2011 har för mig varit ett år av avundsjuka, misstro, bitterhet och hat. Jag har mött pensionärer som spottat och skrikit, läst sida upp och sida ner av människors sämsta sidor i insändare och kommentarsfält, sett bra människor i min omgivning hotas och fara illa. Jag har själv blivit utsatt för en mediekampanj och har sett rädda människor böja sig för medias makt. Av sånt far man illa, det ska erkännas. Som tur är finns det också andra sidor av verkligheten; vänskap, förnuft, omsorg och framtidstro.
Jag har grubblat mycket över vad som föder dessa känslor och får människor att uttrycka dem. En slutsats är ojämlikhet och otrygghet. Vi ser alla hur klyftorna växer mellan dem som har och dem som inte har. Ändå uppmärksammas det inte tillräckligt.
Såg en siffra att ungdomsarbetslösheten i Eskilstuna är 30 procent! Kan det verkligen stämma? Det är för mig en u-landssiffra. Hur mycket lidande för de drabbade och deras familj och vänner betyder den siffran?
En bekant har 6 500 i pension efter ett långt och strävsamt liv. Samtidigt lever majoriteten av pensionärerna i goda ekonomiska omständigheter.
Vi läser dagligen hur finansaktörer och bankfolk får fantasisummor medan robotar får våra pensionspengar på börsen att vackla.
Men det är inte svar nog på varför hat och avund mot våra demokratiskt valda blir resultatet. Orättvisor och ojämlikhet har vi tampats med förr. Svaret för mig är att det inte finns en kraft som förenar oss som vill ha ett jämlikt och tryggt samhälle. Alla undersökningar visar att vi svenskar vill ha det så, varför får vi då ett samhälle där valtvång och egennytta verkar som de enda drivkrafterna?
Ett svar är att våra förtroendevalda svikit. Jag som arbetat nära politiker hela mitt liv hävdar att det är en mediemyt. Visst, det finns skurkar och det görs misstag bland politiker som bland alla oss andra. Men majoriteten jobbar och sliter, ofta utan tack och mot en blygsam ersättning. De uppfyller de flesta av sina vallöften och de har sitt uppdrag för att de känner samhällsansvar.
Det krävs en fördjupad diskussion inom och utom partierna vad det är värt att ge sig in i att styra vår gemensamma sektor. Ett uppdrag med oändligt stort ansvar där du kan bli utkastad från en dag till en annan, vid ett val eller när media ger sig på dig.
En sak vet jag säkert - vi bygger inget bra samhälle på avund och hat! De känslorna leder till Sverigedemokraterna eller värre. Vill vi ha en gemensam välfärd där vi själva är med och styr över målen och pengarna så måste vi föra en vänlig diskussion och lita på varandras goda vilja.
Gott Nytt År!
Cassandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar