Läst intressant uppslag idag om att många politiker ser den sociala webben som en framgångsväg inför nästa och kommande val. Bloggar, Facebook, twitter, youtube är högaktuella i partipolitiken. Mycket möjligt, men då har de en del att lära.
Jag är nog ovanligt politiskt intresserad, följer flera politikerbloggar och är vän med politiker av olika färg på Facebook. Min erfarenhet säger mig att de har svårt att finna formen.
Den sociala webben är extremt individuell. Jag väljer själv vem jag vill umgås med, läsa, uppmärksamma. Då vill jag också ha ett individuellt tilltal. Det duger inte att dunka in partibudskap och hoppas jag ska nappa. Jag är intresserad av det personaliga och privata politiska. Alltså varför tycker just den individen, inte partimedlemmen, att vi ska göra på detta sätt?! Det är väldigt krävande på ett nytt sätt.
Nu är ju folk fantastiskt snälla och ger sig inte gärna in i att säga emot. Därför är det förstås svårt att veta vad som funkar. Jag kanske har ovanligt höga krav, men det är avslöjande att som politiker ge sig in i den här svängen. Jag inbillar mig att Obama hade en väldigt uttänkt strategi och framförallt ett genomtänkt budskap som han delade med många som var beredda att föra det vidare.
Grejen med webb 2.0 är också att det är en helt ny utvecklingslinje. Vi sitter inte längre och väntar på att överheten ska tala om för oss, vi kollar med kompisar, snackar runt, upptäcker bra grejor, för dem vidare, totalt utan kontroll uppifrån. Partipolitiken är extremt centralstyrd, vare sig den är blå eller röd ska alla tala med samma tunga (möjligen avviker de gröna en aning, men inte mycket)
Ja, jag tror att framtidens demokrati finns på nätet, men exakt var visar sig nog inte än på ett tag.
Götilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar