Idag gled jag fram tusen meter över marken. Utan motor, bara på varma uppvindar som höjde oss i cirklar uppåt. Vi samsades med en kärrhök som också ville uppåt i livet. Sol och klarblå himmel. En fantastisk upplevelse.
Märkligt att röra sig framåt utan motorer eller teknik. Visst, ett annat plan drog upp oss till 800 meter, men sen flög vi i tre kvart utan annat än varma vindar, och fort gick det, som mest 200 kilometer i timmen. Det kan inte vara omöjligt att bygga ett hållbart samhälle när det finns såna krafter att utnyttja.
Åkte och tittade på ny bil efter det. En gasdriven. Halva drivmedelskostnaden och halva förmånsvärdet. Varför är det inte fler som köper miljöbilar? Enda nackdelen är att det är glest mellan mackarna, men nu ska vi få en alldeles i närheten. Landstinget är en bra arbetsgivare som fixar såna personalbilar åt alla som vill!
Jag svävar kvar ett tag till i det blå!
Götilda
2 kommentarer:
Jisses - va läskigt och kul! Själv har jag utmanat mina rädslor två gånger denna helg = åkt linbana och "berg- och dalbana". Hua - jag hatar höjder, men det går bättre och bättre ju mer jag utsätter mig för eländet.
Wow!!!
Måste vara enormt häftigt att flyga när det är helt tyst också!
Skicka en kommentar