Miljöpartiet i Eskilstuna åkte hastigt ut ur maktens korridorer och med dem Magnus Johansson. En kort artikel i tidningen och sen var det slut.
Om jag läst rätt har Magnus Johansson ägnat 17 år av sitt liv åt att jobba åt oss andra. De flesta åren som fritidspolitiker. Bara de senaste fyra åren har han suttit med i kommunens majoritet och kunnat påverka på allvar. Vad gjorde han? Ja, de som röstat på miljöpartiet gör det för att de tycker miljöfrågorna är viktigast av allt. Ingen människa gör något ensam, men under de senaste åren har Eskilstuna utsetts till Sveriges miljövänligaste kommun ett år och legat i topp alla år.
Vi har fått en energiplan med vindkraft och en av Sveriges ambitiösaste satsningar på solenergi. Tillsammans med den tidigare biobränsleelen är kommunen är på god väg att klara sin egen elförsörjning utan fossila bränslen som kol, olja och kärnkraft.
Vi har en sopsortering som minskar biltransporterna med sopor kors och tvärs i mellansverige och vi har äntligen på allvar börjat ifrågasätta privatbilismens roll i stadskärnan. Busstrafiken har byggts ut liksom cykelvägar som nu snöröjs jämbördigt med bilvägarna.
Dessutom har Magnus Johansson i stadsbyggnadsnämnden medverkat till att Eskilstuna utvecklas i takt med befolkningsökningen och satsar på idrottsanläggningar och uppfräschning av centrum.
Detta är bara några av de saker jag kommer på att Magnus Johansson medverkat till. Han har fått förtroende av sina väljare och sitt parti att jobba för bättre miljö och det tycker jag att han har gjort.
Magnus Johansson är en person som arbetar för förändring. Det händer saker runt honom. En sådan person blir alltid kritiserad. Enklaste sättet att bli kvar i politiken är att inte göra något. Det retar ingen. Han har självklart inte gjort allt rätt. Vem gör det? och vem vill dagligen vara påpassad av medier och innevånare, utsatt för kritiska insändare och personliga hot?
Vem vill lägga sina bästa år på att göra något för att förbättra Eskilstuna och sedan förlora sitt jobb över en natt? Ja, såna är politikens villkor, men man kanske i alla fall någon gång under sin insats som förtroendevald skulle få en dunk i ryggen och ett TACK!
Jag har tidigare föreslagit att Jan-Erik Andersson ska få en ryttarstaty på torget som tack för sin insats för att Eskilstuna fått högskolan, Svealandsbanan och motorvägen. Nu föreslår jag en cykelstaty åt Magnus Johansson. Platsen kan vi diskutera - det får bli Nybron om han fixar så att cykelräknaren fungerar igen!
Cassandra
söndag 18 januari 2015
måndag 8 december 2014
Jag var en naiv idiot som trodde på Reinfeldt
Jag känner mig som en naiv idiot. Jag trodde nämligen på Reinfeldt när han sa:
1. Vi kommer inte att göra oss beroende av SD
2. Det block som blir störst får ta över regeringsmakten.
Vilket barn som helst kan räkna ut att då måste det block som förlorar manövrera bort SD vid känsliga omröstningar.
Alliansen förlorade och därför förstod jag aldrig varför Alliansen envisades med att säga att Löfven fick bli statsminister, men "han ska få sin budget igenom riksdagen först".
Därför förstod jag inte varför alla Alliansledare knep ihop munnen och sa "det är Löfvens ansvar" när SD tricksade. Jag litade på vad statsministern sagt i valrörelsen.
Dom visste, för i förra budgeten röstade SD med oppositionen och därför fick inte Alliansen igenom sin skattesänkning. Känsligt ett valår när själva blodomloppet i Alliansen är att muta väljarna med en skattesänkning varje år. Då märker inte så många att lönerna stannar av i offentlig sektor, att pensioner och sjukersättningar minskar och att gemensam egendom säljs ut för att bekosta den årliga mutan. Dom hade nog tänkt fortsätta tills hela offentliga sektor var borta i skattesänkningar.
Att det ligger tyngd bakom orden när SD säger att de ska fälla varje regering som inte gör som SD vill är alltså ingen fejk. Sen struntar de fullkomligt i vilken politik det innebär.
Nåja, så sitter då Annie Lööf i Agenda och säger att hon är besviken på Stefan Löfven. Han borde ha avgått som statsminister. Då hade talmannen gått till Alliansen och bett dom bilda regering trots att de förlorat valet. Javisst! hade de sagt och gått vidare med en genomröstad budget. Tack och puss till SD!
Men hur har dom tänkt nästa gång? Är det meningen att dom ska samarbeta med SD då? Eller har dom tänkt att de röd-gröna ska visa samhällsansvar och rösta för deras budget?
OK, vi har en borgerlig majoritet i riksdagen, men det är lurendrejeri att inte erkänna om man räknar in SD i regeringsunderlaget så vi väljare vet vad vi har att förhålla oss till!
Cassandra
1. Vi kommer inte att göra oss beroende av SD
2. Det block som blir störst får ta över regeringsmakten.
Vilket barn som helst kan räkna ut att då måste det block som förlorar manövrera bort SD vid känsliga omröstningar.
Alliansen förlorade och därför förstod jag aldrig varför Alliansen envisades med att säga att Löfven fick bli statsminister, men "han ska få sin budget igenom riksdagen först".
Därför förstod jag inte varför alla Alliansledare knep ihop munnen och sa "det är Löfvens ansvar" när SD tricksade. Jag litade på vad statsministern sagt i valrörelsen.
Dom visste, för i förra budgeten röstade SD med oppositionen och därför fick inte Alliansen igenom sin skattesänkning. Känsligt ett valår när själva blodomloppet i Alliansen är att muta väljarna med en skattesänkning varje år. Då märker inte så många att lönerna stannar av i offentlig sektor, att pensioner och sjukersättningar minskar och att gemensam egendom säljs ut för att bekosta den årliga mutan. Dom hade nog tänkt fortsätta tills hela offentliga sektor var borta i skattesänkningar.
Att det ligger tyngd bakom orden när SD säger att de ska fälla varje regering som inte gör som SD vill är alltså ingen fejk. Sen struntar de fullkomligt i vilken politik det innebär.
Nåja, så sitter då Annie Lööf i Agenda och säger att hon är besviken på Stefan Löfven. Han borde ha avgått som statsminister. Då hade talmannen gått till Alliansen och bett dom bilda regering trots att de förlorat valet. Javisst! hade de sagt och gått vidare med en genomröstad budget. Tack och puss till SD!
Men hur har dom tänkt nästa gång? Är det meningen att dom ska samarbeta med SD då? Eller har dom tänkt att de röd-gröna ska visa samhällsansvar och rösta för deras budget?
OK, vi har en borgerlig majoritet i riksdagen, men det är lurendrejeri att inte erkänna om man räknar in SD i regeringsunderlaget så vi väljare vet vad vi har att förhålla oss till!
Cassandra
tisdag 2 december 2014
Dom kommer ner från Vita bergen...
Det är förfärligt det som händer i riksdagen, men det är vårt eget fel. Alla partier, utom möjligen vänstern, har varit upptagna med att behaga oss i medelklassen. Sänkt arvskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt förmögenhetsskatt, sänkt arbetsskatt, valfrihet att välja pensioner, telefoner, skolor, vårdcentraler... det är klart att det allmänna och gemensamma fått mindre pengar. Tryggheten har minskat
Den som är arbetslös, sjukskriven, bostadslös, pensionär, för dem som har 6000, 80000 eller 10 000 kronor i månaden att leva på, för ungdomar som hoppar mellan otrygga jobb och tredjehandslägenheter, för dem är det kanske inte valfrihet och fastighetsskatt som står högst på önskelistan och dom är många. Flera hundra tusen.
Vi levde i trygg förvissning om att tvåtredjedelssamhället kan styras med ansvarsfulla majoritetspartier. Nu är det inte så. De sagt ifrån, visserligen genom att rösta på ett parti som letar syndabockar bland de ännu fattigare och tror att invandrarna är orsaken till allt ont, men det känns som att August Strindberg går igen:
" Jag försäkrar er, mina damer att det här redan är olidligt, sade snickarn. Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi..."
Den som är arbetslös, sjukskriven, bostadslös, pensionär, för dem som har 6000, 80000 eller 10 000 kronor i månaden att leva på, för ungdomar som hoppar mellan otrygga jobb och tredjehandslägenheter, för dem är det kanske inte valfrihet och fastighetsskatt som står högst på önskelistan och dom är många. Flera hundra tusen.
Vi levde i trygg förvissning om att tvåtredjedelssamhället kan styras med ansvarsfulla majoritetspartier. Nu är det inte så. De sagt ifrån, visserligen genom att rösta på ett parti som letar syndabockar bland de ännu fattigare och tror att invandrarna är orsaken till allt ont, men det känns som att August Strindberg går igen:
" Jag försäkrar er, mina damer att det här redan är olidligt, sade snickarn. Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi..."
Skillnaden mellan då och nu är att på 1800-talet fanns det socialister och fackföreningsfolk som talade med de sämst ställda om en bättre framtid, om människovärde och gemenskap i en bättre värld. Den världen skulle vi nå sida vid sida och bygga tillsammans. Visst har vi det oändligt mycket bättre idag, men frågan är om välstånd och lycka är så mycket mer jämnt fördelad än den var då.
Cassandra
torsdag 6 november 2014
Statysuccé
Att döma av alla bilder jag sett på Facebook så kan Fristadstorgets nya konstverk betraktas som en megasuccé. Alla verkar vilja spegla sig i Pin pointen och lägga ut en spegelbild på sig själv. Sällan har väl ett konstverk blivit så spontant uppskattat!
Eskilstuna är ingen lätt stad att bli populär i, särskilt inte om det finns en koppling till ett visst centralt torg och konst i allmänhet brukar ifrågasättas, men inte denna gång.
Jodå, en obligatorisk artikel i tidningen om att män alltid gör pinnar som pekar högt, men det är en gammal nyhet. Det roliga är att när en kvinnlig konstnär får uppdrag att utsmycka en annan plats så blir det precis tvärtom. Det kallas visserligen ett öga, konstverket vid järnvägsbron, men jag tror vi alla kan se vad egentligen är. De kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Återstår att se om hon blir lika populär.
Cassandra
Jodå, en obligatorisk artikel i tidningen om att män alltid gör pinnar som pekar högt, men det är en gammal nyhet. Det roliga är att när en kvinnlig konstnär får uppdrag att utsmycka en annan plats så blir det precis tvärtom. Det kallas visserligen ett öga, konstverket vid järnvägsbron, men jag tror vi alla kan se vad egentligen är. De kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Återstår att se om hon blir lika populär.
Cassandra
tisdag 7 oktober 2014
Hurra för förändring!
Vinden vänder. Sverige ska erkänna Palestina. Vinster i välfärden ska bromsas. Kärnkraften är på väg att fasas ut. Kanske vi äntligen kan få en energipolitik för en hållbar framtid! Det misslyckade mantrat konkurrens-utförsäljning-"valfrihet" är på väg att få välbehövlig motvind.
Ja, det finns många hinder. Det kommer inte att ske i morgon och motståndet blir hårt, men efter mer än 30 år hörs lite andra röster där upp på toppen. Det beror på att fotfolket rör på sig. En överväldigande majoritet av svenskarna vill inte att att miljonärer ska bli rikare på vår gemensamma vård och utbildning.
Visst finns det stora fördelar med konkurrens och valfrihet, men det löser inte alla problem och det ska inte vara överordnat alla andra hänsyn. Vi är många som är trötta på omöjliga val och glada att dom som är rikare får betala lite mer till bland annat fattiga kvinnliga pensioner. Det är nog det viktigaste sättet att begränsa rasisternas populistiska framgångar.
Ja, motståndet blir hårt och det blir en prövning för media. Kommer ihåg när jag skrev en lyrisk artikel om "äntligen kom snön!" och fick massiv kritik av dom som ser snö som enbart negativt.
"Oro efter besked om vinster i välfärden" skriver Eskilstuna Kuriren som rubrik efter regeringens besked. Vems oro? Jag känner mig trygg med att regeringen kommer att genomföra förändringen lugnt och fint utan att elever och vårdtagare blir drabbad. Däremot får riskkapitalbolagen gärna känna att den här marknaden inte är en framtidsbransch för dem.
Ska media behålla någon trovärdighet är det klokt att ta en liten övning i objektivitet.
Cassandra
Ja, det finns många hinder. Det kommer inte att ske i morgon och motståndet blir hårt, men efter mer än 30 år hörs lite andra röster där upp på toppen. Det beror på att fotfolket rör på sig. En överväldigande majoritet av svenskarna vill inte att att miljonärer ska bli rikare på vår gemensamma vård och utbildning.
Visst finns det stora fördelar med konkurrens och valfrihet, men det löser inte alla problem och det ska inte vara överordnat alla andra hänsyn. Vi är många som är trötta på omöjliga val och glada att dom som är rikare får betala lite mer till bland annat fattiga kvinnliga pensioner. Det är nog det viktigaste sättet att begränsa rasisternas populistiska framgångar.
Ja, motståndet blir hårt och det blir en prövning för media. Kommer ihåg när jag skrev en lyrisk artikel om "äntligen kom snön!" och fick massiv kritik av dom som ser snö som enbart negativt.
"Oro efter besked om vinster i välfärden" skriver Eskilstuna Kuriren som rubrik efter regeringens besked. Vems oro? Jag känner mig trygg med att regeringen kommer att genomföra förändringen lugnt och fint utan att elever och vårdtagare blir drabbad. Däremot får riskkapitalbolagen gärna känna att den här marknaden inte är en framtidsbransch för dem.
Ska media behålla någon trovärdighet är det klokt att ta en liten övning i objektivitet.
Cassandra
måndag 15 september 2014
Utanförskapets parti
Moderaterna gick till val på att "minska utanförskapet" för åtta år sedan. Även jag tyckte det var en bra målsättning. Sen sänkte dom A-kassan, utförsäkrade folk från sjukkassan, sålde ut vår gemensamma egendom och framförallt, dom gav åt de rika så att skillnaderna mellan rik och fattig har vuxit snabbare än i något annat land.
Vi är många som ser vad som hänt men kan ta det med ro. Jag hör till dem som gynnats, vare sig jag ville det eller inte. Men dom som inte har det så bra som jag. Min granne som har 8 000 kronor i pension efter ett långt och strävsamt liv, min kompis som är orolig över att barnen inte får jobb, dom som bor ute på landet där lantbruken läggs ner och bilen blir dyrare i drift, den som går på lågt betalda Fas 3 -jobb... Det är klart dom blir ursinniga. Det är klart dom känner sig utanför.
Alliansen har skapat utanförskapets folk och det är ganska stort.
Det finns två lösningar på utanförskapet:
1 Gör som över hela Europa - skyll på den som har det ändå sämre, flyktingen, invandraren som antingen tar jobben från oss eller inte vill jobba - hur de än gör går det att hacka på "den andre". Invandraren som inte kan välja var hen ska bo eftersom utan pengar krymper bostadsmarknaden till nästan ingenting. Dessutom har dom mage att se annorlunda ut och klä sig annorlunda.
2. Verka för minskade inkomstklyftor, för trygghet på ålderdomen, när man blir sjuk eller arbetslös.Berätta att ett jobb i kommun eller landsting är lika mycket värt som i "små och medelstora företag". Att den som tar hand om andra bidrar till samhället, betalar skatt och håller konsumtionen igång. Att gemensamma investeringar leder till mer välfärd eftersom ingen ska göra vinst på verksamheten. Att gemensamma investeringar styrs demokratiskt så att vi alla kan påverka.
Vad jag tror på är uppenbart, men rösten som talar för detta har varit väldigt otydlig ända sedan förra valet. Rösten för hur det gemensamma ska växa har tystats av en hjärntvätt som säger att pengar investerade i vår gemensamma framtid leder till kaos. Så är det inte. Den debatten har i alla fall uteblivit.
Alliansen skapade Utanförskapets parti. Socialdemokraterna är medskyldiga. Nu sitter vi i smeten där ingen kan få igenom sin förslag. Illa. Det är dags att börja diskutera en trygg framtid för alla, inte bara ta avstånd från Utanförskapets parti.
Cassandra
Vi är många som ser vad som hänt men kan ta det med ro. Jag hör till dem som gynnats, vare sig jag ville det eller inte. Men dom som inte har det så bra som jag. Min granne som har 8 000 kronor i pension efter ett långt och strävsamt liv, min kompis som är orolig över att barnen inte får jobb, dom som bor ute på landet där lantbruken läggs ner och bilen blir dyrare i drift, den som går på lågt betalda Fas 3 -jobb... Det är klart dom blir ursinniga. Det är klart dom känner sig utanför.
Alliansen har skapat utanförskapets folk och det är ganska stort.
Det finns två lösningar på utanförskapet:
1 Gör som över hela Europa - skyll på den som har det ändå sämre, flyktingen, invandraren som antingen tar jobben från oss eller inte vill jobba - hur de än gör går det att hacka på "den andre". Invandraren som inte kan välja var hen ska bo eftersom utan pengar krymper bostadsmarknaden till nästan ingenting. Dessutom har dom mage att se annorlunda ut och klä sig annorlunda.
2. Verka för minskade inkomstklyftor, för trygghet på ålderdomen, när man blir sjuk eller arbetslös.Berätta att ett jobb i kommun eller landsting är lika mycket värt som i "små och medelstora företag". Att den som tar hand om andra bidrar till samhället, betalar skatt och håller konsumtionen igång. Att gemensamma investeringar leder till mer välfärd eftersom ingen ska göra vinst på verksamheten. Att gemensamma investeringar styrs demokratiskt så att vi alla kan påverka.
Vad jag tror på är uppenbart, men rösten som talar för detta har varit väldigt otydlig ända sedan förra valet. Rösten för hur det gemensamma ska växa har tystats av en hjärntvätt som säger att pengar investerade i vår gemensamma framtid leder till kaos. Så är det inte. Den debatten har i alla fall uteblivit.
Alliansen skapade Utanförskapets parti. Socialdemokraterna är medskyldiga. Nu sitter vi i smeten där ingen kan få igenom sin förslag. Illa. Det är dags att börja diskutera en trygg framtid för alla, inte bara ta avstånd från Utanförskapets parti.
Cassandra
lördag 23 augusti 2014
Prata om världen för Guds skull!
Snälla politiker i alla partier - prata om världen!
Ligger i soffan med det brutna benet högt. Valintervjuer, twitterflöden, tidningsartiklar flyter förbi. Det är skatter, jobb och välfärd för hela slanten, lite koldioxid och jämställdhet och en och annan pensionär.
Samtidigt visar nyheterna brutala bilder från Gaza, Irak, Ukraina, ebola i Afrika... Ingen politiker pratar om detta.
Med ett undantag förstås - SD som gör det på sämsta tänkbara vis.Moderaterna gör ett taffligt försök och då diskuterar medierna taktiken, inte innehållet.
Klart att alla krig och allt lidande runt om i världen berör oss, men också nya stormakter som växer fram, nya ekonomiska relationer och produkter. Vi har alltid levt i en global värld, men det är närmare än någonsin mellan oss människor idag. August Palm fick promenera fram och tillbaka till Tyskland för att lära sig yrket och få med sig socialismen och fackföreningsrörelsen tillbaka. Idag är vi ett musklick bort från den lilla flickan som blir sönderbombad av Israels raketer.
I min ungdom var Vietnam nära och vi sjöng Victor Jaras sånger när han mördades i Chile. Idag verkar det som om kommunikationsstrategerna fasar för att låta partierna prata om världen utanför vårt fönster. Dom har bra betalt, men dom har fel.
Det finns inget Sveriges politiker kan göra som inte påverkas av vad som händer i världen; jobb, pensioner, miljö, klimat, maten vi äter, kultur och musik. Vi väljare vet det. Jag är säker på att vi är många som vill veta hur partierna förhåller sig till Sverige i världen, till Eskilstuna i världen, till Skogsängen i världen.
Jag har inte bestämt mig än. Jag väntar.
Cassandra
Ligger i soffan med det brutna benet högt. Valintervjuer, twitterflöden, tidningsartiklar flyter förbi. Det är skatter, jobb och välfärd för hela slanten, lite koldioxid och jämställdhet och en och annan pensionär.
Samtidigt visar nyheterna brutala bilder från Gaza, Irak, Ukraina, ebola i Afrika... Ingen politiker pratar om detta.
Med ett undantag förstås - SD som gör det på sämsta tänkbara vis.Moderaterna gör ett taffligt försök och då diskuterar medierna taktiken, inte innehållet.
Klart att alla krig och allt lidande runt om i världen berör oss, men också nya stormakter som växer fram, nya ekonomiska relationer och produkter. Vi har alltid levt i en global värld, men det är närmare än någonsin mellan oss människor idag. August Palm fick promenera fram och tillbaka till Tyskland för att lära sig yrket och få med sig socialismen och fackföreningsrörelsen tillbaka. Idag är vi ett musklick bort från den lilla flickan som blir sönderbombad av Israels raketer.
I min ungdom var Vietnam nära och vi sjöng Victor Jaras sånger när han mördades i Chile. Idag verkar det som om kommunikationsstrategerna fasar för att låta partierna prata om världen utanför vårt fönster. Dom har bra betalt, men dom har fel.
Det finns inget Sveriges politiker kan göra som inte påverkas av vad som händer i världen; jobb, pensioner, miljö, klimat, maten vi äter, kultur och musik. Vi väljare vet det. Jag är säker på att vi är många som vill veta hur partierna förhåller sig till Sverige i världen, till Eskilstuna i världen, till Skogsängen i världen.
Jag har inte bestämt mig än. Jag väntar.
Cassandra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)