torsdag 25 november 2010

Olika måttstock


Efter att i månader ha läst insändare som öser galla över politiker har jag följande reflektion:

I media kan det framstå som om det enbart är direktörer och styrelseordförande i stora företag som bygger bilar eller ser till att banker gör pengar på pengar. Att det finns några tusen anställda som har en del i framgången verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

I offentlig sektor är det tvärtom. Där är det sjuksköterskor, lärare och förskollärare som bär hela äran när något går bra. Att det kan behövas en ledning i form av styrelse och direktörer i offentliga verksamheter med miljardbudget verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

Verkligheten är naturligtvis att i en stor organisation krävs en mycket kompetent ledning för att hundratals eller tusentals anställda ska gå åt samma håll och göra mesta möjliga för de pengar som gives. Det är aldrig en persons verk när det går bra och inte heller när det går dåligt, men ledande personer kan vara mycket betydelsefulla, inte minst när de omger sig med rätt lag.

Konkret kan man peka på att när den nuvarande majoriteten vänt ett underskott på 250 miljoner kronor till ett överskott på 150-200 miljoner så har naturligtvis hela organisationen varit med om omställningen, men utan en skärpt ledning sker inte sånt. Med överskottet finns resurser att bygga en modern cancerklinik, att anställa kompetent personal och göra annat som upprörda insändarskribenter vill ha.

Götilda
PS: Blommorna växte på Sicilien i slutet av oktober. Krokus?

söndag 21 november 2010

Tipstävling - hur många år tills offentliga sektorn är borta?

Igår träffade jag en anställd i den offentliga skolan. Hennes barn ska gå i en privat skola. Hon är inte ensam och jag klandrar ingen som ser till sina barns bästa.

Läste Dagens Samhälles bilaga om sjukvård. På första sidan "S:t Göran visar vägen" (Sveriges enda privata sjukhus) Hela tidningen var fylld av enbart artiklar om hur privat vård växer och utvecklas.

Valresultatet har gett en rejäl skjuts åt privatiseringen. Jag tror det går fortare än någon kan ana. Den gemensamma sektor som vi byggt för stora kostnader är snart ett minne blott. För det finns ingen som bjuder motstånd. Socialdemokraterna jamsar med, rädda att mista "medelklassröster i storstaden".

OK, jag tror också att det är nyttigt med privat konkurrens.Problemet i offentlig sektor kan sammanfattas i en mening:
Vad är drivkraften för att göra ett bra jobb, att utveckla och förändra?
Ingen får sparken för att de gör ett dåligt jobb. Ingen blir belönad för att de gör ett bra jobb. Och här i Sörmland får man inte heller förhäva sig, så det är lite småfarligt att ens berömma någon.

Är det då bara pengar och berömmelse som får folk att jobba bra? Absolut inte. Jag vet hur många som helst som gör ett fantastiskt jobb i den gemensamma sektorn. De gör det för att de tycker jobbet är viktig, för att barnen eller de gamla ska må bra, för att miljön ska bli bättre, för att våra pengar ska användas på ett klokt sätt. Om det inte hade funnits en sådan inre drivkraft hade vi inte haft världens bästa välfärd, världens nästan bäst utbildade elever, och så vidare.
Det är sedan vi började göra allt till pengar och konkurrens som det går bakåt för Sverige. Och skattepengarna hamnar i en bank på Cajmanöarna eller vad de nu heter.

Om samhället behandlar oss som jobbar i välfärden som ineffektiv skit så gör vi inte vårt bästa helt enkelt. Ge oss en framtidsbild. Ni som vill ha mer privatisering i vänstern - hur mycket då? Var går gränsen och varför ska vi ha något kvar?
Själv har jag fem år kvar. Jag hankar mig nog fram, men vad ska vi säga till barna?
Götilda

lördag 20 november 2010

Tips 4 - lyssna utåt!


Om man på några år har förlorat så där en miljon röster och dom tappra som är kvar kanske är det som ett sista försök att ge partiet chansen. Vad gör man då?

Det verkar inte som nån bra idé att låsa in sig och låta dom som sedan många år utformat politiken få leda framtidsdiskussionen. Allt medan media öser på för att så split mellan dom som aspirerar på makten.

Nej det är inte trovärdigt. Dags att gå ut och lyssna. Lyssna på dom nya medlemmarna, dom som försökt säga något men som ingen lyssnade på och på de gamla medlemmar som inte är försörjda av partiet och inte har något eget intresse i makt.

Men kanske framförallt. Fråga väljarna! Vad är det dom saknar och tvivlar på? Vad är det som ger dom glädje och framtidstro?

Skippa allt som liknar en enkät! Demokrati bygger på samtal. Det är själva livsnerven i demokratin - att tala med varandra. Det finns inga genvägar. Prata på! Vi har inga folkrörelser längre - starta nya!

Och lura media genom att inte tillsätta nån ny partiledare - bilda ett kollektivt ledarskap, gör vad som helst för att undvika att allt fokuserar på person i stället för politik!

Sedär en bunt goda råd
Götilda

torsdag 18 november 2010

s-tips 3 - Miljön

Alltså. Hur trovärdig är en gammal metallombudsman när det gäller klimatfrågan? Tillväxt säger dom i kör. Jag tittar på sonens hög av kläder och min egen för den delen. Makens hög är mest elektronik. Vi är prylmissbrukare. Säger man slita ut tittar folk konstigt. När slet du senast ut ett klädesplagg innan det slängdes? Undantaget är elektroniken där jag kan svära på att dom monterar in ett chip som ska gå sönder senast efter tre år.

Har ni sett bilderna på vårt ekologiska fotavtryck, det vill säga hur mycket av jordens resurser en svensk eller en nigerian förbrukar. Inte kul. Fotavtrycken räcker liksom inte till alla.

En miljösosse är innerst inne fortfarande tillväxtnörd. Dom antar att tekniken kommer att utvecklas så fort att vi hinner ikapp klimatet och jordens resurser. Behaglig tanke. Jag ägnar mig åt den när jag susar fram i min pruttgasbil. Oerhört skönt med en bil som inte värmer upp jorden. Fast den kräver ju vägar och gruvor och en massa elektronik och...

Nej, jag tror inte det räcker att hoppas på teknik och tillväxt. Dessutom längar jag innerligt efter andra värden i livet än konsumtion. Visst, när livet är tungt piggar det upp med en ny tröja, men jag har ju så många redan.

Dra en annan visa än tillväxt om ni vill ha min framtidsröst!
Götilda

onsdag 17 november 2010

Sossetips del två - Världen finns!


Det är det här med jobben. Om vi nu inte bara pratar i slagord så har dom som inte jobbar i den gemensamma sektorn i många år undrat över vad den privata sektorn ska pyssla med i framtiden. Resten av världen har lagt beslag på det mesta. Visserligen går järnmalmen så det ryker för att Kina växer och köper allt som finns, men tillverkning av bilar, köksutrustning, kläder eller fartyg var det länge sen vi gjorde nån stor framtid av. Att tro på IT kan vi glömma. Den nischen skeppas iväg till Indien och Kina fortare än vi hinner blinka.

Det finns fortfarande dom som säger att det är exportindustrin som resten lever på. I vilken värld dom lever vet jag inte, men det är ungefär lika klyftigt som att säga att det är jordbruket vi lever på. Sanningen är väl att det är tjänsterna som bär upp samhället. Turistindustrin lär vara världens största bransch och den består nästan bara av tjänster.

Tjänster är förstås fint om någon lågavlänad städar åt en högavlönad och vi andra bidrar till lönen, men om samma lågavlönade tömmer pottor i hemtjänsten är det inte lika politiskt intressant.

Min bild är att allt hänger samman. För att vi ska kunna tillverka något måste vi ha mat att äta, vi måste ha utbildning, sjukvård, försäkringar och då och då måste få åka på semester eller köpa oss en ny tröja. Det enda som verkligen inte behövs är en uppsvälld bank- och finanssektor med överbetalda tjänster.

I den globala värld vi lever görs olika delar i olika länder eller regioner utan nån som helst samordning. Ja, konkurrensen ska ju vara den allt pådrivande och lyckouppfyllande kraften. Är det nån som tror att konkurrens kan ge oss ett trevligt samhälle med jämn fördelning av resurserna lokalt och globalt?

Nej, i ett globalt samhälle krävs en global motkraft mot de ekonomiska drivkrafterna. Lagar och fördelning. Nu pratas det igen om att bankerna ska vara med och lägga riskpengar för att ta en del av stötarna när de drivit Grekland, Island eller Irland i diket. Det pratas, men blir aldrig nån verkstad.

Varken i det senaste valet eller i EU-valet fanns resten av världen med i diskussionerna. Om vi inte ser utanför Sveriges gränser springer vi rätt in i väggen.

Nationalismen är en 1800-talsföreteelse som fanns för att borgaklassen skulle kunna bygga upp industrisamhället utan besvärande konkurrens. Nu är det bara att titta på det sönderfallna Jugoslavien för att se vad nationalism leder till. Är det blomstrande samhällen som stiger upp ur en allt snävare nationalism?

Vakna upp! Vi lever i en värld där precis allt vi gör är berorende av omvärlden. Ett parti måste förhålla sig till detta. I Sverige vågar de flesta partier inte ens säga rakt ut att EU är ett steg i rätt riktning.
Det är i kommuner, regioner och EU vi ska driva vår politik. Lägg ner riksdagen!
Götilda
PS:Men till slut är det nog ändå som pappa alltid sa - det är skogen som bär upp Sverige.

tisdag 16 november 2010

Finns det en chans?


Valet ett nederlag. Nu har partiledaren avgått och media får tokspel - jag är redan trött på att läsa namn, namn namn.

Tänk om det fanns något som hette politik. Tänk om det största partiet på allvar diskuterade vår tids viktiga frågor.
Exempel 1
vad ska det bli av den gemensamma sektorn?


Dom snackar om att "jobben" är den viktigaste frågan och att bara 22 procent av de som yrkesarbetar röstar på S.
OK, vi är cirka en miljon människor som jobbar i den gemensamma sektorn. Vad har socialdemokraterna tänkt sig för framtid för våra jobb? Som det ser ut nu går vi bara och väntar på att någon privat ska konkurrera ut oss. Det finns ingen diskussion alls om vad vi vill med det vi tillsammans investerat i och byggt upp.

Själv är jag övertygad om att det är helt fel att vinstintresse ska vara det enda som kan driva utvecklingen framåt. Det finns en rad saker som vi gör både billigare och bättre tillsammans; skola, sjukvård, infrastruktur, miljösatsningar och kultur bland annat. Därför vill jag ha kvar en förändrad gemensam sektor.

Vad behöver diskuteras? Jo, vänstern lyckades inte få bort paragraf 32 i det privata näringslivet. Där styr fortfarande arbetsgivaren för att uppnå företaget mål.
Då gjorde man i stället offentlig sektor till fackets spelplan. Fackliga företrädare eller politiker som varit beroende av facket har alltid styrt över offentlig sektor.
Det har lett till att de anställdas intressen i stor utsträckning är viktigare än demokratiskt fattade beslut om mål för verksamheten.

Men hur förhåller sig fackliga krav när arbetsgivaren är du själv och dina medmänniskor som gemensamt kommit överens om vad pengar ska användas till? Den diskussionen fördes aldrig.

Var går gränsen mellan att hjälpa varandra frivilligt och att bli avlönad? Det diskuterades inte heller, utan löstes genom att effektivt blockera alla frivilliga insatser i skola, barnomsorg, äldrevård och annan offentlig verksamhet.

Och vad gör vi när de som är anställda av oss andra inte gör det vi bestämt? I snart 20 år har riksdagen ställt krav på att alla barn ska få en viss grundläggande kunskap efter nio år i skolan. Nu senast sjönk betygssnittet i grundskolan i hela Sverige i fjol. I vår stad släpptes närmare 200 tonåringar ut i livet med stämpeln "oduglig" i pannan. Men är det inte skolan som är oduglig?

Den kommunala skolan kan fortsätta att inte leverera resultat utan någon ifrågasätter lärarna. I privat drivna skolor produceras. Där har lärarna normala arbetstider och de förväntas lära eleverna det som står i läroplanen. Snart har alla förnuftiga föräldrar flyttat sina barn till en skola där lärarna lär eleverna.

Situtationen är likartad på många andra håll - poliser vill inte jobba på obekväma arbetstider, läkare vill inte jobba på vårdcentraler eller i äldrevård, ungdomsverksamheten är inte öppen när ungdomarna är lediga...

Klarar socialdemokraterna att ompröva fackets roll i offentlig sektor? Jag är mycket tveksam. Då är det lättare att prata namn och popularit i oändlighet.
Götilda

söndag 31 oktober 2010

Lärdomar från 1100-talet


Våra avlägsna släktingar; normanderna, härskade under en mycket framgångsrik tid på Sicilien. Roger och Wilhelm lämnade efter sig kyrkor utsmyckade på det mest fantastiska sätt men det som gjorde störst intryck var hur de hanterade den tidens stora frågor.
Roger var tillsatt av påven i västrom, men i hans rike fanns väldigt många bysantiner med sitt religiösa centrum i Konstantinopel och på ön var muslimska härskare de som föregått normanderna. Befolkningen tillbad alltså samma Gud på tre olika sätt - ungefär som idag.

Hur löste då härskarna detta? Jo, de byggde den mest överdådiga kyrka som tänkas kan. Golven och väggarna upp till ett par meter är rent muslimska, med abstrakta mosaikmönster på vit marmorbotten. Ena halvan av kyrkan är byggd enligt västromersk tradition och den andra är rent bysantinsk, men båda är helt täckta med Bibelns berättelser i guldmosaiker. Fascinerande vackert, utom att man får ont i nacken av att följa alla berättelser om Noa, Adam och Eva eller Jesu underverk högt upp på tak och väggar. Och över allt brer en vänlig Jesus Allhärskaren sina armar över oss.

Finessen är förstås att aldrig har Sicilien varit så rikt och välmående som under denna tid av öppenhet för olika sätt att tolka tron. Kan det vara något att dra lärdom av 1 000 år senare?
Götilda

fredag 15 oktober 2010

Intressant vecka


Angripen på ledarplats i länets två största tidningar. Får se om man har jobbet kvar på måndag.
Denna vecka har politiker stått på torget och samlat namn "mot rofferiet i landstinget" och startat en facebookgrupp med samma namn. Hela oppositionen tågar ut när landstingsfullmäktige ska diskutera frågan.
Min enkla insats består i att hänvisa till den granskning som PricewaterhouseCopper gjort och där det framgår att politikerarvoden hållit sig inom budgetramen=inget rofferi. Det uppfattas som gravt politiskt att påpeka det faktum som ingen av tidningarna tyckt varit väsentligt att framhålla.
Klart det är enklast att tiga och ducka. Men man vill ju inte vara en liten lort.
Götilda

söndag 3 oktober 2010

Min mediebild har rasat

En stor del av mitt liv har jag ägnat åt att arbeta i media. Bakgrunden var enkel - jag ville ge människor en grund att stå på för att fatta sina egna beslut i demokratin.
Gradvis fanns allt mindre utrymme för detta. Som informatör har jag hittat en bättre plattform, men jag har ändå alltid sett journalistiken som en grundval i demokratin. Den tron dog i valet 2010. Det är lite komplicerat att förklara, men jag gör ett försök.

Mediemonopolet
I Sörmland ägs samtliga fyra dagstidningar av en borgerliga koncern. De har drygt 70 000 prenumeranter och skryter själva med att nå 233 000 av länets 270 000 invånare varje dag. De delar flitigt material med varandra. För mig som informatör vet jag namnen på de fem personer som filtrerar all den information vi förmedlar. Fem personer ger hela Sörmland deras bild av landstinget.

Politisk strid
Landstinget Sörmland har bytt politisk ledning fyra gånger de senaste sex åren. Kvar finns en mycket djup bitterhet och misstro som lett till att varje lite fråga ältas i det oändliga. Formaliteter och formuleringar har dominerat debatten sedan jag kom med i bilden för ett år sedan. Arvoden till hel- och deltidspolitiker har varit i fokus. Inga beslut har kunnat fattas. I maj begärde man hjälp från en stor och välrenommerad revisionskonsult för att reda ut tvisterna. Rapporten blev klar i slutet av september.

Kunde inte vänta?
Men tidningskoncernen kunde inte vänta. En månad före valet går man ut i de tre största tidningarna med förstasidor och uppslag inne i tidningen en hel vecka lång.
Artiklarna var ett skolexempel på hur man påverkar: bilder med skuggfigurer, värdeladdade ord som "hemliga rum", "olagligt" och väldigt mycket summor. Bild på landstingsstyrelsens ordförande varje dag. Efter tre-fyra dagar hakar etermedia på. Jag såg ett mediedrev innifrån. Efter en vecka avgick en mycket kompetent, men något nonchalant, ordföranden. Ingen medborgare kunde utifrån media redogöra för felaktigheterna utöver "dom har roffat åt sig"

Vad sa konsulten?
När den juridiskt och ekonomiskt skolade konsulten granskar underlaget kommer han fram till att affären handlar om att politiker delat med sig och delat upp arvoden inom budget på ett sätt som borde ha tagits upp för beslut i landstinget. Tjänstemännen borde drivit på hårdare för att få formella beslut. Illa, men möjligt och kommer med säkerhet att rättas till. Ingen har lidit ekonomisk skada.

Varför kunde inte tidningar vänta?
Hela valdebatten kom att handla om formella fel som inte kostade landstinget något. Hur politikerna förvaltat 7 000 miljoner kronor kom bort, likaså sjukvårdens framtid, regionfrågor, miljö och annat.
Två reportrar utan någon kompetens på området tillåts breda ut sig på sidorna. Revisorernas professionella genomgång avfärdades med "Inget nytt". Att landstinget inte lidit ekonomisk skada har inte fått någon framträdande plats.

En person har fått sitt liv krossat.
Landstingets rykte har lidit stor skada.
Var finns mediegranskningen?

Götilda

måndag 5 juli 2010

En hårresande historia


Semester, och för första gången i år exponerar jag mitt blekbulliga yttre för solen och samtidigt för en okänd allmänhet på badstranden. Detta får mig att fundera över varför all naturlig hårväxt på kvinnokroppen blivit äcklig och besvärande? Enda undantaget är hårväxt på huvudet, men då krävs ständigt tvättande, balsamerande, färg, klippning, blåsning, kamning, formning... en kvinna som följer gängse hårreglemente bör väl lägga i snitt en halvtimme om dagen på sitt hår. Tänk efter hur stor del av livet som läggs ner på hår! Lägg till det alla tortyrer av typ vaxning, rakning, blekning, starka giftiga krämer eller som en kompis som går till en vietnames som tar bort besvärande hårväxt genom att med en sytråd rycka bort hårtstrå efter hårstrå. Vågar inte gissa vad det kostar. Tid är pengar, men det kostar också en del i reda pengar att hålla sig hårfri och hårskön. Frisyren på bilden är en once-in-a-lifetime och den kostade kring tusenlappen. Är håret livets mening?
Götilda

onsdag 23 juni 2010

Livet går upp och ner



Vi har gjort en fantastisk resa. Vandrat på grönskande, blommande alpängar.
Men det började illa. Första dagen vräkte regnet ner, dimman låg tjock medan vi klättrade uppåt, uppåt på Kebnekajsehöjd där både luften och konditionen var tunn. Benen vacklade och jag tumlade nerför i leran. Just då tyckte jag inte det var en så bra idé med alperna.
Men efter bubbelpool, fem rätters middag, klarnande väder och gradvis förbättrad kondition steg humöret. Sista dagens stigning var 700 meter, solen sken och det gick hur bra som helst.
Förra våren var livet i botten, ingen ljusning nånstans. Nu är det som en omvänd hand.
Bra att minnas var sig man är på toppen av alpen eller vid foten.
Götilda

söndag 6 juni 2010

Om att sväva


Idag gled jag fram tusen meter över marken. Utan motor, bara på varma uppvindar som höjde oss i cirklar uppåt. Vi samsades med en kärrhök som också ville uppåt i livet. Sol och klarblå himmel. En fantastisk upplevelse.
Märkligt att röra sig framåt utan motorer eller teknik. Visst, ett annat plan drog upp oss till 800 meter, men sen flög vi i tre kvart utan annat än varma vindar, och fort gick det, som mest 200 kilometer i timmen. Det kan inte vara omöjligt att bygga ett hållbart samhälle när det finns såna krafter att utnyttja.
Åkte och tittade på ny bil efter det. En gasdriven. Halva drivmedelskostnaden och halva förmånsvärdet. Varför är det inte fler som köper miljöbilar? Enda nackdelen är att det är glest mellan mackarna, men nu ska vi få en alldeles i närheten. Landstinget är en bra arbetsgivare som fixar såna personalbilar åt alla som vill!
Jag svävar kvar ett tag till i det blå!
Götilda

söndag 31 januari 2010

Det är vinter


På de 20 år jag bott i denna mälardalsort har det inte varit en sån vinter. Det har inte töat sen 12 december och snön har vräkt ner i omgångar.
Innan dess bodde jag i Stockholm i 15 år, där var aldrig så överväldigande snötyngda grenar, sol som glittrar i spåret, knarr under skorna. Jag åker i spåret och hamnar som genom en tidsmaskin i spåren där jag for fram med tjärade träskidor och elastabyxor på stenåldern nån gång. Nästan varje helg åkte vi, hela familjen. På loven ändå längre bort, till Saralidmanland med obanade spår där den tjockaste sjönk ner en meter för varje skidtag. Vi satt påbyltade på en liten tjärn och pimplade abborre. Papporna byggde en provisorisk rök åt fångsten och överallt var snö.
Såna här vintrar var självklara. Nu är de kanske en utlöpare av att vädret löper amok, men jag är glad så länge det varar. Mörkret blir ljusare och nu ljusnar det också sista halvtimmen på min väg till jobbet.

För övrigt är jag lite blandat stolt över gossen. Av 68 000 i hans årskull var det drygt 8 000 som blev kallade till mönstring. Både han och jag undrar varför, när värnplikten är avskaffad från den 1 juli. Kanske vill dom värva honom som yrkessoldat, eller så är det bara ett uttryck för militär logik.

Götilda

söndag 17 januari 2010

Eskilstuna som vintersportort


Håller på att marknadsföra min hemstad som vintersportort. Har i januari bjudit flera sällskap på oöverträffade längdåkningsturer i underbar snötyngd skog. Mjuka, väl preparerade spår, bastubad och vällagad mat, oöverträfad öl och angenämt umgänge därtill. Badtunna i midvinterkyla är också en möjlig nisch.

Vi skulle kunna bli rika i den här kommunen. Om det inte var för växthuseffekten förstås. Ett år av tio är som detta. Passa på och njut!

Götilda

söndag 10 januari 2010

Om umgänge och kvinnliga chefer


Badade badtunna igår i -23 grader. Utmärkt trevligt. God mat och trevligt umgänge därtill (tack Ulla och Rune!)Har varit ovanligt social och träffat sex par i samma ålder under helgerna, vilket leder till följande spaning:

Samtliga damer i dessa par har varit chefer i offentlig sektor. Dugliga kvinnor i karriärern, där de flesta jobbar häcken av sig i ett stundtals ganska otacksamt och ensamt jobb som chef.
Samtliga män är utan tvekan lika kompetenta. Ingen av dem jobbar som chef. De har ansvarsfulla, intressanta och välavlönade jobb med hög status utan att betala priset av personal- och budgetansvar.

Vad drar man för slutsats av detta? Att kvinnorna är på gång, men betalar ett högt pris? Har själv kort erfarenhet, men tycker det är ganska kul att vara chef om jag hade en rimlig arbetsbörda och stöd av andra att prata av mig med och kanske få lite stöd i knepiga situationer. Men det verkar som om chefsskap mycket handlar om att ensam är stark.

Att det är en skakig framgång. Själv är jag ganska säker på att om inget oförutsett händer kommer offentlig sektor att vara avskaffad om tio år. Då sitter vi där med vår tvättade hals, för i näringslivet tror jag inte samma kvinnoboom har inträffat.

Att vi ska rösta på Gudrun Schyman i Let´s dance, fast jag tror aldrig hon har varit chef.

Götilda

måndag 4 januari 2010

Varför finns jag inte på eniro?


Den första telefonen jag minns gick till en dam i Älvsbyn som frågade vem man ville tala med och kopplade vidare. Den såg nog ut ungefär så här. Jag minns också mormors telefonnummer i Stockholm 511566. Man svarade nämligen med sitt telefonnummer, därför blev det lättare att komma ihåg.
I julas köpte vi en pensionärsmobil till svärmor och försökte lära henne att glömma telefonnummer. Så fungerar dagens telefoner.

Nåväl, det var inte ämnet. I alla tider har vi haft en telefonkatalog. Alla som hade telefon fanns i telefonkatalogen. Det fanns möjlighet att ha hemligt nummer, men det krävde visst besvär. Utmärkt väg att hitta folk, hade man bara ett namn och en ort så gick det utmärkt.

Numera finns telefonkatalogen på nätet. Eniro heter den och där finns kartor och länkar och all upptänklig information - utom mitt telefonnummer. Varken maken eller jag fanns på eniro. Kan någon förklara varför?
Fler personer har påpekat att de sökt oss utan framgång. Jag har själv misslyckats med att hitta folk fast jag är säker på att de finns.

Maken lade nån timme på problemet och via mobilen lyckades han krångla sig in i systemet. Eftersom jag har en jobbmobil som jag inte vet hur länge den är aktuell så ville jag inte gå mobilvägen. Alltså finns jag fortfarande inte. Varför kan inte vårt vanliga hemnummer och adress ligga på nätet på samma automatiska vis som i katalogen?

Går utvecklingen framåt?

Götilda

fredag 1 januari 2010


Nytt år, nytt årtionde. Det ger jag katten i säger Sacha.
Fast vi människor ska ha synpunkter på det mesta. Det gångna årtiondet präglades av tre barn som växte upp, tog studenten (utom en som blir vuxen om tre dar) och gick vidare i livet. Själv hade jag tre jobb, min sista förälder dog och så startade vi ett bryggeri.
Det enda jag vet med säkerhet om de nästa tio åren är att jag går i pension om jag får vara frisk. Märkligt.
Jag vet också att om inte världen tar krafttag kommer haven att svämma över. Men världens ledare verkar mer upptagna med att ge bankerna och galna krigshetsare pengar än att satsa på en fredlig jord där vi lever utifrån våra tillgångar.
Inga nyårslöften, bara försöka göra någon glad varje dag.
Gott Nytt År!
Götilda