Det är fantastiskt att 40 000 svenska tågentusiaster
samlats på en plats! Och det finns säkert lika många till utanför Facebook. Men
jag läser alla tips och lyriska skildringar av tågresor med växande
frustration. Verkligheten och kartan stämmer inte för mig. De flesta verkar
uppleva en ny exotisk dimension när de sitter med barnen eller andra
medresenärer och ser världen passera revy.
Jag har alltid åkt tåg. Från Västerbotten skavfötters med
brorsan i sovvagn till släkten i Småland. Genom Europa till södra Tyskland för
språkövning som 16-åring. Från Umeå och Lund till Falun under studietiden.
Dagligen mellan Eskilstuna och Stockholm för några år sedan….
Tåg är ett transportmedel. Det kan vara bekvämt och anpassat
till en förflyttning där själen följer geografin till resmålet. Det är också
ett sätt anpassa sitt personliga klimatavtryck till vad världen tål. Jag vill
åka tåg, men min personliga vilja påverkar inte möjligheten.
Det började när vi skulle vandra i Cornwall. Vi tar tåg och
färja, sa jag. Nix. Det går inga färjor längre, däremot extremt billigt flyg.
Det blev bil till flygplatsen. Tåget från London till resmålet kostade mer och
tog betydligt längre tid än flyget.
Förra sommaren skulle vi vandra till Santiago de Compostella
i norra Spanien och köpte interrailkort. Tåget tog drygt tre dygn med tre
övernattningar på hotell. Minst tre gånger så dyrt och tre gånger så lång tid
som flyget. Vi fick ta hjälp av en resebyrå för att hantera alla byten och
platsbiljetter, hamnade i skumma hotellkvarter i Hamburg, fick släpa bagaget
fram och tillbaka, betala för mat i tre dagar och visste aldrig om det fanns
något att äta på tåget. Kan tilläggas att enda gången vi upplevde allvarlig
försening var i Sverige. Ja, den avslutande tågresan genom norra Spanien var
fantastiskt vacker och hela resan gick bra, men om nu inte resan är huvudsaken?
Droppen kom när vi kollade hur det skulle vara att resa till
Kreta. Ja, vi har goda vänner där och brukar åka 2-3 veckor sent på hösten.
Underbart klimat, lugnt, vackert. Maken tog fram appen och kollade tåget via
München till Venedig och därifrån färja till Aten och vidare med båt till
Kreta.
Närmare fyra dygns ren restid, utan bytestider och eventuella övernattningar. Fram och tillbaka dubbelt så mycket. Priset har vi inte ens kollat.
Närmare fyra dygns ren restid, utan bytestider och eventuella övernattningar. Fram och tillbaka dubbelt så mycket. Priset har vi inte ens kollat.
Vårt resande varierar, men som merparten av svenskarna
använder vi våra semesterveckor för att åka till värme och sol. Att ändra på
det är som att vända en flodvåg. Tåget är ett alternativ bara för den som vill
göra själva resan till målet, att bära ryggsäck, bo på sjaviga hotell och äta
dåligt. Jag är snart 70 och förbi det resandet.
Frustrerande, ja. Besviken, ja. Sedan andra världskriget har
marknadsekonomin varit helt inriktad på bil och flyg. Staten och vi
skattebetalare har hjälpt till med oräkneliga miljardsatsningar på flygplatser,
motorvägar, och annan infrastruktur. Kommuner och landsting likaså.
Självklart har vi gemensamma europeiska regler för flyg och
bilar och den privata industrin frodas och har resurser att påverka
utvecklingen. Politiken har blivit en serviceorganisation till företagens
önskemål. Järnvägen har varit statlig och dess behov räknas inte.
I Sverige vågade vi på det extremt fattiga 1800-talet satsa
på nationella järnvägar i hela landet. Nu anses det inte ”lönsamt” att bygga
moderna järnvägar och underhållet är extremt eftersatt.
I Eskilstuna tog det 20 års lobbyarbete innan Svealandsbanan
invigdes 1997. Det blev en oväntad succé, men sen tog det 20 år till innan
enkelspåret kompletterats och vi fått samordning av tåg- och busstider och
gemensam taxa i hela Mälardalen. Idag måste skattebetalarna köpa nya tåg för
att behålla standarden.
Hur ser det ut i Europa? När vi skulle passera gränsen
mellan Frankrike och Spanien fick vi gå av och byta till ett pendeltåg över
gränsen för att sen hamna på en station i utkanten av San Sebastian. En tågresa
till Bryssel från Eskilstuna tar 24 timmars ren restid.
Visst är det toppen att medlemmarna i Tågsemester tipsar
varandra om tågvägar genom Europa och att det finns en specialiserad
tågresebyrå i Kalmar, men förändringen går så långsamt. Har vi den tiden?
Hur kan det i den europeiska gemenskapen vara möjligt att
inte järnvägen är samordnad efter 62 år? Varför är det så hopplöst att boka en
biljett genom Europa? Varför kostar en tågbiljett så extremt mycket mer än en
flygbiljett i Sverige och Europa?
Min slutsats är att vi som är intresserade av tågresande
måste gå vidare och börja ställa gemensamma och tydliga krav. Kanske ska vi
till och med resa oss från datorn och ställa oss med skyltar på Centralen i
Stockholm. Valet till Europaparlamentet är i maj. En återkommande samling varje
fredag klockan 17.00, kan någon organisera det? Här är några förslag på krav:
EU måste ta ansvar för samordnad tågtrafik i hela Europa
EU måste göra det möjligt att enkelt boka resor genom hela
Europa
Fler nattåg som förkortar och förenklar resandet
Europajärnvägar mellan huvudstäderna. Snabba, bekväma tåg
med restaurang, sovvagnar och duschar kan konkurrera med flyget. Ett första mål
kan vara Stockholm – Bryssel. Inga parlamentarikerresor med flyg. Då går det
nog fort!
Anna Jerdén
