Badade badtunna igår i -23 grader. Utmärkt trevligt. God mat och trevligt umgänge därtill (tack Ulla och Rune!)Har varit ovanligt social och träffat sex par i samma ålder under helgerna, vilket leder till följande spaning:
Samtliga damer i dessa par har varit chefer i offentlig sektor. Dugliga kvinnor i karriärern, där de flesta jobbar häcken av sig i ett stundtals ganska otacksamt och ensamt jobb som chef.
Samtliga män är utan tvekan lika kompetenta. Ingen av dem jobbar som chef. De har ansvarsfulla, intressanta och välavlönade jobb med hög status utan att betala priset av personal- och budgetansvar.
Vad drar man för slutsats av detta? Att kvinnorna är på gång, men betalar ett högt pris? Har själv kort erfarenhet, men tycker det är ganska kul att vara chef om jag hade en rimlig arbetsbörda och stöd av andra att prata av mig med och kanske få lite stöd i knepiga situationer. Men det verkar som om chefsskap mycket handlar om att ensam är stark.
Att det är en skakig framgång. Själv är jag ganska säker på att om inget oförutsett händer kommer offentlig sektor att vara avskaffad om tio år. Då sitter vi där med vår tvättade hals, för i näringslivet tror jag inte samma kvinnoboom har inträffat.
Att vi ska rösta på Gudrun Schyman i Let´s dance, fast jag tror aldrig hon har varit chef.
Götilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar