Vi lever i ett demokratiskt land. Vi värnar i alla sammamnhang yttrandefrihet som en omistlig del av demokratin. Ändå har jag de senaste 35 åren alltid känt mig förhindrad att uttrycka en åsikt.
Först var jag nyhetsjournalist. Enligt den gängse journalistkoden ska jag då ha en särskild förmåga att ta fram den objektiva sanningen, vilket förutsätter att jag inte har någon egen åsikt, eller i varje fall inte visar den.
Vid folkomröstningen om kärnkraft blev journalister satta i karantän om de bar en knapp med ja eller nej. Sen gick de självklart och röstade på det alternativ de föredrog. Samma sak med partisympatier, alla journalister har förstås en åsikt om skatter och andra partiskiljande frågor, de får rösta, men inte avslöja på vad.
Vad leder det till? Jag påstår fördummning. Journalisterna slutar tänka. Det är därför alla medier berättar samma historia samtidigt. Det är därför alla journalister ställer exakt samma frågor till en nytillträdd partiledare. Det är därför det är så sällsynt att du ser, hör eller läser något som får dig att haja till och tänka på något nytt sätt. Att ställa en oväntad fråga kan nämligen betyda att journalisten har en tanke bakom eller är väl insatt i frågan, vilket kan tolkas politiskt.
Avundjournalistiken som härjar i Sörmland är typexmplet. Ingen journalist ställer frågor som "Vad är det värt att ge upp en annan karriär och företräda oss andra genom att styra den gemensamma sektorn?", "Vad ska en direktör i offentlig sektor tjäna jämfört med en i privat sektor?", "Hur ska demokratin styras om politiker jagas som nidingar?", "Skulle du råda din son eller dotter att satsa på att bli politiker?".
Nåväl, sen blev jag tjänsteman. Ett kort tag tänkte jag, Yttrandefrihet nu! Men ack nej. I ledningen för en offentlig verksamhet sitter tjänstemannen tätt inpå den valda ledningen. Ingenstans är det mer känsligt att tjänstemännen tycker och tänker. Vi ska vara professionellt kunniga, ge ett väl underbyggt underlag för ledningens beslut som vi sen snabbt och effektivt ska genomföra utan att det någonsin läcker ut en avvikande uppfattning. Det är en konst som det kan finnas anledning att återkomma till.
Cassandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar