torsdag 26 februari 2009

Ruggigt

Man vill inte tro att det är sant. Stod vid lunch i går och tittade hur lågorna fortfarande härjade i Stadshotellet, tillsammans med många andra som var lika chockade.
Hur kan en människa bli så ond att hon tänder på ett hotell fullt av gäster? Det gör ont att tänka på att det finns såna monster så nära inpå.
Känns extra trist detta Jubileumsår när vi skulle visa upp vår fina stad för varandra och andra. Nu har vi ett svart gapande hål mitt i stadsbilden.
Ta nu chansen och bygg något riktigt häftigt modernt mitt i vår gamla upprustade industristad!
Götilda

måndag 23 februari 2009

Utantilläxa


Sju kilometer. Bra före men lite grått. Funderar på att lära sig utantill (vilket konstigt ord). Det är inte högrankat idag. Har till leda hört hur värdelöst det är med psalmverser och Hallands åar, snart behövs inte ens multiplikationstabellen.

Men jag undrar, går det att lära sig tyska utan att kunna böja verb i sömnen? Är vi själva beredda på en arbetskamrat som säger en äpple och ett bok? Hur klarar man sig utan att ha en formel för att räkna fram procent tatuerad i hjärnbarken?

Är inte utantill detsamma som det du kommer ihåg även efter skrivningen eller läxförhöret? Det som är bestående kunskap. Den kunskap som liksom är skelettet när du söker svar på detaljerna hos Google.

1632, 1789, 1917, 1949 några personliga årtal som jag använder som fasta krokar när jag möter andra händelser i media, böcker, samtal. Jag relaterar. Tyvärr växte jag upp i en nationell och västerländskt fixerad kultur. Har inga referenser till perserriket, kinesiska kejsare, afrikanska kungadömen eller islalms storhetstid.

I dagens skola lärs inget utantill. Jag är övertygad om att forskningen snart kommer att visa att vi förstört ett viktigt minnescentrum i hjärnan genom brist på övning. Ökande Alzheimer i tidiga åldrar.
Det lustiga är att barnen själva kompenserar. Sonen kunde alla spelare i svenska landslaget redan som tvååring - värdelöst vetande, javisst. I vår familj går det att få snabbt besked om alla Liverpools mål och målgörare på den här sidan andra världskriget. Hur många åttaåringar kan värdelösa popsånger på engelska och svenska och hur lätt är det att lära sig ett invecklat förkortningsspråk för mobil och chat? Och så vidare.

Vad vi förut lärde ut till barnen var uttryck för ett kulturarv; katekesen, psalmverser, dikter som alla kunde citera, Nils Holgerssons underbara geografilektion genom Sverige. Vi kunde i mötet med andra nämna några ord, alla förstod. I dagens mångkulturella samhälle är det Carola och Steven Gerard som ungdomarna har gemensamt. Torftigt, javisst!

Jag är ingen vän av att alla ska lära sig samma saker. Tror inte längre det finns något sådant allmängods. Barnen måste lära sig söka kunskap, men något av det vi tror på kanske vi skulle låta alla lära sig. Hur vore det om alla svenska barn kunde FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och den gyllene regel som finns i alla religioner. Den senare är i alla fall kort.
Götilda

söndag 22 februari 2009



Det var fint i skogen idag med nysnön, men det kärvade rejält. Det var som om snön höll emot och ville stoppa varje glid. Åkte ändå en mil.

Funderade på den där professorn som forskat om framgång och funnit att nätverk var den enskilt viktigaste faktorn. Det kan bara vara i vår superegovärld där man måste forska sig fram till en urgammal sanning:
Ensam är svag - tillsammans är vi starka

Tänker på det när någon står i rampljuset. Det kan vara en filmstjärna, en förvaltningschef, en nyföretagare, en vetenskapsman eller företagsledare. Hur många har hjälpt och stött honom? (för det är nästan alltid en man) Vem har gjort arbetet, lagt pengarna, gett råd och stöd, kommit på ideerna. Bakom varje framgångsrik person står en armè av andra.

Det är samma sak när någon misslyckas. En minister, en företagsledare... vilka var det som hellre solade sig i glansen och tjänade pengar eller karriär än att tänka efter och säga ifrån; håller det att göra så här? vad blir konsekvensen?

När det handlar om en finanskris eller en klimatkris handlar det om tusen sinom tusen personer som inte sa ifrån, som inte tog sitt ansvar.

Förr, på min gamla tid talade vi om kollektiv. Jag tror att skillnaden är att vi ändå måste inse att vi alla är olika individer och att vi alla har ett enskilt ansvar. Det talades inte så mycket om då, men faktiskt inte nu heller. Den bistra sanningen är att det kostar på att ta eget ansvar. Världen är nerlusad med gamla bankkamrerer som sa ifrån och hamnade på soptippen. Hur många kvinnor i ledande ställning har tigit eller hamnat vid sidan av för att de sa ifrån? Kollektivet är bra att dölja sig i, men den som tiger samtycker.

Detta var nog rekord i försök att ge innehåll åt gamla floskler.

Götilda

fredag 20 februari 2009

Dagens fråga




Tänk dig att du är ansvarig för kommunikationen i en stor organisation. Du arbetar under ett drygt års tid tillsammans med medarbetare och chefer och lägger fram ett förslag till digitalisering av den viktigaste kommunikationsprocessen.



När frågan kommer upp i ledningsgruppen blir du kritiserad av en kollega. Din chef lyssnar, lägger din utredning i byrålådan och ger uppdraget till kollegan.



I 1,5 års tid hör varken du, ledningsgruppen eller någon annan i organisationen något samlat om vad som händer i frågan. Ryktesvägen får du veta att ett IT-verktyg köpts och ska införas. En handläggare ber dig ge råd i samband med införandet. Du får då klart för dig följande:

Cirka 25 000 barn och föräldrar i olika åldrar, med olika bakgrund kommer att sitta i hemmets lugna vrå för att förbereda mötet med barnets lärare. Den inledande mening de möter när de ska få reda på hur det går i skolan är



Hur har elevens kunskaper/förmågor utvecklats i förhållande till strävansmålen?




När du invänder att denna mening är obegriplig för minst 95 procent av de berörda får du till svar att din kollega redan beslutat och att det är omöjligt att ändra.



Du får därutöver klart för dig att minst hälften av lärarna inte i dagsläget har den kunskapssyn som gör att de kan besvara frågan.

Förslaget att ta in en grupp föräldrar och testa frågan förkastas.



Vad gör du?

Rätt svar belönas med evig tacksamhet.

Götilda

söndag 15 februari 2009

Vänner och nätverk


Så här i Valentintider vill jag uppmärksamma att maken för första gången kom ihåg dagen! Uppskattat. Som en liten reaktion bakade jag semlor.
Kan också vara tillfälle att fundera över en professor som undersökt framgång för företag. Han fann att den enskilt viktigaste faktorn var de anställdas nätverk. Hundra anställda med hundra vänner var på Facebook garanterar framgång åt både företag och skolor var hans slutsats.

Jag tror honom. Vår entydiga erfarenhet är att vi i torsdags blev Årets nyföretagare är våra vänners och kontaktnäts förtjänst. Med vänner kan alla bli vinnare - fast det underlättar om man har en bra affärsidé också.

Men det finns vänner - kontaktnät och vänner - Vänner. Det är viktigt att minnas. När vi bara ser människor som möjliga att dra fördel av blir livet tomt och innehållslöst. När det blåser och går dåligt då är det dom riktiga vännerna som gäller. Fick jag välja mellan fem Vänner eller 500 Facebookkontakter så är valet enkelt, men varför inte både-och?
Götilda

onsdag 11 februari 2009



Inte för att det är vårkänslor ute direkt, men den här bilden från Rom kan jag inte låta bli att visa. Fast det regnade rätt bra på piazzan där dom stod.

Har dom senaste dagarna nästan bara ägnat mig åt att prata om och lyssna på folk som pratar om skolans digitalisering.
"Att gå in i skolan är som att stiga in i en Concord, man får stänga av all kontakt med yttervärlden" sa en professor och fick susande medhåll av hundra personer på rektorsakademien.
En lärare berättade om den skolkande tjej i åttan som skrivit och illustrerat två böcker digitalt i stället för att gå till skolan där dom fattar noll.

Idag bidrog Dirren och jag i alla fall till att höja den digitala kompetensen hos våra utvecklare. Det var med ett stort mått av entusiasm som dom utvecklade sin egen kommunikationskompetens. Det går, men det går så förbaskat långsamt. Frågan är om vi hinner innan ungdomarna har dragit nånannanstans.

Götilda

söndag 8 februari 2009









Man ska ta tillvara det goda i livet. Italiensk glass till exempel. Dom har ett fantastiskt sätt att exponera sin glass i stora överdådiga högar. Det blev choklad och ägglikör i en liten severing vid Fontana di Trevi. Mest turisttäta stället. Annars var det rätt lugnt. Vi strosade på Forum romanum nästan själva. Kunde föreställa oss när Augustus fru Livia härjade uppe på Palatinen. Såg de första utslagna körsbärsblommorna.


Men, det tog två dygn att sluta drömma mardrömmar om jobbet. Det måste bli en ändring.


Götilda

söndag 1 februari 2009

Skrev ut en intervju med en 85-årig dam idag. En gång om året gör jag en intervju för hembygdsföreningens årskrift. I många år har det varit kommungubbar. Trevliga farbröder javisst, men nu har jag tjatat på ordförande om att visa någon kvinna ur hembygdens historia.

Vilken skillnad det är! Hon berättar om livet, om kor, om barnen, om hur tungt det är att binda säd, om att vara hembiträde, om att rensa snöbärsbuskar och om släkten.
Vad pratar karlarna om? Ja, om beslut och förändringar de varit med om att genomföra. Om organisation och alltid om sin position. Dom bär sin skylt med sig in i graven.
Hon satt också i politiska församlingar, men trivdes inte. "Det hettade till ibland. Jag vill vara sams". Hon bär barnen och kommande släkten med sig till graven.
Götilda