En rättegång som är ett politiskt misslyckande

I landstinget Sörmland präglas det politiska livet av oförsonlighet och bitterhet. Det är djupt bekymmersamt, inte minst när det gått så långt att politiska frågor når tingsrätten och därmed befäster motsättningarna.

Demokrati är en ömtålig planta som kräver både sol, vatten och näring för att utvecklas. En förutsättning är att olika ideologier och världsbilder får konfronteras med varandra, men en lika viktig del är att lyssna, lära och respektera varandra. Då kan motsatt syn utvecklas till kompromisser som gagnar flertalet.

Att politiker har respekt för varandras olika utgångspunkter, litar på varandra och ibland har kul tillsammans är förutsättningar för demokratin, men det är mycket länge sedan politiker från majoritet och opposition var kompisar i landstinget Sörmland. Det är ett demokratiskt problem.

I vårt mediestyrda samhälle blir konfrontationen allt mer framträdande. Politik framstår som en tävling där sakfrågorna försvinner och konfrontationen blir huvudsaken. Så har det varit många år i Sörmland.

På torsdag och fredag genomförs en rättegång som aldrig borde blivit av. Förre landstingsstyrelsens ordförande i Sörmland står åtalad för trolöshet mot huvudman. Men, det handlar inte om pengar, det handlar om att beslut har fattats på fel sätt. Majoriteten fördelade de pengar de hade rätt till, men besluten togs inte i fullmäktige eller landstingsstyrelsen. Därmed blev fördelningen inte offentligt synlig.

Det var fel, det är alla överens om och felen är rättade. Det skedde vid ett landstingsfullmäktige hösten 2010 där alla beslut blev offentliga. Därmed borde frågan vara avgjord, men i stället vägrade oppositionen att delta i beslutet och tågade ut ur salen. Konfrontationen fortsatte.

Arvodesfrågan har drivits in absurdum med större intresse av att finna fel och misstänkliggöra än att lösa frågan till sörmlänningarnas bästa.  För detta har oppositionen ett stort ansvar. Det är ironiskt att den ende politiker som fullt ut tagit sitt ansvar och avgått från sin post nu är den som också ställs inför rätta.

I en god demokrati löser partierna problem offentlig och tillsammans. Så har inte skett i detta fall. Frågan är hur djupa sår denna strid har rivit upp i demokratin och om de går att läka.

Cassandra