Demokratisk insyn och marknad är svårt att förena

Att arbeta med information i den gemensamt ägda och demokratiskt styrda sektorn skiljer sig avsevärt från att jobba i det privata näringslivet. Framförallt styrs vi av lagar, främst en 200 år gammal grundlag.

Grundlagen är utformad just för att när vi satsar våra pengar i något gemensamt är det viktigt att vi samtidigt har insyn och kontroll. Offentlig sektor har haft en slags monopolliknande ställning och därför har det varit viktig med offentlighet. Därför kan varje medborgare när som helst begära att få gå in och se vad verksamheten sysslar med.

Jag vill påstå att denna rätt är flitigt använd, inte minst av media.
Samma rätt förstärks med att den som arbetar i organisationen och upptäcker oegentligheter har rätt att berätta det anonymt för media utan risk att bli avslöjad.
Som en ytterligare förstärkning finns i offentlig sektor i princip ingen lojalitet mot arbetsgivaren. Du kan vara anställd och varje vecka stå på torget med en skylt "Landstinget är kass - min chef är en åsna" utan några som helst repressalier. Tänk det och Atendo Care.

Är detta bra? Ja! Jag hävdar att den svenska offentlighetsprincipen och meddelarskyddet har bidragit till att vi haft världens bästa skola, världens bästa sjukvård och världens bästa välfärd.
Varför - jo, vi har i flera hundra år lyckats anpassa verksamheten tlll förändringar i omvärlden. Via större och mindre kriser och förtroendegap har verksamheten anpassat sig. Det tar visserligen ett tag, men det brukar fungera. Medias granskning har haft en avgörande betydelse i den utvecklingen.

Vad händer nu? I största politiska enighet har demokratin beslutat att förändra systemet. Vi är mitt inne i en övergång till en konkurrensutsatt valfrihet på en marknad. Båda systemen finns samtidigt. Delar av offentlig sektor konkurrerar med det privata näringslivet om skattebetalarnas pengar.

Det går inte så bra för den offentliga delen och varför? Dels är vi inte anpassade och vana vid att informera och marknadsföra oss. Elever, patienter och klienter har kommit vare sig de vill eller inte. Media har överhuvudtaget inte reflekterat över att de fortfarande nästan bara granskar den offentliga sektorn

Men, min poäng är att offentlighet, meddelarskydd och brist på lojalitet rimmar illa med förhållanden på marknaden. Jag kan ge hur många exempel som helst, men tänk efter själv - vet du vilka vinster som delas ut och vilka förmåner chefer och styrelse har i ditt barns skola eller på din vårdcentral?

Tänk på det när vi snart får löpsedeln om nya hälso- och sjukvårdschefens lön för att basa över 4 000 anställda.
Götilda

Politik som försörjning

Har den senaste tiden umgåtts en del med politiska sekreterare. Trevliga, välutbildade unga människor som sökt jobbet på annons, blivit intervjuade och anställda för en mandatperiod. Med lite tur och skicklighet kan deras tjänst omvandlas till ett politiskt uppdrag och en politisk karriär efter nästa val.
Tidigare har jag mött samma sorts människor som sökt och fått jobbet som politiskt kommenterande ledarskribent på en tidning.

Inget fel i det, men en spaning är att det skär sig med den bild av demokratin som jag fick på socialhögskolan under 1970-talet:
Demokrati bygger på samtal mellan människor om samhällsfrågor. Vi byter argument och utvecklar en syn på hur framtiden ska byggas. Olika syn leder till ideologier och partier. Vi röstar emellanåt fram de personer vi tycker har vettigast åsikter/ideologier och som verkar hederligast. De förvaltar våra åsikter och våra pengar.

Det demokratiska samtalet har i vårt land ofta skett i olika folkrörelser eller på tidningssidor. I små samhällen skedde det nog stundtals också på Konsum eller vid fotbollsplanen.

Nu ser verkligheten annorlunda ut. Att prata politik anses nästan suspekt. Antalet förtroendevalda är så få att nästan ingen känner någon personligen. Folkrörelserna är i stort sett utdöda. Partierna likaså. Medierna behandlar politikern som i grunden misstänkta. Om någon annan grupp blivit bevakade på samma sätt hade diskrimineringsombudsmannen fått rycka ut. Ingen har längre lust att gratis avsätta sin tid för att läsa in underlag, debattera och gå på möten. Särskilt inte när man regelmässigt blir uthängd som skurk i media.

Alltså får vi en ny yrkeskår - politiker utan förankring i en rörelse. Bloggen och Facebook är deras fäste i folket. Människors mening avläses i opinionsundersökningar där du lämnar din åsikt utan ansvar för följderna.

Men ännu har vi kvar en ologisk åsikt - du får tjäna pengar, men du får inte bli rik på politik.
Götilda

Politik är att fördela resurser

Olof Palme hade fel. Jag har aldrig förstått meningen med "politik är att vilja".
Politik är fördelning.
EU ger 7 miljarder till klimatfrågor och 70 miljarder för att rädda bankerna på Irland.
Sänkta skatter är att fördela till mig som privatperson i stället för mig som en del av ett kollektiv. Men viktigare - det är också ett sätt att ge resurser till det privata näringslivet i stället för det gemensamma näringslivet.
Valfrihet och konkurrens handlar om att ge resurser till dom som har förmågan, tiden och lusten att välja i stället för att garantera alla en vara (pension eller skola till exempel) med demokratiskt granskad kvalitet.
Att splittra upp SJ i en rad bolag är ett sätt att ge privat näringsliv möjlighet att tjäna pengar samtidigt som det tar bort ett gemensamt ansvar för transporter och miljö.

Det som stör mig är att det inte finns något parti som för fram denna diskussion i svenska media. Spiken i kistan var avslöjandet av att en sosse är betald av Svenskt Näringsliv. Vem i hela världen kan man lita på?
Götilda

Olika måttstock

Efter att i månader ha läst insändare som öser galla över politiker har jag följande reflektion:

I media kan det framstå som om det enbart är direktörer och styrelseordförande i stora företag som bygger bilar eller ser till att banker gör pengar på pengar. Att det finns några tusen anställda som har en del i framgången verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

I offentlig sektor är det tvärtom. Där är det sjuksköterskor, lärare och förskollärare som bär hela äran när något går bra. Att det kan behövas en ledning i form av styrelse och direktörer i offentliga verksamheter med miljardbudget verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

Verkligheten är naturligtvis att i en stor organisation krävs en mycket kompetent ledning för att hundratals eller tusentals anställda ska gå åt samma håll och göra mesta möjliga för de pengar som gives. Det är aldrig en persons verk när det går bra och inte heller när det går dåligt, men ledande personer kan vara mycket betydelsefulla, inte minst när de omger sig med rätt lag.

Konkret kan man peka på att när den nuvarande majoriteten vänt ett underskott på 250 miljoner kronor till ett överskott på 150-200 miljoner så har naturligtvis hela organisationen varit med om omställningen, men utan en skärpt ledning sker inte sånt. Med överskottet finns resurser att bygga en modern cancerklinik, att anställa kompetent personal och göra annat som upprörda insändarskribenter vill ha.

Götilda
PS: Blommorna växte på Sicilien i slutet av oktober. Krokus?

Tipstävling - hur många år tills offentliga sektorn är borta?

Igår träffade jag en anställd i den offentliga skolan. Hennes barn ska gå i en privat skola. Hon är inte ensam och jag klandrar ingen som ser till sina barns bästa.

Läste Dagens Samhälles bilaga om sjukvård. På första sidan "S:t Göran visar vägen" (Sveriges enda privata sjukhus) Hela tidningen var fylld av enbart artiklar om hur privat vård växer och utvecklas.

Valresultatet har gett en rejäl skjuts åt privatiseringen. Jag tror det går fortare än någon kan ana. Den gemensamma sektor som vi byggt för stora kostnader är snart ett minne blott. För det finns ingen som bjuder motstånd. Socialdemokraterna jamsar med, rädda att mista "medelklassröster i storstaden".

OK, jag tror också att det är nyttigt med privat konkurrens.Problemet i offentlig sektor kan sammanfattas i en mening:
Vad är drivkraften för att göra ett bra jobb, att utveckla och förändra?
Ingen får sparken för att de gör ett dåligt jobb. Ingen blir belönad för att de gör ett bra jobb. Och här i Sörmland får man inte heller förhäva sig, så det är lite småfarligt att ens berömma någon.

Är det då bara pengar och berömmelse som får folk att jobba bra? Absolut inte. Jag vet hur många som helst som gör ett fantastiskt jobb i den gemensamma sektorn. De gör det för att de tycker jobbet är viktig, för att barnen eller de gamla ska må bra, för att miljön ska bli bättre, för att våra pengar ska användas på ett klokt sätt. Om det inte hade funnits en sådan inre drivkraft hade vi inte haft världens bästa välfärd, världens nästan bäst utbildade elever, och så vidare.
Det är sedan vi började göra allt till pengar och konkurrens som det går bakåt för Sverige. Och skattepengarna hamnar i en bank på Cajmanöarna eller vad de nu heter.

Om samhället behandlar oss som jobbar i välfärden som ineffektiv skit så gör vi inte vårt bästa helt enkelt. Ge oss en framtidsbild. Ni som vill ha mer privatisering i vänstern - hur mycket då? Var går gränsen och varför ska vi ha något kvar?
Själv har jag fem år kvar. Jag hankar mig nog fram, men vad ska vi säga till barna?
Götilda

Tips 4 - lyssna utåt!

Om man på några år har förlorat så där en miljon röster och dom tappra som är kvar kanske är det som ett sista försök att ge partiet chansen. Vad gör man då?

Det verkar inte som nån bra idé att låsa in sig och låta dom som sedan många år utformat politiken få leda framtidsdiskussionen. Allt medan media öser på för att så split mellan dom som aspirerar på makten.

Nej det är inte trovärdigt. Dags att gå ut och lyssna. Lyssna på dom nya medlemmarna, dom som försökt säga något men som ingen lyssnade på och på de gamla medlemmar som inte är försörjda av partiet och inte har något eget intresse i makt.

Men kanske framförallt. Fråga väljarna! Vad är det dom saknar och tvivlar på? Vad är det som ger dom glädje och framtidstro?

Skippa allt som liknar en enkät! Demokrati bygger på samtal. Det är själva livsnerven i demokratin - att tala med varandra. Det finns inga genvägar. Prata på! Vi har inga folkrörelser längre - starta nya!

Och lura media genom att inte tillsätta nån ny partiledare - bilda ett kollektivt ledarskap, gör vad som helst för att undvika att allt fokuserar på person i stället för politik!

Sedär en bunt goda råd
Götilda

s-tips 3 - Miljön

Alltså. Hur trovärdig är en gammal metallombudsman när det gäller klimatfrågan? Tillväxt säger dom i kör. Jag tittar på sonens hög av kläder och min egen för den delen. Makens hög är mest elektronik. Vi är prylmissbrukare. Säger man slita ut tittar folk konstigt. När slet du senast ut ett klädesplagg innan det slängdes? Undantaget är elektroniken där jag kan svära på att dom monterar in ett chip som ska gå sönder senast efter tre år.

Har ni sett bilderna på vårt ekologiska fotavtryck, det vill säga hur mycket av jordens resurser en svensk eller en nigerian förbrukar. Inte kul. Fotavtrycken räcker liksom inte till alla.

En miljösosse är innerst inne fortfarande tillväxtnörd. Dom antar att tekniken kommer att utvecklas så fort att vi hinner ikapp klimatet och jordens resurser. Behaglig tanke. Jag ägnar mig åt den när jag susar fram i min pruttgasbil. Oerhört skönt med en bil som inte värmer upp jorden. Fast den kräver ju vägar och gruvor och en massa elektronik och...

Nej, jag tror inte det räcker att hoppas på teknik och tillväxt. Dessutom längar jag innerligt efter andra värden i livet än konsumtion. Visst, när livet är tungt piggar det upp med en ny tröja, men jag har ju så många redan.

Dra en annan visa än tillväxt om ni vill ha min framtidsröst!
Götilda