Det är det här med jobben. Om vi nu inte bara pratar i slagord så har dom som inte jobbar i den gemensamma sektorn i många år undrat över vad den privata sektorn ska pyssla med i framtiden. Resten av världen har lagt beslag på det mesta. Visserligen går järnmalmen så det ryker för att Kina växer och köper allt som finns, men tillverkning av bilar, köksutrustning, kläder eller fartyg var det länge sen vi gjorde nån stor framtid av. Att tro på IT kan vi glömma. Den nischen skeppas iväg till Indien och Kina fortare än vi hinner blinka.
Det finns fortfarande dom som säger att det är exportindustrin som resten lever på. I vilken värld dom lever vet jag inte, men det är ungefär lika klyftigt som att säga att det är jordbruket vi lever på. Sanningen är väl att det är tjänsterna som bär upp samhället. Turistindustrin lär vara världens största bransch och den består nästan bara av tjänster.
Tjänster är förstås fint om någon lågavlänad städar åt en högavlönad och vi andra bidrar till lönen, men om samma lågavlönade tömmer pottor i hemtjänsten är det inte lika politiskt intressant.
Min bild är att allt hänger samman. För att vi ska kunna tillverka något måste vi ha mat att äta, vi måste ha utbildning, sjukvård, försäkringar och då och då måste få åka på semester eller köpa oss en ny tröja. Det enda som verkligen inte behövs är en uppsvälld bank- och finanssektor med överbetalda tjänster.
I den globala värld vi lever görs olika delar i olika länder eller regioner utan nån som helst samordning. Ja, konkurrensen ska ju vara den allt pådrivande och lyckouppfyllande kraften. Är det nån som tror att konkurrens kan ge oss ett trevligt samhälle med jämn fördelning av resurserna lokalt och globalt?
Nej, i ett globalt samhälle krävs en global motkraft mot de ekonomiska drivkrafterna. Lagar och fördelning. Nu pratas det igen om att bankerna ska vara med och lägga riskpengar för att ta en del av stötarna när de drivit Grekland, Island eller Irland i diket. Det pratas, men blir aldrig nån verkstad.
Varken i det senaste valet eller i EU-valet fanns resten av världen med i diskussionerna. Om vi inte ser utanför Sveriges gränser springer vi rätt in i väggen.
Nationalismen är en 1800-talsföreteelse som fanns för att borgaklassen skulle kunna bygga upp industrisamhället utan besvärande konkurrens. Nu är det bara att titta på det sönderfallna Jugoslavien för att se vad nationalism leder till. Är det blomstrande samhällen som stiger upp ur en allt snävare nationalism?
Vakna upp! Vi lever i en värld där precis allt vi gör är berorende av omvärlden. Ett parti måste förhålla sig till detta. I Sverige vågar de flesta partier inte ens säga rakt ut att EU är ett steg i rätt riktning.
Det är i kommuner, regioner och EU vi ska driva vår politik. Lägg ner riksdagen!
Götilda
PS:Men till slut är det nog ändå som pappa alltid sa - det är skogen som bär upp Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar