söndag 23 oktober 2011

Ge Andersson en ryttarstaty på torget!

Nu ska jag skriva en artikel som var otänkbar när jag var journalist. Det finns nämligen vissa oskrivna regler som är totalt absolut omöjliga för en journalist att bryta mot:

1. Skriv aldrig något positivt om en politiker
2. Om du måste skriva positivt så gör det om en finansminister med hästsvans, ALDRIG om en socialdemokrat.

Jag skriver om Jan-Erik Andersson, socialdemokrat av den gamla metallarbetarsorten och kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna i skiftet 1980-1990-tal.
Den mannen borde varje eskilstunabo skänka en tacksamhetens tanke lite då och då.Utan honom hade vi nämligen inte haft järnvägen, motorvägen, högskolan och mycket annat som gör Eskilstuna till en stad på väg framåt med tillväxt och framtidstro. Självklart har han inte gjort det själv, men utan honom är det nog tveksamt hur Eskilstuna sett ut idag.

Själv flyttade jag till stan för drygt 20 år sedan. Det var då en stad med mycket begränsade kontakter med omvärlden, ett stånkande mjölktåg, en krokig väg till Stockholm, Sveriges största utflyttning och en stadskärna som såg ut som om bombkriget nyss slutat med rivningstomter maskerade till parkeringsplatser överallt i centrum. Den stolta industristaden var på dekis, självförtroendet var i botten, arbetslösheten hög.

Men Jan-Erik Andersson jobbade på med framtiden. Han uppfann lobbying långt innan ordet var allmänt, gick i korridorer, pratade övertygade.
Jag blev utskrattad på jobbet när jag var entusiastisk över att vi skulle få ett snabbtåg till Stockholm. "Det går allri!!" sa kollegorna.

Andersson fick väldigt mycket skäll i tidningarna. Han följde väl inte alltid exakt alla regler och hade en räv bakom varje öra. Senast i helgen fick jag höra att han haft ett finger med i vågspelet när vi fick "Världens bästa hotell". Men någon utveckling får vi aldrig om vi inte vågar tänja gränserna. Det gjorde Jan-Erik. Ett tag såg det ut som om han skulle få betala Svealandsbanans trafik ur egen eller kommunens ficka, men det löste sig.

Svealandsbanan, motorväg till Stockholm och högskolan är de tre enskilt viktigaste orsakerna till att Eskilstunas utveckling vänt. Sen har efterträdarna fortsatt med att bygga om stan så att den är trevlig att besöka, att utveckla samarbetet med näringslivet och mycket annat. Återstår den till synes omöjliga uppgiften att göra grundskolan i Eskilstuna framgångsrik. Det får bli Jimmy Janssons uppgift.

Jag tror inte Andersson skulle trivas på en häst i brons, men kanske kunde han sitta på en bänk som Munktell. I vilket fall tycker jag att vi ibland kan skänka en tanke till dom valda politiker som gjort något extra för oss andra.
Cassandra

Inga kommentarer: