torsdag 25 november 2010

Olika måttstock


Efter att i månader ha läst insändare som öser galla över politiker har jag följande reflektion:

I media kan det framstå som om det enbart är direktörer och styrelseordförande i stora företag som bygger bilar eller ser till att banker gör pengar på pengar. Att det finns några tusen anställda som har en del i framgången verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

I offentlig sektor är det tvärtom. Där är det sjuksköterskor, lärare och förskollärare som bär hela äran när något går bra. Att det kan behövas en ledning i form av styrelse och direktörer i offentliga verksamheter med miljardbudget verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

Verkligheten är naturligtvis att i en stor organisation krävs en mycket kompetent ledning för att hundratals eller tusentals anställda ska gå åt samma håll och göra mesta möjliga för de pengar som gives. Det är aldrig en persons verk när det går bra och inte heller när det går dåligt, men ledande personer kan vara mycket betydelsefulla, inte minst när de omger sig med rätt lag.

Konkret kan man peka på att när den nuvarande majoriteten vänt ett underskott på 250 miljoner kronor till ett överskott på 150-200 miljoner så har naturligtvis hela organisationen varit med om omställningen, men utan en skärpt ledning sker inte sånt. Med överskottet finns resurser att bygga en modern cancerklinik, att anställa kompetent personal och göra annat som upprörda insändarskribenter vill ha.

Götilda
PS: Blommorna växte på Sicilien i slutet av oktober. Krokus?

söndag 21 november 2010

Tipstävling - hur många år tills offentliga sektorn är borta?

Igår träffade jag en anställd i den offentliga skolan. Hennes barn ska gå i en privat skola. Hon är inte ensam och jag klandrar ingen som ser till sina barns bästa.

Läste Dagens Samhälles bilaga om sjukvård. På första sidan "S:t Göran visar vägen" (Sveriges enda privata sjukhus) Hela tidningen var fylld av enbart artiklar om hur privat vård växer och utvecklas.

Valresultatet har gett en rejäl skjuts åt privatiseringen. Jag tror det går fortare än någon kan ana. Den gemensamma sektor som vi byggt för stora kostnader är snart ett minne blott. För det finns ingen som bjuder motstånd. Socialdemokraterna jamsar med, rädda att mista "medelklassröster i storstaden".

OK, jag tror också att det är nyttigt med privat konkurrens.Problemet i offentlig sektor kan sammanfattas i en mening:
Vad är drivkraften för att göra ett bra jobb, att utveckla och förändra?
Ingen får sparken för att de gör ett dåligt jobb. Ingen blir belönad för att de gör ett bra jobb. Och här i Sörmland får man inte heller förhäva sig, så det är lite småfarligt att ens berömma någon.

Är det då bara pengar och berömmelse som får folk att jobba bra? Absolut inte. Jag vet hur många som helst som gör ett fantastiskt jobb i den gemensamma sektorn. De gör det för att de tycker jobbet är viktig, för att barnen eller de gamla ska må bra, för att miljön ska bli bättre, för att våra pengar ska användas på ett klokt sätt. Om det inte hade funnits en sådan inre drivkraft hade vi inte haft världens bästa välfärd, världens nästan bäst utbildade elever, och så vidare.
Det är sedan vi började göra allt till pengar och konkurrens som det går bakåt för Sverige. Och skattepengarna hamnar i en bank på Cajmanöarna eller vad de nu heter.

Om samhället behandlar oss som jobbar i välfärden som ineffektiv skit så gör vi inte vårt bästa helt enkelt. Ge oss en framtidsbild. Ni som vill ha mer privatisering i vänstern - hur mycket då? Var går gränsen och varför ska vi ha något kvar?
Själv har jag fem år kvar. Jag hankar mig nog fram, men vad ska vi säga till barna?
Götilda

lördag 20 november 2010

Tips 4 - lyssna utåt!


Om man på några år har förlorat så där en miljon röster och dom tappra som är kvar kanske är det som ett sista försök att ge partiet chansen. Vad gör man då?

Det verkar inte som nån bra idé att låsa in sig och låta dom som sedan många år utformat politiken få leda framtidsdiskussionen. Allt medan media öser på för att så split mellan dom som aspirerar på makten.

Nej det är inte trovärdigt. Dags att gå ut och lyssna. Lyssna på dom nya medlemmarna, dom som försökt säga något men som ingen lyssnade på och på de gamla medlemmar som inte är försörjda av partiet och inte har något eget intresse i makt.

Men kanske framförallt. Fråga väljarna! Vad är det dom saknar och tvivlar på? Vad är det som ger dom glädje och framtidstro?

Skippa allt som liknar en enkät! Demokrati bygger på samtal. Det är själva livsnerven i demokratin - att tala med varandra. Det finns inga genvägar. Prata på! Vi har inga folkrörelser längre - starta nya!

Och lura media genom att inte tillsätta nån ny partiledare - bilda ett kollektivt ledarskap, gör vad som helst för att undvika att allt fokuserar på person i stället för politik!

Sedär en bunt goda råd
Götilda

torsdag 18 november 2010

s-tips 3 - Miljön

Alltså. Hur trovärdig är en gammal metallombudsman när det gäller klimatfrågan? Tillväxt säger dom i kör. Jag tittar på sonens hög av kläder och min egen för den delen. Makens hög är mest elektronik. Vi är prylmissbrukare. Säger man slita ut tittar folk konstigt. När slet du senast ut ett klädesplagg innan det slängdes? Undantaget är elektroniken där jag kan svära på att dom monterar in ett chip som ska gå sönder senast efter tre år.

Har ni sett bilderna på vårt ekologiska fotavtryck, det vill säga hur mycket av jordens resurser en svensk eller en nigerian förbrukar. Inte kul. Fotavtrycken räcker liksom inte till alla.

En miljösosse är innerst inne fortfarande tillväxtnörd. Dom antar att tekniken kommer att utvecklas så fort att vi hinner ikapp klimatet och jordens resurser. Behaglig tanke. Jag ägnar mig åt den när jag susar fram i min pruttgasbil. Oerhört skönt med en bil som inte värmer upp jorden. Fast den kräver ju vägar och gruvor och en massa elektronik och...

Nej, jag tror inte det räcker att hoppas på teknik och tillväxt. Dessutom längar jag innerligt efter andra värden i livet än konsumtion. Visst, när livet är tungt piggar det upp med en ny tröja, men jag har ju så många redan.

Dra en annan visa än tillväxt om ni vill ha min framtidsröst!
Götilda

onsdag 17 november 2010

Sossetips del två - Världen finns!


Det är det här med jobben. Om vi nu inte bara pratar i slagord så har dom som inte jobbar i den gemensamma sektorn i många år undrat över vad den privata sektorn ska pyssla med i framtiden. Resten av världen har lagt beslag på det mesta. Visserligen går järnmalmen så det ryker för att Kina växer och köper allt som finns, men tillverkning av bilar, köksutrustning, kläder eller fartyg var det länge sen vi gjorde nån stor framtid av. Att tro på IT kan vi glömma. Den nischen skeppas iväg till Indien och Kina fortare än vi hinner blinka.

Det finns fortfarande dom som säger att det är exportindustrin som resten lever på. I vilken värld dom lever vet jag inte, men det är ungefär lika klyftigt som att säga att det är jordbruket vi lever på. Sanningen är väl att det är tjänsterna som bär upp samhället. Turistindustrin lär vara världens största bransch och den består nästan bara av tjänster.

Tjänster är förstås fint om någon lågavlänad städar åt en högavlönad och vi andra bidrar till lönen, men om samma lågavlönade tömmer pottor i hemtjänsten är det inte lika politiskt intressant.

Min bild är att allt hänger samman. För att vi ska kunna tillverka något måste vi ha mat att äta, vi måste ha utbildning, sjukvård, försäkringar och då och då måste få åka på semester eller köpa oss en ny tröja. Det enda som verkligen inte behövs är en uppsvälld bank- och finanssektor med överbetalda tjänster.

I den globala värld vi lever görs olika delar i olika länder eller regioner utan nån som helst samordning. Ja, konkurrensen ska ju vara den allt pådrivande och lyckouppfyllande kraften. Är det nån som tror att konkurrens kan ge oss ett trevligt samhälle med jämn fördelning av resurserna lokalt och globalt?

Nej, i ett globalt samhälle krävs en global motkraft mot de ekonomiska drivkrafterna. Lagar och fördelning. Nu pratas det igen om att bankerna ska vara med och lägga riskpengar för att ta en del av stötarna när de drivit Grekland, Island eller Irland i diket. Det pratas, men blir aldrig nån verkstad.

Varken i det senaste valet eller i EU-valet fanns resten av världen med i diskussionerna. Om vi inte ser utanför Sveriges gränser springer vi rätt in i väggen.

Nationalismen är en 1800-talsföreteelse som fanns för att borgaklassen skulle kunna bygga upp industrisamhället utan besvärande konkurrens. Nu är det bara att titta på det sönderfallna Jugoslavien för att se vad nationalism leder till. Är det blomstrande samhällen som stiger upp ur en allt snävare nationalism?

Vakna upp! Vi lever i en värld där precis allt vi gör är berorende av omvärlden. Ett parti måste förhålla sig till detta. I Sverige vågar de flesta partier inte ens säga rakt ut att EU är ett steg i rätt riktning.
Det är i kommuner, regioner och EU vi ska driva vår politik. Lägg ner riksdagen!
Götilda
PS:Men till slut är det nog ändå som pappa alltid sa - det är skogen som bär upp Sverige.

tisdag 16 november 2010

Finns det en chans?


Valet ett nederlag. Nu har partiledaren avgått och media får tokspel - jag är redan trött på att läsa namn, namn namn.

Tänk om det fanns något som hette politik. Tänk om det största partiet på allvar diskuterade vår tids viktiga frågor.
Exempel 1
vad ska det bli av den gemensamma sektorn?


Dom snackar om att "jobben" är den viktigaste frågan och att bara 22 procent av de som yrkesarbetar röstar på S.
OK, vi är cirka en miljon människor som jobbar i den gemensamma sektorn. Vad har socialdemokraterna tänkt sig för framtid för våra jobb? Som det ser ut nu går vi bara och väntar på att någon privat ska konkurrera ut oss. Det finns ingen diskussion alls om vad vi vill med det vi tillsammans investerat i och byggt upp.

Själv är jag övertygad om att det är helt fel att vinstintresse ska vara det enda som kan driva utvecklingen framåt. Det finns en rad saker som vi gör både billigare och bättre tillsammans; skola, sjukvård, infrastruktur, miljösatsningar och kultur bland annat. Därför vill jag ha kvar en förändrad gemensam sektor.

Vad behöver diskuteras? Jo, vänstern lyckades inte få bort paragraf 32 i det privata näringslivet. Där styr fortfarande arbetsgivaren för att uppnå företaget mål.
Då gjorde man i stället offentlig sektor till fackets spelplan. Fackliga företrädare eller politiker som varit beroende av facket har alltid styrt över offentlig sektor.
Det har lett till att de anställdas intressen i stor utsträckning är viktigare än demokratiskt fattade beslut om mål för verksamheten.

Men hur förhåller sig fackliga krav när arbetsgivaren är du själv och dina medmänniskor som gemensamt kommit överens om vad pengar ska användas till? Den diskussionen fördes aldrig.

Var går gränsen mellan att hjälpa varandra frivilligt och att bli avlönad? Det diskuterades inte heller, utan löstes genom att effektivt blockera alla frivilliga insatser i skola, barnomsorg, äldrevård och annan offentlig verksamhet.

Och vad gör vi när de som är anställda av oss andra inte gör det vi bestämt? I snart 20 år har riksdagen ställt krav på att alla barn ska få en viss grundläggande kunskap efter nio år i skolan. Nu senast sjönk betygssnittet i grundskolan i hela Sverige i fjol. I vår stad släpptes närmare 200 tonåringar ut i livet med stämpeln "oduglig" i pannan. Men är det inte skolan som är oduglig?

Den kommunala skolan kan fortsätta att inte leverera resultat utan någon ifrågasätter lärarna. I privat drivna skolor produceras. Där har lärarna normala arbetstider och de förväntas lära eleverna det som står i läroplanen. Snart har alla förnuftiga föräldrar flyttat sina barn till en skola där lärarna lär eleverna.

Situtationen är likartad på många andra håll - poliser vill inte jobba på obekväma arbetstider, läkare vill inte jobba på vårdcentraler eller i äldrevård, ungdomsverksamheten är inte öppen när ungdomarna är lediga...

Klarar socialdemokraterna att ompröva fackets roll i offentlig sektor? Jag är mycket tveksam. Då är det lättare att prata namn och popularit i oändlighet.
Götilda