söndag 17 maj 2009





















Det är tur att det finns pioner. Det är tur att det är helg ibland. Det kanske gör att det går att komma igen så småningom. Efter flera veckor med tid, kraft och totalt engagemang som blir helt sopat under mattan är det svårt att skratta sig igenom livet.

Demokrati har en definitiv svaghet. Det är svårt att bli omvald för den som tar ansvar, sparar och drar ner på det vi tar för självklart. Skolor till exempel.
Kanske är det dags för någon politiker att tydligt säga att valfrihet inte bara betyder lycka för alla inblandade.

900 elever har i höst lämnat våra skolor och tagit med sig pengar för lärare och hyror. Nästa läsår kan det bli 500-1000 till. Kul för dom, men föräldrar och andra vuxna borde begripa att vi inte kan ha kvar alla skolor som de lämnat.
Men där blir det kortslutning - inte vår skola i alla fall!!!

Ska jag dra någon slutsats av vårt misslyckande så är det tre:
Vi måste kommunicera bättre vad som händer när elever lämnar de kommunala skolorna.
Vi måste vara genomtänkta och eniga.
Detta tar tid och många diskussioner, både internt och externt.
Jag skulle önska att politikerna var tydligt med i den diskussionen.
Götilda

4 kommentarer:

Esset sa...

Det är väl inte barnens ansvar...;)

Cassandra sa...

Slog mig inte att det kunde tolkas så "ett barn borde begripa" är ett uttryck. Nu har jag ändrat så det inte ska misstolkas.

Anonym sa...

Ja, det är ett problem att politiken blir allt mer kortsiktig. Problemet är förstås att de politiska partierna allt mindre är de folkrörelser de en gång varit. I detta läge blir det ju i media som politiken speglas. De som skriker högst blir de som påverkar skeendet. Politikerna som inte har känselspröten i någon folkrörelse blir nervösa. Resursstarka medborgare ser detta och blir duktiga att använda politikernas svaghet. Media ser sin möjlighet att påverka skeendet.

Politiken måste vara långsiktig. Men partiernas ökande svaghet parad med en allt agressivare mediavärld gynnar inte en återgång till folkrörelser. Men det är trots allt enda vägen tillbaka. Frågan är om det krävs något nytt?

Cassandra sa...

I just den här frågan menar jag att problemet är att begreppet valfrihet blivit ett slags ikon som inte går att ifrågasätta utan att verka negativ och tråkig.
Valfrihet är ett individuellt begrepp som måste mötas med ett annat och lika starkt positivt begrepp som gemenskap till exempel.