Tipstävling - hur många år tills offentliga sektorn är borta?

Igår träffade jag en anställd i den offentliga skolan. Hennes barn ska gå i en privat skola. Hon är inte ensam och jag klandrar ingen som ser till sina barns bästa.

Läste Dagens Samhälles bilaga om sjukvård. På första sidan "S:t Göran visar vägen" (Sveriges enda privata sjukhus) Hela tidningen var fylld av enbart artiklar om hur privat vård växer och utvecklas.

Valresultatet har gett en rejäl skjuts åt privatiseringen. Jag tror det går fortare än någon kan ana. Den gemensamma sektor som vi byggt för stora kostnader är snart ett minne blott. För det finns ingen som bjuder motstånd. Socialdemokraterna jamsar med, rädda att mista "medelklassröster i storstaden".

OK, jag tror också att det är nyttigt med privat konkurrens.Problemet i offentlig sektor kan sammanfattas i en mening:
Vad är drivkraften för att göra ett bra jobb, att utveckla och förändra?
Ingen får sparken för att de gör ett dåligt jobb. Ingen blir belönad för att de gör ett bra jobb. Och här i Sörmland får man inte heller förhäva sig, så det är lite småfarligt att ens berömma någon.

Är det då bara pengar och berömmelse som får folk att jobba bra? Absolut inte. Jag vet hur många som helst som gör ett fantastiskt jobb i den gemensamma sektorn. De gör det för att de tycker jobbet är viktig, för att barnen eller de gamla ska må bra, för att miljön ska bli bättre, för att våra pengar ska användas på ett klokt sätt. Om det inte hade funnits en sådan inre drivkraft hade vi inte haft världens bästa välfärd, världens nästan bäst utbildade elever, och så vidare.
Det är sedan vi började göra allt till pengar och konkurrens som det går bakåt för Sverige. Och skattepengarna hamnar i en bank på Cajmanöarna eller vad de nu heter.

Om samhället behandlar oss som jobbar i välfärden som ineffektiv skit så gör vi inte vårt bästa helt enkelt. Ge oss en framtidsbild. Ni som vill ha mer privatisering i vänstern - hur mycket då? Var går gränsen och varför ska vi ha något kvar?
Själv har jag fem år kvar. Jag hankar mig nog fram, men vad ska vi säga till barna?
Götilda