måndag 23 februari 2009

Utantilläxa


Sju kilometer. Bra före men lite grått. Funderar på att lära sig utantill (vilket konstigt ord). Det är inte högrankat idag. Har till leda hört hur värdelöst det är med psalmverser och Hallands åar, snart behövs inte ens multiplikationstabellen.

Men jag undrar, går det att lära sig tyska utan att kunna böja verb i sömnen? Är vi själva beredda på en arbetskamrat som säger en äpple och ett bok? Hur klarar man sig utan att ha en formel för att räkna fram procent tatuerad i hjärnbarken?

Är inte utantill detsamma som det du kommer ihåg även efter skrivningen eller läxförhöret? Det som är bestående kunskap. Den kunskap som liksom är skelettet när du söker svar på detaljerna hos Google.

1632, 1789, 1917, 1949 några personliga årtal som jag använder som fasta krokar när jag möter andra händelser i media, böcker, samtal. Jag relaterar. Tyvärr växte jag upp i en nationell och västerländskt fixerad kultur. Har inga referenser till perserriket, kinesiska kejsare, afrikanska kungadömen eller islalms storhetstid.

I dagens skola lärs inget utantill. Jag är övertygad om att forskningen snart kommer att visa att vi förstört ett viktigt minnescentrum i hjärnan genom brist på övning. Ökande Alzheimer i tidiga åldrar.
Det lustiga är att barnen själva kompenserar. Sonen kunde alla spelare i svenska landslaget redan som tvååring - värdelöst vetande, javisst. I vår familj går det att få snabbt besked om alla Liverpools mål och målgörare på den här sidan andra världskriget. Hur många åttaåringar kan värdelösa popsånger på engelska och svenska och hur lätt är det att lära sig ett invecklat förkortningsspråk för mobil och chat? Och så vidare.

Vad vi förut lärde ut till barnen var uttryck för ett kulturarv; katekesen, psalmverser, dikter som alla kunde citera, Nils Holgerssons underbara geografilektion genom Sverige. Vi kunde i mötet med andra nämna några ord, alla förstod. I dagens mångkulturella samhälle är det Carola och Steven Gerard som ungdomarna har gemensamt. Torftigt, javisst!

Jag är ingen vän av att alla ska lära sig samma saker. Tror inte längre det finns något sådant allmängods. Barnen måste lära sig söka kunskap, men något av det vi tror på kanske vi skulle låta alla lära sig. Hur vore det om alla svenska barn kunde FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och den gyllene regel som finns i alla religioner. Den senare är i alla fall kort.
Götilda

3 kommentarer:

Anonym sa...

Nja...katekesen, psalmverser, dikter må vara kulturarv men är det verkligen något att lägga på minnet - användbar kunskap? Tycker faktiskt att det är minst lika viktigt i Sverige idag att kunna relatera till Carola - ärligt talat viktigare. Och vad torftigheten beträffar så känns psalmverser riktigt fettorftigt ;) Att kunna sålla och förstå hur och till vad fakta ska användas tror jag är användbar kunskap - tillvaron ser annorlunda ut idag mot på katesesens tid. Och vad gäller årtal är det bara ett enda jag tänker lägga på minnet, om det nu någonsin inträffar, och det är den dag, tid, plats och år när Sverige vinner fotbollsVM =)
DirreN

Cassandra sa...

Jag menade självklart inte att vi ska lära ut psalmverser etc. Mitt förslag var FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
G

Anonym sa...

Jag tycker att din blogg är mycket poetisk och jag känner som "the green lushy heaths of Wales". Årtal kan vara mycket knepiga och till mitt stora förtret har jag Alzheimers så att komma ihåg årtal är en mycket diger uppgift.

Steven McGilligan, 61 år.
En svensk Skotte i Sverige.

P.S. Ditt förslag om FN:s deklaration om mänskliga rättigheter var pricken över i:et.
D.S.