Namnsdagar brukar passera rätt obemärkt förbi, åtminstone sedan mamma lämnade jordelivet. Hennes mamma skickade en azalea och mamma brukade skicka en azalea till mig varje år. Sedan dess har bara jag själv noterat saken och ibland tröstköpt en egen blomma.
Men inte denna dag. Först hade dom köpt en bullkrans på den skola jag besökte för att intervjua skolledningen. Sen ringde dom från blomsteraffären att dom hade bud! Och vad stod utanför dörren när jag kom hem om inte en azalea från min bror! Såna bröder skulle man ha fler av, fast en är fullt tillräcklig tydligen. Glad är jag.
Mamma får en liten hälsning till denna dag. Hon hade inte stjärnor eller elektriska ljus i fönstren till jul. I stället band hon lingonkransar och hängde i fönster och på dörren. När jag flyttat hemifrån brukade jag få med en krans till min lägenhet också. I många år har jag tänkt att jag skulle göra detsamma, men det har alltid slutat med att jag köper en krans på julmarknad eller torget. Men inte i år. För första gången kom jag faktiskt ihåg att plocka lingonris och kunde binda min första egna krans. Den blev lite tunn på slutet. Det går åt mer än man tror. Och järnringen underst har jag ärvt av morsan, men nu sitter den där.
Nu återstår att se om maken kommer ihåg namnsdagen.
Götilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar