Har den senaste tiden umgåtts en del med politiska sekreterare. Trevliga, välutbildade unga människor som sökt jobbet på annons, blivit intervjuade och anställda för en mandatperiod. Med lite tur och skicklighet kan deras tjänst omvandlas till ett politiskt uppdrag och en politisk karriär efter nästa val.
Tidigare har jag mött samma sorts människor som sökt och fått jobbet som politiskt kommenterande ledarskribent på en tidning.
Inget fel i det, men en spaning är att det skär sig med den bild av demokratin som jag fick på socialhögskolan under 1970-talet:
Demokrati bygger på samtal mellan människor om samhällsfrågor. Vi byter argument och utvecklar en syn på hur framtiden ska byggas. Olika syn leder till ideologier och partier. Vi röstar emellanåt fram de personer vi tycker har vettigast åsikter/ideologier och som verkar hederligast. De förvaltar våra åsikter och våra pengar.
Det demokratiska samtalet har i vårt land ofta skett i olika folkrörelser eller på tidningssidor. I små samhällen skedde det nog stundtals också på Konsum eller vid fotbollsplanen.
Nu ser verkligheten annorlunda ut. Att prata politik anses nästan suspekt. Antalet förtroendevalda är så få att nästan ingen känner någon personligen. Folkrörelserna är i stort sett utdöda. Partierna likaså. Medierna behandlar politikern som i grunden misstänkta. Om någon annan grupp blivit bevakade på samma sätt hade diskrimineringsombudsmannen fått rycka ut. Ingen har längre lust att gratis avsätta sin tid för att läsa in underlag, debattera och gå på möten. Särskilt inte när man regelmässigt blir uthängd som skurk i media.
Alltså får vi en ny yrkeskår - politiker utan förankring i en rörelse. Bloggen och Facebook är deras fäste i folket. Människors mening avläses i opinionsundersökningar där du lämnar din åsikt utan ansvar för följderna.
Men ännu har vi kvar en ologisk åsikt - du får tjäna pengar, men du får inte bli rik på politik.
Götilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar