Vi har gjort en fantastisk resa. Vandrat på grönskande, blommande alpängar.
Men det började illa. Första dagen vräkte regnet ner, dimman låg tjock medan vi klättrade uppåt, uppåt på Kebnekajsehöjd där både luften och konditionen var tunn. Benen vacklade och jag tumlade nerför i leran. Just då tyckte jag inte det var en så bra idé med alperna.
Men efter bubbelpool, fem rätters middag, klarnande väder och gradvis förbättrad kondition steg humöret. Sista dagens stigning var 700 meter, solen sken och det gick hur bra som helst.
Förra våren var livet i botten, ingen ljusning nånstans. Nu är det som en omvänd hand.
Bra att minnas var sig man är på toppen av alpen eller vid foten.
Götilda
2 kommentarer:
Du ser bra medtagen ut på bild 2...men du är ju en kämpe.
Fantastiskt välillustrerande bilder :)
Va fin bloggen har blivit - ser väldigt proffsigt ut!
Skicka en kommentar