Demokratisk insyn och marknad är svårt att förena

Att arbeta med information i den gemensamt ägda och demokratiskt styrda sektorn skiljer sig avsevärt från att jobba i det privata näringslivet. Framförallt styrs vi av lagar, främst en 200 år gammal grundlag.

Grundlagen är utformad just för att när vi satsar våra pengar i något gemensamt är det viktigt att vi samtidigt har insyn och kontroll. Offentlig sektor har haft en slags monopolliknande ställning och därför har det varit viktig med offentlighet. Därför kan varje medborgare när som helst begära att få gå in och se vad verksamheten sysslar med.

Jag vill påstå att denna rätt är flitigt använd, inte minst av media.
Samma rätt förstärks med att den som arbetar i organisationen och upptäcker oegentligheter har rätt att berätta det anonymt för media utan risk att bli avslöjad.
Som en ytterligare förstärkning finns i offentlig sektor i princip ingen lojalitet mot arbetsgivaren. Du kan vara anställd och varje vecka stå på torget med en skylt "Landstinget är kass - min chef är en åsna" utan några som helst repressalier. Tänk det och Atendo Care.

Är detta bra? Ja! Jag hävdar att den svenska offentlighetsprincipen och meddelarskyddet har bidragit till att vi haft världens bästa skola, världens bästa sjukvård och världens bästa välfärd.
Varför - jo, vi har i flera hundra år lyckats anpassa verksamheten tlll förändringar i omvärlden. Via större och mindre kriser och förtroendegap har verksamheten anpassat sig. Det tar visserligen ett tag, men det brukar fungera. Medias granskning har haft en avgörande betydelse i den utvecklingen.

Vad händer nu? I största politiska enighet har demokratin beslutat att förändra systemet. Vi är mitt inne i en övergång till en konkurrensutsatt valfrihet på en marknad. Båda systemen finns samtidigt. Delar av offentlig sektor konkurrerar med det privata näringslivet om skattebetalarnas pengar.

Det går inte så bra för den offentliga delen och varför? Dels är vi inte anpassade och vana vid att informera och marknadsföra oss. Elever, patienter och klienter har kommit vare sig de vill eller inte. Media har överhuvudtaget inte reflekterat över att de fortfarande nästan bara granskar den offentliga sektorn

Men, min poäng är att offentlighet, meddelarskydd och brist på lojalitet rimmar illa med förhållanden på marknaden. Jag kan ge hur många exempel som helst, men tänk efter själv - vet du vilka vinster som delas ut och vilka förmåner chefer och styrelse har i ditt barns skola eller på din vårdcentral?

Tänk på det när vi snart får löpsedeln om nya hälso- och sjukvårdschefens lön för att basa över 4 000 anställda.
Götilda