torsdag 6 september 2012

Använd den gemensamma plånboken!

Strålande septemberväder. Vi går Prins Bertils stig från Halmstad längs kusten. Havet glittrar, ömsom klippor, ömsom sand, måsar, tallskog. Vi möter unga och gamla som går, springer, cyklar. En skola verkar ha friluftsdag längs stigen, en äldre man med rullator är på väg till handikappbadet, en äldre kvinna sitter och dricker kaffe på en bänk med en yngre kvinna vid sidan.

Stigen är välskött. Det finns papper på toaletterna, små skyltar berättar om stenbrottet där dom slet vid förra sekelskiftet. Söndrumsgnejsen finns i Washingon DC och Köpenhamn. Det gamla stenbrottet är numera hamn för en flotta av segelbåtar, byggd av arbetslösa AK-arbetare på 1930-talet liksom rhododendronparken i Tylösand. I juni är den fylld av sagogrottor där man kan stå rak under taket klätt med rosa kronor. Tylösands golfbanor byggdes också av arbetslösa på 30-talet med statlig lön. Nu spelar dom Solheim cup på banorna.

Halmstad är så vitt jag vet en kommun som lever och blomstrar. Stigen, handikappbadet, skyltarna, golfbanorna, parken och hamnen bidrar till staden. Allt kommer ur den gemensamma plånboken som Flislasses pappa kallade den. Vem skulle annars bekosta och underhålla en vandringsväg längs kusten? Alla kan använda den. Här avgör varken plånbok, ålder, hälsa eller religiös åskådning. Havet slår in mot stranden och måsarna dyker lika för alla.

Varför läser jag så sällan om hur fantastiskt bra det är att göra vissa saker tillsammans? Det kostar förstås också, men ingen blir rikare än någon annan av det vi gör tillsammans. Vi blir alla rikare när vi hejar på varandra längs stigen.

Visst kan vi sänka skatter. En naturupplevelse är ingen primär kommunal uppgift, men nog var det bättre att dom byggde golfbanor på 30-talet som vi har glädje av än idag än att dom bara gått hemma och gjort ingenting. Sverige är för rikt för att låta människor gå sysslolösa.

När vi gått 14 kilometer belönar vi oss med en glass på ett café vid havet. Den betalar vi gärna ur den egna plånboken.
Cassandra

Inga kommentarer: