Det digitala h-etet

Köpte en ny kökstimer (äggklocka, kökstidtagarur, mattidtagare...?) idag. Den gamla hade jag fått från en moster som dog för tio år sedan. Den har nog tjänat min kokkonst i cirka 20 år.

Stod länge och valde mellan en plastig sak för 25 kronor, en med antik design för 119 och ett silverfärgat ägg för 79. Till slut tog jag den dyraste som är en nästan exakt kopia av mosters; 198 kronor.

Reflektion - alla fyra var mekaniska ur. Man vrider upp dem och så tickar de snällt rätt antal minuter. Finns det något annat köksredskap utan batterier eller laddare längre? Korkskruvar, knivslipar, ungstermometrar, snart är väl själva kastrullerna batteridrivna - förresten finns redan vattenkokaren. Hur har denna rest från urtiden överlevt?

Kan man längre tänka tanken om en pryl som räcker i 20 år? Varför måste allt som drivs med el gå sönder? För att inte tala om digitala prylar. Är det någon som inte svurit och lagt ner timmar och dagar för att få ordning på plattvapparater, DVD-boxar, datorer, mobiltelefoner. Vi har fyra TV-apparater i huset, två fungerar men inte den enda inspelningsbara DVD-boxen. Skrivaren gick inte att länka till vårt interna datornät så vi fick köpa en till. Varje gång har man lagt ner tid på instruktionsböcker, supporttelefoner, att leta fram garantisedlar, lämna tillbaka grejen för att lagas, hämta den igen, koppla in den... varför låter vi oss hunsas på detta viset?

Det sista exemplet i denna historia är min jobbmobil. Valde den för att få en almanacka som fungerar både privat och på jobbet. Det är egentligen en dator i miniformat med telefonfunktion och sedan jag fick den har jag vandrat som en jojo till IT-enheten på jobbet.
Försökte i helgen det enkla tricket att ta en bild och föra över till min dator. Satte i sladden. Inget hände. Tryckte på knappar, frågade IT-experten i familjen, la in manualen i datorn - stod inte ett ord. Bet huvet av skammen och tog kontakt med IT-killarna. "Du måste ladda ner Active sync i datorn först" Jaha. "Googla efter det" är hans tips.

Ska det vara på detta viset? Vi har fortfarande en grön backelittelefon med nummerskiva i källaren. Jag tar fram den.

Götilda

Stoppa massakern i Gaza!

Maken och jag upplevde den största demonstration jag deltagit i på mången god dag. 12 000 personer var vi på Sergels torg. En blandning av 50/50 brunögda och blåögda, vilket kändes bra. Det kändes också bra att uttrycka att det inte är OK att Israel kör in stridsvagnar och skjuter vilt omkring sig i ett av världens mest tättbefolkade områden. Orkar inte längre se lemlästade barn i TV och tidningar.

Bra ledning av demonstrationen.
"Nu är vi inte kristna eller muslimer, inte araber eller svenskar, inte Hamas eller Hizbolla - nu är vi här för att ge vårt stöd till Gaza". Lugnt och stilla ända tills vi kom fram till ambassaden som ligger bakom tredubbla galler i Historiska museet. Där sköts några raketer mitt i folkmassan och några brände flaggor eller kastade sten på huset, men demonstrationsledningen höll det hela i ett fast grepp och demonstrationen avslutades med att Stockholms imam talade till både oss och sen på arabiska för att lugna de stormiga känslorna.

Det jag inte visste, men fick veta var att EU nyss slutit sitt mest gynnsamma handelsavtal med Israel. Hur kan det vara möjligt med ett land som inte respekterar mänskliga rättigheter, som inte följer FN:s beslut, som ockuperar ett annat land och som bedriver öppet krig? Antalet döda palestinier idag närmar sig 900, varav en tredjedel barn. Det är svårt att inte ta till hårda ord.

Mona Sahlin, Jan Eliasson och Vanja Lundby-Wedin var där, men varför var de inte arrangörer, och var var Reinfeldt och Bildt? Socialdemokraterna har en förfärlig vana att inte kunna bestämma sig i någon viktig fråga; Palestina, invasionen i Irak, kärnkraft och EU. Hälften tycker si och hälften tycker så och därför mesar partiet på och kan aldrig stå i frontlinjen i någon fråga.
Det är också dystert med Carl Bildt som sa många bra saker innan han blev utrikesminister. Palestinierna är ett av världens mest ensamma folk när det gäller världens ledare och ett som har mest stöd av världens folk. (nu finns jag definitivt på FRA:s logg)

Götilda

Snart är det vår. Det här är den första blommande kamelia jag sett utomhus i en park i London för ett par år sedan.

Fick en kommentar om Blondinbella och all den offentlighet som jag och andra vältrar oss i. Vad betyder den för framtiden? Det är tänkvärt. Ser ungdomarna som hejdlöst lägger ut bilder på Bilddagboken och Facebook och som skriver högt och lågt på nätet. Har ibland frågat chefer i organisationen om dom googlar på folk som söker jobb. Hittills ser dom mest förvånade ut över frågan, men själv skulle jag utan tvekan skaffa mig den informella informationen om dom som söker ett jobb. Apropå att jag snart ska få en ny chef ;)

Blir alla nya statsministrar tråkmånsar? Nej, det är nog tvärtom, risken är överhängande att Blondinbella blir statsminister. Obama spräckte internetvallen och vann på det. Han hade nog en hel stab som gjorde honom trevlig och lagom personlig på webben. Sonen kom in flera månader innan presidentvalet och sa att han visste vem som skulle vinna. Hur då undrade jag? "Mc Cain har en miljon besökare på sin film på You Tube, Obama har tio miljoner" var svaret.

Jag vet förstås inte. Kan bara säga att för mig är det en yttrandefrihet som känns ända ner i tårna. I 30 år har jag skrivit för andra. Som journalist skulle jag vara objektiv och tänka i vad mottagarna tyckte. Som informatör är jag ändå mer tvungen att tänka mig in i att jag representerar demokratin och arbetsgivaren. Att skriva här är en ren befrielse - det är bara jag!
Det bästa av allt är att jag inte så sällan får en dialog - inte bara genom kommentarer utan också med e-post och muntligt. Det känns som om jag kan samtala i ett samhälle där vi nästan slutat prata med varandra.

Å andra sidan skriver jag förstås inget som jag inte står för och håller ändå en viss privat distans. Det är ju inte så att jag önskar 130 000 besökare. Nästan alla bloggar, facebook och annat riktar sig till en liten krets av kompisar. Inte ens FRA orkar nog läsa alla miljarder inlägg (men jag undviker medvetet vissa ord för att inte komma med i deras register - fast det kanske räckte med förkortningen) Jag tror att det finns något positivit med denna enorma yttrandefrihet. Det är med detta som det mesta, man ser inte vad som händer när man är mitt i det. Men min magkänsla är att detta är bra.

Götilda

Obs! Modeblogg

Vill passa på att visa mitt senaste fynd. Ett hudfärgat underställ i silke, köpt för halva priset i mellandagarna.
Jag har gått och sneglat länge, tänkt att det måste vara härligt att gå med silke i stället för Helly hansens superunderställ. Provade det i kylan och det klarar inte -15 kan jag avslöja. Men det känns skönt att ha på.

I studiesyfte besökte jag Blondinbellas blogg. 130 000 besökare. Själv är jag glad om jag har 13.

Vad är att säga om den då? Tja när jag var 18 år var jag också blond och söt och hade inget i huvudet utom killar och kläder. Idag är jag ganska glad för att inte mina "tankar" från den tiden susar omkring i cyberrymden.

Bella är väl ännu ett tecken på vår tids narcissism, alltså efter den grekiska guden som blev kär i sin egen spegelbild och drunknade när han böjde sig mot källan med bilden. Narcissisten har ingen kärna av egenvärde utan finns inte om inte andra bekräftar henne hela tiden. Yrsa Stenius har skrivit en utmärkt bok om hur media uppmuntrar narcissistiska tendenser. Bella har verkligen fått bekräftelse, utom alla bloggbesökare har hon eget TV-program och nu ska hon vara med i Let´s dance. Men vad har flickan egentligen att säga? Vi får hoppas det går henne väl i livet.

Götilda

Otroligt vacker vinterdag, men -20 så skidturen blev inställd. Gick en timslång promenad i stället och är fortfarande kall, de nya långkallingarna i silke dög inte i kylan.

Min bloggkompis har gjort 2009 till Bokläsandets år, men jag vet inte. Efter att ha varit boslukare från sju år ålder så sinar läslusten.

Antingen har jag läst deckare eller annan lättsam förströelselitteratur. Där har jag tröttnat på fullständigt ohejdat grymt och utstuderat våld eller att man kan bli miljonär på böcker där författaren inte använt en enda hjärncell vid skrivandet.

Å andra sidan har vi "goda böcker". Har läst tre i nobelprisklass i helgerna. Problemet med dom är att dom sätter igång hjärncellerna. Läste efter promenaden ut Amos Oz - en berättelse om kärlek och mörker. Fascinerande att följa hans familj av ganska välbeställda intellektuella sionister från östeuropa som kommer till Palestina före staten Israels bildande. De möter en het, dammig, fattig och futtig miljö där de aldrig verka ens försöka anpassa sig utan försjunker i passiv dysterhet. Oz mor tar livet av sig när han är tolv år, vilket naturligtvis sätter livslånga spår hos pojken/mannen.

Det är konstigt hur vi alla är inneslutna i kokonger; invecklat byggda av känslor, relationer, upplevelser, yttre omständigheter och omvärldens förändringar. Den där kokongen är svår att se, därför handlar nästan alla goda böcker om att försöka nysta upp trådarna. Oz får gå tillbaka till föräldrarna och deras föräldrar och en generation till för att hitta förklaringar på sina egna livsgåtor. Det där visste man redan för flera tusen år sedan när de skrev i Bibeln något i stil med att "fädernas missgärningar drabbar barnen i åtta led".

Mot bakgrund av det som händer just nu i Gaza är det en mörk framtid vi bygger åt Mellanösterns barn. Trots den extrema isoleringen i olika folkgrupper är Amos Oz kapabel att tänka sig några kilometer till andra sidan av Jerusalem där han mött några arabiska barn och vuxna, men varken han eller andra som tänker som han verkar kunna bringa förnuftets ljus och få stopp på missgärningarna.

I alla fall var det en mycket bra bok som får mig att gå och tänka, men hur kul är det när man inte har någon till hands som också har läst boken? När Amos var liten ville han bli en bok. Det kanske är lösningen. Nu har i alla fall berget på nattduksbordet minskat lite, men å andra sidan fick jag P O Enquist i julklapp. Den har maken börjat läsa, så den kanske man kan diskutera.

För 17 år sedan idag fick jag mitt hjärtas ljus mitt i den mörkaste vinter. Idag har han fått datorkraft och sitter lycklig framför spel med bra grafik. I morgon börjar jobbet igen.

Götilda

Det är lugnt i huset. Maken förbereder något i bryggeriet. Sonen är hos en kompis. Utanför går plogbilen sin gilla gång. Det blir nog skidföre i morgon på sonens födelsedag.

Vi åkte och storhandlade. Tänkte köpa marmelad till min enkla rostade-bröd-frukost men då slog Annalisagenen till. Köpte socker, apelsin och citron, åkte hem och kokade marmelad.

Det blev mycket. Får nog fråga sonens gudmor om hon vill ha en burk. Hon och maken kommer på trettondagen för att uppvakta sonen. På köpet får vi trevligt sällskap.

Jobbade i puben i går kväll. Det var årets glesaste publik, men då hann vi å andra sidan prata desto mer med dom som var där. Trevligt. Skrev veckobrevet till medlemmarna idag. Startade en liten ölskola för de 1000 nya medlemmar som tillkommit det senaste året. Ölkulturen ska spridas. Vi är nu uppe i fem bryggningar. Det går framåt.

Götilda

Plus och minus 2008

Året som gick var minnesvärt. Har skrivit en årskrönika för ölkulturen. Vi har gjort det omöjliga och fick just reda på att vi har en god chans att bli Årets Nyföretagare.

Hemma har yngsta gossen slutat grundskolan och funnit sig väl tillrätta i gymnasiet. Vi har varit friska och gjorde en väldigt trevlig resa till Kreta med mellangossen som alltid piggar upp livet för sin omgivning. Storgossen börjar plugga till våren. Staketet var årets investering i hemmet.

Snöbrist rådde i Mälardalen, men vi fick en vecka i Stöten och några dagar i Dalarna. Trädgården är min återhämtningsplats. Det känns trist att inte få satsa på min kära stuga på grund av oenighet bland ägarna.

Jobbet har varit öken. Känner allt mer att min kompetens inte används utan tvärtom begränsas. Fick av luddiga skäl inte det jobb jag var mest kvalificerad för. Nästa år kan bli hur som helst. Nya chefer på flera nivåer kan betyda något mycket bra, ingen skillnad eller ännu värre. Jag avvaktar. Det är inte kul.

God fortsättning på det nya året!

Götilda