Det är nått med semester som gör att hjärnan liksom stannar upp. Jag som normalt är en typ som reagerar och upprörs, tycker och tänker är efter några veckors semester fullt nöjd med att rensa ogräs, plocka bär och sköta tvätten. Bloggandet blir svårt i det läget. Är det bra eller dåligt? Kan inte riktigt bedöma, men efter flera års upprörda tankar kanske det är på tiden.

Men jag har förstås konsumerat 588 sidor om Sven Hedin. Galenskap kan man tycka, men hans namn har dykt upp. Den vandrande sjön Lop Nor i Tibet och hans nära vänskap med Hitler kände jag till. Nu vet jag det mesta. Axel Odelberg har plöjt dokumenten och det är ingen enkel uppgift, bara det hans själv skrivit är tiotusentals sidor, mest från resorna.

Tvetydig typ. Som upptäcksresande, en hjälte. Ökenvandringar i +40 grader, isande kyla, åratal på resande fot i innersta Asien. Som politiker, en galning helt utan omdöme. Fanatisk tyskvän (och vän till tsaren, England, Frankrike, Kina...) Redan efter första världskriget var han i farten. Skrev borggårdstalet ( som Gustav V höll och därmed fällde regeringen Staaf)

Man kan summera, intressant 1900-talshistoria utifrån en intressant person. (På bilden försöker han ta sig in i Tibet förklädd till mongolisk munk för hundra år sedan)

Götilda