Bu för "jag-tycker-TV"

Jag struntar högaktningsfullt i vad Belinda Olsson tycker. Vad tar det åt Sveriges Television som sänder det ena "så-känns det-för-mig-programmet efter det andra?
För något halvår sedan fick en kille chansen att göra flera timmar TV om öl. Det har aldrig hänt tidigare. Programmet handlade till stor del om honom själv och att han tycker om tjeckisk pilsner. Vad som händer i ölvärlden visste han inte och han kunde absolut ingenting om mikromiraklet som går som en våg över västvärlden.
I kväll har jag genomlidit en timme med en kvinna som fick rubriker i feminismens namn för många år sedan. Hon redovisade ingenting om hur flickor och kvinnor har det eller vilka frågor som diskuteras i politiken, fackföreningsrörelsen eller olika kvinnoorganisationer. Däremot var hon väl bevandrad i vad som diskuteras i kvällstidningar och på sociala medier. Pinsamt!
På 1960-talet var det en man som sa "Utan undersökning ingen rätt att tala". Idag är det tvärtom; att tycka och känna är viktigare än att bygga sina åsikter på fakta.
Men det blir säkert storm i sociala medier.
Cassandra

En ny dagstidning

I går kom första numret av dagstidningen ETC hem i vår brevlåda. Det är första nya dagstidningen i Sverige på 30 år.  I tider av kris inom tidningsbranschen borde detta vara en sensationell nyhet, men har du hört, läst eller sett något om den nya dagstidningen?

Det finns en väldigt spridd myt om att journalister objektivt beskriver det som händer i världen omkring oss. De väljer bland alla miljoner händelser och presenterar sedan verkligheten korrekt och utan att ta ställning.
Ett enkelt sätt att krossa den myten är att se på behandlingen av en ny dagstidning. När Stockholmstidningen kom för 30 år sedan var det stort ståhej. Ingen svensk var ovetande. Hur många svenskar vet idag att vi fått en ny dagstidning?

Jag har prenumererat på veckotidningen ETC i många år och har därför följt utvecklingen på nära håll. Det har inte varit några stora affischer vid busshållplatser och i tunnelbanan, inga annonser i tidningar eller TV, inte heller har andra medier följt utvecklingen med artiklar och inslag.
ETC har vuxit fram som ett demokratiprojekt bland tidningens läsare och ute i olika folkrörelser. Efter ett års kampanj finns prenumeranter och ekonomiska bidrag för att dra igång.

Tidningen tar tydlig ställning för miljö, klimat, jämställdhet, rättvisa och solidaritet, både på ledarplats och i valet av ämnen, intervjupersoner och faktasökning på nyhetsplats. Den är ett vänsteralternativ, en röst som ger en alternativ information. Det är du som läsare som får avgöra och jämföra fakta från olika media, ingen gör det åt dig. Tack och lov.

Självklart finns ETC även som digital tidning. Ta en titt och bilda dig en egen uppfattning! http://www.etc.se/

Cassandra

Skratta åt självplågeriet!

Kan feminismen få fart genom mer humor? Efter att ha läst Caitlin Moran tror jag i alla fall det kan bidra till minskat självplågeri med snöre i röven, järnband i bysthållaren och att använda knivar, kemikalier och hett vax för att få bort nästan allt hår på kroppen.

Caitlin Moran är absolut ingen moraltant. Ska man anmärka på något så är det en väl stor dos droger på vägen mot musikjournalistikens höjder, men hon går i Doc Martinkängor och får högklackatindustrin att dra efter andan. Hur många par står oanvända i din garderob? och hur många minuter är ditt rekord för att ha kvar stiletterna på fötterna?
Vid semesterstudier av modeindustrin Mekka, Italien, noterade jag att ungefär hälften av alla kvinnor hade sportskor och resten hade nästan enbart sköna platta skor på fötterna.

Moran gör också upp med ett av många arbetsmiljöproblem inom prostitutionen, nämligen att de inte får ha hår utom på huvudet och kring ögonen. Tid, pengar och avsevärd smärta eller risk för skador kostar det att ständigt vara hårfri. Varför har det spritt sig utanför budoirerna?

Underkläder ska vi bara inte tala om. Jag har personligen träffat en ung kvinna som påstod att hon trivdes i stringtrosor. Det måste hon vara rätt ensam om, för att inte tala om att det knappt går att köpa en BH utan stål eller hårdplast som ska tukta kroppen. Jag minns min ungdoms höfthållare och korsetter som gick att köpa i Åhlénskatalogen. De tryckte in hullet på ett ställe och så vällde det ut på ett annat, samtidigt som det var svårt att andas och ha en normal matsmältning. Nu är de tillbaka.

Alltså, om du vill piffa upp samlivet går det bra att ha en stringtrosa i handväskan och byta när det drar ihop sig, eller om festklänningen kräver en klyfta mellan brösten så tryck ihop dom med järnband just den gången. Om nu partnern protesterar så få honom att fundera på alternativet att du skulle kräva att han ständigt hade en stålställning för att framhäva sina ädlare delar.

Glada, sexiga kvinnor har sköna kläder och är nöjda med sin kropp även med hår, hull och skavanker!
Cassandra

Framtid för Eskilstuna

Tillbringade ett dygn i Norrköping i sommar. Häpnade över det fantastiskt väl bevarade och gemensamt påkostade industrilandskapet med vatten, renoverade byggnader och nytt i anslutning till det gamla. Muséer, idrottsarenor, kultur.

Var också i Liverpool några dagar. En på många sätt nedgången industristad som satsat stort på att renovera dockorna nere vid floden Mersey och bygga ett helt nytt kommersiellt centrum. "För varje privat krona har kommunen lagt till sex" sa hon på turistbyrån. Såg Chagallutställning och nya kommunala muséet, men missade konserten i idrottsarenan eftersom Neil Young ställde in.

På båda ställen vill man vara, antingen som turist eller kanske bo eller driva företag. Båda ställena har många likheter med Eskilstuna; industristäder som haft tuffa tider men är på väg att resa sig genom att satsa på stadsutveckling.

Kan inga detaljer, men tror inte andra städer har samma problem med att varje förändring stöter på stort motstånd; att flyta en staty 20 meter, att som alla andra ordna en gemensam stadsfest, att en stad som fördubblats i storlek behöver större simhall, idrottsarenor och muséer väcker en lite grupp på insändarsidor, ifrågasätts på nyhetssidor och bekämpas av oppositionen.
Blir dyster av att läsa tidningen. Visst ska vi vara kritiska och ifrågasätta, men som vi sa till ungarna när dom var små "tonen är fel".

Jag efterlyser en positiv vision om Eskilstunas framtid från de som alltid säger nej. Kommunen satsar redan utan jämförelse den största delen av budgeten på vård-skola-omsorg, och det behövs mer pengar, men det räcker inte enligt min syn på saken. En stad med landets bästa vård-skola-omsorg, men nersliten och utan satsningar på stadsmiljö, kultur, idrott, parker, friluftsliv och nöjen har ingen framtid. Dom satsningarna blir inte av om vi ska lita till privata initiativ.

Det är val nästa år. Jag vill gärna veta oppositionens syn på hur utveckling som inte handlar om kommunal kärnverksamhet ser ut.
Cassandra

I huvudet på en journalist

På semestern läste jag Maria Pia Boëthius bok Mediatan. Den rekommenderar jag till alla journalister, till alla män och till alla kvinnor. Varför - jo, den fick mig att tänka på hur vår världsbild formas.

Jag har följt och uppskattat Maria Pia B länge, framförallt sedan jag började läsa hennes kolumner i ETC regelbundet. Annars är hon numera medvetet helt utanför mediebruset. Annat var det förr. Maria Pia började som 20-åring på Expressen och har sedan dess gjort allt som går att göra i medieeliten. Det senaste publika var när hon var med och verkade för ett feministiskt parti.

Boken Mediatan tar sin utgångspunkt just i medieeliten och hur den formas genom ett belöningssystem där de fina jobben, stora bildbylines och stora pengarna delas ut till dem som förstår det som M-P kallar "Grotesken".

Jag har själv arbetat inom Grotesken, inte alls på samma nivå, men känner ändå igen vad som ger beröm och dunkar i ryggen. Det är ett slags självspelande piano där upplagor och en underförstådd politisk agenda gör vissa ämnen och personer till "rätt" och andra till "fel". Jag känner en nästan fysisk lättnad när hon sätter ord på det som jag trott mig om att vara nästan ensam om att tänka.

Mest berörd blir jag nog av att hon vågar lämna ut allt. Själv känner jag fortfarande en lojalitet, inte minst med de gamla arbetskamrater som fortfarande jobbar kvar och kanske tror på vad de gör. Men tyvärr så tjänar min lojalitet mest att hindra en klarsyn - de som ska värna demokratin är inte demokratins vänner.

Kravet på "objektivitet" gör det nästan omöjligt att skriva. Verkligheten är inte objektiv, alla händelser och beslut gynnar eller missgynnar olika enskilda och grupper. Resultatet blir en ensidig journalistik på makthavarnas villkor som får ett våldsamt genomslag när det inte finns alternativ.

Journalisterna får inte och ofta kan de inte heller beskriva verkligheten så invecklad som den faktiskt är. Samtidigt är deras självbild att "granska" och då blir granskningen ytlig kritik och i värsta fall drevjournalistik. I drevjournalistiken finns aldrig, aldrig en hederlig journalistisk vilja att skildra verkligheten. Då förvandlas journalisterna till en blodtörstiga flock utan mänskligt förnuft och känsla där den enskildes ansvar helt försvinner.

Men boken innehåller mer än så. Den går vidare från feminismen till att granska manligheten och vad den spelar för roll. M-P resonerar med filosoferna och gör en intressant egen filosofisk tolkning av vad som styr världen.

Läs den som omväxling mot Almedalens ytliga mediebild av politik!
Cassandra

Är de korrupta i kommuner och landsting?

Enkäternas tyranni har slagit till igen. Hälften av de som svarat tror att politiker och tjänstemän i kommuner och landsting är korrupta påstår de i TV. Man häpnar. Varifrån kommer den uppfattningen?

Efter ett liv i nära kontakt med kommunala politiker och tjänstemän kan jag förstås anses som misstänkt. 20 av de åren har jag dock bevakat dem som journalist, så det borde väl borga för en viss objektivitet. Jag har umgåtts med politiker och tjänstemän dagligen i många år.

Min åsikt är entydig - visst finns det någon promille bovar och idioter i kommunal tjänst och något fler som bara ser till sin egen karriär, men det finns det överallt. De allra, allra flesta politiker och tjänstemän är hårt arbetande, ambitiösa, underbetalda och djupt engagerade i att göra livet bättre för dem som bor i deras kommuner eller landsting!

Varifrån kommer då denna djupa misstro? De flesta människor har inte personlig erfarenhet. Jag tror inte de menar sjuksköterskor, lärare och undersköterskor som de träffat själva.
Journalister, granska er verksamhet! Vad sprider ni för bild av demokratin?

Det är djupt oroande för vår demokrati om människor inte litar på dem de valt att sköta våra gemensamma angelägenheter. Tanken svindlar när jag försöker förstå hur dessa medborgare tänker att sjukvård, skola, miljöfrågor, utrikes relationer, arbetslöshet... ska styras. Eller vad deras eget ansvar är.
Cassandra

Jag är de 90 procenten

Bästa kongressdeltagare!
Ska vi behöva ställa oss utanför kongresslokalen och ropa "Vi är dom 90 procenten!" för att ni ska förstå?

• Jag vill ha en vinstfri gemensam sektor för att jag anser att vissa saker gör vi bäst tillsammans. Som att ge våra barn en utbildning, ta hand om gamla och sjuka, sopa cykelbanor, investera i solceller eller ge barnen teater, böcker och bilder.
• Jag vill ha en vinstfri gemensam sektor för att jag vill bidra till jämlikhet. Alla barn, sjuka och gamla ska tas om hand på samma sätt, oavsett inkomst, boende, religion, hudfärg eller kön.
• Jag vill ha en vinstfri gemensam sektor för att jag inte tror att girighet är en bra drivkraft för att ta hand om det som står våra hjärtan närmast.
• Jag vill ha en vinstfri gemensam sektor för att de pengar vi betalar i löner och investeringar ska gå runt och gör flerfaldig nytta. Vårdbiträden och byggnadsarbetare får lön. De betalar skatt, köper mat, betalar hyran, går på teater och tar en öl i närmiljön. Pengarna går inte till spekulation och snurrar inte runt i det sanslösa spelet om pengar. Två procent av världshandeln är köp och sälj av varor och tjänster, 98 procent är handel med pengar som förr eller senare blir en bubbla som spricker och drabbar oss alla.
• Jag vill ha en vinstfri gemensam sektor för att ha insyn och kontroll, för att vi tillsammans ska diskutera hur pengarna ska användas och välja vilka som ska fatta besluten och följa upp dem.
• Jag vill ha en vinstfri gemensam sektor med möjlighet att välja, men utan friheten att bli rik genom sämre service och sämre arbetsvillkor.
• Jag vill ha en vinstfri gemensam sektor där vi förbättrar kvaliteten genom insyn och demokrati - inte genom utslagning på de svagas bekostnad.

Jag kan fortsätta mycket längre. Det är bra med kompromisser, men någonstans måste vi sätta en gräns. Gör mig inte besviken en gång till!
Cassandra