onsdag 31 oktober 2012

Att leva på socialbidrag

Bra idé att Folket utmanade kommunstyrelsens ordförande att leva på socialbidrag en månad. Bra att han nappade. Här kommer ett tips som hjälper Jimmy Jansson. Beställ Linas matkasse och du får 40 portioner god och nyttig mat för 1 538 kronor.

Linas matkasse kommer varannan vecka och innehåller fem rätter beräknade för fyra personer. Det är god och varierad mat med mycket grönsaker. Fisk och vegetariskt finns alltid med. En stressad KS-ordförande slipper handla och behöver bara komplettera med frukostmat, lite ärtsoppa och blodpudding för att klara sig genom månaden. Sätter du deg på morgonen och bakar på kvällen klarar du brödkostnaden billigt.

Enda nackdelen är att du får äta samma mat fyra gånger, men om du fryser in och tar till lunchlådan så går det nog att variera. Med tanke på att svenska folket levt i hundratals år på salt sill och gröt, så klarar du nog en månad på det viset.

Grejen med socialbidrag är inte att det är omöjligt att leva en månad på den nivån. Vi som har  inkomster slösar våra pengar på färdigmat, restauranger, alkoholhaltiga drycker, godis och alldeles för mycket kött. Inte nyttigt och inte ens gott i längden.

Problemet är ojämlikheten. Att tandläkarbesök, en stulen cykel eller trasig tvättmaskin blir stora probem. Att inte kunna planera för långsiktiga mål som en semesterresa eller ett teaterbesök i Stockholm. Försörjningsbidrag är inte tänkt att vara i åratal, men arbetsbrist eller sjukdom kan tvinga in folk i bidrag under alldeles för lång tid.

Det största problemet är barn som inte kan påverka familjens ekonomi, och som känner sig utanför när de inte kan hänga med i konsumtionskarusellen med Ipad, 21-växlade cyklar och märkeskläder. Än värre, som inte kan ta tillvara möjligheterna att idrotta, spela instrument eller hänga med på skolresan.

Lycka till med experimentet! Redovisa gärna dag för dag vad du gör av med pengarna på om det inte känns för privat. Det blir ett intressant underlag för diskussioner om vad vi egentligen behöver.
Cassandra


fredag 19 oktober 2012

När lögn ger sämre journalistik

Den minut Kalla Fakta hade filmen från frysröran visste de att de hade ett scoop. Att de då valde att ljuga vid intervjun med djurparkschefen har lett till att jag vet att djurparkschefen ljög, men jag vet fortfarande inte varför pumorna avlivades.

Ja, ibland är det nödvändigt för journalister att ljuga med sina avsikter för att få fram sanningen. Men lögn är ett farligt vapen. I det här fallet hade journalisterna sanningen; döda utrotningshotade djur huller om buller. Då hade jag velat att den ansvarige fick ge sitt genomtänkta svar på varför de låg där. Sen kan jag som tittare välja hur jag ville reagera.

Bilderna på de frysta djuren är så starka att ingen djurparkschef hade kunnat slingra sig undan. Jag hade ändå velat veta vad som faktiskt hände. Nu ledde en lögn till en annan. Djurparkschefen trodde att reportrarna ville göra ett vanligt djurparksreportage och gav dumt nog ett lögnaktigt och ofullständigt svar till varför vissa djur var borta. Det kommer hon att ångra resten av livet.

Som tittare gav Kalla faktas bilder en stark obehagskänsla och en djurparkschef som ljög, men ingen förklaring. Inte undra på att dödshoten dyker upp. Dålig journalistik enligt min mening.

Cassandra

onsdag 17 oktober 2012

Färgtuber och certifikat?

"Vad en miljöcertifiering värd när det används gifter med risk för utsläpp". Jag fick en kommentar på twitter som är värd ett varv till om landstingets miljöcertifiering och folkhögskolans färgtuber.

Landstinget släpper dagligen ut tusentals giftiga ämnen. Ett exempel är ambulanser som spyr ut en livsfarlig blandning av tungmetaller, ozon, koldioxid, kväve och partiklar, ett annat exempel är de medicinrester vi kissar ut i våra vattendrag. Allt går inte att ändra över en natt. Jag vet bara ett sätt att bli bättre; genom att sätta upp mål och systematiskt förbättra på område efter område. Det är vad miljöcertifiering handlar om.

Alla anställda i landstinget, inklusive lärarna på folkhögskolan har genomgått en interaktiv miljöutbildning på nätet. Där fick vi lära oss att ett av landstingets miljömål 2011 var en total genomgång av de hundra- eller tusentals kemikalier som används runtom i landstinget.

Resultatet har jag inte läst eller läst om, men jag kan på goda grunder gissa att man slängt en hel del som stod i skåp och skrymslen, att många farliga kemikalier bytts mot mindre farliga (till exempel inom städning och rengöring) och att man ser över åtgärder för att begränsa de allra farligaste som inte går att avstå från. Färgtuberna på folkhögskolan borde ha ingått i genomgången. Vore intressant att veta förklaringen till att de inte åkte ut i första vändan. En bra journalistisk frågeställning.

Jag har själv som chef inom landstinget genomgått en ganska tuff granskning av utomstående miljörevisorer som ifrågasatte om vi på informationsenheten gått igenom utbildningen, kände till mål och regelverk och vilka mål vi skulle gå vidare med. Jag fick bakläxa på flera punkter och fick komma tillbaka och rätta till det som brast.

Självklart gör inte alla tusentals anställda och chefer exakt det som förväntas. Därför är det bra med journalistiska larm som får organisationen att stå på tå, men det måste finnas proportion på bevakningen. Ingenstans framgår hur många färgtuber det handlar om eller hur många mikrogram kadmium som kan ha nått våra vattendrag. Jämfört med de miljoner som skattebetalarna lagt ner på att rena tex lustgas de senaste åren är det svårt att bedöma färgtuberna som miljöhot.

Av ovanstående framgår att jag anser att miljöcertifiering är det mest effektiva sätt vi har att lösa enorma miljöproblem. Några tuber konstnärsfärg ändrar inte på det. Vad hände för övrigt med Eskilstuna-Kurirens miljöcertifiering? Jag har inte läst om den på länge. Om den fortfarande gäller borde E-K:s medarbetare vid det här laget vara väl införstådda med hur en miljöcertifiering fungerar och tidningen borde vara ett föredöme för andra.

Cassandra

tisdag 16 oktober 2012

När tidningen bestämmer vad du ska få veta

16 procent av eleverna i Eskilstuna går i friskola. Det är en intressant, egen nyhet i Eskilstuna Kuriren. Men att Sörmlands största arbetsgivare, landstinget, blivit miljöcertifierat är det nog få som uppfattar.

Tidningars logik är enkel.
Regel 1 - en nyhet som man tagit fram själv slås alltid upp störst. Så även idag. En granskning av friskolorna är efterlängtad och bra. Den fyller halva första sidan och får hela första uppslaget i tidningen.

Problemet är när det händer flera saker samma dag.

Varenda sörmlänning är berörd av vad landstinget gör, som patient eller anställd. Att landstinget som femte i landet blir miljöcertifierat är en process som pågått i många år och som påverkar vår gemensamma framtid. Presskonferensen får mininalt utrymme på förstasidan och artikeln ligger på sidan nio.

Regel 2 - kritik i detaljer får mer utrymme än positiv och långsiktig helhet. Gårdagens nyhet i TV var att konstnärer använder kadmium i sin färg. Förklarligt, men inte bra blir det när rubriken på miljöcertifieringen blir "Eskilstuna folkhögskola använder giftig färg". Inte många som läser tidningen lär minnas något om landstingets miljöcertifieringen efter detta.
En enkel lösning i det här fallet vore två artiklar bredvid varandra.

Ett exempel, men det är inte ensamt. Häromveckan slog en egen nyhet om tusendelars felräkning i förskolan ut den kanske största satsningen som gjorts i Eskilstuna på många år - att landstinget bygger ut Mälarsjukhuset för miljarder.

Nyhetsvärdering är svårt. Hur medborgarna ska få viktig kunskap om det som berör dem är ännu svårare. Inte undra på att informatörerna blir fler.

Cassandra

torsdag 11 oktober 2012

Byt vinst mot demokratiskt inflytande!

Vänstern vill ta bort vinster i välfärden. Det är bra, men räcker inte. Att vinst i vården blivit en succé beror på att de som byggde välfärden inte förstått skillnaden mellan fackliga krav och medborgarnas krav.

Vi väljare är inte dumma. Att människor i årtionden röstat på borgerliga partier beror inte bara på att de vill bli rika på sänkta skatter. Det beror också på systemfel i välfärden som de som byggt den inte vill se och förändra.
Att flytta sitt barn till en annan skola är ett stort steg, men bättre än att bita ihop och lida av mobbning, lotteri i vilken kvalitet på utbildning barnet får eller att digital teknik inte används i klassrummet.

Den offentliga sektorn växte och frodades efter kriget. Alla var nöjda, men sakta kom också klagomål. Dåligt bemötande, köer, undermålig kvalitet, små eller obefintliga möjligheter för föräldrar, anhöriga eller andra att påverka och förändra innehållet i verksamheten.
I det läget var det bäddat för en politisk offensiv med valfrihet och konkurrens. Om du är missnöjd kan du i alla fall byta skola, vårdcentral eller hemtjänst. Vi fick inte bara valfrihet utan ett helt paket av marknadskrafter, företag och vinster i välfärden. Nu börjar systemet krackelera. Kvaliteten har försämrats samtidigt som enskilda företagare blir rikare. Det borde vara läge för ett annat alternativ, men vad är det?

Vinst är ett slags kvalitetskontroll. Om produkten har hög kvalitet och rätt pris blir den såld och företaget går med vinst.
Det fungerar inte bra i välfärden. En strulig tonåring eller en dement mamma behöver hög kvalitet men priset är fast och det enda som kan öka vinsten i välfärden är färre personer, lokaler eller tillbehör. Uppföljningen är så gott som obefintlig.

Om vi inte har vinst måste vi ha någon annan typ av uppföljning och kvalitetskontroll. Hur ska den se ut? SSU skriver idag om "modellkommuner" där politiker, tjänstemän och fackföreningar ska styra. Jaha, var det inte precis det som misslyckades?

Nyckeln är demokrati. Välfärden byggdes för alla medborgare och alla medborgarna ska kunna påverka välfärden. Uppföljningen från medborgare, elever, anhöriga, patienter som visar på brister i kvalitet ska leda till förändring. Medborgarnas krav ska självklart vägas mot anställdas, men verksamhetens mål är överordnade.
Politiker i landsting och kommuner träffar dagligen anställda. Fackföreningar har laglig rätt till inflytande. När det gäller medborgare, föräldrar, elever, patienter, anhöriga som grupp finns få eller inga kanaler att påverka landsting och kommuner.

Socialdemokraterna och annan vänster måste en gång för alla skilja mellan att vara demokratiskt vald att företräda medborgare från att vara fackliga företrädare

Ge medborgare/brukare minst samma inflytande som anställda/fackföreningar i kommuner och landsting


Erkänn konflikten mellan anställda och brukare - det är ett bra sätt att börja lösa den!
Cassandra