söndag 22 januari 2012

Samförståndets lov

I helgen hade vi ett utmärkt jazzband i bryggeripuben. I kvartetten fanns en välkänd socialdemokrat på bas och en likaså välkänd moderat på trummor.

För mig är den kvartetten en viktig del i Eskilstunas framgång som kommun; politiker respekterar varandra och har kul tillsammans, vilket på intet sätt betyder att de inte kan föra skarpa diskussioner om hur kommunen ska styras. Ungdomsarbetslöshet, låga betyg och snöröjning är frågor som vi alla vill lösa. Sen finns det olika sätt att göra det på, dem diskuterar partierna. De som väljarna ger majoriteten får försöka på sitt sätt. Går det dåligt blir de andra valda nästa gång.

Jag har följt kommunpolitiken i Eskilstuna på nära håll i 20 år och alltid upplevt en trevlig stämning i politiken. Därför blev det något av en chock att komma till landstinget. Där fanns inte tillstymmelsen till samspel. Tvärtom, tanken på att majoritet och oppposition skulle kunna småprata eller ha trevligt tillsammamns kändes oerhört avlägsen. Möten präglades av misstro och bitterhet, formalia dominerade stort över sakfrågor och så fort man lämnat sammanträdet kunde majoriteten läsa kritiken från oppositionen på tidningarnas webbsidor. Inget var bra. Inget var man överens om.

Varför är det så olika? Förutsättningarna är ganska jämförbara. En egen socialdemokratisk majoritet under många årtionden har de senaste 20 åren bytts mot delad majoritet och ett flertal nya partier både i kommun och landsting.

I Eskilstuna har det stora partiet förmått att gradvis bli allt mer öppna, inte bara mot samarbetspartier utan även mot oppositionen. Goda idéer och kloka människor finns inte bara i ett parti. Med samförstånd blir helheten bättre.

I landstinget har nog personfrågorna spelat en större roll. Sen det sprack i samarbetet mellan S och V har det inte varit någon ordning på vän och fiende. Både partier och personer har bytt partner, samarbeten har spruckit, nya osannolika allianser har uppstått. Vem i hela världen kan man lita på? Den plats och position jag har idag kan vara bort i morgon. Var annars kan en före detta ledande vänsterpartist stå som första namn på moderaternas valsedel och var annars leder folkpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna ett landsting tillsammans?

Det som varit i både kommun och landsting är historia. På båda ställena är det nya, unga människor som tagit över. Bland unga finns ofta ett förakt för samförstånd (jag var själv sån). Media vill ofta framställa politik som en tävling eller krig. Så är det inte. Samförstånd är demokratins kärna. Bara genom att lyssna och respektera varandra kan vi göra det som är bäst för oss alla. Alla kan inte få som de vill men vi har alla vår del i ansvaret för det gemensammas bästa.
Det gäller även inom partier.

Cassandra

2 kommentarer:

Anita sa...

Roligt att du gillade jazzbandet! Bandet har en historia som blir lite lärorik i sammanhanget. Moderaten och jag satt i samma nämnd i landstinget och hade ett alldeles utmärkt samarbete. Hans dröm var att ett gäng landstingspolitiker skulle spela på en stipendiutdelning. Jag raggade två s-ledamöter (bas och gitarr) + min man som är s-kommunpolitiker (dragspel) + en kompis från en annan orkester. En moderat landstingspolitiker blev vokalist och jag som fortfarande är landstingspolitiker dammade av fiolen. En folkpartist skrev upp oss på dagordningen under namnet County Swingers och vi gjorde stor succé på landstingsfullmäktige! 4 i gänget har sedan bildat det band du lyssnade på! Vid något tillfälle har en KD-politiker i landstinget hoppat in med sin sax!

Cassandra sa...

Kul Anita, det visar ju att Eskilstunas goda samverkan kan smitta av sig!
Cassandra