörelser som vräkte undan den gamla kolonialismen och nu ville Mao störta den kommunistiska byråkratin.Verkställande direktörer, generaldirektörer och administratörer skickades ut på landsbygden för att lära sig hur folket de styrde över hade det. Jag gillade tanken med prao då och jag gör det fortfarande.

Ja, det gick överstyr i Kina också. Sedan dess är diskussionen om rättvisa och jämlikhet väldigt tyst. Idag görs inga dokumentärer om hur skillnaden mellan fattig och rik i Sverige eller i Kina ska minskas. Ska vi aldrig lära oss att för att gå framåt måste vi ta vara på det positiva och minska det negativa?
Cassandra

måndag 19 november 2012

Finns det någon borgerlig allians i landstinget?

Bilden av landstingspolitiken i Sörmlands monopoliserade lokaltidningar har i många år präglats av en sak - kritik mot socialdemokratin och S-FP-M-majoriteten. Frågan är vad som är hönan och ägget. Den borgerliga politiken i landstinget har också sedan många år i stort sett enbart handlat om bitterhet mot FP och att ta makten från S.
När den liberala ledarsidan ger sig på folkpartiets mest framträdande och framgångsrika företrädare undran läsaren vad tidningen vill ha i stället? Både på nyhets- och ledarplats vore det intressant att få en granskning av de borgerliga partier som är i opposition i landstinget.
Finns det överhuvudtaget något gemensam borgerlig oppositionspolitik utom att kritisera majoriteten?
Finns det någon gemensam syn på hur landstingets ekonomi ska komma i balans?
Hur ska medborgarnas krav på ständigt tillgänglig vård av högsta kvalitet förenas med dramatiskt ökande kostnader för avancerad mediciner och teknisk utrustning?
Har oppositionen en gemensam budget? Har dom en plan för vården eller regional utveckling?
Frågorna är många, medias "granskning" lyser med sin frånvaro.
De olycksaliga "regnbågallianserna" där alla partier gick ihop för att ta makten är knappast ihågkomna för att vården eller regionpolitiken gjorde enorma framsteg under dessa år. Deras minne är den eufori som spred sig i framförallt borgerliga kretsar över att äntligen ha makten.
Många kockar gör sällan en bra soppa. För drygt fyra år och ett val sedan hoppade folkpartiet och miljöpartiet av för att få stopp på en ekonomi i fritt fall.
Sedan dess har ekonomin förbättrats kraftigt, vårdval har införts, köer har kortats och ett utvecklingsarbete med patienten i centrum har kommit en bra bit på väg i sjukvården.
Bitterheten i borgerligheten präglar politiken i landstinget liksom E-K:s ledarsida. Lämna majoriteten är budskapet. Att göra det utan ett klart alternativ och för att få in fler privata vårdbolag med säte på Cajmanöarna verkar vara en ovanligt illa genomtänkt fråga att spräcka samarbete på.
Cassandra


onsdag 14 november 2012

Kul att det går bra!

Efter tre års försämring och ett års stampande på stället förbättras betygen i Eskilstunas grundskolor. Det är oerhört glädjande, framförallt för eleverna som får vad de enligt lag har rätt till, nämligen en grundläggande utbildning.

Eskilstunas förbättring kommer samtidigt som en svag försämring pågår i resten av Sverige. Det gör att vi närmar oss målet att Eskilstunas ungdomar ska ha samma chanser som andra. Fortfarande är det dock omkring 150 ungdomar varje år som går ut grundskolorna i Eskilstuna utan att ha fått tillräcklig utbildning för att kunna gå vidare till gymnasiets ordinarie program.

Att få reda på resultaten i skolan är inte enkelt.  Jag letar förgäves i journalisternas rapporter, men blir mer förvirrad än klarögd. Bästa sättet är att gå till Skolverkets statistik Där finns både meritpoäng och behörighet till gymnasiet, skola för skola och kommun för kommun. Men det krävs rätt höga grundskolebetyg för att ta sig igenom och hitta rätt i statistiken.

Valfriheten ökar i Eskilstunas grundskolor, men möjligheten att jämföra försämras. Varken kommunen eller journalistiken underlättar för elever och föräldrar. Medan landstinget utvecklar jämförelser mellan vårdcentraler och mottagningar har kommunen försämrat sin service.

Utan bra underlag lämnas valfriheten helt åt skvaller och kommersiella krafter med reklam, mässor eller erbjudanden om luncher och fria datorer. Den som är emot vinster i välfärden bör verka för att den offentliga välfärden uppfyller medborgarnas krav. I Eskilstuna går det baklänges.

Det jämförelseverktyg som tidigare fanns på varje grundskolas hemsida är borta, troligen var den för dyr. Där kunde en förälder enkelt jämföra betyg, enkätresultat, ekonomi, lärartäthet och andra faktorer, skola för skola.

Tidigare låg också varje skolas analys av resultaten och en redovisning av planer för utveckling på hemsidan. Nu hittar jag bara hela kommunens övergripande plan. Statens krav på en sådan kvalitetsredovisning har försvunnit, men det behöver inte betyda att kommunens ambitioner att ge medborgarna information försvinner.
Cassandra