torsdag 3 september 2009

Jaha, så är man landstingsanställd. Det var länge sedan. Var extravak typ 1975 när jag var arbetslös efter min socionomexamen. Inga glada minnen därifrån. Men nu är jag glad. Det känns jättekul med nya människor, nya uppgifter och nya sätt att tänka och arbeta.

Räknar ut att jag nog arbetat ungefär lika länge privat som offentligt. Sådär 20 år på varje "sida", men nu blir det allt mer sammanblandat. Vid årsskiftet införs "fritt vårdval" i landstinget. Det är ungefär som friskolor. Vem som vill får starta vårdcentral och sen får alla betalt efter hur många patienter de lyckas locka till sig.
Idén bygger på att offentligt och privat är samma sak, bara olika huvudmän. Min käpphäst är att så är det inte alls:

Privata företag säljer en produkt för att få vinst och tjäna pengar. Bra produkter och tjänster ger bra med vinst.
Offentliga sektorn får uppdrag av medborgarna. För att styra uppdrag och kvalitet krävs demokratiskt inflytande.

Valfrihet är ett begrepp från den fria marknaden och kan inte ersätta demokratiskt inflytande.
Valfrihet förutsätter till exempel marknadsföring i stället för demokratisk diskussion.
Valfrihet förutsätter att du handlar för egna pengar, men här handlar individen med våra gemensamma pengar.
Med endast valfrihet som styrmedel överlåter vi åt det privata näringslivet att ensamt forma framtiden för vård, skola och omsorg.

Kruxer är att för bättre demokrati i den gemensamma sektorn måste vi ta den besvärliga diskussionen om de anställdas roll i förhållande till medborgare och deras valda ombud. ska vi som gillar offentlig sektor och demokrati överlåta den åt dom som inte gillar offentlig sektor, skatter och gemensamma beslut?

Götilda