söndag 16 november 2008

Om FNL-grupper och målstyrning


Först modebloggen:
Intressant nog fick jag en flod av komplimanger för en tunika köpt för typ 175 kronor. Orange mönstrad sak. Har inte insett att persisk stil är vad jag ska satsa på.


Var iväg på två dagars konferens om hur vi ska hantera ett stort inflöde av elever från andra länder i våra skolor. Slår mig att det jag lärde mig i FNL-grupperna på 1970-talet går att använda på många andra områden.
Vi har fakta, vi har kompetens, vi har engagemang - hur får man något positivt att hända med dom ingredienserna? Svaret är att vi måste vara överens om vi vill göra en omelett eller en sockerkaka.
FNL-grupperna hade allt ovan och ett brett målområde:

USA ut ur Indokina
Stöd FNL
Stoppa USA-imperialismen

Men det var när vi koncentrerade oss på det första målet som vi kunde bygga en bred enhetsfront som verkligen gjorde skillnad. Det var väldigt många från höger till vänster som kunde ställa sig bakom att USA skulle lämna Indokina utan att säga ja till FNL eller nej till imperialismen. När vi lämnade renlärigheten kunde vi få med oss en bred flod av personer och organisationer, vi samlade över en miljon namn och bidrog aktivt till att förkorta lidandet i Indokina.

Poängen är att formulera den sakfråga som är viktigast för att komma vidare mot ett allmänt mål. Tänk några exempel:

Alla svensktalande barn ska ha en vän med annat modersmål

Vår stad ska bli bäst i Sverige på tvåspråkighet

Tja, det finns säkert bättre idéer. Jag kan inte frågan så bra. Poängen är att det ska vara lätt att knyta an och ge sitt bidrag som professionell eller vanlig människa. Sen får vi förstås fortsätta med alla de andra och djupare frågorna parallellt.
Just nu snöar det ute. Maken brygger öl med humle från Julita. Sex kompisar från Stockholm och Södertälje lär vara hemma igen efter ett trevligt besök med kultur, öl och resonemang. Konstaterar att alla sitter i kommunala förvaltningar från storstad till landsbygdskommun men att frågeställningarna är i princip desamma. Kul att vända och vrida lite utifrån ett långt liv tillsammans.
Götilda

2 kommentarer:

stadshus sa...

"We have to move it move it" - ja från ord till handling alltså. Nä, det är inte lätt, varesig att veta vad orden bör vara än mindre hur handlingen därefter ska se ut. "Perspektivväxlingens sprängkraft" talas det om i organisationsvetenskapen, kan kanske var nåt, tänk typ Södertälje.
Hälsar MadagaskarDirreN

Annika sa...

Jag tror det är viktigt att ha samma respektfulla krav på alla elever, utifrån var de befinner sig i sina olika kunskaper. Däremot tror jag att skolorganisationen, d.v.s. framför allt lärarna, måste tänka helt utanför klassiska arbetstider, föräldramöten, utvecklingssamtal etc. Mycket mer uppsökande och direkta kontakter med föräldrarna. Tänkter på Vikarien som gick på TV förra vintern. Den unga läraren gick hem och satt vid köksbordet och hjälpte till med läxorna. Det finns inga genvägar.