söndag 9 augusti 2009


Jobb igen i morgon efter en lång och välförtjänt semester. Tillbaka till kommunen och sen landstinget.

I hela mitt liv har jag jobbat i, informerat om, tagit del av och följt debatten om offentlig sektor. Det som förvånar mig är jag saknar en viktig diskussion:
Vad är skillnaden mellan privat och gemensamt?

De senaste 20-30 åren har gått åt till att göra det offentliga mer likt det privata. "Marknad" och "konkurrens" är två begrepp som är tagna ur teorier från företagsekonomi och nationalekonomi, men dom som la grunden för teorierna hade inte en aning om gemensam sektor.

Offentlig sektor är det vi gör tillsammans, för att vi unnar alla, oavsett inkomst, att få del av något, skola eller bibliotek eller hemtjänst till exempel.

Vi satsar alla en del pengar för att vi inte tycker att någon behöver tjäna pengar på just dom här områdena. Att bygga konstmuseum, väg och järnväg eller att utveckla miljövänliga bilar är också områden som helt enkelt inte går att göra med vinst som enda drivkraft.

Det blir helt bakvänt när man försöker slå ihop de här båda områdena. Att aktieägare i ett bolag får utdelning på vad vi betalar i skattepengar för en skola i vår kommun är en absurd konsekvens av sammanblandningen.

Kritiken av offentlig sektor har huggit på de brister som finns och har visat sin lösning - gör allt privat (fast offentlig finansierat) Men det kan tänkas finnas andra sätt att förbättra den gemensamma sektorn.

Problemet i det gemensamma är att folk inte känner att det är gemensamt. Tyvärr är vi nog många som suttit och blivit uppläxade och känt att vi finns till för vården eller skolan, inte tvärtom. Vi har inte namnat kläderna, slutat röka, anmält oss på rätt blankett...

Min stackars son blir generad, när jag säger att jag byggt en skola, anställt lärare, gett dom en läroplan där det står vad jag vill att mina barn ska lära sig. Sen vill jag ha rapporter om hur de använder mina pengar och lyckas med att lära ut det eleverna behöver i vuxna livet.

Men jag menar allvar. Det är demokrati det handlar om. I kommunen röstar jag på det parti som jag tror bäst förvaltar mina skolpengar. I riksdagen röstar jag på det parti som skriver bäst skollag och läroplan. För att kunna göra det måste jag få rapporter om hur det går, resultat. Jag ser visserligen en del med mina egna ögon, men det finns mycket jag inte ser, för att barnet är för litet för att berätta eller för stor för att vilja berätta.

Hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt att försöka få reda på och förmedla hur det gemensamma förvaltar sitt ansvar, först som journalist, sen som informatör. Inte har jag lyckat precis, men min lösning för att få en effektivare gemensam sektor är enkel:

Försöka inte att göra pengar på omsorg och social gemenskap - Öppna dörrarna och för en seriös demokratisk dialog med medborgarna -jag är säker på att alla skulle häpna över resultatet!

Jag tror att en bild från Barnparaden - när 26 förskolor, dagmammor och Öpnna förskolan tågade med över 1 000 barn kan illustrera lite av vad jag menar.

Götilda

Inga kommentarer: