Vi delar erfarenheten att befinna oss mitt i ett mediedrev. Det går inte att beskriva för någon som inte varit med om det. Som utomstående ger ett mediedrev inte underlag för att bedöma sanningen. När medierna fått vittring är det bara blodsmak de är ute efter.
Därmed sagt att jag inte kan bedöma vad som händer i miljöpartiet eller om du gjort rätt eller fel. Vad jag däremot kan säga är att du är en av de politiker som betytt mest i Eskilstuna. Under din tid medverkade du till att Eskilstuna blev en av Sveriges bästa miljökommuner. Nyligen fick vi också i en undersökning veta att eskilstunaborna är bland de mest miljömedvetna i Sverige. Det är bra, mycket bra.
Du fick saker gjorda. Jag tänker på dig varje gång jag cyklar över målningen på cykelbanan där det står "Tack för att du cyklar!". Du var snabb i tanke och beslut. Ibland gick det lite väl fort, men du betalade själv Beatlestavlan som du köpte åt kommunen.
Mediedrev skapar rädda politiker som inte vågar. När politiker släpas i smutsen och tvingas avgå under förnedrande former kan det ge glans åt journalister och ibland betyda att allvarliga fel rättas. Men det är samtidigt som att kissa i byxorna: på kort sikt ger det en bra känsla, men på längre sikt är frågan - vem ger rådet till sin son eller dotter att satsa på demokratin och att representera sina medmänniskor?
En sansad debatt där alla sidor får komma till tals är en förutsättning för demokratin. Det mediedrev som pågår nu skadar möjligheten att utveckla demokratin och få in nya grupper i det demokratiska sammanhanget. Det måste också vara möjligt för den som gör fel att avgå utan att få hela sin person dragen i smutsen.
Cassandra
torsdag 21 april 2016
tisdag 29 december 2015
Ibland måste vi förstå att vi befinner oss mitt i en stor förändring. Har just sett färdigt Fröken Frimans krig2 och blev uppiggad. Där finns flera personer som inte förstår att de befinner sig i en förändring som inte går att stoppa. Kvinnorna tänkte inte stanna omyndiga i hemmet 1906.
På samma sätt är den tid vi lever i nu. Nationens tid är förbi.
Luften vi andas, maten vi äter, sångerna vi nynnar på, orden vi använder, räntan på våra besparingar... allt är globalt... Det finns ingen möjlighet att stänga våra gränser och leva som på 1950-talet igen. Obönhörligen knyts vi ihop med Syrien, USA, Ukraina, Danmark och resten av världen. Det som händer där händer här.
Det är lätt att bli rädd, att se tillbaka till en tid vi tror var bättre i stället för att se möjligheterna i frigörelse från gamla tänkesätt.
Kvinnornas kamp är långtifrån över, men jag hörde professor Rosling berätta att det faktiskt går framåt med barnadödligheten i Afghanistan och det beror på att kvinnorna fått utbildning och mer makt. Till och med där rör det på sig.
Om 50 år kommer makten i världen att se helt annorlunda ut. Hur vet vi inte idag, men vi kommer inte att glida ovanpå som vi gjort de senaste 50 åren. Det vi gör idag minns människor i morgon. Stora ledare världen över som Willy Brandt och Nelson Mandela minns insatser vi gjorde när de hade det tufft.
Nu är folkvandringstid. Våldet och nationalismen är usla sätt att tackla världens oro. Självklart kommer människorna i Syrien, Afghanistan, Ukraina och andra länder att på sikt ta sitt öde i egna händer och kasta ut våldsverkarna, men tills det händer behöver de stöd. De kommer att minnas oss då, både den medmänsklighet vi delade och de låsta dörrarna.
Cassandra
På samma sätt är den tid vi lever i nu. Nationens tid är förbi.
Luften vi andas, maten vi äter, sångerna vi nynnar på, orden vi använder, räntan på våra besparingar... allt är globalt... Det finns ingen möjlighet att stänga våra gränser och leva som på 1950-talet igen. Obönhörligen knyts vi ihop med Syrien, USA, Ukraina, Danmark och resten av världen. Det som händer där händer här.
Det är lätt att bli rädd, att se tillbaka till en tid vi tror var bättre i stället för att se möjligheterna i frigörelse från gamla tänkesätt.
Kvinnornas kamp är långtifrån över, men jag hörde professor Rosling berätta att det faktiskt går framåt med barnadödligheten i Afghanistan och det beror på att kvinnorna fått utbildning och mer makt. Till och med där rör det på sig.
Om 50 år kommer makten i världen att se helt annorlunda ut. Hur vet vi inte idag, men vi kommer inte att glida ovanpå som vi gjort de senaste 50 åren. Det vi gör idag minns människor i morgon. Stora ledare världen över som Willy Brandt och Nelson Mandela minns insatser vi gjorde när de hade det tufft.
Nu är folkvandringstid. Våldet och nationalismen är usla sätt att tackla världens oro. Självklart kommer människorna i Syrien, Afghanistan, Ukraina och andra länder att på sikt ta sitt öde i egna händer och kasta ut våldsverkarna, men tills det händer behöver de stöd. De kommer att minnas oss då, både den medmänsklighet vi delade och de låsta dörrarna.
Cassandra
lördag 18 juli 2015
Jag är Grekland
Jag har en kompis. Vi är ungefär lika gamla och har känt varandra sen vi studerade på samma ort. Vi har båda gift oss och fått barn som pluggat och skaffat sig utbildning. Vi bor i varsitt hus och har träffats och haft kul ihop genom åren. Skillnaden mellan oss är att hon gifte sig med en grek och har bott i Grekland de senaste 30 åren. Själv träffade jag en eskilstunabo.
Jag är inte ensam om att ha vänner och släktingar runt om i världen. Jag såg en siffra om att 600 000 svenskar bor i ett annat land. Våra barn har jobbat i England och Norge, jag har gudsöner som är gifta med en japanska, en taiwanesiska och en spanjorska. Vi rör på oss och berikas av att leva i en stor värld.
Men just nu är det inte så kul. Det skrivs spaltmil om vad som händer i Grekland men det handlar om principer och ekonomisk teori, moral och strategi. Mina kompisar har alltid arbetat hårt och levt som vilken svensk familj som helst. Ja, vi har pratat om det korrupta systemet och skattemoralen genom åren, men vad har de kunnat göra åt den?
Nu ser deras liv ut så här:
Pappas affär har inte haft några inkomster de senaste åren.
Den högutbildade sonen forskar gratis.
Mammas forskarlön har sjunkit till en tredjedel och hon vet inte om det kommer några mer anslag.
Hela familjen lever på en svensk vårdbiträdeslön.
Och nu höjs momsen på mat och staten ska dra in mer pengar. Hur det blir med pensioner vet de inte.
Det senaste samtalet efter uppgörelsen med EU var inte roligt. Det fanns trots allt ett hopp om att Europa skulle lyssna på folkets röst och se människorna och inte bara bankerna. Så blev det inte.
"Vi klarar oss" säger min kompis, men oroar sig för alla greker som har det ändå sämre. Det finns ingen som tror att den nya uppgörelsen bidrar till att få fart på Greklands ekonomi. De enda syftena är att bankerna ska räddas och att ge grekerna nån slags läxa.
När människor inte ser något hopp och någon framtid kan obehagliga idéer få fäste. Jag läste om boken "Hur ska det gå för Pinnebergs?" Den handlar om fattiga familjer i Tyskland på 30-talet och ger en bild av vad som födde nazismen.
Vi kan lära oss av historien. Vi kan vara solidariska. Så vitt jag vet var det bara Finland som betalade av sin krigsskuld. Tyskland fick sin avskriven med hälften 1953. Ge grekerna hopp!
Cassandra
Jag är inte ensam om att ha vänner och släktingar runt om i världen. Jag såg en siffra om att 600 000 svenskar bor i ett annat land. Våra barn har jobbat i England och Norge, jag har gudsöner som är gifta med en japanska, en taiwanesiska och en spanjorska. Vi rör på oss och berikas av att leva i en stor värld.
Men just nu är det inte så kul. Det skrivs spaltmil om vad som händer i Grekland men det handlar om principer och ekonomisk teori, moral och strategi. Mina kompisar har alltid arbetat hårt och levt som vilken svensk familj som helst. Ja, vi har pratat om det korrupta systemet och skattemoralen genom åren, men vad har de kunnat göra åt den?
Nu ser deras liv ut så här:
Pappas affär har inte haft några inkomster de senaste åren.
Den högutbildade sonen forskar gratis.
Mammas forskarlön har sjunkit till en tredjedel och hon vet inte om det kommer några mer anslag.
Hela familjen lever på en svensk vårdbiträdeslön.
Och nu höjs momsen på mat och staten ska dra in mer pengar. Hur det blir med pensioner vet de inte.
Det senaste samtalet efter uppgörelsen med EU var inte roligt. Det fanns trots allt ett hopp om att Europa skulle lyssna på folkets röst och se människorna och inte bara bankerna. Så blev det inte.
"Vi klarar oss" säger min kompis, men oroar sig för alla greker som har det ändå sämre. Det finns ingen som tror att den nya uppgörelsen bidrar till att få fart på Greklands ekonomi. De enda syftena är att bankerna ska räddas och att ge grekerna nån slags läxa.
När människor inte ser något hopp och någon framtid kan obehagliga idéer få fäste. Jag läste om boken "Hur ska det gå för Pinnebergs?" Den handlar om fattiga familjer i Tyskland på 30-talet och ger en bild av vad som födde nazismen.
Vi kan lära oss av historien. Vi kan vara solidariska. Så vitt jag vet var det bara Finland som betalade av sin krigsskuld. Tyskland fick sin avskriven med hälften 1953. Ge grekerna hopp!
Cassandra
tisdag 10 februari 2015
Tack Suhonen!
Vi är det enda land i världen som tillåter ohämmad vinst på vård och skola.
70 procent av svenska folket är emot det enligt opinionsundersökningar. Bland medborgare till vänster om Alliansen är det troligen ännu fler.
Ändå låter det parti som byggde välfärden giriga riskkapitalbolag smula sönder offentlig sektor och fattigdomen visa sitt fula tryne i vårt land igen.
Jag har ärligt talat inte velat förstå varför, men nu gör jag det. Har precis läst ut Suhonens bok om Juholt. Det är långa stunder plågsam läsning, men boken öppnar ögonen. Jag förstår varför, men jag accepterar det inte.
Politik kan verka hopplöst ibland, men ohämmat med pengar till reklambolag och att köpa över folk räcker inte alltid. Jag säger bara Syriza, Podemos och som Ulf Lundell "när folket vill så bygger folket landet".
Cassandra
70 procent av svenska folket är emot det enligt opinionsundersökningar. Bland medborgare till vänster om Alliansen är det troligen ännu fler.
Ändå låter det parti som byggde välfärden giriga riskkapitalbolag smula sönder offentlig sektor och fattigdomen visa sitt fula tryne i vårt land igen.
Jag har ärligt talat inte velat förstå varför, men nu gör jag det. Har precis läst ut Suhonens bok om Juholt. Det är långa stunder plågsam läsning, men boken öppnar ögonen. Jag förstår varför, men jag accepterar det inte.
Politik kan verka hopplöst ibland, men ohämmat med pengar till reklambolag och att köpa över folk räcker inte alltid. Jag säger bara Syriza, Podemos och som Ulf Lundell "när folket vill så bygger folket landet".
Cassandra
söndag 18 januari 2015
När får en kommunpolitiker tack och beröm?
Miljöpartiet i Eskilstuna åkte hastigt ut ur maktens korridorer och med dem Magnus Johansson. En kort artikel i tidningen och sen var det slut.
Om jag läst rätt har Magnus Johansson ägnat 17 år av sitt liv åt att jobba åt oss andra. De flesta åren som fritidspolitiker. Bara de senaste fyra åren har han suttit med i kommunens majoritet och kunnat påverka på allvar. Vad gjorde han? Ja, de som röstat på miljöpartiet gör det för att de tycker miljöfrågorna är viktigast av allt. Ingen människa gör något ensam, men under de senaste åren har Eskilstuna utsetts till Sveriges miljövänligaste kommun ett år och legat i topp alla år.
Vi har fått en energiplan med vindkraft och en av Sveriges ambitiösaste satsningar på solenergi. Tillsammans med den tidigare biobränsleelen är kommunen är på god väg att klara sin egen elförsörjning utan fossila bränslen som kol, olja och kärnkraft.
Vi har en sopsortering som minskar biltransporterna med sopor kors och tvärs i mellansverige och vi har äntligen på allvar börjat ifrågasätta privatbilismens roll i stadskärnan. Busstrafiken har byggts ut liksom cykelvägar som nu snöröjs jämbördigt med bilvägarna.
Dessutom har Magnus Johansson i stadsbyggnadsnämnden medverkat till att Eskilstuna utvecklas i takt med befolkningsökningen och satsar på idrottsanläggningar och uppfräschning av centrum.
Detta är bara några av de saker jag kommer på att Magnus Johansson medverkat till. Han har fått förtroende av sina väljare och sitt parti att jobba för bättre miljö och det tycker jag att han har gjort.
Magnus Johansson är en person som arbetar för förändring. Det händer saker runt honom. En sådan person blir alltid kritiserad. Enklaste sättet att bli kvar i politiken är att inte göra något. Det retar ingen. Han har självklart inte gjort allt rätt. Vem gör det? och vem vill dagligen vara påpassad av medier och innevånare, utsatt för kritiska insändare och personliga hot?
Vem vill lägga sina bästa år på att göra något för att förbättra Eskilstuna och sedan förlora sitt jobb över en natt? Ja, såna är politikens villkor, men man kanske i alla fall någon gång under sin insats som förtroendevald skulle få en dunk i ryggen och ett TACK!
Jag har tidigare föreslagit att Jan-Erik Andersson ska få en ryttarstaty på torget som tack för sin insats för att Eskilstuna fått högskolan, Svealandsbanan och motorvägen. Nu föreslår jag en cykelstaty åt Magnus Johansson. Platsen kan vi diskutera - det får bli Nybron om han fixar så att cykelräknaren fungerar igen!
Cassandra
Om jag läst rätt har Magnus Johansson ägnat 17 år av sitt liv åt att jobba åt oss andra. De flesta åren som fritidspolitiker. Bara de senaste fyra åren har han suttit med i kommunens majoritet och kunnat påverka på allvar. Vad gjorde han? Ja, de som röstat på miljöpartiet gör det för att de tycker miljöfrågorna är viktigast av allt. Ingen människa gör något ensam, men under de senaste åren har Eskilstuna utsetts till Sveriges miljövänligaste kommun ett år och legat i topp alla år.
Vi har fått en energiplan med vindkraft och en av Sveriges ambitiösaste satsningar på solenergi. Tillsammans med den tidigare biobränsleelen är kommunen är på god väg att klara sin egen elförsörjning utan fossila bränslen som kol, olja och kärnkraft.
Vi har en sopsortering som minskar biltransporterna med sopor kors och tvärs i mellansverige och vi har äntligen på allvar börjat ifrågasätta privatbilismens roll i stadskärnan. Busstrafiken har byggts ut liksom cykelvägar som nu snöröjs jämbördigt med bilvägarna.
Dessutom har Magnus Johansson i stadsbyggnadsnämnden medverkat till att Eskilstuna utvecklas i takt med befolkningsökningen och satsar på idrottsanläggningar och uppfräschning av centrum.
Detta är bara några av de saker jag kommer på att Magnus Johansson medverkat till. Han har fått förtroende av sina väljare och sitt parti att jobba för bättre miljö och det tycker jag att han har gjort.
Magnus Johansson är en person som arbetar för förändring. Det händer saker runt honom. En sådan person blir alltid kritiserad. Enklaste sättet att bli kvar i politiken är att inte göra något. Det retar ingen. Han har självklart inte gjort allt rätt. Vem gör det? och vem vill dagligen vara påpassad av medier och innevånare, utsatt för kritiska insändare och personliga hot?
Vem vill lägga sina bästa år på att göra något för att förbättra Eskilstuna och sedan förlora sitt jobb över en natt? Ja, såna är politikens villkor, men man kanske i alla fall någon gång under sin insats som förtroendevald skulle få en dunk i ryggen och ett TACK!
Jag har tidigare föreslagit att Jan-Erik Andersson ska få en ryttarstaty på torget som tack för sin insats för att Eskilstuna fått högskolan, Svealandsbanan och motorvägen. Nu föreslår jag en cykelstaty åt Magnus Johansson. Platsen kan vi diskutera - det får bli Nybron om han fixar så att cykelräknaren fungerar igen!
Cassandra
måndag 8 december 2014
Jag var en naiv idiot som trodde på Reinfeldt
Jag känner mig som en naiv idiot. Jag trodde nämligen på Reinfeldt när han sa:
1. Vi kommer inte att göra oss beroende av SD
2. Det block som blir störst får ta över regeringsmakten.
Vilket barn som helst kan räkna ut att då måste det block som förlorar manövrera bort SD vid känsliga omröstningar.
Alliansen förlorade och därför förstod jag aldrig varför Alliansen envisades med att säga att Löfven fick bli statsminister, men "han ska få sin budget igenom riksdagen först".
Därför förstod jag inte varför alla Alliansledare knep ihop munnen och sa "det är Löfvens ansvar" när SD tricksade. Jag litade på vad statsministern sagt i valrörelsen.
Dom visste, för i förra budgeten röstade SD med oppositionen och därför fick inte Alliansen igenom sin skattesänkning. Känsligt ett valår när själva blodomloppet i Alliansen är att muta väljarna med en skattesänkning varje år. Då märker inte så många att lönerna stannar av i offentlig sektor, att pensioner och sjukersättningar minskar och att gemensam egendom säljs ut för att bekosta den årliga mutan. Dom hade nog tänkt fortsätta tills hela offentliga sektor var borta i skattesänkningar.
Att det ligger tyngd bakom orden när SD säger att de ska fälla varje regering som inte gör som SD vill är alltså ingen fejk. Sen struntar de fullkomligt i vilken politik det innebär.
Nåja, så sitter då Annie Lööf i Agenda och säger att hon är besviken på Stefan Löfven. Han borde ha avgått som statsminister. Då hade talmannen gått till Alliansen och bett dom bilda regering trots att de förlorat valet. Javisst! hade de sagt och gått vidare med en genomröstad budget. Tack och puss till SD!
Men hur har dom tänkt nästa gång? Är det meningen att dom ska samarbeta med SD då? Eller har dom tänkt att de röd-gröna ska visa samhällsansvar och rösta för deras budget?
OK, vi har en borgerlig majoritet i riksdagen, men det är lurendrejeri att inte erkänna om man räknar in SD i regeringsunderlaget så vi väljare vet vad vi har att förhålla oss till!
Cassandra
1. Vi kommer inte att göra oss beroende av SD
2. Det block som blir störst får ta över regeringsmakten.
Vilket barn som helst kan räkna ut att då måste det block som förlorar manövrera bort SD vid känsliga omröstningar.
Alliansen förlorade och därför förstod jag aldrig varför Alliansen envisades med att säga att Löfven fick bli statsminister, men "han ska få sin budget igenom riksdagen först".
Därför förstod jag inte varför alla Alliansledare knep ihop munnen och sa "det är Löfvens ansvar" när SD tricksade. Jag litade på vad statsministern sagt i valrörelsen.
Dom visste, för i förra budgeten röstade SD med oppositionen och därför fick inte Alliansen igenom sin skattesänkning. Känsligt ett valår när själva blodomloppet i Alliansen är att muta väljarna med en skattesänkning varje år. Då märker inte så många att lönerna stannar av i offentlig sektor, att pensioner och sjukersättningar minskar och att gemensam egendom säljs ut för att bekosta den årliga mutan. Dom hade nog tänkt fortsätta tills hela offentliga sektor var borta i skattesänkningar.
Att det ligger tyngd bakom orden när SD säger att de ska fälla varje regering som inte gör som SD vill är alltså ingen fejk. Sen struntar de fullkomligt i vilken politik det innebär.
Nåja, så sitter då Annie Lööf i Agenda och säger att hon är besviken på Stefan Löfven. Han borde ha avgått som statsminister. Då hade talmannen gått till Alliansen och bett dom bilda regering trots att de förlorat valet. Javisst! hade de sagt och gått vidare med en genomröstad budget. Tack och puss till SD!
Men hur har dom tänkt nästa gång? Är det meningen att dom ska samarbeta med SD då? Eller har dom tänkt att de röd-gröna ska visa samhällsansvar och rösta för deras budget?
OK, vi har en borgerlig majoritet i riksdagen, men det är lurendrejeri att inte erkänna om man räknar in SD i regeringsunderlaget så vi väljare vet vad vi har att förhålla oss till!
Cassandra
tisdag 2 december 2014
Dom kommer ner från Vita bergen...
Det är förfärligt det som händer i riksdagen, men det är vårt eget fel. Alla partier, utom möjligen vänstern, har varit upptagna med att behaga oss i medelklassen. Sänkt arvskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt förmögenhetsskatt, sänkt arbetsskatt, valfrihet att välja pensioner, telefoner, skolor, vårdcentraler... det är klart att det allmänna och gemensamma fått mindre pengar. Tryggheten har minskat
Den som är arbetslös, sjukskriven, bostadslös, pensionär, för dem som har 6000, 80000 eller 10 000 kronor i månaden att leva på, för ungdomar som hoppar mellan otrygga jobb och tredjehandslägenheter, för dem är det kanske inte valfrihet och fastighetsskatt som står högst på önskelistan och dom är många. Flera hundra tusen.
Vi levde i trygg förvissning om att tvåtredjedelssamhället kan styras med ansvarsfulla majoritetspartier. Nu är det inte så. De sagt ifrån, visserligen genom att rösta på ett parti som letar syndabockar bland de ännu fattigare och tror att invandrarna är orsaken till allt ont, men det känns som att August Strindberg går igen:
" Jag försäkrar er, mina damer att det här redan är olidligt, sade snickarn. Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi..."
Den som är arbetslös, sjukskriven, bostadslös, pensionär, för dem som har 6000, 80000 eller 10 000 kronor i månaden att leva på, för ungdomar som hoppar mellan otrygga jobb och tredjehandslägenheter, för dem är det kanske inte valfrihet och fastighetsskatt som står högst på önskelistan och dom är många. Flera hundra tusen.
Vi levde i trygg förvissning om att tvåtredjedelssamhället kan styras med ansvarsfulla majoritetspartier. Nu är det inte så. De sagt ifrån, visserligen genom att rösta på ett parti som letar syndabockar bland de ännu fattigare och tror att invandrarna är orsaken till allt ont, men det känns som att August Strindberg går igen:
" Jag försäkrar er, mina damer att det här redan är olidligt, sade snickarn. Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi..."
Skillnaden mellan då och nu är att på 1800-talet fanns det socialister och fackföreningsfolk som talade med de sämst ställda om en bättre framtid, om människovärde och gemenskap i en bättre värld. Den världen skulle vi nå sida vid sida och bygga tillsammans. Visst har vi det oändligt mycket bättre idag, men frågan är om välstånd och lycka är så mycket mer jämnt fördelad än den var då.
Cassandra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)