Livet går upp och ner

Vi har gjort en fantastisk resa. Vandrat på grönskande, blommande alpängar.
Men det började illa. Första dagen vräkte regnet ner, dimman låg tjock medan vi klättrade uppåt, uppåt på Kebnekajsehöjd där både luften och konditionen var tunn. Benen vacklade och jag tumlade nerför i leran. Just då tyckte jag inte det var en så bra idé med alperna.
Men efter bubbelpool, fem rätters middag, klarnande väder och gradvis förbättrad kondition steg humöret. Sista dagens stigning var 700 meter, solen sken och det gick hur bra som helst.
Förra våren var livet i botten, ingen ljusning nånstans. Nu är det som en omvänd hand.
Bra att minnas var sig man är på toppen av alpen eller vid foten.
Götilda

Om att sväva

Idag gled jag fram tusen meter över marken. Utan motor, bara på varma uppvindar som höjde oss i cirklar uppåt. Vi samsades med en kärrhök som också ville uppåt i livet. Sol och klarblå himmel. En fantastisk upplevelse.
Märkligt att röra sig framåt utan motorer eller teknik. Visst, ett annat plan drog upp oss till 800 meter, men sen flög vi i tre kvart utan annat än varma vindar, och fort gick det, som mest 200 kilometer i timmen. Det kan inte vara omöjligt att bygga ett hållbart samhälle när det finns såna krafter att utnyttja.
Åkte och tittade på ny bil efter det. En gasdriven. Halva drivmedelskostnaden och halva förmånsvärdet. Varför är det inte fler som köper miljöbilar? Enda nackdelen är att det är glest mellan mackarna, men nu ska vi få en alldeles i närheten. Landstinget är en bra arbetsgivare som fixar såna personalbilar åt alla som vill!
Jag svävar kvar ett tag till i det blå!
Götilda

Det är vinter

På de 20 år jag bott i denna mälardalsort har det inte varit en sån vinter. Det har inte töat sen 12 december och snön har vräkt ner i omgångar.
Innan dess bodde jag i Stockholm i 15 år, där var aldrig så överväldigande snötyngda grenar, sol som glittrar i spåret, knarr under skorna. Jag åker i spåret och hamnar som genom en tidsmaskin i spåren där jag for fram med tjärade träskidor och elastabyxor på stenåldern nån gång. Nästan varje helg åkte vi, hela familjen. På loven ändå längre bort, till Saralidmanland med obanade spår där den tjockaste sjönk ner en meter för varje skidtag. Vi satt påbyltade på en liten tjärn och pimplade abborre. Papporna byggde en provisorisk rök åt fångsten och överallt var snö.
Såna här vintrar var självklara. Nu är de kanske en utlöpare av att vädret löper amok, men jag är glad så länge det varar. Mörkret blir ljusare och nu ljusnar det också sista halvtimmen på min väg till jobbet.

För övrigt är jag lite blandat stolt över gossen. Av 68 000 i hans årskull var det drygt 8 000 som blev kallade till mönstring. Både han och jag undrar varför, när värnplikten är avskaffad från den 1 juli. Kanske vill dom värva honom som yrkessoldat, eller så är det bara ett uttryck för militär logik.

Götilda

Eskilstuna som vintersportort

Håller på att marknadsföra min hemstad som vintersportort. Har i januari bjudit flera sällskap på oöverträffade längdåkningsturer i underbar snötyngd skog. Mjuka, väl preparerade spår, bastubad och vällagad mat, oöverträfad öl och angenämt umgänge därtill. Badtunna i midvinterkyla är också en möjlig nisch.

Vi skulle kunna bli rika i den här kommunen. Om det inte var för växthuseffekten förstås. Ett år av tio är som detta. Passa på och njut!

Götilda

Om umgänge och kvinnliga chefer

Badade badtunna igår i -23 grader. Utmärkt trevligt. God mat och trevligt umgänge därtill (tack Ulla och Rune!)Har varit ovanligt social och träffat sex par i samma ålder under helgerna, vilket leder till följande spaning:

Samtliga damer i dessa par har varit chefer i offentlig sektor. Dugliga kvinnor i karriärern, där de flesta jobbar häcken av sig i ett stundtals ganska otacksamt och ensamt jobb som chef.
Samtliga män är utan tvekan lika kompetenta. Ingen av dem jobbar som chef. De har ansvarsfulla, intressanta och välavlönade jobb med hög status utan att betala priset av personal- och budgetansvar.

Vad drar man för slutsats av detta? Att kvinnorna är på gång, men betalar ett högt pris? Har själv kort erfarenhet, men tycker det är ganska kul att vara chef om jag hade en rimlig arbetsbörda och stöd av andra att prata av mig med och kanske få lite stöd i knepiga situationer. Men det verkar som om chefsskap mycket handlar om att ensam är stark.

Att det är en skakig framgång. Själv är jag ganska säker på att om inget oförutsett händer kommer offentlig sektor att vara avskaffad om tio år. Då sitter vi där med vår tvättade hals, för i näringslivet tror jag inte samma kvinnoboom har inträffat.

Att vi ska rösta på Gudrun Schyman i Let´s dance, fast jag tror aldrig hon har varit chef.

Götilda

Varför finns jag inte på eniro?

Den första telefonen jag minns gick till en dam i Älvsbyn som frågade vem man ville tala med och kopplade vidare. Den såg nog ut ungefär så här. Jag minns också mormors telefonnummer i Stockholm 511566. Man svarade nämligen med sitt telefonnummer, därför blev det lättare att komma ihåg.
I julas köpte vi en pensionärsmobil till svärmor och försökte lära henne att glömma telefonnummer. Så fungerar dagens telefoner.

Nåväl, det var inte ämnet. I alla tider har vi haft en telefonkatalog. Alla som hade telefon fanns i telefonkatalogen. Det fanns möjlighet att ha hemligt nummer, men det krävde visst besvär. Utmärkt väg att hitta folk, hade man bara ett namn och en ort så gick det utmärkt.

Numera finns telefonkatalogen på nätet. Eniro heter den och där finns kartor och länkar och all upptänklig information - utom mitt telefonnummer. Varken maken eller jag fanns på eniro. Kan någon förklara varför?
Fler personer har påpekat att de sökt oss utan framgång. Jag har själv misslyckats med att hitta folk fast jag är säker på att de finns.

Maken lade nån timme på problemet och via mobilen lyckades han krångla sig in i systemet. Eftersom jag har en jobbmobil som jag inte vet hur länge den är aktuell så ville jag inte gå mobilvägen. Alltså finns jag fortfarande inte. Varför kan inte vårt vanliga hemnummer och adress ligga på nätet på samma automatiska vis som i katalogen?

Går utvecklingen framåt?

Götilda

Nytt år, nytt årtionde. Det ger jag katten i säger Sacha.
Fast vi människor ska ha synpunkter på det mesta. Det gångna årtiondet präglades av tre barn som växte upp, tog studenten (utom en som blir vuxen om tre dar) och gick vidare i livet. Själv hade jag tre jobb, min sista förälder dog och så startade vi ett bryggeri.
Det enda jag vet med säkerhet om de nästa tio åren är att jag går i pension om jag får vara frisk. Märkligt.
Jag vet också att om inte världen tar krafttag kommer haven att svämma över. Men världens ledare verkar mer upptagna med att ge bankerna och galna krigshetsare pengar än att satsa på en fredlig jord där vi lever utifrån våra tillgångar.
Inga nyårslöften, bara försöka göra någon glad varje dag.
Gott Nytt År!
Götilda