Min anmälan till Pressens opinionsnämnd

Sörmlands Nyheter publicerade namn och bild på mig med rubriken "Tjänstemän anklagas sprida propaganda". En folkpartistisk revisor sa en massa förolämpande saker.
Jag anmälde till Allmänhetens pressombudsman för att de inte ens försökt få en kommentar från mig. Jag kontaktade chefredaktören dagen efter och sent på eftermiddagen tog de in en kommentar på webben.

"Även om jag anser att tidningen borde ha sökt dig för en kommentar innan publiceringen, noterar jag att tidningen publicerade en artikel på nätet samma dag...." skrev PO och avslog anmälan. Detta har jag överklagat till Pressens opinionsnämnd med full beredskap för att även de kommer att avslå. Så här skriver jag:

Överklagande
till Pressens opinionsnämnd
Efter 25 år som nyhetsjournalist lyckades allmänhetens pressombudsman; Ola Sigvardsson i ett drag slå undan fötterna på hela min yrkesgärning.

Ge korrekta nyheter – Döm ingen ohörd, står det i mitt exemplar av Spelregler för Press, radio och TV från 1978. Efter de reglerna har jag arbetat. I stort sett har arbetsdagens stress och press bestått i att snabbt få tag i makthavare och andra för att få underlag och kommentarer till nyheter. Om det inte lyckats har artikeln ställts till en annan dag. I enstaka fall där det varit uppenbart att en makthavare undvikit kontakt har artikeln avslutats med någon variant på ”tidningen har sökt Xx men …”

PO tycks mena att det räcker med att hitta en person som har en uppseendeväckande åsikt och publicera den. Om det är sant eller falskt spelar mindre roll. Om det innebär förtal av en makthavare spelar inte heller roll, så länge redaktionen efter påpekande skriver några rader på webben.

Denna slutsats gör mig djupt nedslagen.

Den artikel jag skickade till PO bröt så uppenbart mot min egen yrkesheder att jag bara redovisade att tidningen på intet sätt sökt oss båda som ”anklagades för att sprida propaganda” och vad jag hänvisade till:

”Hör båda sidor
Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.”

PO anser att denna regel inte gäller i detta fall. Det räcker tydligen med att redaktionen efter ett brev till chefredaktören publicerar något på webben så är etiken uppfylld.

Tyvärr läser inte mina grannar, släktingar och vänner alltid det som står på webben. Inte heller alla de anställda, politiker eller medborgare i Landstinget Sörmland som undrar över vad informationschefen sysslar med.

Då får jag argumentera nu i stället.

1. Innehållet är inte korrekt.
Jag har inte spridit politisk propaganda. Jag är inte en propagandamaskin. Nej, det är inte ”snart som det var i det gamla Ryssland” i Landstinget Sörmland.

2. Innehållet är obegripligt.
Artikeln innehåller inga fakta eller förklaringar till på vilket sätt, när, var eller hur jag spridit politisk propaganda. Både jag själv och läsarna svävar fortfarande i okunnighet om faktabakgrunden till anklagelserna

3. Innehållet går inte att bemöta.
Om det saknas fakta blir bemötande helt omöjligt. Ord mot ord. Åsikt mot åsikt. Dum och dålig åsiktsjournalistik på nyhetsplats.

4. Anklagelserna är allvarliga.
Om det vore sant att jag sprider politisk propaganda bedömer jag att det är grund för uppsägning eller att jag borde säga upp mig själv.
Anklagelserna svärtar dessutom mitt namn och rykte.

5. En tjänsteman kan inte gå i polemik mot en förtroendevald
Att publicera dessa anklagelser är oetiskt också för att det är omöjligt för mig att gå emot en förtroendevald. Som tjänsteman arbetar jag på uppdrag av den valda majoriteten. Politiken är min arbetsgivare. Om tidningen gjort sitt jobb och tagit fram konkreta uppgifter om vad revisorn var kritisk emot så är det en politisk fråga. Jag blir i detta fall ett slagträ i en debatt.

6. Tidningen har inte ens försökt höra båda parter samtidigt
Detta är den allvarligaste frågan. Gäller inte de etiska reglerna om att höra båda sidor för en informationschef i Sörmland, vem gäller de då för?
Det fanns ingen tidsbrist. SN är en monopoltidningen. Det är föga troligt att anklagelserna spridits på annat sätt.
Jag är beredd att ta kritik utifrån det ansvar jag har, men jag är inte beredd att bli förtalad utan möjlighet att bemöta
Om inte Pressens opinionsnämnd står upp grundläggande etiska regler, finns det då någon mening med dem?

7. Ge korrekta nyheter – Hör båda sidor
Sist och slutligen vill jag bara tillägga att de etiska reglerna för mig också är en garanti för god journalistik. Bakom de tusentals artiklar jag skrivit på DN, SvD och Eskilstuna-Kuriren har alltid funnits viljan att göra verkligheten en liten smula mer begriplig. Jag var journalist för att ge människor underlag för egna ställningstaganden.
Verkligheten är komplicerad. Ju äldre man blir desto mer inser man att det inte finns en enkel sanning om någonting. Ju fler sidor av saken jag som journalist tar reda på, ju bättre blir mitt underlag och min artikel. De etiska reglerna bygger på just detta, att ta fram så många fakta och aspekter som möjligt av en fråga och redovisa dem för att läsaren själv ska kunna göra bedömningen.
Denna artikel gör verkligheten svårare att förstå. Varför sprider jag propaganda enligt tidningen? Är jag ond, mutad eller enbart korkad? Varför är revisorn så arg?
Oetisk och dålig journalistik bygger på enkla sanningar, gott och ont, sant och falskt, svart och vitt. Idag arbetar jag som informationschef och uppfattar att jag arbetar mer i enlighet med mina journalistiska principer på denna post än jag hade gjort om jag varit kvar i media. Artikeln jag anmält är ett exempel på detta. Ola Sigvardssons ställningstagande skyddar tillfälligt dålig etik och dålig journalistik men riskerar på sikt pressens trovärdighet.

Spelar sanningen nån roll?

Bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten brukar jag säga.

Vi lever i en tid när media formar vårt tänkande. Visst tar vi ibland vårt åsikter ur vår egen erfarenhet eller så tar vi faktiskt själva reda på hur saker ligger till, men verkligheten är så komplicerad att vi långt ifrån alltid kan bygga på egen erfarenhet eller egen efterforskning. Då är vi till stor del beroende av media.

Jag vill tro att det händer något bra i mellanöstern. Jag vill tro på människors längtan efter demokrati och eget ansvar, men jag är åtminstone medveten om att det kan gå åt helsefyr och att jag faktiskt inte vet vad som händer. Min bild är en mediabild.

Spelar det nån roll om alla "vet" att politiker i landstinget har roffat åt sig pengar? Kan vi gå vidare och hoppas att det "går över"?

Jag vet att det inte är sant. Politiker har inte roffat åt sig eller fått mer pengar än de ska ha. Jag vet att så länge vi inte försökt att berätta sanningen går det aldrig över. Det kommer alltid att ligga som en svart filt över demokratin.

MAN KAN INTE ANGRIPA MEDIA! Det är media som skapat lögnen, men alla vet att sanningen har inte en chans, man förlorar alltid mot media. Kan vi leva i en värld där media skapar lögn och där vi inte vågar berätta sanningen?

Götilda

Att uppleva en mobb

Idag har jag träffat vuxna människor som knuffar valda politiker och kallar dom "sugga". Människor som tycker dom har rätt att avsätta en styrelse som nyligen valts av några hundratusen människor. Människor som tror att 7 000 anställda inte behöver någon administration; "byråkrati". Människor som skriker att dom inte vill ha någon dialog, inte vill prata med dem dom kritiserar.

Det är uppriktigt sagt otäckt.

Undrar hur de journalister och politiker som skakat fram dom här stämningarna känner sig?

Götilda

Monopol på åsikter

Den som är mycket stark måste vara mycket snäll säger Bamse.
I Sörmland har vi en mediekoncern som äger alla dagstidningar.
Tidningarnas roll är helt avgörande i den svenska demokratin. De fyra tidningarna i mediekoncern Sörmland skiljer sig en hel del åt. Den i söder har en märklig agenda.
Den startade och sprider sedan ett halvår mot bättre vetande lögner om arvoden i Landstinget Sörmland.

Politikerna i landstinget har inte fått för mycket i arvoden (slutsat i den oberoende revision som gjorts av den globala revisionsfirman PricewaterhouseCooper

Politikerna har fått för mycket i arvoden, skriver mediemonopolets södra utpost om och om igen

Vem i hela världen ska man lita på? Mitt tips är att en utbildad revisor som gått igenom en ganska snårig redovisning är mer trovärdig än en journalist som tagit fram lite kopior här och där och dragit snabba slutsatser.
Läs själv om du inte tror mig!

När mediemonopolet dessutom ständig snedväljer sina fakta. Exempelvis om landstingsdirektörens lön:

Att inte jämföra med andra direktörer eller landstingsdirektörer och diskutera lönenivåer som princip utan göra personangrepp.

Att välja att presentera en tioprocentig löneökning när den i själva verket är på två år och alltså fem procent.

Det är en utmaning att som informatör försöka ge en rättvis bild till befolkningen när mediemonopolet missbrukar sin makt.

Götilda

Att ha rätt men inte få rätt

Det är tungt att veta hur något ska göras, men av omständigheterna hindras från att göra på bästa sätt.
Det är ännu mer betungande att älta varför, hur, om jag gjorde eller sa så här...

Allt för sällan får vi människor komma helt till vår rätt, göra det bästa av det vi har. Kruxet är att för att komma till sin rätt måste det vara tillsammans med andra.

I Kairo just nu tror jag att det finns ett stort antal människor som äntligen känt att de lever till sin fulla kapacitet. Tillsammans med andra kan de äntligen räta på ryggen, tala högt och söka gemensamma lösningar. Det kommer inte att vara länge, men minnet finns kvar i de människor som upplevt detta. Jag har gjort det. Tills det händer igen får jag öva på AA:s bön:

"Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."

Götilda

Demokratisk insyn och marknad är svårt att förena

Att arbeta med information i den gemensamt ägda och demokratiskt styrda sektorn skiljer sig avsevärt från att jobba i det privata näringslivet. Framförallt styrs vi av lagar, främst en 200 år gammal grundlag.

Grundlagen är utformad just för att när vi satsar våra pengar i något gemensamt är det viktigt att vi samtidigt har insyn och kontroll. Offentlig sektor har haft en slags monopolliknande ställning och därför har det varit viktig med offentlighet. Därför kan varje medborgare när som helst begära att få gå in och se vad verksamheten sysslar med.

Jag vill påstå att denna rätt är flitigt använd, inte minst av media.
Samma rätt förstärks med att den som arbetar i organisationen och upptäcker oegentligheter har rätt att berätta det anonymt för media utan risk att bli avslöjad.
Som en ytterligare förstärkning finns i offentlig sektor i princip ingen lojalitet mot arbetsgivaren. Du kan vara anställd och varje vecka stå på torget med en skylt "Landstinget är kass - min chef är en åsna" utan några som helst repressalier. Tänk det och Atendo Care.

Är detta bra? Ja! Jag hävdar att den svenska offentlighetsprincipen och meddelarskyddet har bidragit till att vi haft världens bästa skola, världens bästa sjukvård och världens bästa välfärd.
Varför - jo, vi har i flera hundra år lyckats anpassa verksamheten tlll förändringar i omvärlden. Via större och mindre kriser och förtroendegap har verksamheten anpassat sig. Det tar visserligen ett tag, men det brukar fungera. Medias granskning har haft en avgörande betydelse i den utvecklingen.

Vad händer nu? I största politiska enighet har demokratin beslutat att förändra systemet. Vi är mitt inne i en övergång till en konkurrensutsatt valfrihet på en marknad. Båda systemen finns samtidigt. Delar av offentlig sektor konkurrerar med det privata näringslivet om skattebetalarnas pengar.

Det går inte så bra för den offentliga delen och varför? Dels är vi inte anpassade och vana vid att informera och marknadsföra oss. Elever, patienter och klienter har kommit vare sig de vill eller inte. Media har överhuvudtaget inte reflekterat över att de fortfarande nästan bara granskar den offentliga sektorn

Men, min poäng är att offentlighet, meddelarskydd och brist på lojalitet rimmar illa med förhållanden på marknaden. Jag kan ge hur många exempel som helst, men tänk efter själv - vet du vilka vinster som delas ut och vilka förmåner chefer och styrelse har i ditt barns skola eller på din vårdcentral?

Tänk på det när vi snart får löpsedeln om nya hälso- och sjukvårdschefens lön för att basa över 4 000 anställda.
Götilda

Politik som försörjning

Har den senaste tiden umgåtts en del med politiska sekreterare. Trevliga, välutbildade unga människor som sökt jobbet på annons, blivit intervjuade och anställda för en mandatperiod. Med lite tur och skicklighet kan deras tjänst omvandlas till ett politiskt uppdrag och en politisk karriär efter nästa val.
Tidigare har jag mött samma sorts människor som sökt och fått jobbet som politiskt kommenterande ledarskribent på en tidning.

Inget fel i det, men en spaning är att det skär sig med den bild av demokratin som jag fick på socialhögskolan under 1970-talet:
Demokrati bygger på samtal mellan människor om samhällsfrågor. Vi byter argument och utvecklar en syn på hur framtiden ska byggas. Olika syn leder till ideologier och partier. Vi röstar emellanåt fram de personer vi tycker har vettigast åsikter/ideologier och som verkar hederligast. De förvaltar våra åsikter och våra pengar.

Det demokratiska samtalet har i vårt land ofta skett i olika folkrörelser eller på tidningssidor. I små samhällen skedde det nog stundtals också på Konsum eller vid fotbollsplanen.

Nu ser verkligheten annorlunda ut. Att prata politik anses nästan suspekt. Antalet förtroendevalda är så få att nästan ingen känner någon personligen. Folkrörelserna är i stort sett utdöda. Partierna likaså. Medierna behandlar politikern som i grunden misstänkta. Om någon annan grupp blivit bevakade på samma sätt hade diskrimineringsombudsmannen fått rycka ut. Ingen har längre lust att gratis avsätta sin tid för att läsa in underlag, debattera och gå på möten. Särskilt inte när man regelmässigt blir uthängd som skurk i media.

Alltså får vi en ny yrkeskår - politiker utan förankring i en rörelse. Bloggen och Facebook är deras fäste i folket. Människors mening avläses i opinionsundersökningar där du lämnar din åsikt utan ansvar för följderna.

Men ännu har vi kvar en ologisk åsikt - du får tjäna pengar, men du får inte bli rik på politik.
Götilda