Gardell och Gud

Läser Jonas Gardells bok om Gud. Här är äntligen en till som läst hela boken och funderat över vad som står i den. Gardells tema är den korkade frågan "Tror du på Gud?" Det finns lika många bilder av Gud som det finns individer; alltså går inte frågan att svara ja eller nej på, däremot är den en bra utgångspunkt för diskussion och en sådan för Gardell i den här boken.
Såg att humanister runt om i världen har en reklamkampanj-
"det går att vara god utan Gud". Det är ett bra exempel. För mig är Gud det goda i människan, att tro är att heja på den goda sidan. Kampanjen blir meníngslös. Humanisterna har sin bild av religion och Gud, det viktiga för dom verkar vara att avskärma sig från andra i stället för att mötas kring det vi har gemensamt, att vi ska använda vårt förnuft och våra resurser för vårt gemensamma bästa. Mycket av det onda i världen kommer från att dela upp mänskligheten i vi och dom. Det goda mäts i vad som är bra för oss tillsammans.

Har inte läst ut Gardells bok, men vi verkar lika kritiska till den blodiga krigsguden i Gamla testamentet. Det enda jag egentligen uppskattar i den delen av Bibeln är skapelseberättelsen.
Vi levde som djur i ett paradis där det fanns vad vi behövde. Så kunde vi inte hålla oss utan tog kunskapens äpple. Gud gav oss Ordet och därmed möjligheten att kommunicera, tänka och utnyttja vårt förnuft och jordens resurser för vårt gemensamma bästa. Sen dess har vi haft chansen. Allt finns här för att bygga ett paradis för oss alla, men vi låter om och om igen egoismen ta över förnuftet. Krig, sjukdomar, miljöförstöring kantar vår väg fast lösningen är så enkel. Gör det som är bäst för oss tillsammans så blir världen god.

Sommar är bra för då orkar man tänka på mer än de vardagliga irritationsmomenten. Har varit och tittat till Götildas föräldrars grav. Fortsatt fin sommar!

Götilda