Nu har jag då läst Centerpartiets idéprogram. Kanske var det klokt att slänga åt twittergenerationen lite månggifte för att slippa diskussion om världsbild och ideologi. Tro, hopp och marknad är centerns svar på framtidsfrågorna.
Vi lever i en tid när människors tillvaro styrs av robotar som köper och säljer aktier på tusendels sekunder. Då och då brakar spekulationskarusellen ihop, då får det offentliga gå in med otänkbara miljardsummor, alltmedan bankerna höjer bostadsräntorna och företagen gör folk arbetslösa för att rädda kvartalsvinster, bonusar och aktiepriser. Till att rädda världens klimat och miljö finns däremot inga pengar och ingen beslutskraft.
Denna värld känns avlägsen i Centerpartiets idéprogram. I stället hittar jag fromma förhoppningar om att individens frihet och ansvar, marknadsekonomi och decentraliserade beslut ska leda till en bättre värld.
Tja, inte övertygar det mig om att lägga en röst på (C), men å andra sidan har mediedebatten inte heller handlat om de frågorna i programförslaget. Programgruppen är nog inte dummare än att de förstod att om de slänger in lite månggifte, slopad skolplikt och fri passage över gränserna så skulle de aldrig behöva svara på de stora frågorna. Mediekarusellen nappar obönhörligt på betet.
Kanske var avsikten egentligen att ta död på mina svärföräldrars parti, det parti jag minns. Då var centern ett parti för människor som var borgerliga men hade låga inkomster, främst småbönder. Det partiet var ett folkrörelseparti som i grunden förstod att individen bara kan förverkliga sina drömmar tillsammans med andra, ett parti där kollektiv och gemensamt inte var skällsord utan skapade mejerier, frikyrkor, dansbanor och hembygdsgårdar. Jag saknar det partiet.
Cassandra
torsdag 31 januari 2013
tisdag 27 november 2012
Kan vi aldrig lära oss att det finns en gråskala?
Såg en dokumentär om Mao och kulturrevolutionen. För oss som var med då är det tydligt hur allt som var vitt blir svart och tvärtom. Men så enkel är inte verkligheten.
Mao Tse tung orsakade 30 miljoner kinesers död i Det stora språnget. Ytterligare närmare 200 000 dog under kulturrevolutionen. Allt förstärkt med en trevlig kvinna som berättade om sina personligt hemska upplevelser under kulturrevolutionen.
Eftersom jag var en av hundratals miljoner som entusiastiskt följde kulturrevolutionen så skäms jag. Jag skäms för att jag tanklöst trodde på alla propagande och aldrig stannade upp och funderade. Mycket kan man också fundera över hur miljoner kunde dö av svält innan kulturrevolutionen utan att resten av världen, eller ens Kina fick veta.
Jag har lärt mig den hårda vägen. Vänder alltid på argumenten, retar folk till vansinne genom att ifrågasätta. Det har ett pris som tidvis varit rätt högt. Makten vill inte ha en slav på vagnen som viskar "kom ihåg att du är dödlig!"
Men alla har inte lärt sig. Dokumentären var precis lika ensidig som en gång den propaganda som kom från Kina. Under en timme förekom inte ett gott ord om Mao Tse tung eller kulturrevolutionen. Underlaget för de siffror och den information som presenterades var oklart.
För det fanns förstås en annan sida. Hundratals miljoner är inte idioter. Som jag minns det hade Sovjetunionen svikit drömmen om kommunismen genom att skapa en ny orubblig klass av byråkrater som regerade med terror.
När Mao sa "det är rätt att göra uppror" uppfattades det som en förnyelse, att det fortfarande fanns hopp om en klasslös och rättvis framtid. Kommunismen var till för att ge jämlikhet och rättvisa åt de fattiga. Den hade misslyckats i Sovjet.
Kina stödde de befrielserörelser som vräkte undan den gamla kolonialismen och nu ville Mao störta den kommunistiska byråkratin.Verkställande direktörer, generaldirektörer och administratörer skickades ut på landsbygden för att lära sig hur folket de styrde över hade det. Jag gillade tanken med prao då och jag gör det fortfarande.
Ja, det gick överstyr i Kina också. Sedan dess är diskussionen om rättvisa och jämlikhet väldigt tyst. Idag görs inga dokumentärer om hur skillnaden mellan fattig och rik i Sverige eller i Kina ska minskas. Ska vi aldrig lära oss att för att gå framåt måste vi ta vara på det positiva och minska det negativa?
Cassandra
Mao Tse tung orsakade 30 miljoner kinesers död i Det stora språnget. Ytterligare närmare 200 000 dog under kulturrevolutionen. Allt förstärkt med en trevlig kvinna som berättade om sina personligt hemska upplevelser under kulturrevolutionen.
Eftersom jag var en av hundratals miljoner som entusiastiskt följde kulturrevolutionen så skäms jag. Jag skäms för att jag tanklöst trodde på alla propagande och aldrig stannade upp och funderade. Mycket kan man också fundera över hur miljoner kunde dö av svält innan kulturrevolutionen utan att resten av världen, eller ens Kina fick veta.
Jag har lärt mig den hårda vägen. Vänder alltid på argumenten, retar folk till vansinne genom att ifrågasätta. Det har ett pris som tidvis varit rätt högt. Makten vill inte ha en slav på vagnen som viskar "kom ihåg att du är dödlig!"
Men alla har inte lärt sig. Dokumentären var precis lika ensidig som en gång den propaganda som kom från Kina. Under en timme förekom inte ett gott ord om Mao Tse tung eller kulturrevolutionen. Underlaget för de siffror och den information som presenterades var oklart.
För det fanns förstås en annan sida. Hundratals miljoner är inte idioter. Som jag minns det hade Sovjetunionen svikit drömmen om kommunismen genom att skapa en ny orubblig klass av byråkrater som regerade med terror.
När Mao sa "det är rätt att göra uppror" uppfattades det som en förnyelse, att det fortfarande fanns hopp om en klasslös och rättvis framtid. Kommunismen var till för att ge jämlikhet och rättvisa åt de fattiga. Den hade misslyckats i Sovjet.
Kina stödde de befrielserörelser som vräkte undan den gamla kolonialismen och nu ville Mao störta den kommunistiska byråkratin.Verkställande direktörer, generaldirektörer och administratörer skickades ut på landsbygden för att lära sig hur folket de styrde över hade det. Jag gillade tanken med prao då och jag gör det fortfarande.
Ja, det gick överstyr i Kina också. Sedan dess är diskussionen om rättvisa och jämlikhet väldigt tyst. Idag görs inga dokumentärer om hur skillnaden mellan fattig och rik i Sverige eller i Kina ska minskas. Ska vi aldrig lära oss att för att gå framåt måste vi ta vara på det positiva och minska det negativa?
Cassandra
måndag 19 november 2012
Finns det någon borgerlig allians i landstinget?
Bilden av landstingspolitiken i Sörmlands monopoliserade lokaltidningar har i många år präglats av en sak - kritik mot socialdemokratin och S-FP-M-majoriteten. Frågan är vad som är hönan och ägget. Den borgerliga politiken i landstinget har också sedan många år i stort sett enbart handlat om bitterhet mot FP och att ta makten från S.
När den liberala ledarsidan ger sig på folkpartiets mest framträdande och framgångsrika företrädare undran läsaren vad tidningen vill ha i stället? Både på nyhets- och ledarplats vore det intressant att få en granskning av de borgerliga partier som är i opposition i landstinget.
Finns det överhuvudtaget något gemensam borgerlig oppositionspolitik utom att kritisera majoriteten?
Finns det någon gemensam syn på hur landstingets ekonomi ska komma i balans?
Hur ska medborgarnas krav på ständigt tillgänglig vård av högsta kvalitet förenas med dramatiskt ökande kostnader för avancerad mediciner och teknisk utrustning?
Har oppositionen en gemensam budget? Har dom en plan för vården eller regional utveckling?
Frågorna är många, medias "granskning" lyser med sin frånvaro.
De olycksaliga "regnbågallianserna" där alla partier gick ihop för att ta makten är knappast ihågkomna för att vården eller regionpolitiken gjorde enorma framsteg under dessa år. Deras minne är den eufori som spred sig i framförallt borgerliga kretsar över att äntligen ha makten.
Många kockar gör sällan en bra soppa. För drygt fyra år och ett val sedan hoppade folkpartiet och miljöpartiet av för att få stopp på en ekonomi i fritt fall.
Sedan dess har ekonomin förbättrats kraftigt, vårdval har införts, köer har kortats och ett utvecklingsarbete med patienten i centrum har kommit en bra bit på väg i sjukvården.
Bitterheten i borgerligheten präglar politiken i landstinget liksom E-K:s ledarsida. Lämna majoriteten är budskapet. Att göra det utan ett klart alternativ och för att få in fler privata vårdbolag med säte på Cajmanöarna verkar vara en ovanligt illa genomtänkt fråga att spräcka samarbete på.
Cassandra
När den liberala ledarsidan ger sig på folkpartiets mest framträdande och framgångsrika företrädare undran läsaren vad tidningen vill ha i stället? Både på nyhets- och ledarplats vore det intressant att få en granskning av de borgerliga partier som är i opposition i landstinget.
Finns det överhuvudtaget något gemensam borgerlig oppositionspolitik utom att kritisera majoriteten?
Finns det någon gemensam syn på hur landstingets ekonomi ska komma i balans?
Hur ska medborgarnas krav på ständigt tillgänglig vård av högsta kvalitet förenas med dramatiskt ökande kostnader för avancerad mediciner och teknisk utrustning?
Har oppositionen en gemensam budget? Har dom en plan för vården eller regional utveckling?
Frågorna är många, medias "granskning" lyser med sin frånvaro.
De olycksaliga "regnbågallianserna" där alla partier gick ihop för att ta makten är knappast ihågkomna för att vården eller regionpolitiken gjorde enorma framsteg under dessa år. Deras minne är den eufori som spred sig i framförallt borgerliga kretsar över att äntligen ha makten.
Många kockar gör sällan en bra soppa. För drygt fyra år och ett val sedan hoppade folkpartiet och miljöpartiet av för att få stopp på en ekonomi i fritt fall.
Sedan dess har ekonomin förbättrats kraftigt, vårdval har införts, köer har kortats och ett utvecklingsarbete med patienten i centrum har kommit en bra bit på väg i sjukvården.
Bitterheten i borgerligheten präglar politiken i landstinget liksom E-K:s ledarsida. Lämna majoriteten är budskapet. Att göra det utan ett klart alternativ och för att få in fler privata vårdbolag med säte på Cajmanöarna verkar vara en ovanligt illa genomtänkt fråga att spräcka samarbete på.
Cassandra
onsdag 14 november 2012
Kul att det går bra!
Efter tre års försämring och ett års stampande på stället förbättras betygen i Eskilstunas grundskolor. Det är oerhört glädjande, framförallt för eleverna som får vad de enligt lag har rätt till, nämligen en grundläggande utbildning.
Eskilstunas förbättring kommer samtidigt som en svag försämring pågår i resten av Sverige. Det gör att vi närmar oss målet att Eskilstunas ungdomar ska ha samma chanser som andra. Fortfarande är det dock omkring 150 ungdomar varje år som går ut grundskolorna i Eskilstuna utan att ha fått tillräcklig utbildning för att kunna gå vidare till gymnasiets ordinarie program.
Att få reda på resultaten i skolan är inte enkelt. Jag letar förgäves i journalisternas rapporter, men blir mer förvirrad än klarögd. Bästa sättet är att gå till Skolverkets statistik Där finns både meritpoäng och behörighet till gymnasiet, skola för skola och kommun för kommun. Men det krävs rätt höga grundskolebetyg för att ta sig igenom och hitta rätt i statistiken.
Valfriheten ökar i Eskilstunas grundskolor, men möjligheten att jämföra försämras. Varken kommunen eller journalistiken underlättar för elever och föräldrar. Medan landstinget utvecklar jämförelser mellan vårdcentraler och mottagningar har kommunen försämrat sin service.
Utan bra underlag lämnas valfriheten helt åt skvaller och kommersiella krafter med reklam, mässor eller erbjudanden om luncher och fria datorer. Den som är emot vinster i välfärden bör verka för att den offentliga välfärden uppfyller medborgarnas krav. I Eskilstuna går det baklänges.
Det jämförelseverktyg som tidigare fanns på varje grundskolas hemsida är borta, troligen var den för dyr. Där kunde en förälder enkelt jämföra betyg, enkätresultat, ekonomi, lärartäthet och andra faktorer, skola för skola.
Tidigare låg också varje skolas analys av resultaten och en redovisning av planer för utveckling på hemsidan. Nu hittar jag bara hela kommunens övergripande plan. Statens krav på en sådan kvalitetsredovisning har försvunnit, men det behöver inte betyda att kommunens ambitioner att ge medborgarna information försvinner.
Cassandra
Eskilstunas förbättring kommer samtidigt som en svag försämring pågår i resten av Sverige. Det gör att vi närmar oss målet att Eskilstunas ungdomar ska ha samma chanser som andra. Fortfarande är det dock omkring 150 ungdomar varje år som går ut grundskolorna i Eskilstuna utan att ha fått tillräcklig utbildning för att kunna gå vidare till gymnasiets ordinarie program.
Att få reda på resultaten i skolan är inte enkelt. Jag letar förgäves i journalisternas rapporter, men blir mer förvirrad än klarögd. Bästa sättet är att gå till Skolverkets statistik Där finns både meritpoäng och behörighet till gymnasiet, skola för skola och kommun för kommun. Men det krävs rätt höga grundskolebetyg för att ta sig igenom och hitta rätt i statistiken.
Valfriheten ökar i Eskilstunas grundskolor, men möjligheten att jämföra försämras. Varken kommunen eller journalistiken underlättar för elever och föräldrar. Medan landstinget utvecklar jämförelser mellan vårdcentraler och mottagningar har kommunen försämrat sin service.
Utan bra underlag lämnas valfriheten helt åt skvaller och kommersiella krafter med reklam, mässor eller erbjudanden om luncher och fria datorer. Den som är emot vinster i välfärden bör verka för att den offentliga välfärden uppfyller medborgarnas krav. I Eskilstuna går det baklänges.
Det jämförelseverktyg som tidigare fanns på varje grundskolas hemsida är borta, troligen var den för dyr. Där kunde en förälder enkelt jämföra betyg, enkätresultat, ekonomi, lärartäthet och andra faktorer, skola för skola.
Tidigare låg också varje skolas analys av resultaten och en redovisning av planer för utveckling på hemsidan. Nu hittar jag bara hela kommunens övergripande plan. Statens krav på en sådan kvalitetsredovisning har försvunnit, men det behöver inte betyda att kommunens ambitioner att ge medborgarna information försvinner.
Cassandra
onsdag 31 oktober 2012
Att leva på socialbidrag
Bra idé att Folket utmanade kommunstyrelsens ordförande att leva på socialbidrag en månad. Bra att han nappade. Här kommer ett tips som hjälper Jimmy Jansson. Beställ Linas matkasse och du får 40 portioner god och nyttig mat för 1 538 kronor.
Linas matkasse kommer varannan vecka och innehåller fem rätter beräknade för fyra personer. Det är god och varierad mat med mycket grönsaker. Fisk och vegetariskt finns alltid med. En stressad KS-ordförande slipper handla och behöver bara komplettera med frukostmat, lite ärtsoppa och blodpudding för att klara sig genom månaden. Sätter du deg på morgonen och bakar på kvällen klarar du brödkostnaden billigt.
Enda nackdelen är att du får äta samma mat fyra gånger, men om du fryser in och tar till lunchlådan så går det nog att variera. Med tanke på att svenska folket levt i hundratals år på salt sill och gröt, så klarar du nog en månad på det viset.
Grejen med socialbidrag är inte att det är omöjligt att leva en månad på den nivån. Vi som har inkomster slösar våra pengar på färdigmat, restauranger, alkoholhaltiga drycker, godis och alldeles för mycket kött. Inte nyttigt och inte ens gott i längden.
Problemet är ojämlikheten. Att tandläkarbesök, en stulen cykel eller trasig tvättmaskin blir stora probem. Att inte kunna planera för långsiktiga mål som en semesterresa eller ett teaterbesök i Stockholm. Försörjningsbidrag är inte tänkt att vara i åratal, men arbetsbrist eller sjukdom kan tvinga in folk i bidrag under alldeles för lång tid.
Det största problemet är barn som inte kan påverka familjens ekonomi, och som känner sig utanför när de inte kan hänga med i konsumtionskarusellen med Ipad, 21-växlade cyklar och märkeskläder. Än värre, som inte kan ta tillvara möjligheterna att idrotta, spela instrument eller hänga med på skolresan.
Lycka till med experimentet! Redovisa gärna dag för dag vad du gör av med pengarna på om det inte känns för privat. Det blir ett intressant underlag för diskussioner om vad vi egentligen behöver.
Cassandra
Linas matkasse kommer varannan vecka och innehåller fem rätter beräknade för fyra personer. Det är god och varierad mat med mycket grönsaker. Fisk och vegetariskt finns alltid med. En stressad KS-ordförande slipper handla och behöver bara komplettera med frukostmat, lite ärtsoppa och blodpudding för att klara sig genom månaden. Sätter du deg på morgonen och bakar på kvällen klarar du brödkostnaden billigt.
Enda nackdelen är att du får äta samma mat fyra gånger, men om du fryser in och tar till lunchlådan så går det nog att variera. Med tanke på att svenska folket levt i hundratals år på salt sill och gröt, så klarar du nog en månad på det viset.
Grejen med socialbidrag är inte att det är omöjligt att leva en månad på den nivån. Vi som har inkomster slösar våra pengar på färdigmat, restauranger, alkoholhaltiga drycker, godis och alldeles för mycket kött. Inte nyttigt och inte ens gott i längden.
Problemet är ojämlikheten. Att tandläkarbesök, en stulen cykel eller trasig tvättmaskin blir stora probem. Att inte kunna planera för långsiktiga mål som en semesterresa eller ett teaterbesök i Stockholm. Försörjningsbidrag är inte tänkt att vara i åratal, men arbetsbrist eller sjukdom kan tvinga in folk i bidrag under alldeles för lång tid.
Det största problemet är barn som inte kan påverka familjens ekonomi, och som känner sig utanför när de inte kan hänga med i konsumtionskarusellen med Ipad, 21-växlade cyklar och märkeskläder. Än värre, som inte kan ta tillvara möjligheterna att idrotta, spela instrument eller hänga med på skolresan.
Lycka till med experimentet! Redovisa gärna dag för dag vad du gör av med pengarna på om det inte känns för privat. Det blir ett intressant underlag för diskussioner om vad vi egentligen behöver.
Cassandra
fredag 19 oktober 2012
När lögn ger sämre journalistik
Den minut Kalla Fakta hade filmen från frysröran visste de att de hade ett scoop. Att de då valde att ljuga vid intervjun med djurparkschefen har lett till att jag vet att djurparkschefen ljög, men jag vet fortfarande inte varför pumorna avlivades.
Ja, ibland är det nödvändigt för journalister att ljuga med sina avsikter för att få fram sanningen. Men lögn är ett farligt vapen. I det här fallet hade journalisterna sanningen; döda utrotningshotade djur huller om buller. Då hade jag velat att den ansvarige fick ge sitt genomtänkta svar på varför de låg där. Sen kan jag som tittare välja hur jag ville reagera.
Bilderna på de frysta djuren är så starka att ingen djurparkschef hade kunnat slingra sig undan. Jag hade ändå velat veta vad som faktiskt hände. Nu ledde en lögn till en annan. Djurparkschefen trodde att reportrarna ville göra ett vanligt djurparksreportage och gav dumt nog ett lögnaktigt och ofullständigt svar till varför vissa djur var borta. Det kommer hon att ångra resten av livet.
Som tittare gav Kalla faktas bilder en stark obehagskänsla och en djurparkschef som ljög, men ingen förklaring. Inte undra på att dödshoten dyker upp. Dålig journalistik enligt min mening.
Cassandra
Ja, ibland är det nödvändigt för journalister att ljuga med sina avsikter för att få fram sanningen. Men lögn är ett farligt vapen. I det här fallet hade journalisterna sanningen; döda utrotningshotade djur huller om buller. Då hade jag velat att den ansvarige fick ge sitt genomtänkta svar på varför de låg där. Sen kan jag som tittare välja hur jag ville reagera.
Bilderna på de frysta djuren är så starka att ingen djurparkschef hade kunnat slingra sig undan. Jag hade ändå velat veta vad som faktiskt hände. Nu ledde en lögn till en annan. Djurparkschefen trodde att reportrarna ville göra ett vanligt djurparksreportage och gav dumt nog ett lögnaktigt och ofullständigt svar till varför vissa djur var borta. Det kommer hon att ångra resten av livet.
Som tittare gav Kalla faktas bilder en stark obehagskänsla och en djurparkschef som ljög, men ingen förklaring. Inte undra på att dödshoten dyker upp. Dålig journalistik enligt min mening.
Cassandra
onsdag 17 oktober 2012
Färgtuber och certifikat?
"Vad en miljöcertifiering värd när det används gifter med risk för utsläpp". Jag fick en kommentar på twitter som är värd ett varv till om landstingets miljöcertifiering och folkhögskolans färgtuber.
Landstinget släpper dagligen ut tusentals giftiga ämnen. Ett exempel är ambulanser som spyr ut en livsfarlig blandning av tungmetaller, ozon, koldioxid, kväve och partiklar, ett annat exempel är de medicinrester vi kissar ut i våra vattendrag. Allt går inte att ändra över en natt. Jag vet bara ett sätt att bli bättre; genom att sätta upp mål och systematiskt förbättra på område efter område. Det är vad miljöcertifiering handlar om.
Alla anställda i landstinget, inklusive lärarna på folkhögskolan har genomgått en interaktiv miljöutbildning på nätet. Där fick vi lära oss att ett av landstingets miljömål 2011 var en total genomgång av de hundra- eller tusentals kemikalier som används runtom i landstinget.
Resultatet har jag inte läst eller läst om, men jag kan på goda grunder gissa att man slängt en hel del som stod i skåp och skrymslen, att många farliga kemikalier bytts mot mindre farliga (till exempel inom städning och rengöring) och att man ser över åtgärder för att begränsa de allra farligaste som inte går att avstå från. Färgtuberna på folkhögskolan borde ha ingått i genomgången. Vore intressant att veta förklaringen till att de inte åkte ut i första vändan. En bra journalistisk frågeställning.
Jag har själv som chef inom landstinget genomgått en ganska tuff granskning av utomstående miljörevisorer som ifrågasatte om vi på informationsenheten gått igenom utbildningen, kände till mål och regelverk och vilka mål vi skulle gå vidare med. Jag fick bakläxa på flera punkter och fick komma tillbaka och rätta till det som brast.
Självklart gör inte alla tusentals anställda och chefer exakt det som förväntas. Därför är det bra med journalistiska larm som får organisationen att stå på tå, men det måste finnas proportion på bevakningen. Ingenstans framgår hur många färgtuber det handlar om eller hur många mikrogram kadmium som kan ha nått våra vattendrag. Jämfört med de miljoner som skattebetalarna lagt ner på att rena tex lustgas de senaste åren är det svårt att bedöma färgtuberna som miljöhot.
Av ovanstående framgår att jag anser att miljöcertifiering är det mest effektiva sätt vi har att lösa enorma miljöproblem. Några tuber konstnärsfärg ändrar inte på det. Vad hände för övrigt med Eskilstuna-Kurirens miljöcertifiering? Jag har inte läst om den på länge. Om den fortfarande gäller borde E-K:s medarbetare vid det här laget vara väl införstådda med hur en miljöcertifiering fungerar och tidningen borde vara ett föredöme för andra.
Cassandra
Landstinget släpper dagligen ut tusentals giftiga ämnen. Ett exempel är ambulanser som spyr ut en livsfarlig blandning av tungmetaller, ozon, koldioxid, kväve och partiklar, ett annat exempel är de medicinrester vi kissar ut i våra vattendrag. Allt går inte att ändra över en natt. Jag vet bara ett sätt att bli bättre; genom att sätta upp mål och systematiskt förbättra på område efter område. Det är vad miljöcertifiering handlar om.
Alla anställda i landstinget, inklusive lärarna på folkhögskolan har genomgått en interaktiv miljöutbildning på nätet. Där fick vi lära oss att ett av landstingets miljömål 2011 var en total genomgång av de hundra- eller tusentals kemikalier som används runtom i landstinget.
Resultatet har jag inte läst eller läst om, men jag kan på goda grunder gissa att man slängt en hel del som stod i skåp och skrymslen, att många farliga kemikalier bytts mot mindre farliga (till exempel inom städning och rengöring) och att man ser över åtgärder för att begränsa de allra farligaste som inte går att avstå från. Färgtuberna på folkhögskolan borde ha ingått i genomgången. Vore intressant att veta förklaringen till att de inte åkte ut i första vändan. En bra journalistisk frågeställning.
Jag har själv som chef inom landstinget genomgått en ganska tuff granskning av utomstående miljörevisorer som ifrågasatte om vi på informationsenheten gått igenom utbildningen, kände till mål och regelverk och vilka mål vi skulle gå vidare med. Jag fick bakläxa på flera punkter och fick komma tillbaka och rätta till det som brast.
Självklart gör inte alla tusentals anställda och chefer exakt det som förväntas. Därför är det bra med journalistiska larm som får organisationen att stå på tå, men det måste finnas proportion på bevakningen. Ingenstans framgår hur många färgtuber det handlar om eller hur många mikrogram kadmium som kan ha nått våra vattendrag. Jämfört med de miljoner som skattebetalarna lagt ner på att rena tex lustgas de senaste åren är det svårt att bedöma färgtuberna som miljöhot.
Av ovanstående framgår att jag anser att miljöcertifiering är det mest effektiva sätt vi har att lösa enorma miljöproblem. Några tuber konstnärsfärg ändrar inte på det. Vad hände för övrigt med Eskilstuna-Kurirens miljöcertifiering? Jag har inte läst om den på länge. Om den fortfarande gäller borde E-K:s medarbetare vid det här laget vara väl införstådda med hur en miljöcertifiering fungerar och tidningen borde vara ett föredöme för andra.
Cassandra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)