På de 20 år jag bott i denna mälardalsort har det inte varit en sån vinter. Det har inte töat sen 12 december och snön har vräkt ner i omgångar.
Innan dess bodde jag i Stockholm i 15 år, där var aldrig så överväldigande snötyngda grenar, sol som glittrar i spåret, knarr under skorna. Jag åker i spåret och hamnar som genom en tidsmaskin i spåren där jag for fram med tjärade träskidor och elastabyxor på stenåldern nån gång. Nästan varje helg åkte vi, hela familjen. På loven ändå längre bort, till Saralidmanland med obanade spår där den tjockaste sjönk ner en meter för varje skidtag. Vi satt påbyltade på en liten tjärn och pimplade abborre. Papporna byggde en provisorisk rök åt fångsten och överallt var snö.
Såna här vintrar var självklara. Nu är de kanske en utlöpare av att vädret löper amok, men jag är glad så länge det varar. Mörkret blir ljusare och nu ljusnar det också sista halvtimmen på min väg till jobbet.
För övrigt är jag lite blandat stolt över gossen. Av 68 000 i hans årskull var det drygt 8 000 som blev kallade till mönstring. Både han och jag undrar varför, när värnplikten är avskaffad från den 1 juli. Kanske vill dom värva honom som yrkessoldat, eller så är det bara ett uttryck för militär logik.
Götilda
1 kommentar:
Det har aldrig varit så kallt och så mycket snö som under pågående global uppvärmning...hum...Själv hoppas jag snön vill stanna till och med vecka 7, fast då med sol och bara någon liten minusgrad - ska åka skidor ett par dagar. Sedan hoppas jag att tandvärken går över på tisdag då jag ska till tandläkaren och BORRA - blä - det här var inte kul och som löken på laxen har dottern åkt på influensa. Positivt är emellertid informationsmöte på torsdag då jag kan börja drömma om ölprovning i London :) Vi syns då. Kram
Skicka en kommentar