lördag 18 juli 2015

Jag är Grekland

Jag har en kompis. Vi är ungefär lika gamla och har känt varandra sen vi studerade på samma ort.  Vi har båda gift oss och fått barn som pluggat och skaffat sig utbildning. Vi bor i varsitt hus och har träffats och haft kul ihop genom åren. Skillnaden mellan oss är att hon gifte sig med en grek och har bott i Grekland de senaste 30 åren. Själv träffade jag en eskilstunabo.

Jag är inte ensam om att ha vänner och släktingar runt om i världen. Jag såg en siffra om att 600 000 svenskar bor i ett annat land. Våra barn har jobbat i England och Norge, jag har gudsöner som är gifta med en japanska, en taiwanesiska och en spanjorska. Vi rör på oss och berikas av att leva i en stor värld.

Men just nu är det inte så kul. Det skrivs spaltmil om vad som händer i Grekland men det handlar om principer och ekonomisk teori, moral och strategi. Mina kompisar har alltid arbetat hårt och levt som vilken svensk familj som helst. Ja, vi har pratat om det korrupta systemet och skattemoralen genom åren, men vad har de kunnat göra åt den?

Nu ser deras liv ut så här:
Pappas affär har inte haft några inkomster de senaste åren.
Den högutbildade sonen forskar gratis.
Mammas forskarlön har sjunkit till en tredjedel och hon vet inte om det kommer några mer anslag.
Hela familjen lever på en svensk vårdbiträdeslön.
Och nu höjs momsen på mat och staten ska dra in mer pengar. Hur det blir med pensioner vet de inte.

Det senaste samtalet efter uppgörelsen med EU var inte roligt. Det fanns trots allt ett hopp om att Europa skulle lyssna på folkets röst och se människorna och inte bara bankerna. Så blev det inte.

"Vi klarar oss" säger min kompis, men oroar sig för alla greker som har det ändå sämre. Det finns ingen som tror att den nya uppgörelsen bidrar till att få fart på Greklands ekonomi. De enda syftena är att bankerna ska räddas och att ge grekerna nån slags läxa.

När människor inte ser något hopp och någon framtid kan obehagliga idéer få fäste. Jag läste om boken "Hur ska det gå för Pinnebergs?" Den handlar om fattiga familjer i Tyskland på 30-talet och ger en bild av vad som födde nazismen.

Vi kan lära oss av historien. Vi kan vara solidariska. Så vitt jag vet var det bara Finland som betalade av sin krigsskuld. Tyskland fick sin avskriven med hälften 1953. Ge grekerna hopp!

Cassandra