En bok som förändrar

Nästa gång du ser Anders Borg eller någon förnumstig nationalekonom uttala sig i TV - vaccinera dig med Ekonomihandboken av Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren!

Det är sällan jag kan säga att en bok har förändrat mitt sätt att se på världen, men det har den här boken gjort. Den vaga olust jag känt inför alla maningar till att skära ner i offentlig sektor och höja kraven på arbetslösa och lågavlönade har nu fått fasta motargument och logik.

Den är tjock, men extremt lättläst i ett ämne som de flesta värjer sig emot - nämligen nationalekonomi. Just därför kan ekonomerna gång på gång lura i oss att det bara finns en enda lösning - att spara för de fattiga och det gemensamma och ge mer till de rika och det privata.

Resultatet har bara blivit ett allt mer ojämlikt samhälle och en spekulationsekonomi som ger oss kris efter kris. Visste du att bara två procent av penningströmmarna i världen är handel med varor och tjänster, resten handlar om att köpa och sälja pengar?

Ehrenberg och Ljunggren säger tvärtom - det enda sättet att stoppa spekulationsekonomin i världen är att satsa pengarna i det gemensamma, investera och anställa. Tror ni inte på det? - läs boken! Finns att beställa genom ETC för 299 kronor eller som e-bok för 199 kronor.

Det finns bara två saker jag har att invända; förstår inte bilden på omslaget och återkommer om att förutsättningen för deras förslag är att offentlig sektor måste öppna sig för förändring!
Cassandra

Offentliga kvinna - du måste välja

Lärare, sjuksköterskor, kuratorer, bibliotekarier... högutbildade underbetalda kvinnor i offentlig tjänst. Vi är många som tycker ni förtjänar bättre lön, men det finns inga genvägar. Lägre skatt och högre lön i offentlig sektor går inte ihop.

Det är enkelt. Offentligt anställdas löner betalas med allas vår skatt. I flera år har alliansregeringen ersatt högre lön med sänkt skatt. Ni har fått mer kvar i plånboken, men lönerna har stannat av. Nu verkar skattesänkningarna också stanna av. Under tiden har ni också betalat med att bli färre och färre som ska göra jobbet.

Lärare och sjuksköterskor hör till de mest högljudda i sina krav på högre löner, men säger inte hur deras krav ska betalas. I privata näringslivet är det en fråga om hur vinsten ska fördelas, mellan aktieägare, höga tjänstemän och de som gör jobbet. Vinsterna har ökat kraftigt de senaste 20 åren så där finns det något att strida om.
Så är det inte i kommuner och landsting. Högre lön kräver högre skatt från oss alla, även sköterskor och lärare. Det går inte att i val rösta på sänkt skatt och sen gå till sin fackförening och kräva högre lön.

Alliansen, media och ekonomer har också försökt inbilla oss att en privat anställd lärare kan göra ett mer effektivt jobb än en offentlig anställd. På så sätt skulle de offentliga pengarna räcka till mer. Visst kan det finnas mer effektiva metoder, men de pengarna räcker till att göra några privata ägare till miljonärer, knappast till att höja hela kollektiv som till exempel 100 000 grundskollärares löner.

Det är dags att börja prata om priset för sänkta skatter och om hur kvinnor betalar priset för vår välfärd med usla arbetsvillkor och låga löner.
Cassandra

Vad betyder skola-vård-omsorg?

Åker i mjuka fina vinterspår genom Vilstaskogen. Möter många fast det är en tisdag förmiddag. På parkeringen i Skogstorp står tio bilar. Vi njuter av frisk luft, rörelse, snötyngda träd - och det är vår gemensamma plånbok som har fixat det.

Den nye moderatledaren förfasar sig över att kommunen ska bidra till en gemensam fest. På insändarsidan upprepas mantrat att alla pengar ska gå till "vård-skola-omsorg", inget får gå till att förändra, försköna eller ge oss en gemensam upplevelse, det ska näringslivet eller nån annan stå för.

Jag vet inte vad ni lägger in i att näringslivet ordnar fest. För mig är det öltält, tingeltangel och dyra karuseller, kanske en känd artist med högt inträde. Pengar, pengar och knappast något som ger en bestående gemensam upplevelse. De många familjer med låga inkomster ställs inför åter ett dilemma när andra barn får åka karuseller...

Jag minns också 350-årsjubileet med lokala och kända artister, teater för barn och vuxna, clowner, konst, restauranger och öl, javisst, men mycket var gratis, lika för alla. Själv var jag med och organiserade att alla förskolebarn tågade till Parken zoo med ballonger, fick fika och se uppträdande på scen, det regnade, men blev ändå ett fint minne för både barn och vuxna.

Vad ska en kommun syssla med? Är det bara att anställa och betala löner till lärare, förskollärare och undersköterskor? Vill vi bo i en slum med Sveriges bästa förskola, åldringsvård och skola?
Vill vi att allt ska gå att tjäna pengar på, att Vilstaskogen ska ha inträde och reklam runt varje krök i skidspåret?

Jag tror på samarbete mellan kommun, näringsliv, föreningsliv, enskilda eldsjälar och organisationer av skilda slag. Jag tror på demokrati där vi gemensamt väljer dem som ska balansera alla olika intressen och där vi emellanåt tackar och dunkar dem i ryggen som tar på sig denna otacksamma uppgift.

Att ha motionsanläggningar är en del av välfärden. Vi har en välskött ekonomi. För mig är det viktigt att vi då avsättar pengar för att vi som bor här ska må fysiskt och psykiskt bra. Det gör vi i Vilsta.
Väl mött i skidspåret!
Cassandra

C handlar om ideologi, inte månggifte

Nu har jag då läst Centerpartiets idéprogram. Kanske var det klokt att slänga åt twittergenerationen lite månggifte för att slippa diskussion om världsbild och ideologi. Tro, hopp och marknad är centerns svar på framtidsfrågorna.
Vi lever i en tid när människors tillvaro styrs av robotar som köper och säljer aktier på tusendels sekunder. Då och då brakar spekulationskarusellen ihop, då får det offentliga gå in med otänkbara miljardsummor, alltmedan bankerna höjer bostadsräntorna och företagen gör folk arbetslösa för att rädda kvartalsvinster, bonusar och aktiepriser. Till att rädda världens klimat och miljö finns däremot inga pengar och ingen beslutskraft.
Denna värld känns avlägsen i Centerpartiets idéprogram. I stället hittar jag fromma förhoppningar om att individens frihet och ansvar, marknadsekonomi och decentraliserade beslut ska leda till en bättre värld.
Tja, inte övertygar det mig om att lägga en röst på (C), men å andra sidan har mediedebatten inte heller handlat om de frågorna i programförslaget. Programgruppen är nog inte dummare  än att de förstod att om de slänger in lite månggifte, slopad skolplikt och fri passage över gränserna så skulle de aldrig behöva svara på de stora frågorna. Mediekarusellen nappar obönhörligt på betet.

Kanske var avsikten egentligen att ta död på mina svärföräldrars parti, det parti jag minns. Då var centern ett parti för människor som var borgerliga men hade låga inkomster, främst småbönder. Det partiet var ett folkrörelseparti som i grunden förstod att individen bara kan förverkliga sina drömmar tillsammans med andra, ett parti där kollektiv och gemensamt inte var skällsord utan skapade mejerier, frikyrkor, dansbanor och hembygdsgårdar. Jag saknar det partiet.
Cassandra

Kan vi aldrig lära oss att det finns en gråskala?

Såg en dokumentär om Mao och kulturrevolutionen. För oss som var med då är det tydligt hur allt som var vitt blir svart och tvärtom. Men så enkel är inte verkligheten.

Mao Tse tung orsakade 30 miljoner kinesers död i Det stora språnget. Ytterligare närmare 200 000 dog under kulturrevolutionen. Allt förstärkt med en trevlig kvinna som berättade om sina personligt hemska upplevelser under kulturrevolutionen.

Eftersom jag var en av hundratals miljoner som entusiastiskt följde kulturrevolutionen så skäms jag. Jag skäms för att jag tanklöst trodde på alla propagande och aldrig stannade upp och funderade. Mycket kan man också fundera över hur miljoner kunde dö av svält innan kulturrevolutionen utan att resten av världen, eller ens Kina fick veta.

Jag har lärt mig den hårda vägen. Vänder alltid på argumenten, retar folk till vansinne genom att ifrågasätta. Det har ett pris som tidvis varit rätt högt. Makten vill inte ha en slav på vagnen som viskar "kom ihåg att du är dödlig!"

Men alla har inte lärt sig. Dokumentären var precis lika ensidig som en gång den propaganda som kom från Kina. Under en timme förekom inte ett gott ord om Mao Tse tung eller kulturrevolutionen. Underlaget för de siffror och den information som presenterades var oklart.

För det fanns förstås en annan sida. Hundratals miljoner är inte idioter. Som jag minns det hade Sovjetunionen svikit drömmen om kommunismen genom att skapa en ny orubblig klass av byråkrater som regerade med terror.

När Mao sa "det är rätt att göra uppror" uppfattades det som en förnyelse, att det fortfarande fanns hopp om en klasslös och rättvis framtid. Kommunismen var till för att ge jämlikhet och rättvisa åt de fattiga. Den hade misslyckats i Sovjet.

Kina stödde de befrielserörelser som vräkte undan den gamla kolonialismen och nu ville Mao störta den kommunistiska byråkratin.Verkställande direktörer, generaldirektörer och administratörer skickades ut på landsbygden för att lära sig hur folket de styrde över hade det. Jag gillade tanken med prao då och jag gör det fortfarande.

Ja, det gick överstyr i Kina också. Sedan dess är diskussionen om rättvisa och jämlikhet väldigt tyst. Idag görs inga dokumentärer om hur skillnaden mellan fattig och rik i Sverige eller i Kina ska minskas. Ska vi aldrig lära oss att för att gå framåt måste vi ta vara på det positiva och minska det negativa?
Cassandra

Finns det någon borgerlig allians i landstinget?

Bilden av landstingspolitiken i Sörmlands monopoliserade lokaltidningar har i många år präglats av en sak - kritik mot socialdemokratin och S-FP-M-majoriteten. Frågan är vad som är hönan och ägget. Den borgerliga politiken i landstinget har också sedan många år i stort sett enbart handlat om bitterhet mot FP och att ta makten från S.
När den liberala ledarsidan ger sig på folkpartiets mest framträdande och framgångsrika företrädare undran läsaren vad tidningen vill ha i stället? Både på nyhets- och ledarplats vore det intressant att få en granskning av de borgerliga partier som är i opposition i landstinget.
Finns det överhuvudtaget något gemensam borgerlig oppositionspolitik utom att kritisera majoriteten?
Finns det någon gemensam syn på hur landstingets ekonomi ska komma i balans?
Hur ska medborgarnas krav på ständigt tillgänglig vård av högsta kvalitet förenas med dramatiskt ökande kostnader för avancerad mediciner och teknisk utrustning?
Har oppositionen en gemensam budget? Har dom en plan för vården eller regional utveckling?
Frågorna är många, medias "granskning" lyser med sin frånvaro.
De olycksaliga "regnbågallianserna" där alla partier gick ihop för att ta makten är knappast ihågkomna för att vården eller regionpolitiken gjorde enorma framsteg under dessa år. Deras minne är den eufori som spred sig i framförallt borgerliga kretsar över att äntligen ha makten.
Många kockar gör sällan en bra soppa. För drygt fyra år och ett val sedan hoppade folkpartiet och miljöpartiet av för att få stopp på en ekonomi i fritt fall.
Sedan dess har ekonomin förbättrats kraftigt, vårdval har införts, köer har kortats och ett utvecklingsarbete med patienten i centrum har kommit en bra bit på väg i sjukvården.
Bitterheten i borgerligheten präglar politiken i landstinget liksom E-K:s ledarsida. Lämna majoriteten är budskapet. Att göra det utan ett klart alternativ och för att få in fler privata vårdbolag med säte på Cajmanöarna verkar vara en ovanligt illa genomtänkt fråga att spräcka samarbete på.
Cassandra

Kul att det går bra!

Efter tre års försämring och ett års stampande på stället förbättras betygen i Eskilstunas grundskolor. Det är oerhört glädjande, framförallt för eleverna som får vad de enligt lag har rätt till, nämligen en grundläggande utbildning.

Eskilstunas förbättring kommer samtidigt som en svag försämring pågår i resten av Sverige. Det gör att vi närmar oss målet att Eskilstunas ungdomar ska ha samma chanser som andra. Fortfarande är det dock omkring 150 ungdomar varje år som går ut grundskolorna i Eskilstuna utan att ha fått tillräcklig utbildning för att kunna gå vidare till gymnasiets ordinarie program.

Att få reda på resultaten i skolan är inte enkelt.  Jag letar förgäves i journalisternas rapporter, men blir mer förvirrad än klarögd. Bästa sättet är att gå till Skolverkets statistik Där finns både meritpoäng och behörighet till gymnasiet, skola för skola och kommun för kommun. Men det krävs rätt höga grundskolebetyg för att ta sig igenom och hitta rätt i statistiken.

Valfriheten ökar i Eskilstunas grundskolor, men möjligheten att jämföra försämras. Varken kommunen eller journalistiken underlättar för elever och föräldrar. Medan landstinget utvecklar jämförelser mellan vårdcentraler och mottagningar har kommunen försämrat sin service.

Utan bra underlag lämnas valfriheten helt åt skvaller och kommersiella krafter med reklam, mässor eller erbjudanden om luncher och fria datorer. Den som är emot vinster i välfärden bör verka för att den offentliga välfärden uppfyller medborgarnas krav. I Eskilstuna går det baklänges.

Det jämförelseverktyg som tidigare fanns på varje grundskolas hemsida är borta, troligen var den för dyr. Där kunde en förälder enkelt jämföra betyg, enkätresultat, ekonomi, lärartäthet och andra faktorer, skola för skola.

Tidigare låg också varje skolas analys av resultaten och en redovisning av planer för utveckling på hemsidan. Nu hittar jag bara hela kommunens övergripande plan. Statens krav på en sådan kvalitetsredovisning har försvunnit, men det behöver inte betyda att kommunens ambitioner att ge medborgarna information försvinner.
Cassandra