Roligt på jobbet

Man ska ha kul på jobbet skriver en bloggkompis. Jag håller verkligen med. Just nu har jag väldigt kul på jobbet, vilket inte betyder att jag går och skrattar hela tiden. Faktum är att jag knappt hinner fika, så några roliga historier blir det sällan.

Vad är det som gör att jag har kul på jobbet? Jo, att jag når fram med förändringar som jag tror på. I går pratade jag med ett 20-tal engagerade chefer som omedelbart var med på noterna om att utveckla sina webbsidor. Inte nog med det, dom fattade beslut, tävlade om att få bli referenspersoner, frågade om de fick börja i förtid, ville gärna vara med på bild... den som jobbat med information i offentlig sektor tror kanske inte på vad jag säger, men det är sant.

Om sanningen ska fram så är utgångsläget riktigt uselt och dom här cheferna vet att de inom en snar framtid blir utsatta för tuff konkurrens. Jag som tror på offentlig sektor måste ändå erkänna att konkurrens har denna fördel, kommunikationens betydelse blir viktigare. "Bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten" är min paroll och dom förstod precis vad jag pratade om.

Inte bara dom, hela ledningen för organisationen förstår och vill arbeta med kommunikation. Just nu känns det som att åka på en räkmacka, men jag är en vis gammal räv och vet att det kommer inte alltid att vara så. Ett stort hinder är bristen på tid och personer som kan arbeta med frågorna. Jag vet vad som behöver göras, men jag kan inte vara överallt. Hur prioriterar man?

Götilda

Stallyktan regerar

Var ute på min powerwalk i mörkret 4369 steg på 40 minuter. Vi startar lagtävling på måndag och det gäller att värma upp stegräknaren.
Nåt ska man tänka på och jag sökte inspiration för ytterbelysning. Bakgrunden är att jag för sådär 10 år sedan skickade maken att köpa ytterbelysning till vårt tegelhus från 1960-talet. Det skulle jag inte ha gjort. Han kom stolt hem med två stallyktor!
Sämre val har jag svårt att tänka mig, men snål som jag är kom lyktorna upp och har retat mig sen dess.
Nu tittade jag efter bättre alternativ hos grannarna. Döm om min förvåning när jag konstaterar att stallyktan finns på 30-50 procent av alla husfasader, oavsett byggår eller stil. Funderar varför. Den röda stuga vi alla härstammar ur hade förstås ingen belysning alls. Kanske herrgårdens belysta stall figurerar nånstans i vårt kollektiva bakhuvud. Där fanns rikedom och ljus.
Nåväl, det fanns lite alternativ, genomskinliga glasbubblor och en modernare variant med satellitringar runt ljuskällan. Inget jag ringde på för att fråga efter leverantör.
Bäst är den enda lampan vi har kvar sen 60-talet, en mjölkfärgad glob i glas. Är det nån som har några sådana som ligger och skräpar är jag beredd att betala en slant!

Götilda

Normalt intresserar jag mig inte för vart obekanta personer reser, men nu gör jag ett undantag för den här gången handlar det om mänskliga rättigheter.

Det finns en ung man som var på resa på fel ställe. Det behagade inte den store Världshärskaren. De spärrade in honom i flera år utan anklagelser, utan rättegång, utan försvarare, utan yttrandefrihet.
I andra sammanhang betraktas det som en grundläggande faktor i demokratin att alla ska betraktas som oskyldiga tills de fått en rättvis rättegång och blivit dömda. I det här fallet släpptes han till slut efter internationella påtryckningar.

Nu har han varit på resa igen till fel ställe. Återigen grips han. Denna gång är det svenska media som idkar rättegång utan försvar. I spaltkilometer beskylls denne man med namns nämnande för de värsta brott mot mänskligheten. Orsak - han har brutit mot visumbestämmelser.

Det fanns en gång när jag själv var journalist och lärde mig att det är domstolar som dömer. Den tiden var länge sen. Nu dömer vi alla på vaga grunder, förmedlade av media.

Slutligen kan jag inte låta bli att reflektera över att den som väljs att leda den stora Världshärskaren automatiskt får Nobels fredsmedalj på bröstet. "Dom som inte är med oss är emot oss" Det är bäst att hålla sig väl med härskare som kan låsa in en om man reser på fel ställe.
Vore det inte så bedrövligt skulle man skratta åt det.
Götilda