Varje dag innehåller märkliga händelser. Idag var en av dom ett samtal från en gammal kompis som berättade att hon träffat en jägmästare som jobbade med frilutsliv på nationell nivå. Helt spontant hade han börjat tala om att friluftslivet skulle utvecklas i samma riktning som min pappa jobbat. Han hade aldrig träffat pappa, men visste massor om hans trollstigar och tokiga projekt för att få ut barn och gamla i skogarna och lära dem om natur och skogsvård.
Jag blev alldeles varm om hjärtat. Tänk att min tokiga Vasaloppsåkande (1956) pappa har satt spår som lever.

Kommer osökt att tänka på den dikt min farmor textade i guld när hon gick på Konstfack och som brorsan och jag lärde oss utantill som små:
"Stora männskors levnad lär oss
att vi kunna leva ädelt
och på livets ökenvandring lämna spår utav vår fot i sanden
Spår som kanske så en annan arm förtvivlad hjälplös broder
ser och tar till rätt och ledning"
Goethe

Det skulle han gillat storSven.

Götilda