Nej, jag tänker inte skriva om Juholt. Jag har sett det förr. När media fått blodsmak och tror de ska störta någon "tolvtaggare", då försvinner all sans och balans.
Jag tänker skriva om Susanne Birgerssons ledare i E-K i helgen. Birgersson förstår inte vad det är för fel på vinst i skola, förskola, sjukvård. Hon ser det som jämförbart med att företag kan sälja skolmat, bygga skolor, sälja läroböcker. Samma sak med undervisning, omsorg och vård.
Inte underligt kanske. Birgersson är ung och uppväxt i alliansland. Alla kring henne tar det nog som naturligt att allt ska vara vinstgivande. Enligt denna teori blir allt bättre och billigare om någon kan göra vinst. Jag vet inte var deras gräns går, för vatten, grödor och DNA finns redan vinstkrig. Vård och omsorg är inget problem.
För mig är det tvärtom självklart att ingen ska tjäna pengar på att snyta en tvååring, trösta när han slagit sig eller berömma när han ritat en fin huvudfoting. Det finns en del i detta som inte kan betalas med pengar. Det handlar om vårt ansvar för varandra, om att ge det uppväxande släktet en bra start, om kärlek och livets innersta mening helt enkelt. Att lyssna på en dement gamling som berättar samma historia om och om igen, att förstå att någon som ligger okontaktbar en gång var en levande älskande människa.
Jag har problem även med den gemensamma sektorn; att vissa är utbildade och får betalt för detta är inte helt enkelt. Vi har organiserat vårt samhälle så att vi inte tillsammans kan sköta och vårda de unga, gamla, sjuka eller behövande. Egentligen handlar det om att våra krav på materiella värden har fått ta över vårt medmänskliga ansvar, och nu talar jag inte enbart om familj i begränsad bemärkelse.
Extra stort blir problemet när de som ska vårda har sämre betalt än andra och när klyftan ökar. Det är inte så att striden står om vem som ska få jobben på sjukhusen, förskolorna och skolorna. Vi tar dem vi får. Inte alla är bäst lämpade.
Det är fel riktning att kommersialisera vården. Vi ska i stället demokratisera den. Min erfarenhet är entydig. Människor vill göra frivilliga insatser för sina medmänniskor - villkoret är att insatsen ska göra nytta och att man ska ha kul tillsammans när man gör det.
Vårt samhälle vore inget samhälle om inte människor hela tiden gav av sin tid och sitt engagemang. Vi hade ingen idrott, inget föreningsliv, ingen demokrati, ingen omsorg heller för offentlig sektor är ändå bara en liten del av omsorgen.
Men den gemensamma sektorn är en stängd värld. Vi släpps in på nåder. Dom som bestämmer är i verkligheten de som jobbar där och inte vi som betalar och använder servicen. Det är inte kul att bidra, vi är inte efterfrågade.
Själv har jag länge tyckt att det allvarligaste samhällsproblemet är att vi i Eskilstuna varje år släpper ut flera hundra 16-åringar i livet med en stämpel i pannnan "Duger inte - inte godkänd"
Jag är ovanligt bra på språk och har länge funderat på att det kanske finns tonåringar som behöver nån som kan prata om språk, läsning, böcker, livet några timmar i veckan. Det finns säkert fler som jag. Bjud in oss, vi behöver ingen vinst, men vi vill nog vara i skolan på jämlika villkor!
Cassandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar