söndag 15 april 2012

Om sakers betydelse

För andra gången har jag varit med om att tömma ett hus med två personers samlade liv i saker. Det ger perspektiv på vad vi samlar omkring oss och dess värde. En ful vas som stått på samma hylla i 40 år får ett eget värde. Det är svårt att göra sig av med föremål, ting, saker, prylar vi förknippar med dom vi älskar och deras historia.

Nu handlar inte detta om några storkonsumenter, tvärtom, svärmor var inte sentimental, hon kastade mycket. Men båda var också barn av sin bondekultur, en hemslöjdskultur där alla sydde, virkade, knypplade, svarvade, täljde och snickrade.

Jag står med ett berg av hemvävda lakan med knypplade spetsar och slingrigt vackra monogram, här finns blekingesöm på dukar och bonader, näversöm i lampor och tavlor, vackert mönstrade damastdukar med servetter, handdukar, hemvävda gardiner, väggbonader med tänkespråk... Som om inte det var nog har jag redan plockat på mig från mitt eget föräldrahem.

Och vi använder ju påslakan. Lägger jag på en duk är jag hela tiden rädd att någon ska spilla rödvin för jag kan ju inte det dom kunde om fläckborttagning. Väggarna kan ju inte bara vara täckta med sömmade bonader.

Spara till barnen - men tre pojkar, vågar jag hoppas att någon av dom kommer ihåg vem som vävt och sömmat, kan dom skilja på hemvävt och köpetyg? Kommer dom att bry sig? Vad kommer deras partner att tycka om svunna kvinnors arbete?

De här sakerna har ett riktigt värde. Dom är gjorda med arbete och kärlek. Varje liten del är omsorgsfullt arbetad, ingen fåll är ful, baksidan går att vända utan att skämmas.

Vi lever i en överkonsumtion utan like. Vi handlar, köper, shopar saker utan värde. Samtidigt förkastas ting där arbete och skönhet är nedlagt. Hur gick det till, hur löser jag detta?

Cassandra

Inga kommentarer: