fredag 11 november 2011

Glädjen med journalistiken

Jag kan få ett il av längtan tillbaka till journalistiken. Vad är det jag längtar till?

Friheten att få veta
Det finns så mycket i världen jag vill veta; hur mycket biogas säljs i Eskilstuna? Varför skriver så många i vården orimligt ilskna insändare om att chefer inte behövs? Varför får finanskapitalet bestämma över våra liv? Var i stan lagar man ett trasigt lås i en skåpdörr?

Som reporter hade jag all möjlighet att ta reda på svaren. Jag fick störa viktiga och betydelsefull och kunniga personer och fråga tills jag förstod. Det är kul att träffa folk som kan något. Dom tycker ofta det är roligt när någon är intresserad av det dom gör. Ilskna människor var påfallande ofta såna som inte kunde svara på mina frågor.
För länge sen kom jag fram till att ett av livets stora glädjeämnen är att lära sig nya saker. Det fick jag syssla med på arbetstid.

Lyckan att få formulera sig
Om det är roligt att lära sig något nytt så är det en extra dimension att få förmedla det man upplevt till andra.

Det finns långt mer än hundra sätt att skriva det här blogginlägget. Jag vill inte påstå att jag valde särskilt länge denna gång, men att skriva en artikel är egentligen att samla ihop och strukturera det jag vill förmedla, att hitta rätt form och rätt ord. Det är lycka att leka med medlen; ska jag skriva i jagform (nästan aldrig i journalistiken)i rät tidsföljd, ta ett exempel eller ett citat som inledning, kan jag använda reportaget som form och väva in alla sinnen i texten, beskriva miljö, känslor och händelseförlopp...

Det fanns i alla fall då en möjlighet för mig att återkommande åka ut i verkligheten och stanna där i flera dagar. Jag gjorde det under min tid som skolreporter, var med i klassrum, på skolgården och i matsalen flera dar i sträck. Då kunde jag använda hela den journalistiska paletten, men framförallt kunde jag förstå och beskriva verkligheten oändligt mycket bättre än efter en intervju eller ett besök på en timme.

Men utmaningen var egentligen att skriva brottsnotiser eller kyrkans julbasar. Jag fick backa en gång när jag skrev en notis om dödsstatistiken bland metallarbetare i deras facktidning - det blev väl för tydligt vad det handlade om. Jag tog Guds vinkel på syföreningsbasaren, det kändes bra.

Den där glädjen kan jag längta efter, för egen del, men också i de tidningar jag läser. Ett bra undantag är TV-programmet Korrespondenterna, där finns en äkta journalistisk berättarglädje!
Cassandra

1 kommentar:

Anonym sa...

Någon som kan fixa låset kan du säkert hitta via t.ex. http://www.lokalahantverkarna.se/lassmeder-eskilstuna-s42-c14/#. Så skulle jag gjort som inte har Journalistbakgrund :-))
Håller med om att Korrespondenterna är bland de bästa man kan se på TV just nu!
Hälsningar
Kenneth Backman