informationstjänsten

Om skor och jämställdhet

2012-01-25T08:39:00.000-08:00

Jag har alltid haft platta skor. Det började i tonåren med Jesussandaler och basketskor (ja, ungdomar vi hade Converse redan 1967, men utan stjärna). Sen följde en lång period av träskor på sommaren och handgjorda renskinnsstövlar på vintern. Sen blev skorna något mer skräddade, men platta.

Först när jag hamnade i karriären höjde sig hälarna. Varför? Jag hamnade i kamp om makten, om att få igenom förslag, föra fram idéer. Det är svårt, bland annat av jämställdhetsskäl. Avgörandet kom när min chef en dag skojade och böjde knäna så vi kom i jämnhöjd. Det sa bara klick! Plötsligt insåg jag vilken skillnad det är att ständigt se upp till någon eller att alltid se ner på någon. Pröva själv!

Jag är en kort kvinna men har aldrig reflekterat särskilt mycket över det, inte ens när en av sönerna hade en period av längdfixering. Ointressant, tyckte jag då men inte längre:
Varför använder vi ett begrepp som jämställdhet när det är uppenbart att vi aldrig kan bli jämna om vi ställer oss bredvid varandra?

Min insikt ledde till inköp av skor med klack. Kan jag förstärka mina argument med några centimeter, så OK, tänkte jag. Att höga klackar får baksidan att röra sig på ett sätt som får en del förnuft att förvirras är i så fall deras eget bekymmer.

Men jag betalar ett pris. Det gör ont i fötterna. Det blir svårare att röra sig. Det är obekvämt. Kvinnor betalar många såna pris. Jag vet att det finns kvinnor som engagerat säger att höga klackar, bygel-BH och stringtrosor är bekvämt. Det är lögn. Jag skulle vilja se vad dom har på sig på landet när ingen ser dom. Jag tror inte ens Lillbabs har högklackat då.

Slutet på denna spaning är inget förslag om hormonbehandling av alla flickor utan en enkel konsumentfråga. Höga klackar är ofta gjorda av plast med ett tunt hölje av skinn. När skinnet nöts bort lyser plasten vit. Varför i hela fridens namn kan inte plasten ha samma färg som skon? Då skulle den räcka i minst ett halvår längre! Konsumentverket gör något!

Cassandra

Samförståndets lov

2012-01-22T06:54:00.000-08:00

I helgen hade vi ett utmärkt jazzband i bryggeripuben. I kvartetten fanns en välkänd socialdemokrat på bas och en likaså välkänd moderat på trummor.

För mig är den kvartetten en viktig del i Eskilstunas framgång som kommun; politiker respekterar varandra och har kul tillsammans, vilket på intet sätt betyder att de inte kan föra skarpa diskussioner om hur kommunen ska styras. Ungdomsarbetslöshet, låga betyg och snöröjning är frågor som vi alla vill lösa. Sen finns det olika sätt att göra det på, dem diskuterar partierna. De som väljarna ger majoriteten får försöka på sitt sätt. Går det dåligt blir de andra valda nästa gång.

Jag har följt kommunpolitiken i Eskilstuna på nära håll i 20 år och alltid upplevt en trevlig stämning i politiken. Därför blev det något av en chock att komma till landstinget. Där fanns inte tillstymmelsen till samspel. Tvärtom, tanken på att majoritet och oppposition skulle kunna småprata eller ha trevligt tillsammamns kändes oerhört avlägsen. Möten präglades av misstro och bitterhet, formalia dominerade stort över sakfrågor och så fort man lämnat sammanträdet kunde majoriteten läsa kritiken från oppositionen på tidningarnas webbsidor. Inget var bra. Inget var man överens om.

Varför är det så olika? Förutsättningarna är ganska jämförbara. En egen socialdemokratisk majoritet under många årtionden har de senaste 20 åren bytts mot delad majoritet och ett flertal nya partier både i kommun och landsting.

I Eskilstuna har det stora partiet förmått att gradvis bli allt mer öppna, inte bara mot samarbetspartier utan även mot oppositionen. Goda idéer och kloka människor finns inte bara i ett parti. Med samförstånd blir helheten bättre.

I landstinget har nog personfrågorna spelat en större roll. Sen det sprack i samarbetet mellan S och V har det inte varit någon ordning på vän och fiende. Både partier och personer har bytt partner, samarbeten har spruckit, nya osannolika allianser har uppstått. Vem i hela världen kan man lita på? Den plats och position jag har idag kan vara bort i morgon. Var annars kan en före detta ledande vänsterpartist stå som första namn på moderaternas valsedel och var annars leder folkpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna ett landsting tillsammans?

Det som varit i både kommun och landsting är historia. På båda ställena är det nya, unga människor som tagit över. Bland unga finns ofta ett förakt för samförstånd (jag var själv sån). Media vill ofta framställa politik som en tävling eller krig. Så är det inte. Samförstånd är demokratins kärna. Bara genom att lyssna och respektera varandra kan vi göra det som är bäst för oss alla. Alla kan inte få som de vill men vi har alla vår del i ansvaret för det gemensammas bästa.
Det gäller även inom partier.

Cassandra

Prata pollitik, inte person!

2012-01-21T07:01:00.000-08:00

Sorgset. Så känns det för den som har hjärtat i en röd-grön röra.

Ett tips för framtiden. Tala politik med varandra och med mig!
Så länge partiet inte har en starkt förankrad politik kan ingen ensam människa rädda det. Partiet har länge levt på gamla meriter och hoppet att en Ledare ska rädda framtiden.

Oenighet om politiken har fällt två partiledare. Media lever och frodas på konflikter. Ge dom inte den födan. Öppna partiet för en stor diskussion och bjud in även dem som inte är medlemmar. Ja, ta risken att en långsiktig vinst är viktigare än valseger 2014!

Tala om hur vi ska förhålla oss till Europa och världen.
Diskutera hur den gemensamma sektorn ska utvecklas, inte bara gå tillbaka till det gamla.
Ta ställning till vilka konsekvenser klimatfrågan och andra miljöfrågor får för oss idag och i framtiden.
Bjud in till förslag om hur våra ungdomar ska få jobb!
Debattera hur jämlikheten ska öka i stället för att minska.

Det är dom viktigaste frågorna som jag idag inte vet hur S ställer sig till. Utan svar finns inget parti att rösta på. Så kan vi inte ha det.

Cassandra

Ett avundens år

2011-12-29T02:03:00.000-08:00

2011 har för mig varit ett år av avundsjuka, misstro, bitterhet och hat. Jag har mött pensionärer som spottat och skrikit, läst sida upp och sida ner av människors sämsta sidor i insändare och kommentarsfält, sett bra människor i min omgivning hotas och fara illa. Jag har själv blivit utsatt för en mediekampanj och har sett rädda människor böja sig för medias makt. Av sånt far man illa, det ska erkännas. Som tur är finns det också andra sidor av verkligheten; vänskap, förnuft, omsorg och framtidstro.

Jag har grubblat mycket över vad som föder dessa känslor och får människor att uttrycka dem. En slutsats är ojämlikhet och otrygghet. Vi ser alla hur klyftorna växer mellan dem som har och dem som inte har. Ändå uppmärksammas det inte tillräckligt.

Såg en siffra att ungdomsarbetslösheten i Eskilstuna är 30 procent! Kan det verkligen stämma? Det är för mig en u-landssiffra. Hur mycket lidande för de drabbade och deras familj och vänner betyder den siffran?
En bekant har 6 500 i pension efter ett långt och strävsamt liv. Samtidigt lever majoriteten av pensionärerna i goda ekonomiska omständigheter.
Vi läser dagligen hur finansaktörer och bankfolk får fantasisummor medan robotar får våra pensionspengar på börsen att vackla.

Men det är inte svar nog på varför hat och avund mot våra demokratiskt valda blir resultatet. Orättvisor och ojämlikhet har vi tampats med förr. Svaret för mig är att det inte finns en kraft som förenar oss som vill ha ett jämlikt och tryggt samhälle. Alla undersökningar visar att vi svenskar vill ha det så, varför får vi då ett samhälle där valtvång och egennytta verkar som de enda drivkrafterna?

Ett svar är att våra förtroendevalda svikit. Jag som arbetat nära politiker hela mitt liv hävdar att det är en mediemyt. Visst, det finns skurkar och det görs misstag bland politiker som bland alla oss andra. Men majoriteten jobbar och sliter, ofta utan tack och mot en blygsam ersättning. De uppfyller de flesta av sina vallöften och de har sitt uppdrag för att de känner samhällsansvar.

Det krävs en fördjupad diskussion inom och utom partierna vad det är värt att ge sig in i att styra vår gemensamma sektor. Ett uppdrag med oändligt stort ansvar där du kan bli utkastad från en dag till en annan, vid ett val eller när media ger sig på dig.

En sak vet jag säkert - vi bygger inget bra samhälle på avund och hat! De känslorna leder till Sverigedemokraterna eller värre. Vill vi ha en gemensam välfärd där vi själva är med och styr över målen och pengarna så måste vi föra en vänlig diskussion och lita på varandras goda vilja.

Gott Nytt År!
Cassandra

Starta en folkrörelse för Eskilstunas grundskoleelever!

2011-12-23T05:46:00.000-08:00

Det krävs en hel by för att fostra ett barn. Så säger ett ordspråk som det ligger mycket i. Föräldrar kan inte ensamma klara allt, inte skolan heller. Hela samhället måste bidra till att de unga får en plats i det sociala livet.

När jag började skolan för 50 år sedan gick en stor majoritet av eleverna bara sex år i skolan. Därefter tog yrkeslivet vid och andra vuxna hjälpte till med inlärning och social fostran. Idag låser vi in våra ungdomar med varandra och en akademiskt utbildad lärarkår i 14 år. Det duger inte.

Programmet "Världens bästa skitskola" visar inget nytt, det visar verkligheten på ett ovanligt bra journalistiskt sätt och med en marknadsföring som gör att det får spridning.

Det pågår en ständig katastrof i våra skolor. Det får oerhörda återverkningar. De över hundra ungdomar som varje år lämnar Eskilstunas grundskolor utan kunskap för att gå vidare och de som droppar ur gymnasiet blir till 30 procents ungdomsarbetslöshet i stan.
Det är en förfärande mängd unga människor som startar livet med en stämpel i pannan att de inte duger. Ungdomar som inte får utvecklas och känna stolthet över vad de åstadkommer. Ungdomar som blir bittra och knäckta, föräldrar som oroar sig och känner sig mindervärdiga, socialbidrag, brottslighet, psykisk och fysisk sjukdom, missbruk, brottslighet - allt det som vi vet att vi har i överflöd i Eskilstuna.

Kan något vara viktigare än grundskolebetygen och ungdomsarbetslösheten?

Kan skolan lösa det på egen hand? Nej!
Kan socialtjänsten lösa det på egen hand? Nej!
Kan politikerna lösa det? Nej!

Vi kan inte betala oss fria med mer pengar till skolan. Det starka samhället där nån annan ska bry sig mot betalning är en myt. Ett samhälle bygger på att vi alla är med och tar ansvar.

Det som behövs är svängdörrar i skolan. Ungdomar och lärare ut i verkligheten, företag, föreningar, pensionärer, föräldragrupper och andra in i skolans vardag. Hitta förmågan och styrkan åt varje enskild elev och låt någon eller några utanför skolan hjälpa till med motivering, läxläsning, arbetsuppgifter, vanligt folkvett och tusen andra uppgifter.

För detta behövs två saker:
Att skolan bjuder in och organiserar sig för att ta emot hjälp.
En organisation där vi kan anmäla vårt intresse, våra behov av ungdomarna och vår kompetens.

Låt oss tillsammans bestämma att inte en enda unge ska gå ut ur Eskilstunas grundskola utan de grundläggande kunskaper som finns i läroplanen. Klart vi fixar det! När vi gör det är Eskilstunas framtid ljus.

Cassandra

Bli lärare Jimmy - eller bekämpa avunden i demokratins namn!

2011-12-17T01:34:00.000-08:00

Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) grubblar över om han ska fortsätta sitt politiska uppdrag eller gå tillbaka och bli lärare. Anledningen är den mediemobbning som pågår mot hans partikamrat Jörgen Danielsson.

Jimmy, jag känner dig inte, men du verkar som en begåvad, trevlig person som på allvar vill påverka framtiden i Eskilstuna. Du vill arbeta med att skolan ska bli bättre, miljön renare, de äldre ska få värdig ålderdom och de pengar vi avsätter för detta ska användas på ett bra sätt. Du är beredd att leda ett företag med tusentals anställda och miljardbudget. Men tänk dig noga för. Så här kan det gå:

Låt oss säga att du jobbar politiskt för detta i tio - femton år som Jörgen. Politik är verkligen inte en persons verk, men rätt person i ledningen kan göra stor skillnad. Under Jörgens ledning blev betygen i Eskilstuna och ekonomin i skolan bättre. Under hans två år gick landstinget från ett underskott på flera hundra miljoner kronor till ett överskott på ett par hundra miljoner, kostnadsökningen som skenat stoppades, köerna för vård minskade och flera stora viktiga utvecklingsprojekt startade.

Sen påstår mediemonopolet i Sörmland att du är en skurk, går in i valrörelsen och tvingar dig att avgå. Varken revisorer, länsrätt eller åklagare hittar något utom formella fel, men vad gör det? Din partikamrater och vänner överger dig, insändarspalter och kommentarsfält fylls med hat. Tidningarna fortsätter slå på dig. En lögn upprepad blir till slut sanning.
Efter dina 15 år i sammanfattar Lasse Stenbäck i din egen tidning Folket:

"Såvida man inte är politiker förstås - då kan man dra sig tillbaka efter bara ett par års pladdrande i talarstolen."

Stenbäck talar för många eskilstunabor. Ingen av dem tycker att politik är värt något. De jämför ständigt arvoden med vad en undersköterska tjänar. Om och om igen lyckas medierna hetsa upp hatstämning. Formeln är enkel - en stor bild på en politiker och en summa i rubriken. Du kommer själv att råka ut för det Jimmy. Räkna med att minst ett par gånger om året få se din bild i detta sammanhang. Valår är det värst. Det är ingen tillfällighet att attacken mot Jörgen kom en månad före förra valet.

Ja, det finns ett problem i att vi ska betala våra valda företrädare. Det behövs en ständig diskussion, för det är lätt att glömma var man kommer ifrån. Det krävs en ständig rimlighetsbedömning och medierna ska finnas där som slav på vagnen och säga "kom ihåg att du är dödlig"!

Men det behövs också motsatt diskussion - hur ska vi styra vår gemensamma sektor. Dom som leder Carema och Engelska skolan tjänar säkert tiodubbelt av vad du och de dina tjänar. Det står aldrig i Sörmlands tidningar.

Om du blir lärare kan du göra en enorm insats. Gudarna ska veta att det behövs i Eskilstuna.
Om du blir lärare blir du aldrig uthängd i medierna. Du får kanske inte så mycket tack heller, men du slipper sparkas ut på gatan om du gör fel.
Om du blir lärare är du troligen rektor om tio år och kan rekryteras till Engelska skolan eller någon annan privat skola. Där får du lika mycket betalt som du har som kommunstyrelsens ordförande och slipper fortfarande bli uthängd. Du kan bli utslängd, men då har du säkert en fallskärm som räcker för att starta om på nytt.

Bli lärare Jimmy, eller ta striden mot Lasse Stenbäck. Säg ifrån - ska vi ha dugliga politiker måste vi ge dom rimliga villkor. Ansvaret och utsattheten du lever med är mångdubbelt större än en undersköterska eller sjukpensionär. Deras livsvillkor behöver också förbättras, men det är genom duktiga politiker och demokratiskt arbete de kan lyftas, inte genom avundsjuka och missunsamhet.

Stå upp för att Jörgen Danielsson har gjort en politisk insats som han ska hedras för. Han har tagit ansvar för sina fel och brister genom att lämna sin post och följer de regler som gäller. Att han skulle leva på pension i 25 år är inte aktuellt, men alla andra som ställs utan sin inkomst har en fallskärm. Politiker har ingen A-kassa. Då är det rimligt att de får en möjlighet att ta ifatt det de förlorat av utbildning och annan karriär.

Framförallt - ska du låta medierna styra din politiska karriär kommer du och partiet att förlora!
Lycka till
Cassandra

Skolan igen och om kvinnosysslor

2011-12-12T08:39:00.000-08:00

Efter TV-programmet om Eskilstunas skolor reagerade grundskolechefen. Han skrev till Skolverket. Tror ni han lovade skärpning och att ta upp kampen om kunskap med Engelska skolan? Icke! Han var ursinnig över hur en rektor blivit framställd i TV. Är jag förvånad? Nix! Vem är grundskolechefen till för? I min värld elever och föräldrar. I hans värld lärare och rektorer.

Bakade typ 300 pepparkakor idag. Hela huset doftar jul och jag själv är inpyrd från hjässan till fotabjället. Eftersom jag är halvtidspensionär hann jag också ringa om referenser, skriva e-post och kolla offerter på IT-verktyg. Lite grann lever jag som Karl Marx skrev om det goda livet; det som den engelske adelsmannen levde:
På förmiddagen jobbade han i familjeföretaget, på eftermiddagen jagade han räv och på kvällen skrev han poesi. Det är inte illa, jag skulle önska fler att få leva så. Visst bakade jag pepparkakor med ungarna när de var små, men det var alltid stress med att hinna med julförberedelserna och jobbet samtidigt.
Samtidigt grubblar jag lite över status och kvinnoroller. Det ger inte många bonuspoäng ute i den stora världen att baka supergoda, lite knäckiga pepparkakor efter mammas recept. Betydligt mer att upphandla ett demokrativerktyg på internet. Maken och sönerna tar det förstrött för givet och mumsar i sig. Sen är arbetet osynligt igen.

Kan inte låta bli att citera Marit Paulsson:
"Vad är skillnaden mellan kvinnor och män?
Tja, med min hushållsassistent har jag bakat ungefär 300 kubikmeter limpa, men du ser inte en enda jävla limpa här, eller hur? Under samma tid har Sture och grabbarna byggt en lada med betongfundament som det tar en ISTID att få bort. Men de skulle inte ha byggt den utan limporna och utan rena byxor och omplåstring och sånt."

Det citatet har suttit på vår kylskåpsdörr i många år. Gäller för övrigt offentlig sektor i förhållande till tillverkningsindustri också.
Trevlig Lucia önskar Cassandra.

Det duger inte Johan Nilsson - var fjärde elev i Eskilstuna klarar inte målen

2011-12-03T02:33:00.000-08:00

Nästan 300 16-åringar i Eskilstuna gick ut grundskolan i våras utan tillräckliga kunskaper. Utan de kunskaper lagen ger dem rätt till. Det är mer än en fjärdedel av årskullen

När TV-programmet "Världens bästa skitskola" satte Eskilstuna i centrum kan det kännas orättvist. Problemen i grundskolan finns överallt. Men när Eskilstunas politiker får chansen att ge sin syn på saken skäms jag.

Johan Nilsson (S) har varit ordförande för grundskolan över två val. Betyget på hans tid är att grundskolebetygen sjunker. Vad har det fått för konsekvenser? Vem/Vilka tar ansvar? Vad svarar Johan Nilsson när tidningen Folket frågar om detta:

1. Vi har inte nog med resurser (för att klara våra besvärliga och dumma elever) = Underkänt!
Sverige och Eskilstuna ger mest resurser i världen till skolan. Alla de länder som gått förbi oss i kunskapsjämförelser har lägre resurser än Sverige. Mängder av forskning visar - det finns inget samband mellan resurser och resultat i skolan.
Enda slutsatsen av detta argument är att Eskilstunas elever är dummare och besvärligare än andra barn. Är det ett vänsterargument?

2. Elevernas bakgrund är fel (dumma obegåvade föräldrar som inte sköter sig)= Underkänt
Ja, det enda säkra samband som forskningen kan visa är mellan mammornas utbildning och barnens resultat. Men ska vi nöja oss med det kan vi ju lägga ner skolan och börja med hemundervisning. Enligt skollagen ska skolans ge alla barn en likvärdig start i livet.
Ja, det betyder att professionen måste visa sin kompetens. Lärare, rektorer, förvaltningsledning och politik ska garantera att även elever med icke akademiska, misskötsamma eller utlandsfödda föräldrar får kunskap.

Sluta skylla ifrån er! Det är skolan som ska ha underkänt, inte elever och föräldrar!
TV-programmet visade att det finns en skola i Eskilstuna där alla elever klarar målen. En enkel slutsat är "Kan inte dom ta över alla skolor i stan?" Ja, varför inte? Det vore ett bättre alternativ än att fortsätta skylla ifrån sig och misstro elever och föräldrar!

Men varje år är det fler elever som stöts ut med "misslyckad" instämplat i självförtroendet. Det måste ske något snabbt. Här är några förslag:

Byt ut alla som inte tror på elevernas förmåga och läroplanens mål! Jag har själv hört en rektor förklara låga betyg med "vi hade en dålig kull i år".

Lyft fram alla dom som gör mirakel i skolan! Det finns hundratals lärare, rektorer, tjänstemän och politiker som tror på barn och ungdomar och som visar det varje dag i klassrum och utanför. De får kämpa på i det tysta och orkar till slut inte. Ge lärare och rektorer som lyckas högre lön, lyft fram dom som exempel. Gör det tydligt att resultat lönar sig!

Visa och följ upp resultaten!
Letade förgäves på kommunens hemsida efter betygsresultaten i hela kommunen och på respektive skola. Siffrorna över betyg och resultat i nationella prov finns hos Skolverket för kommunen, för varje skola och ner på klassrumsnivå. Visa dom för elever, föräldrar, medborgare, lärare. Diskutera, ha möten med elever och föräldrar. Hitta på lösningar. Följ upp!

Sluta tycka synd om er själva. Det är barnen det gäller, inte vuxnas känslor!

Cassandra

Det pågår ett gisslandrama i offentlig sektor

2011-11-21T11:32:00.000-08:00

Vi är många som upprörs över Carema och över vinst på omsorg och utbildning. Det finns det anledning till. Men det går inte att bara ropa "offentligt" och tro att allt blir bättre då.

Här kommer rapport från ett möte med den kommunala vården:

Svärfar, 84, klarade inte huset och demensen när svärmor gick bort. I somras lämnade vi honom på ett äldreboende. Allt verkade bra, han fick sociala kontakter och var glad. Det som oroade oss var att han som varit ute i hela sitt liv, var fysiskt frisk och gått långa promenader varje dag skulle ha svårt att hitta tillbaka till sin nya bostad. Vi blev lovade att han skulle få sällskap för att lära sig vägen.

Det är 45 mil, men vi borde förstås åkt ner mycket tidigare. När vi kom i fredags kväll möttes vi av detta.
På den positiva sidan - han hade gått upp i vikt; tvärtemot Carema.
Men
Han stod i ett mörkt rum - glödlampan var sönder.
Håret växte i vida skyar både runt huvud och haka där han haft svårt att raka sig. Frisör finns i huset.
Tröjan var trasig, byxorna leriga och för små, knappen var borta.
Det första besökaren möter är toaletten. Därifrån stank det. I ett par hinkar stod smutsigt vatten med fruktbitar och karamellpapper. Det fanns ingen tvål vid handfatet, handduken var smutsig.
Han hade vad vi förstod inte varit utanför huset på lång tid. I stället gick han promenader inne i korridorerna; som ett djur i bur.
När vi tog med honom ut hade han så ont i en tå att han knappt kunde gå. Fotvård var utlovad och finns i huset, men det var det ingen som tänkt på.

Vad gör man som anhörig? Det är alldeles vanlig personal, säkert tio personer i fikarummet. Han har en kontaktperson som vi pratade lite med, men att reta upp henne genom att berätta vad vi sett är inte att tänka på.

Personalen i offentlig sektor har våra kära som gisslan. Det är kärnan i offentlig sektors problem. Vi vågar inte säga ifrån för vi är rädda att det ska gå ut över våra nära och kära. Så var det på dagis där det under tre år aldrig hände att personalen berättade något som hänt under dagen, så var det i skolan där personalen helt öppet ignorerade de önskemål elever eller föräldrar hade. Så är det i äldrevården.

OK, jag vet att det finns mängder med fantastiska ställen och engagerad personal, men tyvärr finns det också för många såna här exempel. Svärfar far inte fysiskt särskilt illa, det är inga stora insatser som behövs. Det som krävs är omtanke, engagemang, ansvar. Det kostar inte mer personal att bry sig.

Det är därför folk röstar för privatisering. Man kan i alla fall flytta på barnen och hoppas det påverkar. Men det har det knappast gjort. I stället får vi barn som pendlar kors och tvärs för att offentlig sektor inte lyssnar. Och hur flyttar man en dement 84-åring? Inte.

Vänstern kan skrika om mer resurser och mot vinster men det var inte bättre förr. Det måste ske något radikalt. Alla anställda i vården måste veta att de arbetar åt oss (och sig själva). Medborgarna ska ha makten över sin egen verksamhet, inte de anställda.

Tyvärr tror jag att vänstern också är gisslan. Ingen vågar ställa kraven. För många väljare är kommunanställda. Det är en maktkamp vänster inte vågar ta. Därför kommer offentlig sektor att gå under.
Cassandra
PS: Vad gjorde vi? Vi ringde en sköterska vi haft kontakt med tidigare. Hon förstod precis och lovade gå dit samma dag och försöka göra något åt saken. Vi lovar oss själva att åka och ringa oftare.

Ekonomins kris=demokratins kris

2011-11-14T00:13:00.000-08:00

Det ser tjurigt ut för både Grekland och Italien, kanske för hela västvärlden. Politiken har släppt penningmånglarna fria och nu har de tagit över makten. Krisen spelas upp som ett slags såpopera i media. Det är hart när omöjligt för en vanlig människa att begripa vad som händer. Politikerna sysslar bara med att för tillfället mätta monstret, utan att ge några framtidsvisioner.
Så vem i hela världen kan man lita på? Inte politiker i alla fall. Både i Grekland och Italien har byråkraten, experten, tjänstemannen ryckt in som den räddande ängeln. En stor stark man ska rädda landet! Har jag hört den förut?

Demokratin är illa ute. När vi slutar tro på att vi tillsammans kan välja kloka och förnuftiga människor som ska styra utifrån våra gemensamma intressen, då har vi lämnat över till något annat. Vad?

Demokratins dilemma är när våra valda företrädare måste fatta obekväma beslut som betyder försämringar av ett eller annat slag. Pensionärernas indragna gratis bussbiljetter i Eskilstuna kanske blir socialdemokratins fall efter nästan hundra år. Klimathotet och globaliseringen betyder med alla säkerhet förändringar som kan upplevas som negativa.

Bäst att sjunka ner framför Wordfeud och Melodifestivalen.
Cassandra

Glädjen med journalistiken

2011-11-11T00:51:00.000-08:00

Jag kan få ett il av längtan tillbaka till journalistiken. Vad är det jag längtar till?

Friheten att få veta
Det finns så mycket i världen jag vill veta; hur mycket biogas säljs i Eskilstuna? Varför skriver så många i vården orimligt ilskna insändare om att chefer inte behövs? Varför får finanskapitalet bestämma över våra liv? Var i stan lagar man ett trasigt lås i en skåpdörr?

Som reporter hade jag all möjlighet att ta reda på svaren. Jag fick störa viktiga och betydelsefull och kunniga personer och fråga tills jag förstod. Det är kul att träffa folk som kan något. Dom tycker ofta det är roligt när någon är intresserad av det dom gör. Ilskna människor var påfallande ofta såna som inte kunde svara på mina frågor.
För länge sen kom jag fram till att ett av livets stora glädjeämnen är att lära sig nya saker. Det fick jag syssla med på arbetstid.

Lyckan att få formulera sig
Om det är roligt att lära sig något nytt så är det en extra dimension att få förmedla det man upplevt till andra.

Det finns långt mer än hundra sätt att skriva det här blogginlägget. Jag vill inte påstå att jag valde särskilt länge denna gång, men att skriva en artikel är egentligen att samla ihop och strukturera det jag vill förmedla, att hitta rätt form och rätt ord. Det är lycka att leka med medlen; ska jag skriva i jagform (nästan aldrig i journalistiken)i rät tidsföljd, ta ett exempel eller ett citat som inledning, kan jag använda reportaget som form och väva in alla sinnen i texten, beskriva miljö, känslor och händelseförlopp...

Det fanns i alla fall då en möjlighet för mig att återkommande åka ut i verkligheten och stanna där i flera dagar. Jag gjorde det under min tid som skolreporter, var med i klassrum, på skolgården och i matsalen flera dar i sträck. Då kunde jag använda hela den journalistiska paletten, men framförallt kunde jag förstå och beskriva verkligheten oändligt mycket bättre än efter en intervju eller ett besök på en timme.

Men utmaningen var egentligen att skriva brottsnotiser eller kyrkans julbasar. Jag fick backa en gång när jag skrev en notis om dödsstatistiken bland metallarbetare i deras facktidning - det blev väl för tydligt vad det handlade om. Jag tog Guds vinkel på syföreningsbasaren, det kändes bra.

Den där glädjen kan jag längta efter, för egen del, men också i de tidningar jag läser. Ett bra undantag är TV-programmet Korrespondenterna, där finns en äkta journalistisk berättarglädje!
Cassandra

Grekland och Turkiet

2011-11-07T08:26:00.000-08:00

Sköldpadda vid romersk lämning från 100-talet i Perge

Det pågår ett grekiskt drama. Svårt att inte följa utvecklingen. Är Papandreo hjälte eller bov? En nation i depression. Ska det gå att vända?

Samtidigt kom jag nyligen tillbaka från en mycket intressant rundresa i grannlandet och trätobrodern Turkiet. Där var det bara optimism. En påtagligt stolt ung guide berättade om Europas högsta tillväxt. Överallt såg vi nya hus, nya vägar, nya bilar och mycket skog. Bergen påminde om Dalarnas blånande och skogsklädda vidder. Också en skillnad mot Grekland där taniga buskar brukar dominera i torra bergstrakter.

Jag tror inte på nationalkaraktärer eller att greker och italienare jobbar mindre än vi andra. Däremot är det uppenbart att de förklaringar vi får om Europas ekonomi inte ger några bra svar på vår tids frågor. Vi har också väldigt begränsade perspektiv och kunskap om oss själva och omvärlden.

Turkiet har historisk alltid haft en tydlig koppling till resten av Europa, samtidigt är Anatolien en brygga till Asien och Mellanöstern som vi så väl behöver. Vi kanske har en del att lära av utvecklingen i det land som tillsammans med Finland lyckats behålla sin självständighet genom två världskrig!
Cassandra

Ge Andersson en ryttarstaty på torget!

2011-10-23T06:42:00.000-07:00

Nu ska jag skriva en artikel som var otänkbar när jag var journalist. Det finns nämligen vissa oskrivna regler som är totalt absolut omöjliga för en journalist att bryta mot:

1. Skriv aldrig något positivt om en politiker
2. Om du måste skriva positivt så gör det om en finansminister med hästsvans, ALDRIG om en socialdemokrat.

Jag skriver om Jan-Erik Andersson, socialdemokrat av den gamla metallarbetarsorten och kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna i skiftet 1980-1990-tal.
Den mannen borde varje eskilstunabo skänka en tacksamhetens tanke lite då och då.Utan honom hade vi nämligen inte haft järnvägen, motorvägen, högskolan och mycket annat som gör Eskilstuna till en stad på väg framåt med tillväxt och framtidstro. Självklart har han inte gjort det själv, men utan honom är det nog tveksamt hur Eskilstuna sett ut idag.

Själv flyttade jag till stan för drygt 20 år sedan. Det var då en stad med mycket begränsade kontakter med omvärlden, ett stånkande mjölktåg, en krokig väg till Stockholm, Sveriges största utflyttning och en stadskärna som såg ut som om bombkriget nyss slutat med rivningstomter maskerade till parkeringsplatser överallt i centrum. Den stolta industristaden var på dekis, självförtroendet var i botten, arbetslösheten hög.

Men Jan-Erik Andersson jobbade på med framtiden. Han uppfann lobbying långt innan ordet var allmänt, gick i korridorer, pratade övertygade.
Jag blev utskrattad på jobbet när jag var entusiastisk över att vi skulle få ett snabbtåg till Stockholm. "Det går allri!!" sa kollegorna.

Andersson fick väldigt mycket skäll i tidningarna. Han följde väl inte alltid exakt alla regler och hade en räv bakom varje öra. Senast i helgen fick jag höra att han haft ett finger med i vågspelet när vi fick "Världens bästa hotell". Men någon utveckling får vi aldrig om vi inte vågar tänja gränserna. Det gjorde Jan-Erik. Ett tag såg det ut som om han skulle få betala Svealandsbanans trafik ur egen eller kommunens ficka, men det löste sig.

Svealandsbanan, motorväg till Stockholm och högskolan är de tre enskilt viktigaste orsakerna till att Eskilstunas utveckling vänt. Sen har efterträdarna fortsatt med att bygga om stan så att den är trevlig att besöka, att utveckla samarbetet med näringslivet och mycket annat. Återstår den till synes omöjliga uppgiften att göra grundskolan i Eskilstuna framgångsrik. Det får bli Jimmy Janssons uppgift.

Jag tror inte Andersson skulle trivas på en häst i brons, men kanske kunde han sitta på en bänk som Munktell. I vilket fall tycker jag att vi ibland kan skänka en tanke till dom valda politiker som gjort något extra för oss andra.
Cassandra

Strategi utan media

2011-10-18T06:06:00.000-07:00

Den senaste Juholtjakten visar än en gång att det inte går att förändra den bestående politiska och ekonomiska makten via media. Vare sig Juholt valt en terrier eller en pudel så handlar det mest om att göda mediekonsulter (sorry Paul), inte om att få en meningsfull politisk debatt i Sverige.
Ramen för den svenska mediediskussionen finns bara inom alliansen tillåtna gränser, allt annat anses som icke-objektivt. Det är trist, ointelligent och gör att Sverige hamnar allt längre från stora viktiga frågor som vem som bestämmer i världekonomin, ojämlikheten och den globala utvecklingen.
Visst, det finns undantag, men de är svåra att hitta.

Vad ska man göra i stället? Tja, jag tror på den gamla hederliga metoden; att prata med varandra. Lite mer ansträngande än pressmeddelanden och presskonferenser och en nästan bortglömd variant av demokratin. Den funkar också digitalt, om Facebook och twitter och annat handlar mer om samhällsfrågor och mindre om vad vi ska ha till middag. Man kan prata på jobbet, med kompisar, med släkten. Det går också att använda demokratiska organisationer för att prata; föreningar, men också offentliga organisationer. Föräldrar, elever och lärare kan prata med varandra om hur skolan ska utformas.

Hjärtat i demokratin är samtalet på torget där vi byter tankar, lyssnar och hela tiden modifierar vår uppfattning. Den diskussionen blir aldrig svart och vit som i medierna. I den diskussionen måste vi använda hjärnan, inte bara dömma med ryggmärgen.
Cassandra

Demokratisera, inte kommersialisera!

2011-10-13T09:41:00.000-07:00

Nej, jag tänker inte skriva om Juholt. Jag har sett det förr. När media fått blodsmak och tror de ska störta någon "tolvtaggare", då försvinner all sans och balans.

Jag tänker skriva om Susanne Birgerssons ledare i E-K i helgen. Birgersson förstår inte vad det är för fel på vinst i skola, förskola, sjukvård. Hon ser det som jämförbart med att företag kan sälja skolmat, bygga skolor, sälja läroböcker. Samma sak med undervisning, omsorg och vård.

Inte underligt kanske. Birgersson är ung och uppväxt i alliansland. Alla kring henne tar det nog som naturligt att allt ska vara vinstgivande. Enligt denna teori blir allt bättre och billigare om någon kan göra vinst. Jag vet inte var deras gräns går, för vatten, grödor och DNA finns redan vinstkrig. Vård och omsorg är inget problem.

För mig är det tvärtom självklart att ingen ska tjäna pengar på att snyta en tvååring, trösta när han slagit sig eller berömma när han ritat en fin huvudfoting. Det finns en del i detta som inte kan betalas med pengar. Det handlar om vårt ansvar för varandra, om att ge det uppväxande släktet en bra start, om kärlek och livets innersta mening helt enkelt. Att lyssna på en dement gamling som berättar samma historia om och om igen, att förstå att någon som ligger okontaktbar en gång var en levande älskande människa.

Jag har problem även med den gemensamma sektorn; att vissa är utbildade och får betalt för detta är inte helt enkelt. Vi har organiserat vårt samhälle så att vi inte tillsammans kan sköta och vårda de unga, gamla, sjuka eller behövande. Egentligen handlar det om att våra krav på materiella värden har fått ta över vårt medmänskliga ansvar, och nu talar jag inte enbart om familj i begränsad bemärkelse.

Extra stort blir problemet när de som ska vårda har sämre betalt än andra och när klyftan ökar. Det är inte så att striden står om vem som ska få jobben på sjukhusen, förskolorna och skolorna. Vi tar dem vi får. Inte alla är bäst lämpade.

Det är fel riktning att kommersialisera vården. Vi ska i stället demokratisera den. Min erfarenhet är entydig. Människor vill göra frivilliga insatser för sina medmänniskor - villkoret är att insatsen ska göra nytta och att man ska ha kul tillsammans när man gör det.

Vårt samhälle vore inget samhälle om inte människor hela tiden gav av sin tid och sitt engagemang. Vi hade ingen idrott, inget föreningsliv, ingen demokrati, ingen omsorg heller för offentlig sektor är ändå bara en liten del av omsorgen.

Men den gemensamma sektorn är en stängd värld. Vi släpps in på nåder. Dom som bestämmer är i verkligheten de som jobbar där och inte vi som betalar och använder servicen. Det är inte kul att bidra, vi är inte efterfrågade.

Själv har jag länge tyckt att det allvarligaste samhällsproblemet är att vi i Eskilstuna varje år släpper ut flera hundra 16-åringar i livet med en stämpel i pannnan "Duger inte - inte godkänd"

Jag är ovanligt bra på språk och har länge funderat på att det kanske finns tonåringar som behöver nån som kan prata om språk, läsning, böcker, livet några timmar i veckan. Det finns säkert fler som jag. Bjud in oss, vi behöver ingen vinst, men vi vill nog vara i skolan på jämlika villkor!

Cassandra

Min partianalys

2011-10-09T08:03:00.001-07:00

Jag har blivit anklagad för att vara "politisk". Vad det betyder vet jag inte. Erkänner att jag som alla andra har åsikter i politiska frågor. Tror mig ana att man menar "partipolitisk", att jag stöder ett visst parti.

Tyvärr, jag kan nog aldrig anpassa mig till ett enda parti. Det finns för- och nackdelar med alla partier. För mig finns två allt överskuggande frågor i vår tid;
globaliseringen och miljö- och klimatfrågan.

De två nyaste partierna i riksdagen har både vuxit ur dessa frågor medan de "gamla" är mer eller mindre usla i båda. Så här ser jag i dagsläget på våra partier:

Sverigedemokraterna har vuxit ur globaliseringen. De väljer sämsta tänkbara väg för att tackla frågan, nämligen rädsla och strutsbeteende. De är rädda för all förändring och utveckling och framförallt inte nyfikna och beredda att se framåt.

Miljöpartiet driver de andra partierna framför sig i avgörande och viktiga frågor. Däremot har de bara på senare år halvhjärtat sagt ja till att vi är en del av Europa och har inte gett mig sin syn på Sveriges roll i en globaliserad värld. Dessutom har de aktivt bidragit till att vi har den mest kapitaliserade skolan och förskolan i västvärlden - inte bra.

Moderaterna är ett stort och viktigt parti. Dom får medhåll av mig i att det inte är bra att ge människor pengar och sen ställa dem vid sidan av samhället. Alla har vi rätt och skyldighet att vara delaktiga i samhället på de villkor vi klarar av. Däremot är det inte heller bra att moderaterna tar bort pengarna och låter folk stå både fattiga och vid sidan av.
Det avgörande felet med moderaterna är att allt de signalerar till mig är att människan är en egoistisk varelse som bara strävar efter pengar, prylar och makt. Allt ska säljas för pengar, snart är luften vi andas en vara på en marknad.
Min grundmurade övertygelse är att vi människor är sociala varelser. Livets mening är andra människor, att göra saker tillsammans för vårt gemensamma bästa, att ha kul medan vi gör det och dela efter behov. Jag har sett och upplevt det om och om igen och det är en grundmurad uppfattning hos mig.

Folkpartiet är det enda europeiska partiet, vilket är bra, men tyvärr sträcker sig inte folkpartiets globalisering utanför Europas gränser. Partiet har rätt i att vi ska ställa krav i skolan, men det är framförallt lärare, rektorer och politiker som ska visa resultat enligt min mening. Det är elever och föräldrar som har rätt att ställa krav på kunskapsförmedling i skolan, inte tvärtom.

Centerpartiet har lämnat allt jag tyckte var bra, småfolksfrågorna och miljön. Kvar finns en medieanpassad rar flicka. Jag föredrar Christina Andersson.

Jag är kristen, men lockas inte av kristdemokraterna. Vilken kristendom representerar dom; fundamentalistiska pingstvänner eller mina goda kristna efsare i Skellefteå? Muslimer, kristna och judar har samma Gud, vad säger KD om det? I Palestinafrågan, globaliseringen och miljöfrågorna är de ett frågetecken för mig.

Så har vi vänsterpartiet som tävlar med SD om titeln Det Mest Konservativa av alla partier. Dom stannade i utvecklingen nån gång på 1960-talet och jag har inte hört något framtidsinriktat eller ens nutidsanpassat annat än skattehöjningar från dom. Internationalister som inte ens vill vara med i EU??

Sist men störst, socialdemokraterna. Dom byggde landet och dom gjorde det väl. Dom byggde landstinget och dom har utvecklat Eskilstuna in denna dag. Men vad vill dom i morgon? Nationen är en 1800-talskonstruktion som inte längre har någon verklig roll. Arbete, pensioner, miljöfrågor, sparpengar, ungarnas framtid - allt bestäms på en internationell scen där vi inte är med. Vad vilja socialdemokraterna?

Och den gemensamma sektorn som partiet byggde upp - vad vill dom med den? Att alliansen vill riva ner allt som går vet vi. Socialdemokraternas stora misstag var att de lät de anställda få större inflytande än folket över det gemensamma. Så länge det består kommer alliansens alternativ med utförsäljning att vinna slaget om väljarna.

Sist och slutligen kan jag inte hjälpa att tycka att satsningen på miljö och klimat verkar halvhjärtad.

Sådär, nu har jag gjort mig till ovän med alla partipolitisk engagerade vänner och bekanta. Övertyga mig gärna om att jag har fel!
Cassandra

Svar till Alex Voronov

2011-10-04T09:34:00.001-07:00

Jag tror jag har rekord. Hör av er den som blivit angripen med namn på stadens ledarsida fem gånger på några få månader. Inte många politiker hedras med ett så stort intresse. Själv är jag en vanlig medborgare som blir något häpen när jag idag igen blir uppmärksammad på Eskilstuna-Kurirens ledarsida.

Alex Voronov på Eskilstuna-Kuriren har inte så noga ordning på förhållandet mellan politiker och tjänstemän. Han förstår till exempel inte att jag i min ställning aldrig kunnat svara när han använder sin mediemakt, eller så förstår han och utnyttjar mig för andra syften.

Voronov har anklagat mig för att vara "politisk". I min värld är det politik när en monopoltidning går in fyra veckor före ett val och avsätter den som valts att leda landstinget och som kandiderar för omval.

För mig är det politik när en mediekoncern leker åklagare och domare och utdelar straff mot politiker.

E-K-koncernen har blivit försiktigare och skriver inte längre om "olagligt" i rubrikerna. Vi får väl se vad dom skriver när det verkliga rättssystemet gjort sitt.

Att överdrifter och politiska vinklingar i media leder till att pensionärer spottar på nyanställda lågavlönade tjänstemän och ifrågasättande av demokratin är ovanligt. För mig är det självklart att en tjänsteman med uppdrag från politiken då måste agera.
Det Voronov inte kan acceptera är att vi fick stopp på hetsen genom att visa andra journalister hur våra lokala medier jobbar.
Cassandra

Avundjournalistiken

2011-10-03T09:24:00.000-07:00

Denna dag när landstingsdirektören fått sparken kan jag bara önska henne lycka till! Äntligen slipper hon jagas av avundjournalistiken i Sörmlands monopolmedia.

Avundjournalistiken har alltid funnits. Det är fullt legitimt att regelbundet informera skattebetalarna om hur chefslöner och arvoden ser ut i landstinget. Det är också barnsligt enkelt för journalisterna. De lyfter luren och frågar så skickar landstingets uppgifter. Sen är löpet klart. Som ett brev på posten kommer sedan de upprörda insändarna och kommentarsfälten fylls av alla dem som tycker att politiker och tjänstemän ska tjäna som undersköterskor eller helst inte finnas alls.

Skillnaden de senaste åren är att avundjournalistiken fyllt medierna minst en gång i veckan. Jag har inte räknat hur många gånger landstingsdirektörens lön har publicerats i olika media det senaste året, men siffran är klart tvåsiffrig. Nu räcker det inte heller med högsta chefens lön. Vi har sett "brottsregister" med stor bild, namn och titel - enda brottet, att ha en lön över 100 000 kronor. Tjänstemännens bilar har publicerats, menyn och vissa deltagare vid politiska sammankomster har sörmlänningarna kunnat ta del av. Allt upprör medborgarna.

Lågvattenmärket var ett TV-inslag där en udda utklädd person fick visa upp en stupstock som han byggt till politikerna och tänkte ställa på torget. Den undersökande TV-journalisten frågade inte om han visste att Landstinget Sörmland har de lägsta politikerarvodena i Sverige.

Det är naturligtvis lovvärt om media vill slå ett slag för jämlikhet. Klyftorna i samhället ökar dramatiskt och förstärks av att skatterna sjunker för oss som tjänar mest.
Det intressanta med media är att avundjournalistiken endast drabbar dem som arbetar i den gemensamma sektorn. Jag har förgäves försökt få reda på vad VD i koncernen Eskilstuna-Kuriren tjänar. Han leder drygt 400 personer, landstingsdirektören 7 000. Företaget har tagit bort VD-lönen från årsredovisningen och ingen journalist har svarat på frågan. Ett hett tips är att lönen och förmånerna nog inte ligger så långt ifrån varandra.

Vad tjänar VD i små sörmländska företag som Volvo, SSAB eller Assa? Vad tjänar VD i de privata vårdföretagen? Det krävs lite mer arbete, men Expressen klarar att ge besked om hur lönerna ligger i länet, så varför inte E-K:s tidningar?

Nå, nu ska ledningen i landstinget hitta en ny landstingsdirektör. Undrar vem som vill tjäna mindre än andra landstingsdirektörer och sina egna anställda och dessutom ska vara beredd att gå på dagen om ledningen inte är nöjd? Just nu är det dessutom anställningsstopp för chefer i landstinget. Media har agerat aktivt för att ifrågasätta landstingsdirektören. Ska de nu medverka i rekryteringen av en ny? Ska bli intressant att följa.

Cassandra

Äntligen yttrandefri!

2011-10-01T02:09:00.001-07:00

Vi lever i ett demokratiskt land. Vi värnar i alla sammamnhang yttrandefrihet som en omistlig del av demokratin. Ändå har jag de senaste 35 åren alltid känt mig förhindrad att uttrycka en åsikt.

Först var jag nyhetsjournalist. Enligt den gängse journalistkoden ska jag då ha en särskild förmåga att ta fram den objektiva sanningen, vilket förutsätter att jag inte har någon egen åsikt, eller i varje fall inte visar den.

Vid folkomröstningen om kärnkraft blev journalister satta i karantän om de bar en knapp med ja eller nej. Sen gick de självklart och röstade på det alternativ de föredrog. Samma sak med partisympatier, alla journalister har förstås en åsikt om skatter och andra partiskiljande frågor, de får rösta, men inte avslöja på vad.

Vad leder det till? Jag påstår fördummning. Journalisterna slutar tänka. Det är därför alla medier berättar samma historia samtidigt. Det är därför alla journalister ställer exakt samma frågor till en nytillträdd partiledare. Det är därför det är så sällsynt att du ser, hör eller läser något som får dig att haja till och tänka på något nytt sätt. Att ställa en oväntad fråga kan nämligen betyda att journalisten har en tanke bakom eller är väl insatt i frågan, vilket kan tolkas politiskt.

Avundjournalistiken som härjar i Sörmland är typexmplet. Ingen journalist ställer frågor som "Vad är det värt att ge upp en annan karriär och företräda oss andra genom att styra den gemensamma sektorn?", "Vad ska en direktör i offentlig sektor tjäna jämfört med en i privat sektor?", "Hur ska demokratin styras om politiker jagas som nidingar?", "Skulle du råda din son eller dotter att satsa på att bli politiker?".

Nåväl, sen blev jag tjänsteman. Ett kort tag tänkte jag, Yttrandefrihet nu! Men ack nej. I ledningen för en offentlig verksamhet sitter tjänstemannen tätt inpå den valda ledningen. Ingenstans är det mer känsligt att tjänstemännen tycker och tänker. Vi ska vara professionellt kunniga, ge ett väl underbyggt underlag för ledningens beslut som vi sen snabbt och effektivt ska genomföra utan att det någonsin läcker ut en avvikande uppfattning. Det är en konst som det kan finnas anledning att återkomma till.

Cassandra

Nu ska media avsätta Hägglund

2011-09-29T10:03:00.000-07:00

Den senaste tiden har media bestämt att Göran Hägglund måste avgå.

Det började redan när regeringen la sin budget. Frågan var inte varför Alliansen inte äntligen gav pensionärerna en efterlängtad höjning av pensionen utan "Hägglund har misslyckats". Alla media vinklade på samma sätt. Hägglund fick svettas i intervju efter intervju. Reinfeldt tog det lugnt i vanlig ordning.

Sen har det fortsatt. Finns det något media, där Hägglund inte fått frågor om sitt förtroende och om han ska sitta kvar? TV var hjälpsamma och frågade lokala partiavdelningar om de hade förtroende. Sen använder de andra journalisterna siffrorna.

Varifrån kommer detta journalistiska intresse för om KD-ledaren ska sitta kvar? Är det bara ännu ett sätt att visa vilka som bestämmer i demokratin? Det är i alla fall inte partiorganisationen som diskuterar och bestämmer.

För han kommer att avgå. Alla som vet hur det är när alla medier ringer samtidigt och ställer samma fråga vet hur det känns. Paritmedlemmarna börjar säkert undra om dom är ensamma om att tycka han är en bra karl som gör så gott han kan.

Sen kan partiet börja leta efter en ny 25-åring med fördelaktigt utseende som "gör sig bra i TV".

Cassandra

Barnlös igen

2011-09-19T13:00:00.000-07:00

Veckohandlade i söndags. För första gången på 21 år köpte jag ingen mjölk. Det kändes, men det är bäst att tiga om saken. Jag har upptäckt ett nytt tabuområde. Man får inte säga att det gör ont i hjärtat av saknad när sista barnet lämnat hemmet och flyttat till främmande land. Vid minsta pip kommer omedelbart ett antal påpekanden; "du ska vara glad att han klarar sig själv", "det är naturligt att barn blir vuxna", "tänk om han stannade hemma!"det är väldigt utvecklande".

Jotack, jag vet allt det där. Jag önskar inte en hemmason som sitter uppe hela nätterna och dräller smulor i soffan. Men det är ju inte honom det handlar om utan mig. Ett nytt skede i livet. Ingen som bryr sig om det finns mjölk i kylen, ingen som kan hjälpa mig med mobilinställningarna, ingen att oroa sig för (det blir liksom löjligt när han är 70 mil bort). Plötsligt är jag barnlös igen, men det är inte läga för att dra ut på stan med kompisarna längre. Vad gör jag i stället? En massa intressanta frågor att diskutera med dom som redan varit i samma situation. Varför detta tabu? Påminner om när jag en gång i tiden försökte säga att det var jobbigt att lämna ett skrikande barn på dagis. Det fick man inte heller säga.

Förresten tänker jag byta namn.
Cassandra

Polisförhör och mediadomstol

2011-09-14T12:16:00.000-07:00

Intressant utveckling i arvodesfrågan. Så vitt jag vet har det bara gjorts en utredning av alla beslut och alla utbetalningar av arvoden i Landstinget Sörmland. Det är Pricewaterhouse Coopers revisionsrapport. Slutsatsen i den är att landstinget inte lidit ekonomisk skada.
När ekobrottsmyndigheten nu drar politiker och tjänstemän till förhör, misstänkta för trolöshet mot huvudman har de alltså ingen annan ekonomisk utredning. För mig som amatör är det obegripligt att man kan vara trolös mot huvudman utan att det är pengar inblandade.
Min slutsats är att de lägger ner målet. I så fall har vi alltså två utredningar som visar att ingen begått några brott.
Det intressanta är att media redan haft rättegång, dömt brottslingar och verkställt straff.
Frågan är vem som till slut står med skammen.
Götilda

Stolt borgare

2011-06-05T10:10:00.001-07:00

Nu har jag mätt damastdukarna och sett vilka som passar till vilket bord. Jag har putsat arvesilvret och kristallglasen, kaffekopparna i Kongeligt dansk är beredda, jag mumlar på talet till min student.

Ja, jag är en borgare och jag är stolt över det! Min mamma och pappa är goda förebilder.

På pappas sida har prästättlingar med konservativa ideal stridit mot nazismen under kriget ( på tidningssidorna), flera av mina kvinnliga förfäder hör till föregångarna för kvinnlig rösträtt och yrkesarbete.
Min mamma kunde bjuda till fest så att alla kände sig välkomna, dukningen lyfte maten och det räckte alltid till alla. Hon stod för omtanke, god kvalitet, vackra vardagsvaror och ett hantverk som är vackert även i min generation.

En god borgare för mig står för kunskap och fritt tänkande. En god borgare behandlar alla lika, kan konversera så att alla känner sig delaktiga och välkomna och är nyfiken på allas erfarenhet( som min pappa)

Onda människor är egoistiska, humorlösa, korttänkta och snobbiga. Såna finns i alla grupper. Var och en får vårda det goda arvet från sina förfäder.
Götilda

Vad är en tjänsteman?

2011-05-29T09:46:00.001-07:00

Det pågår en underlig debatt i media härikring. Den handlar om tjänstemannarollen. Media förmedlar en bild av en "neutral" tjänsteman som inte sysslar med politik. I förhållande till partier och politiker ska tjänstemannen behandla alla exakt lika.
Det senaste exemplet är majoritetens dokument med mål och budget. Det betraktas som ett "politiskt dokument" och därför ska tjänstemän inte befatta sig med detta.

Jag som läst mig till en examen i demokrati håller inte alls med om den bilden. Allt i offentlig sektor är politik. Enkelt kan man säga att väljarna vart fjärde år bedömer vilka som är bäst skickade att få deras förtroende att styra verksamheten. I det här fallet betyder det att dom som får majoritet leder ett företag med sju miljarder kronor och i stort sett varje innevånare som kund. Till sin hjälp har majoriteten 7 000 tjänstemän. Varje läkare, städare, IT-nisse, informatör och sjukgymnast ska hjälpa den valda majoriteten att genomföra sin politik. Vägledning får de i beslut i nämnder och styrelser. Viktigast är mål- och budgetbeslutet.
Om fyra år får väljarna bedöma om de vill ge fortsatt förtroende. Blir det en annan majoritet ska vi som jobbar göra vårt bästa för att genomföra de beslut dom fattar i stället.

Men oppositionen då? Ja, dom får visa under loppet hur de skulle gjort i stället. I demokratin ligger att informera om alternativen, till exempel oppositionens mål- och budgetförslag. Men oppositionen får inte samma stöd och hjälp av tjänstemännen, det är den otacksamma rollen med att inte bli vald.

Sen är det en helt annan sak att väldigt många i offentlig sektor inte har en susning om detta. Jag har upplevt många lärare som inte uppfattat ens att de ska följa den senaste läroplan riksdagen beslutat om. Många läkare tycker nog att de bedömer mycket bättre än politikerna hur pengar ska användas. Men enligt min uppfattning är lagstiftning och demokratin glasklar. Det är efter den principen jag jobbar.
Götilda

Min anmälan till Pressens opinionsnämnd

2011-04-19T10:03:00.000-07:00

Sörmlands Nyheter publicerade namn och bild på mig med rubriken "Tjänstemän anklagas sprida propaganda". En folkpartistisk revisor sa en massa förolämpande saker.
Jag anmälde till Allmänhetens pressombudsman för att de inte ens försökt få en kommentar från mig. Jag kontaktade chefredaktören dagen efter och sent på eftermiddagen tog de in en kommentar på webben.

"Även om jag anser att tidningen borde ha sökt dig för en kommentar innan publiceringen, noterar jag att tidningen publicerade en artikel på nätet samma dag...." skrev PO och avslog anmälan. Detta har jag överklagat till Pressens opinionsnämnd med full beredskap för att även de kommer att avslå. Så här skriver jag:

Överklagande
till Pressens opinionsnämnd
Efter 25 år som nyhetsjournalist lyckades allmänhetens pressombudsman; Ola Sigvardsson i ett drag slå undan fötterna på hela min yrkesgärning.

Ge korrekta nyheter – Döm ingen ohörd, står det i mitt exemplar av Spelregler för Press, radio och TV från 1978. Efter de reglerna har jag arbetat. I stort sett har arbetsdagens stress och press bestått i att snabbt få tag i makthavare och andra för att få underlag och kommentarer till nyheter. Om det inte lyckats har artikeln ställts till en annan dag. I enstaka fall där det varit uppenbart att en makthavare undvikit kontakt har artikeln avslutats med någon variant på ”tidningen har sökt Xx men …”

PO tycks mena att det räcker med att hitta en person som har en uppseendeväckande åsikt och publicera den. Om det är sant eller falskt spelar mindre roll. Om det innebär förtal av en makthavare spelar inte heller roll, så länge redaktionen efter påpekande skriver några rader på webben.

Denna slutsats gör mig djupt nedslagen.

Den artikel jag skickade till PO bröt så uppenbart mot min egen yrkesheder att jag bara redovisade att tidningen på intet sätt sökt oss båda som ”anklagades för att sprida propaganda” och vad jag hänvisade till:

”Hör båda sidor
Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.”

PO anser att denna regel inte gäller i detta fall. Det räcker tydligen med att redaktionen efter ett brev till chefredaktören publicerar något på webben så är etiken uppfylld.

Tyvärr läser inte mina grannar, släktingar och vänner alltid det som står på webben. Inte heller alla de anställda, politiker eller medborgare i Landstinget Sörmland som undrar över vad informationschefen sysslar med.

Då får jag argumentera nu i stället.

1. Innehållet är inte korrekt.
Jag har inte spridit politisk propaganda. Jag är inte en propagandamaskin. Nej, det är inte ”snart som det var i det gamla Ryssland” i Landstinget Sörmland.

2. Innehållet är obegripligt.
Artikeln innehåller inga fakta eller förklaringar till på vilket sätt, när, var eller hur jag spridit politisk propaganda. Både jag själv och läsarna svävar fortfarande i okunnighet om faktabakgrunden till anklagelserna

3. Innehållet går inte att bemöta.
Om det saknas fakta blir bemötande helt omöjligt. Ord mot ord. Åsikt mot åsikt. Dum och dålig åsiktsjournalistik på nyhetsplats.

4. Anklagelserna är allvarliga.
Om det vore sant att jag sprider politisk propaganda bedömer jag att det är grund för uppsägning eller att jag borde säga upp mig själv.
Anklagelserna svärtar dessutom mitt namn och rykte.

5. En tjänsteman kan inte gå i polemik mot en förtroendevald
Att publicera dessa anklagelser är oetiskt också för att det är omöjligt för mig att gå emot en förtroendevald. Som tjänsteman arbetar jag på uppdrag av den valda majoriteten. Politiken är min arbetsgivare. Om tidningen gjort sitt jobb och tagit fram konkreta uppgifter om vad revisorn var kritisk emot så är det en politisk fråga. Jag blir i detta fall ett slagträ i en debatt.

6. Tidningen har inte ens försökt höra båda parter samtidigt
Detta är den allvarligaste frågan. Gäller inte de etiska reglerna om att höra båda sidor för en informationschef i Sörmland, vem gäller de då för?
Det fanns ingen tidsbrist. SN är en monopoltidningen. Det är föga troligt att anklagelserna spridits på annat sätt.
Jag är beredd att ta kritik utifrån det ansvar jag har, men jag är inte beredd att bli förtalad utan möjlighet att bemöta
Om inte Pressens opinionsnämnd står upp grundläggande etiska regler, finns det då någon mening med dem?

7. Ge korrekta nyheter – Hör båda sidor
Sist och slutligen vill jag bara tillägga att de etiska reglerna för mig också är en garanti för god journalistik. Bakom de tusentals artiklar jag skrivit på DN, SvD och Eskilstuna-Kuriren har alltid funnits viljan att göra verkligheten en liten smula mer begriplig. Jag var journalist för att ge människor underlag för egna ställningstaganden.
Verkligheten är komplicerad. Ju äldre man blir desto mer inser man att det inte finns en enkel sanning om någonting. Ju fler sidor av saken jag som journalist tar reda på, ju bättre blir mitt underlag och min artikel. De etiska reglerna bygger på just detta, att ta fram så många fakta och aspekter som möjligt av en fråga och redovisa dem för att läsaren själv ska kunna göra bedömningen.
Denna artikel gör verkligheten svårare att förstå. Varför sprider jag propaganda enligt tidningen? Är jag ond, mutad eller enbart korkad? Varför är revisorn så arg?
Oetisk och dålig journalistik bygger på enkla sanningar, gott och ont, sant och falskt, svart och vitt. Idag arbetar jag som informationschef och uppfattar att jag arbetar mer i enlighet med mina journalistiska principer på denna post än jag hade gjort om jag varit kvar i media. Artikeln jag anmält är ett exempel på detta. Ola Sigvardssons ställningstagande skyddar tillfälligt dålig etik och dålig journalistik men riskerar på sikt pressens trovärdighet.

Spelar sanningen nån roll?

2011-03-04T07:21:00.001-08:00

Bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten brukar jag säga.

Vi lever i en tid när media formar vårt tänkande. Visst tar vi ibland vårt åsikter ur vår egen erfarenhet eller så tar vi faktiskt själva reda på hur saker ligger till, men verkligheten är så komplicerad att vi långt ifrån alltid kan bygga på egen erfarenhet eller egen efterforskning. Då är vi till stor del beroende av media.

Jag vill tro att det händer något bra i mellanöstern. Jag vill tro på människors längtan efter demokrati och eget ansvar, men jag är åtminstone medveten om att det kan gå åt helsefyr och att jag faktiskt inte vet vad som händer. Min bild är en mediabild.

Spelar det nån roll om alla "vet" att politiker i landstinget har roffat åt sig pengar? Kan vi gå vidare och hoppas att det "går över"?

Jag vet att det inte är sant. Politiker har inte roffat åt sig eller fått mer pengar än de ska ha. Jag vet att så länge vi inte försökt att berätta sanningen går det aldrig över. Det kommer alltid att ligga som en svart filt över demokratin.

MAN KAN INTE ANGRIPA MEDIA! Det är media som skapat lögnen, men alla vet att sanningen har inte en chans, man förlorar alltid mot media. Kan vi leva i en värld där media skapar lögn och där vi inte vågar berätta sanningen?

Götilda

Att uppleva en mobb

2011-03-02T12:51:00.000-08:00

Idag har jag träffat vuxna människor som knuffar valda politiker och kallar dom "sugga". Människor som tycker dom har rätt att avsätta en styrelse som nyligen valts av några hundratusen människor. Människor som tror att 7 000 anställda inte behöver någon administration; "byråkrati". Människor som skriker att dom inte vill ha någon dialog, inte vill prata med dem dom kritiserar.

Det är uppriktigt sagt otäckt.

Undrar hur de journalister och politiker som skakat fram dom här stämningarna känner sig?

Götilda

Monopol på åsikter

2011-02-25T09:17:00.000-08:00

Den som är mycket stark måste vara mycket snäll säger Bamse.
I Sörmland har vi en mediekoncern som äger alla dagstidningar.
Tidningarnas roll är helt avgörande i den svenska demokratin. De fyra tidningarna i mediekoncern Sörmland skiljer sig en hel del åt. Den i söder har en märklig agenda.
Den startade och sprider sedan ett halvår mot bättre vetande lögner om arvoden i Landstinget Sörmland.

Politikerna i landstinget har inte fått för mycket i arvoden (slutsat i den oberoende revision som gjorts av den globala revisionsfirman PricewaterhouseCooper

Politikerna har fått för mycket i arvoden, skriver mediemonopolets södra utpost om och om igen

Vem i hela världen ska man lita på? Mitt tips är att en utbildad revisor som gått igenom en ganska snårig redovisning är mer trovärdig än en journalist som tagit fram lite kopior här och där och dragit snabba slutsatser.
Läs själv om du inte tror mig!

När mediemonopolet dessutom ständig snedväljer sina fakta. Exempelvis om landstingsdirektörens lön:

Att inte jämföra med andra direktörer eller landstingsdirektörer och diskutera lönenivåer som princip utan göra personangrepp.

Att välja att presentera en tioprocentig löneökning när den i själva verket är på två år och alltså fem procent.

Det är en utmaning att som informatör försöka ge en rättvis bild till befolkningen när mediemonopolet missbrukar sin makt.

Götilda

Att ha rätt men inte få rätt

2011-02-05T06:52:00.000-08:00

Det är tungt att veta hur något ska göras, men av omständigheterna hindras från att göra på bästa sätt.
Det är ännu mer betungande att älta varför, hur, om jag gjorde eller sa så här...

Allt för sällan får vi människor komma helt till vår rätt, göra det bästa av det vi har. Kruxet är att för att komma till sin rätt måste det vara tillsammans med andra.

I Kairo just nu tror jag att det finns ett stort antal människor som äntligen känt att de lever till sin fulla kapacitet. Tillsammans med andra kan de äntligen räta på ryggen, tala högt och söka gemensamma lösningar. Det kommer inte att vara länge, men minnet finns kvar i de människor som upplevt detta. Jag har gjort det. Tills det händer igen får jag öva på AA:s bön:

"Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."

Götilda

Demokratisk insyn och marknad är svårt att förena

2011-01-30T05:12:00.000-08:00

Att arbeta med information i den gemensamt ägda och demokratiskt styrda sektorn skiljer sig avsevärt från att jobba i det privata näringslivet. Framförallt styrs vi av lagar, främst en 200 år gammal grundlag.

Grundlagen är utformad just för att när vi satsar våra pengar i något gemensamt är det viktigt att vi samtidigt har insyn och kontroll. Offentlig sektor har haft en slags monopolliknande ställning och därför har det varit viktig med offentlighet. Därför kan varje medborgare när som helst begära att få gå in och se vad verksamheten sysslar med.

Jag vill påstå att denna rätt är flitigt använd, inte minst av media.
Samma rätt förstärks med att den som arbetar i organisationen och upptäcker oegentligheter har rätt att berätta det anonymt för media utan risk att bli avslöjad.
Som en ytterligare förstärkning finns i offentlig sektor i princip ingen lojalitet mot arbetsgivaren. Du kan vara anställd och varje vecka stå på torget med en skylt "Landstinget är kass - min chef är en åsna" utan några som helst repressalier. Tänk det och Atendo Care.

Är detta bra? Ja! Jag hävdar att den svenska offentlighetsprincipen och meddelarskyddet har bidragit till att vi haft världens bästa skola, världens bästa sjukvård och världens bästa välfärd.
Varför - jo, vi har i flera hundra år lyckats anpassa verksamheten tlll förändringar i omvärlden. Via större och mindre kriser och förtroendegap har verksamheten anpassat sig. Det tar visserligen ett tag, men det brukar fungera. Medias granskning har haft en avgörande betydelse i den utvecklingen.

Vad händer nu? I största politiska enighet har demokratin beslutat att förändra systemet. Vi är mitt inne i en övergång till en konkurrensutsatt valfrihet på en marknad. Båda systemen finns samtidigt. Delar av offentlig sektor konkurrerar med det privata näringslivet om skattebetalarnas pengar.

Det går inte så bra för den offentliga delen och varför? Dels är vi inte anpassade och vana vid att informera och marknadsföra oss. Elever, patienter och klienter har kommit vare sig de vill eller inte. Media har överhuvudtaget inte reflekterat över att de fortfarande nästan bara granskar den offentliga sektorn

Men, min poäng är att offentlighet, meddelarskydd och brist på lojalitet rimmar illa med förhållanden på marknaden. Jag kan ge hur många exempel som helst, men tänk efter själv - vet du vilka vinster som delas ut och vilka förmåner chefer och styrelse har i ditt barns skola eller på din vårdcentral?

Tänk på det när vi snart får löpsedeln om nya hälso- och sjukvårdschefens lön för att basa över 4 000 anställda.
Götilda

Politik som försörjning

2011-01-26T10:44:00.000-08:00

Har den senaste tiden umgåtts en del med politiska sekreterare. Trevliga, välutbildade unga människor som sökt jobbet på annons, blivit intervjuade och anställda för en mandatperiod. Med lite tur och skicklighet kan deras tjänst omvandlas till ett politiskt uppdrag och en politisk karriär efter nästa val.
Tidigare har jag mött samma sorts människor som sökt och fått jobbet som politiskt kommenterande ledarskribent på en tidning.

Inget fel i det, men en spaning är att det skär sig med den bild av demokratin som jag fick på socialhögskolan under 1970-talet:
Demokrati bygger på samtal mellan människor om samhällsfrågor. Vi byter argument och utvecklar en syn på hur framtiden ska byggas. Olika syn leder till ideologier och partier. Vi röstar emellanåt fram de personer vi tycker har vettigast åsikter/ideologier och som verkar hederligast. De förvaltar våra åsikter och våra pengar.

Det demokratiska samtalet har i vårt land ofta skett i olika folkrörelser eller på tidningssidor. I små samhällen skedde det nog stundtals också på Konsum eller vid fotbollsplanen.

Nu ser verkligheten annorlunda ut. Att prata politik anses nästan suspekt. Antalet förtroendevalda är så få att nästan ingen känner någon personligen. Folkrörelserna är i stort sett utdöda. Partierna likaså. Medierna behandlar politikern som i grunden misstänkta. Om någon annan grupp blivit bevakade på samma sätt hade diskrimineringsombudsmannen fått rycka ut. Ingen har längre lust att gratis avsätta sin tid för att läsa in underlag, debattera och gå på möten. Särskilt inte när man regelmässigt blir uthängd som skurk i media.

Alltså får vi en ny yrkeskår - politiker utan förankring i en rörelse. Bloggen och Facebook är deras fäste i folket. Människors mening avläses i opinionsundersökningar där du lämnar din åsikt utan ansvar för följderna.

Men ännu har vi kvar en ologisk åsikt - du får tjäna pengar, men du får inte bli rik på politik.
Götilda

Politik är att fördela resurser

2011-01-06T02:18:00.001-08:00

Olof Palme hade fel. Jag har aldrig förstått meningen med "politik är att vilja".
Politik är fördelning.
EU ger 7 miljarder till klimatfrågor och 70 miljarder för att rädda bankerna på Irland.
Sänkta skatter är att fördela till mig som privatperson i stället för mig som en del av ett kollektiv. Men viktigare - det är också ett sätt att ge resurser till det privata näringslivet i stället för det gemensamma näringslivet.
Valfrihet och konkurrens handlar om att ge resurser till dom som har förmågan, tiden och lusten att välja i stället för att garantera alla en vara (pension eller skola till exempel) med demokratiskt granskad kvalitet.
Att splittra upp SJ i en rad bolag är ett sätt att ge privat näringsliv möjlighet att tjäna pengar samtidigt som det tar bort ett gemensamt ansvar för transporter och miljö.

Det som stör mig är att det inte finns något parti som för fram denna diskussion i svenska media. Spiken i kistan var avslöjandet av att en sosse är betald av Svenskt Näringsliv. Vem i hela världen kan man lita på?
Götilda

Olika måttstock

2010-11-25T09:58:00.000-08:00

Efter att i månader ha läst insändare som öser galla över politiker har jag följande reflektion:

I media kan det framstå som om det enbart är direktörer och styrelseordförande i stora företag som bygger bilar eller ser till att banker gör pengar på pengar. Att det finns några tusen anställda som har en del i framgången verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

I offentlig sektor är det tvärtom. Där är det sjuksköterskor, lärare och förskollärare som bär hela äran när något går bra. Att det kan behövas en ledning i form av styrelse och direktörer i offentliga verksamheter med miljardbudget verkar inte dyka upp som en tanke i journalisters huvud.

Verkligheten är naturligtvis att i en stor organisation krävs en mycket kompetent ledning för att hundratals eller tusentals anställda ska gå åt samma håll och göra mesta möjliga för de pengar som gives. Det är aldrig en persons verk när det går bra och inte heller när det går dåligt, men ledande personer kan vara mycket betydelsefulla, inte minst när de omger sig med rätt lag.

Konkret kan man peka på att när den nuvarande majoriteten vänt ett underskott på 250 miljoner kronor till ett överskott på 150-200 miljoner så har naturligtvis hela organisationen varit med om omställningen, men utan en skärpt ledning sker inte sånt. Med överskottet finns resurser att bygga en modern cancerklinik, att anställa kompetent personal och göra annat som upprörda insändarskribenter vill ha.

Götilda
PS: Blommorna växte på Sicilien i slutet av oktober. Krokus?

Tipstävling - hur många år tills offentliga sektorn är borta?

2010-11-21T11:07:00.000-08:00

Igår träffade jag en anställd i den offentliga skolan. Hennes barn ska gå i en privat skola. Hon är inte ensam och jag klandrar ingen som ser till sina barns bästa.

Läste Dagens Samhälles bilaga om sjukvård. På första sidan "S:t Göran visar vägen" (Sveriges enda privata sjukhus) Hela tidningen var fylld av enbart artiklar om hur privat vård växer och utvecklas.

Valresultatet har gett en rejäl skjuts åt privatiseringen. Jag tror det går fortare än någon kan ana. Den gemensamma sektor som vi byggt för stora kostnader är snart ett minne blott. För det finns ingen som bjuder motstånd. Socialdemokraterna jamsar med, rädda att mista "medelklassröster i storstaden".

OK, jag tror också att det är nyttigt med privat konkurrens.Problemet i offentlig sektor kan sammanfattas i en mening:
Vad är drivkraften för att göra ett bra jobb, att utveckla och förändra?
Ingen får sparken för att de gör ett dåligt jobb. Ingen blir belönad för att de gör ett bra jobb. Och här i Sörmland får man inte heller förhäva sig, så det är lite småfarligt att ens berömma någon.

Är det då bara pengar och berömmelse som får folk att jobba bra? Absolut inte. Jag vet hur många som helst som gör ett fantastiskt jobb i den gemensamma sektorn. De gör det för att de tycker jobbet är viktig, för att barnen eller de gamla ska må bra, för att miljön ska bli bättre, för att våra pengar ska användas på ett klokt sätt. Om det inte hade funnits en sådan inre drivkraft hade vi inte haft världens bästa välfärd, världens nästan bäst utbildade elever, och så vidare.
Det är sedan vi började göra allt till pengar och konkurrens som det går bakåt för Sverige. Och skattepengarna hamnar i en bank på Cajmanöarna eller vad de nu heter.

Om samhället behandlar oss som jobbar i välfärden som ineffektiv skit så gör vi inte vårt bästa helt enkelt. Ge oss en framtidsbild. Ni som vill ha mer privatisering i vänstern - hur mycket då? Var går gränsen och varför ska vi ha något kvar?
Själv har jag fem år kvar. Jag hankar mig nog fram, men vad ska vi säga till barna?
Götilda

Tips 4 - lyssna utåt!

2010-11-20T06:09:00.001-08:00

Om man på några år har förlorat så där en miljon röster och dom tappra som är kvar kanske är det som ett sista försök att ge partiet chansen. Vad gör man då?

Det verkar inte som nån bra idé att låsa in sig och låta dom som sedan många år utformat politiken få leda framtidsdiskussionen. Allt medan media öser på för att så split mellan dom som aspirerar på makten.

Nej det är inte trovärdigt. Dags att gå ut och lyssna. Lyssna på dom nya medlemmarna, dom som försökt säga något men som ingen lyssnade på och på de gamla medlemmar som inte är försörjda av partiet och inte har något eget intresse i makt.

Men kanske framförallt. Fråga väljarna! Vad är det dom saknar och tvivlar på? Vad är det som ger dom glädje och framtidstro?

Skippa allt som liknar en enkät! Demokrati bygger på samtal. Det är själva livsnerven i demokratin - att tala med varandra. Det finns inga genvägar. Prata på! Vi har inga folkrörelser längre - starta nya!

Och lura media genom att inte tillsätta nån ny partiledare - bilda ett kollektivt ledarskap, gör vad som helst för att undvika att allt fokuserar på person i stället för politik!

Sedär en bunt goda råd
Götilda

s-tips 3 - Miljön

2010-11-18T13:14:00.000-08:00

Alltså. Hur trovärdig är en gammal metallombudsman när det gäller klimatfrågan? Tillväxt säger dom i kör. Jag tittar på sonens hög av kläder och min egen för den delen. Makens hög är mest elektronik. Vi är prylmissbrukare. Säger man slita ut tittar folk konstigt. När slet du senast ut ett klädesplagg innan det slängdes? Undantaget är elektroniken där jag kan svära på att dom monterar in ett chip som ska gå sönder senast efter tre år.

Har ni sett bilderna på vårt ekologiska fotavtryck, det vill säga hur mycket av jordens resurser en svensk eller en nigerian förbrukar. Inte kul. Fotavtrycken räcker liksom inte till alla.

En miljösosse är innerst inne fortfarande tillväxtnörd. Dom antar att tekniken kommer att utvecklas så fort att vi hinner ikapp klimatet och jordens resurser. Behaglig tanke. Jag ägnar mig åt den när jag susar fram i min pruttgasbil. Oerhört skönt med en bil som inte värmer upp jorden. Fast den kräver ju vägar och gruvor och en massa elektronik och...

Nej, jag tror inte det räcker att hoppas på teknik och tillväxt. Dessutom längar jag innerligt efter andra värden i livet än konsumtion. Visst, när livet är tungt piggar det upp med en ny tröja, men jag har ju så många redan.

Dra en annan visa än tillväxt om ni vill ha min framtidsröst!
Götilda

Sossetips del två - Världen finns!

2010-11-17T11:23:00.001-08:00

Det är det här med jobben. Om vi nu inte bara pratar i slagord så har dom som inte jobbar i den gemensamma sektorn i många år undrat över vad den privata sektorn ska pyssla med i framtiden. Resten av världen har lagt beslag på det mesta. Visserligen går järnmalmen så det ryker för att Kina växer och köper allt som finns, men tillverkning av bilar, köksutrustning, kläder eller fartyg var det länge sen vi gjorde nån stor framtid av. Att tro på IT kan vi glömma. Den nischen skeppas iväg till Indien och Kina fortare än vi hinner blinka.

Det finns fortfarande dom som säger att det är exportindustrin som resten lever på. I vilken värld dom lever vet jag inte, men det är ungefär lika klyftigt som att säga att det är jordbruket vi lever på. Sanningen är väl att det är tjänsterna som bär upp samhället. Turistindustrin lär vara världens största bransch och den består nästan bara av tjänster.

Tjänster är förstås fint om någon lågavlänad städar åt en högavlönad och vi andra bidrar till lönen, men om samma lågavlönade tömmer pottor i hemtjänsten är det inte lika politiskt intressant.

Min bild är att allt hänger samman. För att vi ska kunna tillverka något måste vi ha mat att äta, vi måste ha utbildning, sjukvård, försäkringar och då och då måste få åka på semester eller köpa oss en ny tröja. Det enda som verkligen inte behövs är en uppsvälld bank- och finanssektor med överbetalda tjänster.

I den globala värld vi lever görs olika delar i olika länder eller regioner utan nån som helst samordning. Ja, konkurrensen ska ju vara den allt pådrivande och lyckouppfyllande kraften. Är det nån som tror att konkurrens kan ge oss ett trevligt samhälle med jämn fördelning av resurserna lokalt och globalt?

Nej, i ett globalt samhälle krävs en global motkraft mot de ekonomiska drivkrafterna. Lagar och fördelning. Nu pratas det igen om att bankerna ska vara med och lägga riskpengar för att ta en del av stötarna när de drivit Grekland, Island eller Irland i diket. Det pratas, men blir aldrig nån verkstad.

Varken i det senaste valet eller i EU-valet fanns resten av världen med i diskussionerna. Om vi inte ser utanför Sveriges gränser springer vi rätt in i väggen.

Nationalismen är en 1800-talsföreteelse som fanns för att borgaklassen skulle kunna bygga upp industrisamhället utan besvärande konkurrens. Nu är det bara att titta på det sönderfallna Jugoslavien för att se vad nationalism leder till. Är det blomstrande samhällen som stiger upp ur en allt snävare nationalism?

Vakna upp! Vi lever i en värld där precis allt vi gör är berorende av omvärlden. Ett parti måste förhålla sig till detta. I Sverige vågar de flesta partier inte ens säga rakt ut att EU är ett steg i rätt riktning.
Det är i kommuner, regioner och EU vi ska driva vår politik. Lägg ner riksdagen!
Götilda
PS:Men till slut är det nog ändå som pappa alltid sa - det är skogen som bär upp Sverige.

Finns det en chans?

2010-11-16T10:50:00.000-08:00

Valet ett nederlag. Nu har partiledaren avgått och media får tokspel - jag är redan trött på att läsa namn, namn namn.

Tänk om det fanns något som hette politik. Tänk om det största partiet på allvar diskuterade vår tids viktiga frågor.
Exempel 1
vad ska det bli av den gemensamma sektorn?

Dom snackar om att "jobben" är den viktigaste frågan och att bara 22 procent av de som yrkesarbetar röstar på S.
OK, vi är cirka en miljon människor som jobbar i den gemensamma sektorn. Vad har socialdemokraterna tänkt sig för framtid för våra jobb? Som det ser ut nu går vi bara och väntar på att någon privat ska konkurrera ut oss. Det finns ingen diskussion alls om vad vi vill med det vi tillsammans investerat i och byggt upp.

Själv är jag övertygad om att det är helt fel att vinstintresse ska vara det enda som kan driva utvecklingen framåt. Det finns en rad saker som vi gör både billigare och bättre tillsammans; skola, sjukvård, infrastruktur, miljösatsningar och kultur bland annat. Därför vill jag ha kvar en förändrad gemensam sektor.

Vad behöver diskuteras? Jo, vänstern lyckades inte få bort paragraf 32 i det privata näringslivet. Där styr fortfarande arbetsgivaren för att uppnå företaget mål.
Då gjorde man i stället offentlig sektor till fackets spelplan. Fackliga företrädare eller politiker som varit beroende av facket har alltid styrt över offentlig sektor.
Det har lett till att de anställdas intressen i stor utsträckning är viktigare än demokratiskt fattade beslut om mål för verksamheten.

Men hur förhåller sig fackliga krav när arbetsgivaren är du själv och dina medmänniskor som gemensamt kommit överens om vad pengar ska användas till? Den diskussionen fördes aldrig.

Var går gränsen mellan att hjälpa varandra frivilligt och att bli avlönad? Det diskuterades inte heller, utan löstes genom att effektivt blockera alla frivilliga insatser i skola, barnomsorg, äldrevård och annan offentlig verksamhet.

Och vad gör vi när de som är anställda av oss andra inte gör det vi bestämt? I snart 20 år har riksdagen ställt krav på att alla barn ska få en viss grundläggande kunskap efter nio år i skolan. Nu senast sjönk betygssnittet i grundskolan i hela Sverige i fjol. I vår stad släpptes närmare 200 tonåringar ut i livet med stämpeln "oduglig" i pannan. Men är det inte skolan som är oduglig?

Den kommunala skolan kan fortsätta att inte leverera resultat utan någon ifrågasätter lärarna. I privat drivna skolor produceras. Där har lärarna normala arbetstider och de förväntas lära eleverna det som står i läroplanen. Snart har alla förnuftiga föräldrar flyttat sina barn till en skola där lärarna lär eleverna.

Situtationen är likartad på många andra håll - poliser vill inte jobba på obekväma arbetstider, läkare vill inte jobba på vårdcentraler eller i äldrevård, ungdomsverksamheten är inte öppen när ungdomarna är lediga...

Klarar socialdemokraterna att ompröva fackets roll i offentlig sektor? Jag är mycket tveksam. Då är det lättare att prata namn och popularit i oändlighet.
Götilda

Lärdomar från 1100-talet

2010-10-31T08:02:00.001-07:00

Våra avlägsna släktingar; normanderna, härskade under en mycket framgångsrik tid på Sicilien. Roger och Wilhelm lämnade efter sig kyrkor utsmyckade på det mest fantastiska sätt men det som gjorde störst intryck var hur de hanterade den tidens stora frågor.
Roger var tillsatt av påven i västrom, men i hans rike fanns väldigt många bysantiner med sitt religiösa centrum i Konstantinopel och på ön var muslimska härskare de som föregått normanderna. Befolkningen tillbad alltså samma Gud på tre olika sätt - ungefär som idag.

Hur löste då härskarna detta? Jo, de byggde den mest överdådiga kyrka som tänkas kan. Golven och väggarna upp till ett par meter är rent muslimska, med abstrakta mosaikmönster på vit marmorbotten. Ena halvan av kyrkan är byggd enligt västromersk tradition och den andra är rent bysantinsk, men båda är helt täckta med Bibelns berättelser i guldmosaiker. Fascinerande vackert, utom att man får ont i nacken av att följa alla berättelser om Noa, Adam och Eva eller Jesu underverk högt upp på tak och väggar. Och över allt brer en vänlig Jesus Allhärskaren sina armar över oss.

Finessen är förstås att aldrig har Sicilien varit så rikt och välmående som under denna tid av öppenhet för olika sätt att tolka tron. Kan det vara något att dra lärdom av 1 000 år senare?
Götilda

Intressant vecka

2010-10-15T09:58:00.000-07:00

Angripen på ledarplats i länets två största tidningar. Får se om man har jobbet kvar på måndag.
Denna vecka har politiker stått på torget och samlat namn "mot rofferiet i landstinget" och startat en facebookgrupp med samma namn. Hela oppositionen tågar ut när landstingsfullmäktige ska diskutera frågan.
Min enkla insats består i att hänvisa till den granskning som PricewaterhouseCopper gjort och där det framgår att politikerarvoden hållit sig inom budgetramen=inget rofferi. Det uppfattas som gravt politiskt att påpeka det faktum som ingen av tidningarna tyckt varit väsentligt att framhålla.
Klart det är enklast att tiga och ducka. Men man vill ju inte vara en liten lort.
Götilda

Min mediebild har rasat

2010-10-03T08:26:00.000-07:00

En stor del av mitt liv har jag ägnat åt att arbeta i media. Bakgrunden var enkel - jag ville ge människor en grund att stå på för att fatta sina egna beslut i demokratin.
Gradvis fanns allt mindre utrymme för detta. Som informatör har jag hittat en bättre plattform, men jag har ändå alltid sett journalistiken som en grundval i demokratin. Den tron dog i valet 2010. Det är lite komplicerat att förklara, men jag gör ett försök.

Mediemonopolet
I Sörmland ägs samtliga fyra dagstidningar av en borgerliga koncern. De har drygt 70 000 prenumeranter och skryter själva med att nå 233 000 av länets 270 000 invånare varje dag. De delar flitigt material med varandra. För mig som informatör vet jag namnen på de fem personer som filtrerar all den information vi förmedlar. Fem personer ger hela Sörmland deras bild av landstinget.

Politisk strid
Landstinget Sörmland har bytt politisk ledning fyra gånger de senaste sex åren. Kvar finns en mycket djup bitterhet och misstro som lett till att varje lite fråga ältas i det oändliga. Formaliteter och formuleringar har dominerat debatten sedan jag kom med i bilden för ett år sedan. Arvoden till hel- och deltidspolitiker har varit i fokus. Inga beslut har kunnat fattas. I maj begärde man hjälp från en stor och välrenommerad revisionskonsult för att reda ut tvisterna. Rapporten blev klar i slutet av september.

Kunde inte vänta?
Men tidningskoncernen kunde inte vänta. En månad före valet går man ut i de tre största tidningarna med förstasidor och uppslag inne i tidningen en hel vecka lång.
Artiklarna var ett skolexempel på hur man påverkar: bilder med skuggfigurer, värdeladdade ord som "hemliga rum", "olagligt" och väldigt mycket summor. Bild på landstingsstyrelsens ordförande varje dag. Efter tre-fyra dagar hakar etermedia på. Jag såg ett mediedrev innifrån. Efter en vecka avgick en mycket kompetent, men något nonchalant, ordföranden. Ingen medborgare kunde utifrån media redogöra för felaktigheterna utöver "dom har roffat åt sig"

Vad sa konsulten?
När den juridiskt och ekonomiskt skolade konsulten granskar underlaget kommer han fram till att affären handlar om att politiker delat med sig och delat upp arvoden inom budget på ett sätt som borde ha tagits upp för beslut i landstinget. Tjänstemännen borde drivit på hårdare för att få formella beslut. Illa, men möjligt och kommer med säkerhet att rättas till. Ingen har lidit ekonomisk skada.

Varför kunde inte tidningar vänta?
Hela valdebatten kom att handla om formella fel som inte kostade landstinget något. Hur politikerna förvaltat 7 000 miljoner kronor kom bort, likaså sjukvårdens framtid, regionfrågor, miljö och annat.
Två reportrar utan någon kompetens på området tillåts breda ut sig på sidorna. Revisorernas professionella genomgång avfärdades med "Inget nytt". Att landstinget inte lidit ekonomisk skada har inte fått någon framträdande plats.

En person har fått sitt liv krossat.
Landstingets rykte har lidit stor skada.
Var finns mediegranskningen?

Götilda

En hårresande historia

2010-07-05T14:13:00.000-07:00

Semester, och för första gången i år exponerar jag mitt blekbulliga yttre för solen och samtidigt för en okänd allmänhet på badstranden. Detta får mig att fundera över varför all naturlig hårväxt på kvinnokroppen blivit äcklig och besvärande? Enda undantaget är hårväxt på huvudet, men då krävs ständigt tvättande, balsamerande, färg, klippning, blåsning, kamning, formning... en kvinna som följer gängse hårreglemente bör väl lägga i snitt en halvtimme om dagen på sitt hår. Tänk efter hur stor del av livet som läggs ner på hår! Lägg till det alla tortyrer av typ vaxning, rakning, blekning, starka giftiga krämer eller som en kompis som går till en vietnames som tar bort besvärande hårväxt genom att med en sytråd rycka bort hårtstrå efter hårstrå. Vågar inte gissa vad det kostar. Tid är pengar, men det kostar också en del i reda pengar att hålla sig hårfri och hårskön. Frisyren på bilden är en once-in-a-lifetime och den kostade kring tusenlappen. Är håret livets mening?
Götilda

Livet går upp och ner

2010-06-23T13:04:00.000-07:00

Vi har gjort en fantastisk resa. Vandrat på grönskande, blommande alpängar.
Men det började illa. Första dagen vräkte regnet ner, dimman låg tjock medan vi klättrade uppåt, uppåt på Kebnekajsehöjd där både luften och konditionen var tunn. Benen vacklade och jag tumlade nerför i leran. Just då tyckte jag inte det var en så bra idé med alperna.
Men efter bubbelpool, fem rätters middag, klarnande väder och gradvis förbättrad kondition steg humöret. Sista dagens stigning var 700 meter, solen sken och det gick hur bra som helst.
Förra våren var livet i botten, ingen ljusning nånstans. Nu är det som en omvänd hand.
Bra att minnas var sig man är på toppen av alpen eller vid foten.
Götilda

Om att sväva

2010-06-06T12:01:00.000-07:00

Idag gled jag fram tusen meter över marken. Utan motor, bara på varma uppvindar som höjde oss i cirklar uppåt. Vi samsades med en kärrhök som också ville uppåt i livet. Sol och klarblå himmel. En fantastisk upplevelse.
Märkligt att röra sig framåt utan motorer eller teknik. Visst, ett annat plan drog upp oss till 800 meter, men sen flög vi i tre kvart utan annat än varma vindar, och fort gick det, som mest 200 kilometer i timmen. Det kan inte vara omöjligt att bygga ett hållbart samhälle när det finns såna krafter att utnyttja.
Åkte och tittade på ny bil efter det. En gasdriven. Halva drivmedelskostnaden och halva förmånsvärdet. Varför är det inte fler som köper miljöbilar? Enda nackdelen är att det är glest mellan mackarna, men nu ska vi få en alldeles i närheten. Landstinget är en bra arbetsgivare som fixar såna personalbilar åt alla som vill!
Jag svävar kvar ett tag till i det blå!
Götilda

Det är vinter

2010-01-31T09:14:00.000-08:00

På de 20 år jag bott i denna mälardalsort har det inte varit en sån vinter. Det har inte töat sen 12 december och snön har vräkt ner i omgångar.
Innan dess bodde jag i Stockholm i 15 år, där var aldrig så överväldigande snötyngda grenar, sol som glittrar i spåret, knarr under skorna. Jag åker i spåret och hamnar som genom en tidsmaskin i spåren där jag for fram med tjärade träskidor och elastabyxor på stenåldern nån gång. Nästan varje helg åkte vi, hela familjen. På loven ändå längre bort, till Saralidmanland med obanade spår där den tjockaste sjönk ner en meter för varje skidtag. Vi satt påbyltade på en liten tjärn och pimplade abborre. Papporna byggde en provisorisk rök åt fångsten och överallt var snö.
Såna här vintrar var självklara. Nu är de kanske en utlöpare av att vädret löper amok, men jag är glad så länge det varar. Mörkret blir ljusare och nu ljusnar det också sista halvtimmen på min väg till jobbet.

För övrigt är jag lite blandat stolt över gossen. Av 68 000 i hans årskull var det drygt 8 000 som blev kallade till mönstring. Både han och jag undrar varför, när värnplikten är avskaffad från den 1 juli. Kanske vill dom värva honom som yrkessoldat, eller så är det bara ett uttryck för militär logik.

Götilda

Eskilstuna som vintersportort

2010-01-17T06:16:00.001-08:00

Håller på att marknadsföra min hemstad som vintersportort. Har i januari bjudit flera sällskap på oöverträffade längdåkningsturer i underbar snötyngd skog. Mjuka, väl preparerade spår, bastubad och vällagad mat, oöverträfad öl och angenämt umgänge därtill. Badtunna i midvinterkyla är också en möjlig nisch.

Vi skulle kunna bli rika i den här kommunen. Om det inte var för växthuseffekten förstås. Ett år av tio är som detta. Passa på och njut!

Götilda

Om umgänge och kvinnliga chefer

2010-01-10T07:12:00.000-08:00

Badade badtunna igår i -23 grader. Utmärkt trevligt. God mat och trevligt umgänge därtill (tack Ulla och Rune!)Har varit ovanligt social och träffat sex par i samma ålder under helgerna, vilket leder till följande spaning:

Samtliga damer i dessa par har varit chefer i offentlig sektor. Dugliga kvinnor i karriärern, där de flesta jobbar häcken av sig i ett stundtals ganska otacksamt och ensamt jobb som chef.
Samtliga män är utan tvekan lika kompetenta. Ingen av dem jobbar som chef. De har ansvarsfulla, intressanta och välavlönade jobb med hög status utan att betala priset av personal- och budgetansvar.

Vad drar man för slutsats av detta? Att kvinnorna är på gång, men betalar ett högt pris? Har själv kort erfarenhet, men tycker det är ganska kul att vara chef om jag hade en rimlig arbetsbörda och stöd av andra att prata av mig med och kanske få lite stöd i knepiga situationer. Men det verkar som om chefsskap mycket handlar om att ensam är stark.

Att det är en skakig framgång. Själv är jag ganska säker på att om inget oförutsett händer kommer offentlig sektor att vara avskaffad om tio år. Då sitter vi där med vår tvättade hals, för i näringslivet tror jag inte samma kvinnoboom har inträffat.

Att vi ska rösta på Gudrun Schyman i Let´s dance, fast jag tror aldrig hon har varit chef.

Götilda

Varför finns jag inte på eniro?

2010-01-04T06:40:00.000-08:00

Den första telefonen jag minns gick till en dam i Älvsbyn som frågade vem man ville tala med och kopplade vidare. Den såg nog ut ungefär så här. Jag minns också mormors telefonnummer i Stockholm 511566. Man svarade nämligen med sitt telefonnummer, därför blev det lättare att komma ihåg.
I julas köpte vi en pensionärsmobil till svärmor och försökte lära henne att glömma telefonnummer. Så fungerar dagens telefoner.

Nåväl, det var inte ämnet. I alla tider har vi haft en telefonkatalog. Alla som hade telefon fanns i telefonkatalogen. Det fanns möjlighet att ha hemligt nummer, men det krävde visst besvär. Utmärkt väg att hitta folk, hade man bara ett namn och en ort så gick det utmärkt.

Numera finns telefonkatalogen på nätet. Eniro heter den och där finns kartor och länkar och all upptänklig information - utom mitt telefonnummer. Varken maken eller jag fanns på eniro. Kan någon förklara varför?
Fler personer har påpekat att de sökt oss utan framgång. Jag har själv misslyckats med att hitta folk fast jag är säker på att de finns.

Maken lade nån timme på problemet och via mobilen lyckades han krångla sig in i systemet. Eftersom jag har en jobbmobil som jag inte vet hur länge den är aktuell så ville jag inte gå mobilvägen. Alltså finns jag fortfarande inte. Varför kan inte vårt vanliga hemnummer och adress ligga på nätet på samma automatiska vis som i katalogen?

Går utvecklingen framåt?

Götilda

2010-01-01T06:31:00.000-08:00

Nytt år, nytt årtionde. Det ger jag katten i säger Sacha.
Fast vi människor ska ha synpunkter på det mesta. Det gångna årtiondet präglades av tre barn som växte upp, tog studenten (utom en som blir vuxen om tre dar) och gick vidare i livet. Själv hade jag tre jobb, min sista förälder dog och så startade vi ett bryggeri.
Det enda jag vet med säkerhet om de nästa tio åren är att jag går i pension om jag får vara frisk. Märkligt.
Jag vet också att om inte världen tar krafttag kommer haven att svämma över. Men världens ledare verkar mer upptagna med att ge bankerna och galna krigshetsare pengar än att satsa på en fredlig jord där vi lever utifrån våra tillgångar.
Inga nyårslöften, bara försöka göra någon glad varje dag.
Gott Nytt År!
Götilda

Julgranssmak

2009-12-20T10:47:00.000-08:00

Hur vill du att din julgran ska se ut? Jag brukar bläddra i veckotidningar där kändisar får klä julgranen. Det är vitt och silver. Alla kulor ser likadana ut. Eller så änglar av alla de slag, eller...
Själv anser jag att en gran ska ha jultomtarna jag själv gjorde som barn, barnens sneda dagisprydnader, en gammal vit duva som nog är hundra år och en ny prisma som sonen gillar, mycket glitter, blandat med halmprydnader, svärmors hemgjorda sidensvansar och vikta stjärnor, alla julgranskarameller som finns, röda äpplen i trä, svenska flaggspel och högst upp den danska silverstjärnan av fint designmärke. Med andra ord ska granen ha MYCKET av det mesta. Det har den nu. Och utanför är granarna fortfarande klädda med vit ullig snö. Det känns bra.

Götilda

Information är obegripligt

2009-11-25T11:38:00.000-08:00

Här sliter man för att få ut ett budskap och misströstar nästan. "Varför vaccinerar ni bara i två dagar?", Varför måste vi åka från Mariefred till Strängnäs?" och så vidare.
Så tar man ett blixtsnabbt beslut. 15.00 konstaterar vi att det är dåligt med folk på vaccinationscentralen i Eskilstuna. "Vi tjuvstartar och bjuder in allmänheten en dag för tidigt!" Sagt och gjort, ringer och bjuder in polis och brandkår, lägger ett pressmeddelande och text på webben. En timme senare är det fullt i lokalen och trafikkaos i hela stan. Hur snabbt som helst!
Hur hinner folk höra budskapet, kasta sig i bilen och sticka iväg, en onsdagseftermiddag i november?

Enda slutsatsen - om budskapet är det rätta når informationen fram.
Götilda

Karriärens kläder

2009-11-15T10:01:00.000-08:00

När man kommit en bit i karriären så inträffar herrgårdsövernattningarna. Det kan låta glassigt, men betyder oftast att man sitter från arla till särla i ett sammanträdesrum och diskuterar intensivt. Ofta ger det ett bra resultat, för man är på annan ort och ingen kan springa iväg, oftast stänger man av telefonerna och läser inte sin e-post.
På kvällen äter man trerättersmiddag, dricker vin och umgås. Värdet av det kan inte överskattas eftersom man annars ofta stressar fram genom korridorerna och knappt hinner slänga ur sig några meningar till varandra, än mindre lära känna varandra som människor. Att arbeta ihop förutsätter något slags mänsklig gemenskap och det finns ibland inte plats för i vardagen.
MEN vi har olika sätt att fokusera vår oro eller ängslan inför att umgås. För mig sätter det sig i kläderna.
På en herrgårdshelg ska man se trevlig ut under dagen. På kvällen ska man klä upp sig lagom mycket. Det är ett sätt att markera umgänge. Det är svårt.
En gång har jag varit på en herrgårdsövernattning där en person kom i samma kläder på kvällen. Hon blev inte mobbad. Hon märkte nog inte ens att det var udda. Sån vill inte jag vara.
Man kan inte ha samma kläder två gånger i rad. Det ska passa ihop med resten av kläderna så man slipper släpa en hel resväska. Ett par skor får räcka för mig, så då får det bli kjol två dagar i sträck, alltså tre ombyten. Det kräver tänk.
Nu blev det blå klänning, svart genomskinlig tunika till kvällen (två alternativ; linne eller långärmat under) lila tunika. Lite mycket svart, tre gånger. Får duga.
Götilda
PS: Glöm inte acessoarerna (stavas det så?) turkos sidensjal till klänningen, snygga strumpor, rätt örhängen.

Vi människor är olika

2009-11-12T11:19:00.000-08:00

Har jobbat ett tag med en fantastisk människa. Hon arbetar jämt, har hundra bollar i luften, är flexibel, arbetsam och alltid både lugn och glad. I går fixade hon över dagen att skicka vaccin till en skola med influensautbrott där oron bland vissa föräldrar når oanade höjder. Vi rådgjorde med kommunen och gick sen ut och berättade i media.

Senare på dagen ringde en annan sorts människa. "ta tillbaka, vi klarar inte att vaccinera i morgon!". Det var blanketter och telefoner och sjuksköterskor som var oroliga över att med kort varsel behöva ställa om.
Efter ett kort resonemang förstod person två att det kanske inte skulle se så bra ut om skolan tackade nej till att få förtur till vaccination.

En tredje person går ut i media och tog åt sig äran av att han minsann har sagt ifrån så att det stelbenta landstinget ordnade fram vaccin. Inte känns det så kul att samarbeta med honom i framtiden.

Världen är full av olika sorters människor. Mina år i livet har lärt mig att se till två saker - är folk för det mesta glada och får något gjort så håller jag mig till dom. Hur jag är själv får jag ta mig en funderare på.

Götilda

Ärligt talat

2009-11-05T09:54:00.000-08:00

Jag har bara jobbat två månader, men många omkring mig har slitit all vaken tid sen tidigt i somras för att hejda smittspridning och onödiga dödsfall.

När du sitter där och får ditt stick i armen tar det mindre än en minut, men någon har hyrt lokalen, anställt stickerskor, "uppdragare", Rödakorsare och vakter, gjort diagnosurval och dataprogram, skrivit brev, skickat dom, informerat kommuner, fixat distributionen av vaccinet, suttit i telefon för att få reda på när vaccinet kommer, bokat annonser, formulerat texter, informerat varandra, skaffat telefonsvararpersoner, gjort pressmeddelanden och webbtexter, satt upp skyltar, hållit reda på alla nationella beslut om prioriterade grupper, ställt upp i intervjuer, chattat... jag kan hålla på hur länge som helst.

Sen kommer sura brev och telefonsamtal. "Varför måste jag åka från Mariefred till Strängnäs", "det är kallt i kön", "dålig information"...

Kära människor, det är kris, det handlar om 270 000 människor, inte bara dig.
Det är ett erbjudande från samhället: vi ger dig gratis skydd mot en livsfarlig sjukdom. Inte i Sverige eller någon annastans har detta gjorts förut.

Idag är jag sliten och avslutar meningen som jag inte kan göra i jobbet - passar det inte så strunta i det, men gnäll inte!

Götilda

Demokrati i skolans värld?

2009-11-02T10:14:00.000-08:00

(Demokratins födelseplats på Akropolis i Aten, här samlades medborgarna för att besluta)

Eskilstuna ordnar Demokrativecka. Ett digert och innehållsrikt program
presenteras på eskilstuna.se. Där är mängder av arrangörer från föreningar och de flesta av kommunens förvaltningar. Men en saknas nästan helt - förskolan och skolan.
Jag hittar två undantag, klass 3 i Mesta skola och Gamla stadens förskolor.
För övrigt är det tyst från den förvaltning som har ansvar för 17 000 barn och ungdomars demokratiska fostran.

Götilda

Roligt på jobbet

2009-10-31T04:38:00.000-07:00

Man ska ha kul på jobbet skriver en bloggkompis. Jag håller verkligen med. Just nu har jag väldigt kul på jobbet, vilket inte betyder att jag går och skrattar hela tiden. Faktum är att jag knappt hinner fika, så några roliga historier blir det sällan.

Vad är det som gör att jag har kul på jobbet? Jo, att jag når fram med förändringar som jag tror på. I går pratade jag med ett 20-tal engagerade chefer som omedelbart var med på noterna om att utveckla sina webbsidor. Inte nog med det, dom fattade beslut, tävlade om att få bli referenspersoner, frågade om de fick börja i förtid, ville gärna vara med på bild... den som jobbat med information i offentlig sektor tror kanske inte på vad jag säger, men det är sant.

Om sanningen ska fram så är utgångsläget riktigt uselt och dom här cheferna vet att de inom en snar framtid blir utsatta för tuff konkurrens. Jag som tror på offentlig sektor måste ändå erkänna att konkurrens har denna fördel, kommunikationens betydelse blir viktigare. "Bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten" är min paroll och dom förstod precis vad jag pratade om.

Inte bara dom, hela ledningen för organisationen förstår och vill arbeta med kommunikation. Just nu känns det som att åka på en räkmacka, men jag är en vis gammal räv och vet att det kommer inte alltid att vara så. Ett stort hinder är bristen på tid och personer som kan arbeta med frågorna. Jag vet vad som behöver göras, men jag kan inte vara överallt. Hur prioriterar man?

Götilda

Stallyktan regerar

2009-10-14T11:54:00.001-07:00

Var ute på min powerwalk i mörkret 4369 steg på 40 minuter. Vi startar lagtävling på måndag och det gäller att värma upp stegräknaren.
Nåt ska man tänka på och jag sökte inspiration för ytterbelysning. Bakgrunden är att jag för sådär 10 år sedan skickade maken att köpa ytterbelysning till vårt tegelhus från 1960-talet. Det skulle jag inte ha gjort. Han kom stolt hem med två stallyktor!
Sämre val har jag svårt att tänka mig, men snål som jag är kom lyktorna upp och har retat mig sen dess.
Nu tittade jag efter bättre alternativ hos grannarna. Döm om min förvåning när jag konstaterar att stallyktan finns på 30-50 procent av alla husfasader, oavsett byggår eller stil. Funderar varför. Den röda stuga vi alla härstammar ur hade förstås ingen belysning alls. Kanske herrgårdens belysta stall figurerar nånstans i vårt kollektiva bakhuvud. Där fanns rikedom och ljus.
Nåväl, det fanns lite alternativ, genomskinliga glasbubblor och en modernare variant med satellitringar runt ljuskällan. Inget jag ringde på för att fråga efter leverantör.
Bäst är den enda lampan vi har kvar sen 60-talet, en mjölkfärgad glob i glas. Är det nån som har några sådana som ligger och skräpar är jag beredd att betala en slant!

Götilda

2009-10-11T01:38:00.000-07:00

Normalt intresserar jag mig inte för vart obekanta personer reser, men nu gör jag ett undantag för den här gången handlar det om mänskliga rättigheter.

Det finns en ung man som var på resa på fel ställe. Det behagade inte den store Världshärskaren. De spärrade in honom i flera år utan anklagelser, utan rättegång, utan försvarare, utan yttrandefrihet.
I andra sammanhang betraktas det som en grundläggande faktor i demokratin att alla ska betraktas som oskyldiga tills de fått en rättvis rättegång och blivit dömda. I det här fallet släpptes han till slut efter internationella påtryckningar.

Nu har han varit på resa igen till fel ställe. Återigen grips han. Denna gång är det svenska media som idkar rättegång utan försvar. I spaltkilometer beskylls denne man med namns nämnande för de värsta brott mot mänskligheten. Orsak - han har brutit mot visumbestämmelser.

Det fanns en gång när jag själv var journalist och lärde mig att det är domstolar som dömer. Den tiden var länge sen. Nu dömer vi alla på vaga grunder, förmedlade av media.

Slutligen kan jag inte låta bli att reflektera över att den som väljs att leda den stora Världshärskaren automatiskt får Nobels fredsmedalj på bröstet. "Dom som inte är med oss är emot oss" Det är bäst att hålla sig väl med härskare som kan låsa in en om man reser på fel ställe.
Vore det inte så bedrövligt skulle man skratta åt det.
Götilda

Några ord till sociala politiker

2009-09-21T11:19:00.001-07:00

Läst intressant uppslag idag om att många politiker ser den sociala webben som en framgångsväg inför nästa och kommande val. Bloggar, Facebook, twitter, youtube är högaktuella i partipolitiken. Mycket möjligt, men då har de en del att lära.
Jag är nog ovanligt politiskt intresserad, följer flera politikerbloggar och är vän med politiker av olika färg på Facebook. Min erfarenhet säger mig att de har svårt att finna formen.
Den sociala webben är extremt individuell. Jag väljer själv vem jag vill umgås med, läsa, uppmärksamma. Då vill jag också ha ett individuellt tilltal. Det duger inte att dunka in partibudskap och hoppas jag ska nappa. Jag är intresserad av det personaliga och privata politiska. Alltså varför tycker just den individen, inte partimedlemmen, att vi ska göra på detta sätt?! Det är väldigt krävande på ett nytt sätt.
Nu är ju folk fantastiskt snälla och ger sig inte gärna in i att säga emot. Därför är det förstås svårt att veta vad som funkar. Jag kanske har ovanligt höga krav, men det är avslöjande att som politiker ge sig in i den här svängen. Jag inbillar mig att Obama hade en väldigt uttänkt strategi och framförallt ett genomtänkt budskap som han delade med många som var beredda att föra det vidare.

Grejen med webb 2.0 är också att det är en helt ny utvecklingslinje. Vi sitter inte längre och väntar på att överheten ska tala om för oss, vi kollar med kompisar, snackar runt, upptäcker bra grejor, för dem vidare, totalt utan kontroll uppifrån. Partipolitiken är extremt centralstyrd, vare sig den är blå eller röd ska alla tala med samma tunga (möjligen avviker de gröna en aning, men inte mycket)

Ja, jag tror att framtidens demokrati finns på nätet, men exakt var visar sig nog inte än på ett tag.

Götilda

2009-09-19T10:55:00.000-07:00

När jag var ung, på 1950-talet, förekom det synska damer i tidningar som Allers Familjejournal. Dessa damer kunde förutse om olyckliga människor skulle bli lyckliga, men de kunde också finna försvunna saker, som vigselringar eller ärvda smycken. "Jag ser ett stort träd och ett hus i närheten, leta där!" kunde dom svara i tidningen.
Jag upplevde något som påminde mig om de synska damerna idag.

Jag fick en armring i guld av min mamma och pappa på min 40-årsdag. För sisådär två år sedan tappade jag den. Man ska inte sörja jordiska ägodelar, men det här smycket var vackert, dyrbart och så påminde det mig om min mamma som inte finns längre. Jag sörjde ordentligt. Till slut gick jag till en guldsmed med mitt samlade guldskrot och bad dom göra en liknande armring.

Så idag, i det underbara höstvädret, pysslade jag i trädgården och grävde i kompostjorden för att fylla på hos stockrosorna. Plötsligt glimmade det till i jordhögen och där låg armringen!!!

Glad blev jag förstås, men lite till. Det känns som en hälsning från morsan. Hon var en bitsk dam, väl värd sitt flicknamn, Stalin. För två år sedan, när jag tappade armringen, var jag inte så lycklig. Jag tror hon gillar att jag tagit tag i mitt liv och förändrat det. Jag vet inte om det kommer att gå bra, men det är bättre att försöka med något nytt än att gå och bli bitter i det som inte stämmer. Det är inte lätt att styra in sitt liv i nya banor i 60-årsåldern, men faktum är att det svåraste är att bestämma sig. Vill du något tillräckligt mycket så går det nästan alltid att genomföra!

Götilda

2009-09-08T10:04:00.001-07:00

Hade en diskussion idag om hur en offentlig organisation ska kommunicera med omvärlden. Den frågan är inte helt enkel.

Världen idag bloggar, facebookar, youtubar, twittrar, sms:ar och mycket mer av hjärtans lust. Individen är van att uttrycka sig och kommunicera oavbrutet, nästan dygnet runt.

Hur ska en stor demokratiskt styrd och hierarkiskt uppbyggd organisation anpassa sig till detta? Den sociala webben bygger enligt min uppfattning på ett väldigt personligt nätverkande. Jag väljer vilka jag vill kommunicera med och hur. Hur bloggar Staten, kan kommunen var en kompis på Facebook? Ska vi lägga filmer på politiska debatter på You tube?

Det finns lysande exempel; en kommundirektör som använder bloggen som ett styrmedel för förändring och utveckling. Men han har en sällsynt begåvning i att uttrycka sig och en genomtänkt syn på vad han vill uppnå. Det är sällsynt. Dessutom kräver det en fin balansgång gentemot de politiker som styr organisationen.

Jag tror svaret är att pröva sig fram. Kanske föräldrar och personal på en förskola kan ha en gemensam grupp på Facebook, kanske vissa personer kan få i uppdrag att "personifiera" organisationen eller delar av den. I vilket fall är jag säker på att vi inte kan låta bli att följa utvecklingen, vara nyfikna och våga pröva.
Götilda

Utsikten påverkar åsikten

2009-09-05T06:27:00.001-07:00

När man har ett litet företag och försöker försörja sig på det så ser man andra företag.Vi var ute i Sundbyholm och handlade i gårdsbutiken där. Trots att den ligger miltals från andra affärer, trots kris och trots höga priser var det fullt med folk och kö till rökta laxar, svenska kräftor, oxfile och viltkött. Intressant. Antar att dom har det som en bisyssla till jordbruket och kanske samarbetar med rökeriet en bit bort.
Samarbete är grejen. Vi säljer chokladbitar från chokladbutiken och mat från en restaurang i närheten. Restaurangen säljer vår oktoberfestbiljetter, men också kryddblandningar från någon annan liten firma. Småbryggerier i hela landet hjälper varandra med recept och tips.
Men inte är det som i företagsekonomin att vi tänker växa och växa och konkurrera ut Pripps och Spendrups så småningom. Jag vet inte var det står i teorierna om att brygga öl för att det är kul och för att kunderna uppskattar det vi gör. Ett växande antal mikrobryggerier drivs i samtliga fall av såna galningar som sliter ut sig för nästan ingen lön.
Kanske finns det andra värden i livet än att bli rik?

Götilda
(Bilden är skördefest från min trädgård)

2009-09-03T11:47:00.000-07:00

Jaha, så är man landstingsanställd. Det var länge sedan. Var extravak typ 1975 när jag var arbetslös efter min socionomexamen. Inga glada minnen därifrån. Men nu är jag glad. Det känns jättekul med nya människor, nya uppgifter och nya sätt att tänka och arbeta.

Räknar ut att jag nog arbetat ungefär lika länge privat som offentligt. Sådär 20 år på varje "sida", men nu blir det allt mer sammanblandat. Vid årsskiftet införs "fritt vårdval" i landstinget. Det är ungefär som friskolor. Vem som vill får starta vårdcentral och sen får alla betalt efter hur många patienter de lyckas locka till sig.
Idén bygger på att offentligt och privat är samma sak, bara olika huvudmän. Min käpphäst är att så är det inte alls:

Privata företag säljer en produkt för att få vinst och tjäna pengar. Bra produkter och tjänster ger bra med vinst.
Offentliga sektorn får uppdrag av medborgarna. För att styra uppdrag och kvalitet krävs demokratiskt inflytande.

Valfrihet är ett begrepp från den fria marknaden och kan inte ersätta demokratiskt inflytande.
Valfrihet förutsätter till exempel marknadsföring i stället för demokratisk diskussion.
Valfrihet förutsätter att du handlar för egna pengar, men här handlar individen med våra gemensamma pengar.
Med endast valfrihet som styrmedel överlåter vi åt det privata näringslivet att ensamt forma framtiden för vård, skola och omsorg.

Kruxer är att för bättre demokrati i den gemensamma sektorn måste vi ta den besvärliga diskussionen om de anställdas roll i förhållande till medborgare och deras valda ombud. ska vi som gillar offentlig sektor och demokrati överlåta den åt dom som inte gillar offentlig sektor, skatter och gemensamma beslut?

Götilda

2009-08-22T05:27:00.000-07:00

Sommarlov sitter djupt i våra hjärtan, men just i dagarna är vi många tusen föräldrar som gör vågen:
Äntligen är ungarna i skolan igen!

Ekvationen går inte ihop: Föräldrar har 5 veckors ledigt under ett år, skolelever har 16 veckor.
I Idaåldrarna har ungarna inget sommarlov utan är på fritids.
I Bullerbyåldern ska 10-12-åringar klara sig själva hemma hela dagarna.
I åldrar över Astrid Lindgrens värld driver sysslolösa tonåringar omkring, är uppe på nätterna och lär sig ända till efter myndighetsdagen att fyra månaders ledigt, många sovmorgnar och håltimmar är livet villkor. Inte undra på att vi får problem senare.

Jag känner familjer som aldrig har semester ihop för att föräldrarna ska pussla ihop det under barnens ledigheter.
Jag läser rapporter om att skolelever, särskilt flickor, lider av stress. Med mer arbetstid i skolan kanske arbetstakten kunde sänkas.
Lärare klagar också över tunga arbetsbördor och stress. Inte undra på. De är enda yrkesgruppen i Sverige med 45 timmars arbetsvecka.

Förklara för mig vad i hela världen som motiverar att vi har samma arbetstider i skolan som vi hade på 1800-talet!

Fram för en modern skola!

Götilda

2009-08-17T10:08:00.000-07:00

Vi gick en promenad genom det nya villaområdet. På var och varannan gräsmatta stod de hiskeliga studsmattorna uppställda. Ibland sida vid sida med bara en häck emellan. Ytterst sällan ser man ett barn hoppa på dom. Priset per studs måste vara skyhögt.

Kapitalismens dröm i ett nötskal. Varje individ konsumerar sin egen pryl. I år studsmatta, nästa år swimmingpool. Ingen verkar komma på tanken att en stor fin, säker studsmatta skulle räcka utmärkt åt alla 20-30 villorna i området. Kanske det till och med skulle vara roligare för ungarna att träffas och skutta tillsammans.

Det dystra är att samhället samverkar så tydligt med kapitalet. I området finns inte skymten av gemensam yta. Ingen sandlåda, inga gungor, inga rutschkanor eller bänkar för föräldrar att småprata på medan barnen får sina första sociala kontakter och ingen plats att ställa upp en gemensam studsmatta.

I villaområden ska man ha sin egen gräsklippare, kompostkvarn, borrmaskin eller vad det kan vara för prylar som gäller på Claes Olssons. Det är inte hållbart och inte heller trevligt. Vi lånar av våra jättetrevliga grannar och får samtidigt en massa goda råd. Dom kan allt. Vi delar morgontidning på somrarna och får lite skvaller när vi tar en kopp kaffe ihop ibland.

I brorsans radhusområde har dom till och med en gemensam bassäng. Den är inte stor, men jättekul för alla barn i området att samlas kring på sommaren. I vårt område bygger grannarna egna. Priset per bad under badbaljans livstid slår nog studspriset.

Visst, det finns nackdelar med gemensam egendom. Osämja och gnäll kan uppstå, men vi är nu en gång sociala vi människor. Utan varandra klarar vi oss inte. Då är det bra att öva på att komma överens. Individualism, javisst, men det är gemenskap som gör livet värt att leva.

Götilda

2009-08-13T09:47:00.000-07:00

Jag är en varm anhängare av att vissa saker är så viktiga att dom ska ingen göra pengar på, dom betalar vi tillsammans och bestämmer om tillsamman; det kan gälla social omsorg, kultur och gemenskap till exempel.

Dom som började bygga den gemensamma sektorn gjorde det tillsammans. Trots att folk var fattiga och jobbad tio timmar sex-sju dar i veckan lyckades dom bilda konsumtionsföreningar, begravningskassor, bibliotek, kyrkor och fackföreningar. Det vände upp och ner på tillvaron.

Men sen nån gång efter kriget kom idén om "Det starka samhället". Budskapet var "betala din peng så sköter vi det åt dig". Det betydde att vanligt folk inte längre skulle delta, de avskärmades från insyn och inflytande. Samtidigt var det en växande grupp som började tjäna pengar på det gemensamma; nämligen vi anställda.

Vad det betyder att anställda har ett eget intresse i den offentliga sektorn har jag sällan sett en diskussion om. Som jag uppfattar det fördes bara tänket över direkt från industrin till den offentliga sektorn; arbete som arbete. Eftersom de fackliga organisationerna var starka drivkrafter avfördes frågor om fackets roll i offentlig sektor. Som jag ser det kan detta förklara en del egendomligheter, som att anställda har laglig rätt till information och medbestämmande, men inte de elever, föräldrar, patienter och anhöriga som vi är till för.

Det finns ett antal tabufrågor som har samband med skilda intressen.
Varför har skolan arbetstider från 1800-talet? Då gick man sex år i skolan och både barn och vuxna behövdes i skördearbetet. Idag går alla barn 13 år i skola och Bullerbysomrarna finns inte. Med föräldrar som har fem veckors semester och skolelever som har 16 veckor vänjer sig myndiga ungdomar vid att gå sysslolösa fyra månader om året och småbarnen trängs på överfyllda fritidshem medan kunskapsresultaten är dåliga och larmrapport efter larmrapport talar om stress bland våra ungdomar.

Varför spelar det ingen roll hur många poliser vi anställer - de syns ändå inte på gatorna? Varför görs alkoholkontroll klockan 15.00 på onsdagar i stället för 03.00 på lördagar?

Varför kan vi inte få träffa doktorn, ta prover och röntga oss snabbt och enkelt på samma ställe när vi ändå tagit ledigt för att gå till vårdcentralen?

Varör spelar det ingen roll att vi lägger mest pengar i världen på skola och sjukvård; det är ändå alltid brist på resurser?

Jag vet inte svaret. Jag menar inte att anställda i offentlig sektor ska jobba gratis. Jag vill bara lyfta frågorna om demokrati och vems intressen som ska styra den gemensamma omsorgen, innan det är för sent.
I privata skolor jobbar lärarna 40-timmarsvecka, privata poliser lär jobba när de får betalt för det och vid årsskiftet kommer fritt vårdval med privata vårdcentraler som nog anpassar sig efter patienternas behov.

Götilda

2009-08-09T12:30:00.000-07:00

Jobb igen i morgon efter en lång och välförtjänt semester. Tillbaka till kommunen och sen landstinget.

I hela mitt liv har jag jobbat i, informerat om, tagit del av och följt debatten om offentlig sektor. Det som förvånar mig är jag saknar en viktig diskussion:
Vad är skillnaden mellan privat och gemensamt?

De senaste 20-30 åren har gått åt till att göra det offentliga mer likt det privata. "Marknad" och "konkurrens" är två begrepp som är tagna ur teorier från företagsekonomi och nationalekonomi, men dom som la grunden för teorierna hade inte en aning om gemensam sektor.

Offentlig sektor är det vi gör tillsammans, för att vi unnar alla, oavsett inkomst, att få del av något, skola eller bibliotek eller hemtjänst till exempel.

Vi satsar alla en del pengar för att vi inte tycker att någon behöver tjäna pengar på just dom här områdena. Att bygga konstmuseum, väg och järnväg eller att utveckla miljövänliga bilar är också områden som helt enkelt inte går att göra med vinst som enda drivkraft.

Det blir helt bakvänt när man försöker slå ihop de här båda områdena. Att aktieägare i ett bolag får utdelning på vad vi betalar i skattepengar för en skola i vår kommun är en absurd konsekvens av sammanblandningen.

Kritiken av offentlig sektor har huggit på de brister som finns och har visat sin lösning - gör allt privat (fast offentlig finansierat) Men det kan tänkas finnas andra sätt att förbättra den gemensamma sektorn.

Problemet i det gemensamma är att folk inte känner att det är gemensamt. Tyvärr är vi nog många som suttit och blivit uppläxade och känt att vi finns till för vården eller skolan, inte tvärtom. Vi har inte namnat kläderna, slutat röka, anmält oss på rätt blankett...

Min stackars son blir generad, när jag säger att jag byggt en skola, anställt lärare, gett dom en läroplan där det står vad jag vill att mina barn ska lära sig. Sen vill jag ha rapporter om hur de använder mina pengar och lyckas med att lära ut det eleverna behöver i vuxna livet.

Men jag menar allvar. Det är demokrati det handlar om. I kommunen röstar jag på det parti som jag tror bäst förvaltar mina skolpengar. I riksdagen röstar jag på det parti som skriver bäst skollag och läroplan. För att kunna göra det måste jag få rapporter om hur det går, resultat. Jag ser visserligen en del med mina egna ögon, men det finns mycket jag inte ser, för att barnet är för litet för att berätta eller för stor för att vilja berätta.

Hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt att försöka få reda på och förmedla hur det gemensamma förvaltar sitt ansvar, först som journalist, sen som informatör. Inte har jag lyckat precis, men min lösning för att få en effektivare gemensam sektor är enkel:

Försöka inte att göra pengar på omsorg och social gemenskap - Öppna dörrarna och för en seriös demokratisk dialog med medborgarna -jag är säker på att alla skulle häpna över resultatet!

Jag tror att en bild från Barnparaden - när 26 förskolor, dagmammor och Öpnna förskolan tågade med över 1 000 barn kan illustrera lite av vad jag menar.

Götilda

2009-08-06T13:51:00.000-07:00

Nu har jag läst en bok igen, eller rättare sagt läst om Din tjänare hör av Sara Lidman. Den kom ut 1977, antagligen läste jag den då och resten av böckerna i hennes serie om hur Jernbanan kom till Västerbottens inland.
Nu var jag där uppe i somras, såg Månliden, Didriks stora timmerhus i Jörn = Lillvattnet i bokserien. Min bästa kompis är gift med en i Didrikssläkten. Det känns annorlunda nu, att läsa böckerna med Västerbotten på långt avstånd, men ändå nära. Dessutom har jag läst hela Bibeln sedan dess, det är bra som bakgrund för den som läser om Västerbotten.

Det Sara gör är att hon skriver en krönika över sin egen släkt och den människofientliga geografi där de skapade sina liv under hundra år. Det är ett magnifikt äreminne och en runsten åt berättarkonsten. Hon har lyssnat noga, Sara, nästan allt bygger på verklighetens grund, men skrivet med författarens frihet och formuleringar.

Spaning: Går det någonsin mer att skriva såna böcker? Vi lever i en tid när människor rör sig över stora ytor, från utmarken mot centrum, från Månliden till Lillvattnet, till Skellet, till Stockholm, till Bryssel... Man föds på ett ställe, växer upp på ett annat, jobbar på tio olika. Själv har jag ibland förundrat konstaterat att jag troligen ska ligga i en grav i Mälardalen - hur hamnade jag här?

Släkten som är själva byggstenen i Jernbaneböckerna sprids, splittras åt olika håll. Redan för dagisplaceringen börjar vi skjutsa runt ungarna för att hitta det individuellt bästa men skjuter samtidigt i sank möjligheten att ha en fast plats i livet där allt och alla är bekant. Sen jagar vi vidare efter rätt skola, högskola, jobb.
I Saras land fanns verkligen ingen valfrihet. Alla föddes till en plats där det i första hand gällde att överleva och sedan att göra det som förväntades.

Jag säger inte att det var bättre förr, jag säger bara att vi aldrig stannar upp och funderar vad det gör med oss som grupp att lämna trådarna bakåt och ständigt se framåt mot ett eget individuellt bästa. Är det säkert att det alltid är bäst?
Jag har lite yvigt kallat USA ett land som byggdes med etnisk rensning och slaveri och där människor inte har någon förankring i bygd och släkt. Det landet bygger på att människor ständigt flyttar på jakt efter "Den amerikanska drömmen" om att bli rik och lycklig någon annanstans.

Än är vi inte där. Jag tror jag sett uppgift om att svenskar semestrar och reser mer för att träffa släkten än till exotiska chartermål. Det sitter nog djupt i oss att vi har en plats där vi hör hemma, men det förändras snabbt. Det får i alla fall mig att fundera.

Götilda

2009-08-02T10:53:00.001-07:00

Det är nått med semester som gör att hjärnan liksom stannar upp. Jag som normalt är en typ som reagerar och upprörs, tycker och tänker är efter några veckors semester fullt nöjd med att rensa ogräs, plocka bär och sköta tvätten. Bloggandet blir svårt i det läget. Är det bra eller dåligt? Kan inte riktigt bedöma, men efter flera års upprörda tankar kanske det är på tiden.

Men jag har förstås konsumerat 588 sidor om Sven Hedin. Galenskap kan man tycka, men hans namn har dykt upp. Den vandrande sjön Lop Nor i Tibet och hans nära vänskap med Hitler kände jag till. Nu vet jag det mesta. Axel Odelberg har plöjt dokumenten och det är ingen enkel uppgift, bara det hans själv skrivit är tiotusentals sidor, mest från resorna.

Tvetydig typ. Som upptäcksresande, en hjälte. Ökenvandringar i +40 grader, isande kyla, åratal på resande fot i innersta Asien. Som politiker, en galning helt utan omdöme. Fanatisk tyskvän (och vän till tsaren, England, Frankrike, Kina...) Redan efter första världskriget var han i farten. Skrev borggårdstalet ( som Gustav V höll och därmed fällde regeringen Staaf)

Man kan summera, intressant 1900-talshistoria utifrån en intressant person. (På bilden försöker han ta sig in i Tibet förklädd till mongolisk munk för hundra år sedan)

Götilda

2009-07-31T13:03:00.000-07:00

En enkel fråga - varför befinner sig svenska pojkar i Afghanistan och skjuter på afghaner?

Detta ska föreställa en demokrati, men när blev vi tillfrågade eller informerade om att vi skulle ge oss i ett krig och döda andra människor? Vad är målet? Vad gör vi där?

Jag har inget till övers för talibaner, men jag tror inte vi kan störta talibanerna när inte USA klarat det, när inte Sovjet klarat det, när in britterna klarade att besegra afghanerna.

Vad gör vi på andra sidan jordklotet med vapen i hand?

Götilda

2009-07-22T07:33:00.000-07:00

Fyra dar i Berlin. Härlig stad med mycket att uppleva. "Berliner weisse"; öl och saft blandat. Inte så dumt som det låter faktiskt, särskilt när det var +30 grader och på en båt på Spree. Tre timmars rundtur. För oss som var där för 20 år sedan är det märkligt att kunna åka runt stan på det viset. Vi var där sommaren 1990 när muren just fallit men fortfarande stod kvar så vi kund hugga bitar och ta med hem.
Nu är nästan alla spår av muren borta, men den finns att köpa inplastad eller står som en absurd dekoration utanför en restaurang.

Den störst sparade centrala delen av muren finns nära Checkpoint Charlie på Niederkirchner strasse. Just där låg Gestapos och SS högkvarter. Tomten har stått övergiven vid sidan av muren, men nu byggs ett museum "Terrorns topografi". Utställningen finns redan och går att se under bar himmer. Här visas hur terror och diktatur växte fram från 1930-talet. När nazisterna fått 44 procent i valet tog de över och inörde diktatur. Framförallt infördes lagar om att staten kunde ta folk i förvar utan rättegång. De lagarna var grunden för allt som skulle komma, terror mot oliktänkande i Tyskland, förföljelser, tortyr och mord i ockuperade länder, mot judar, zigenar, homosexuella och andra icke önskvärda i det tredje riket.

Reflektion 1. Det tog 60 år för tyskarna att börja bena i vad som hände, vad som ledde till katastrof, inte bara för Tyskland utan för stora delar av Europa. Har vi i väst lärt oss av detta ännu? Jag funderar hur kungen och stora delar av det svenska etablissemanget kunde stöda nazisterna ända fram till kriget vände, trots lagar om att spärra in folk utan rättegång, bokbål och rasistisk ideologi.

Reflektion 2. Det är otäcka likheter mellan de rättigheter USA tar sig på Guantanamo och andra ställen där människor spärras in utan lag och rätt. Mycket av övervakningen på internet ligger också i samma bana.

Reflektion 3. Berlin är en stad som levt igenom oerhört mycket, Bismarck som enade Preussen och Tyskland, arbetarupproret som slogs ner 1919, Weimarrepubliken, kriget när knappt ett hus fanns kvar, delning med muren. Få städer och få länder skulle så snabbt kunna återhämta sig gång på gång. Det är en härlig stad, mycket barn och människor som verkar ovanligt glada! Väldigt internationellt. Åk dit och se själv!

Götilda

2009-07-14T13:46:00.000-07:00

Det är trögt att blogga när sommaren väller över en. Vill bara passa på att visa min plats på jorden. Tylösand heter den. Där finns det sand, salt hav, tång, klippor, nyponrosor, kaprifol som klättrar överallt och doftar och en liten stuga byggd 1925 av farfar precis bakom dynerna.
Malena Ernman sjöng en fantastisk sång för Victoria idag. Den hette Min plats på jorden. Detta är min.
Götilda

Gardell och Gud

2009-07-09T05:02:00.001-07:00

Läser Jonas Gardells bok om Gud. Här är äntligen en till som läst hela boken och funderat över vad som står i den. Gardells tema är den korkade frågan "Tror du på Gud?" Det finns lika många bilder av Gud som det finns individer; alltså går inte frågan att svara ja eller nej på, däremot är den en bra utgångspunkt för diskussion och en sådan för Gardell i den här boken.
Såg att humanister runt om i världen har en reklamkampanj-
"det går att vara god utan Gud". Det är ett bra exempel. För mig är Gud det goda i människan, att tro är att heja på den goda sidan. Kampanjen blir meníngslös. Humanisterna har sin bild av religion och Gud, det viktiga för dom verkar vara att avskärma sig från andra i stället för att mötas kring det vi har gemensamt, att vi ska använda vårt förnuft och våra resurser för vårt gemensamma bästa. Mycket av det onda i världen kommer från att dela upp mänskligheten i vi och dom. Det goda mäts i vad som är bra för oss tillsammans.

Har inte läst ut Gardells bok, men vi verkar lika kritiska till den blodiga krigsguden i Gamla testamentet. Det enda jag egentligen uppskattar i den delen av Bibeln är skapelseberättelsen.
Vi levde som djur i ett paradis där det fanns vad vi behövde. Så kunde vi inte hålla oss utan tog kunskapens äpple. Gud gav oss Ordet och därmed möjligheten att kommunicera, tänka och utnyttja vårt förnuft och jordens resurser för vårt gemensamma bästa. Sen dess har vi haft chansen. Allt finns här för att bygga ett paradis för oss alla, men vi låter om och om igen egoismen ta över förnuftet. Krig, sjukdomar, miljöförstöring kantar vår väg fast lösningen är så enkel. Gör det som är bäst för oss tillsammans så blir världen god.

Sommar är bra för då orkar man tänka på mer än de vardagliga irritationsmomenten. Har varit och tittat till Götildas föräldrars grav. Fortsatt fin sommar!

Götilda

2009-07-09T05:02:00.000-07:00

Nästa Facebook och intranät

2009-06-25T23:27:00.000-07:00

Den är lång den här videon, den tar en timme och tjugo minuter, men se den! Här är morgondagens Facebook 2.0, men också mycket mer, en arbetsplats, ett världomspännande intranät, början på något nytt.

Det svindlar när man tänker på vad som händer i den digitala världen med totalt okontrollerat nätverkande. Hur hanterar vi dom stora frågorna, etik och moral, demokrati och religion, styrning och ledning, när ingen kan ha överblick och ingen vet vad som sker just nu i världen?
Det finns en oerhörd kraft i detta. Människors skapande kan blomma som aldrig förr. Ingen chef som kan säga åt dig vad du ska göra eller hur.

Fritid och arbetstid flyter ihop - det är självklart rätt. Människan är inte skapad i två halvor - en betald och en obetald, en som arbetar åt sig själv och sina nätverk och en som arbetar åt någon annan.

Samtidigt har vi dom som fortfarande vägrar ens ta i en dator, som anser att deras privatliv inte ska besudlas med något de betraktar som arbetsgivarens redskap - datorn. Eller som inte kan; handikappade, äldre, fattiga. Hur undviker vi en delad värld, dom som deltar och dom som står utanför?

Detta måste vi diskutera, diskutera, diskutera.
Götilda

2009-06-20T11:10:00.000-07:00

Var på midsommarfest och träffade ett par som varit tillsammans sedan de var 7 och 9 år! De fick barn när de var 21. Nästan alla i sällskapet var tidiga med barn. Själv var jag 41. Det har sina fördelar. Idag har sonen lagt in Spotify på datorn. Nu kan jag lyssna på all världens musik och lagligt är det visst också.

Jag har en bekant direktör som bloggar mycket om digitalisering i skolan. Vill bara i all enkelhet bidra med Fredrik Härén. Han är värd att lyssna på!

Götilda

Några råd till yngre kvinnliga kollegor

2009-06-19T01:40:00.000-07:00

Kvinnor är lika kompetenta som män, men dessutom har de något gemensamt med alla jordens fattiga och förtryckta - den som vill upp har starkare drivkrafter än de som redan är på toppen. Det finns många frustrerade kvinnor som kan mera och vill mera. Efter nästan 40 år i yrkeslivet har jag samlat på mig några erfarenheter för den som vill upp.

1. Var glad och prestera resultat! Inget slår detta om du vill vidare. Tyvärr räcker det inte alltid, men en lat gnällspik och petimäter kommer inte att lyckas. Det är garanterat. Nedanstående råd är inte tänkta att användas för att ständigt påpeka fel utan för din egen utveckling.

2. All utveckling, både personlig och i en organisation, bygger på engagemang och nätverkande - alltså gemensammt arbete. Inte ens den mäktigaste chef har någonsin kommit dit han är på egna meriter. Kvinnor är särskilt bra på samarbete, men det är också deras fälla. God vilja och muntliga överenskommelser är bra, men det räcker inte. Dokumentera vad du och ni gör - spara erfarenheterna både för att ni ska komma ihåg och kunna gå vidare och för att kunna visa resultat till uppdragsgivaren!

3. Lär dig hur den formella organisationen ser ut. Det är så ägarna eller grundarna har tänkt sig att det ska fungera. Det är den du i första hand ska agera inom och försöka påverka.

Lärarkåren som helhet har i stort sett misslyckats med att förstå hur deras organisation fungerar. I vår kommun beslutas penningpåsens storlek av politiker. Därefter finns allt ansvar för pengars fördelning, pedagogik, utvecklingsfrågor, miljö, klasstorlekar mm helt ute på skolorna. Rektor har ansvaret. Enda haken är att skolan ska röra sig mot övergripande målen som bättre betyg, men inte ens kraftiga försämringar har fått politiken att ändra styrsystemet. För att påverka skolans utveckling ska lärare, föräldrar och elever alltså utgå från att det är rektor som de ska föra dialog med. För förändring är det bättre att utveckla resursernas fördelning ute i skolan än att ständigt ropa efter mer resurser.

4. Var misstänksam när organisationen är oklar eller inte är lättillgänglig. Kolla på webben. En skola eller ett företag där du söker jobb som inte beskriver sin organisation och sina mål; "ingen är intresserad" är ett dåligt tecken. Du måste veta vem som är ansvarig och vad ni ska uppnå för att arbeta efektivt och kunna påverka.

5. Ta reda på var den informella makten finns. Det svåraste är när den formella makten inte fungerar. När informella strukturer har den verkliga makten. En sån organisation är inte bra att jobba i. Du märker det på mängden skvaller, gnäll och i värsta fall mobbning. Det enklaste rådet är - ta dig bort från informella maktstrukturer. På kort sikt kan det verka smart att agera med den informella makthavaren - på längre sikt är det en usel taktik. Om du inte kan ge dig iväg, kräv tydliga egna mål att arbeta mot och se till att klara av dem!

6. Sist, men inte minst, glöm inte att det ska vara roligt på jobbet! Om det inte är kul är det nog dags att fundera över vad du kan göra åt det. Analysera och gör en plan!

Här är en tuff tjej som vet vad som gäller.

Götilda

2009-06-15T11:35:00.000-07:00

Björklund presenterade regeringens förslag till ny skollag idag. Den har låtit vänta på sig, vet inte hur många år. Har inte detaljstuderat förslaget. Såg det mesta av den direktsända presskonferensen.

Vad är omdömet? Inte känns det som en lag som bäddar för en spännande utbildning som leder in i morgondagens samhälle. Några djärva visioner presenterades inte.

En del nya tvång; att Skolinspektionen ska kunna stänga skolor, att elever kan bli avstängda och så att föräldrar kan överklaga åtgärdsprogram. Det är bra, stärker föräldrarnas inflytande. Annars blir väl ingen kunnigare eller bättre av mer tvång. Jag tror inte att Björklund tänker sig en massa avstängningar av elever eller skolor. Han tror väl att blotta möjligheten ska få elever och rektorer att veta hut.

Vad jag skulle önska är att oppositionen inte bara fokuserar på tvånget. De flesta tycker nog det låter bra. Kom med alternativa förslag i stället. Ge oss en vision av vart skolan ska gå. Just nu står den bara och stampar. Vi hade sämsta betygen på fem år. Vi behöver ge lärarna en tydlig signal om vart de ska sträva.
Inte ska vi väl stanna i 1842 års folkskola i evigheter?
Götilda

2009-06-10T10:12:00.000-07:00

Många tåg har jag gått i, men dagens var ett av de allra roligaste. Inte så många protestplakat eller fanor men desto fler ballonger och galonisar. Barnparaden med cirka 1 000 barn från våra förskolor och dagmammor gick i duggregn en bra bit från torget till Parken. Där fick alla glass och sen titta på djuren innan det var dags för mellis och underhållning.
Bara glada miner och alla, både barn och vuxna, tyckte det var kul att se hur väldigt många vi är.
För mig och några till var det slutet på en lång planering. Vad skönt det känns att göra något konkret som blir klart och färdigt. Annat var det som journalist, då var man färdig med ett jobb varje dag.
Götilda

2009-06-08T11:13:00.000-07:00

Det går framåt. Fler som röstade och dom som gjorde det valde partier som vill vara med i EU. Junilistan och Vänsterpartiet som vill gå ur förlorade stort. Yipii!!
Något så enfaldigt - det är som att säga att vi ska gå ur Sverige för att vi inte gillar besluten i riksdagen. Det finns ju såna också, som vill ha republiken Jämtland, men dom är det väl inte så många som tar på allvar. Tydligen börjar svenskarna intressera sig för att rösta på politik i stället. Piratpartiet ger i alla fall en signal som jag stöder; att integriteten måste bli bättre, dessutom fick dom många unga att rösta i en politisk fråga. Bra.
Miljöpartiet går äntligen att rösta på och det var det många som upptäckte. Vakna Lars Ohly! Mona Sahlin kan också ta sig en funderar. Dummare trick än att sätta en som inte gillar EU i topp på EU-listan har man sällan hört talas om.
Skaffa en politik i stället!
Götilda

2009-06-07T10:08:00.000-07:00

Ja, nu har i alla fall jag fått full valuta för de 50 kronor som kommunen satsat på Jubileumsfestligheter. Tack till alla som fixat och ordnat:
Skjortorna som hänger över ån
Andra Generationen
Den Flygande bokrullen
Cirkus Cirkör
Eii saa Peittää (eller något liknande)
Swing Club
Walter Kurtsson
Invigningsmusiken
Timbuktu
Pain of Salvation
Champagnebar
Vikingar
mm
i ungefärlig uppskattningsordning.
Det är väl tur att vi med gemensamma slantar kan ordna lite kul tillsammans = kultur!
Trots att svenska landslaget och vädrets makter gjorde sitt bästa för att sabotera så blev det bra till slut. Jag räknade till sex lager kläder under lördagen, plus galoscher. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Nu hoppas vi på en festlig valvaka också. Mer fest åt folket!
Götilda

Dagens surkärring

2009-05-31T10:33:00.000-07:00

När vårt villaområde byggdes för sådär 40 år sedan var det generöst med mark. Mitt i kvarteret avsattes en allmänning. Den har ingen väg utan är en liten urskog mitt ibland ett 15-20-tal villor. Några hundraåriga granar, vitsippor, ekar, sly.
Jag har inte tänkt så mycket på området utom glatt mig åt att vara helt insynsskyddad åt det hållet och ha lite skog nära inpå.
Döm om min förvåning när jag hörde en motorsåg lördag morgon. När jag frågade närmaste grannen vad som pågick i allmänningen sa hon att en annan granne lejt någon att såga ner träd. Varför var lite oklart. Grannen i fråga flyttade in för något år sedan och har skyfflat bort all växtlighet och anlagt en gräsöken på tomten. Det är deras ensak. Nu skymde kanske träden solen.
"Vem äger marken?" frågade jag som i 13 år trott att det var kommunen.
"Vi tillsammans. Kommunen har överlåtit den åt oss", var svaret.
Hur kan då en granne börja avverka skog de inte äger utan att fråga oss andra var min reflektion.
Efter några samtal rök bara cirka fem av träden. Det har tagit hundra år för dom att växa sig stora. Nu blir det sly i stället. Vad grannarna fick för virket framgår inte. Det som gör mig bestört är inställningen - JAG vill ha bort träden, då gör JAG som JAG vill! Grovt egenmäktigt förfarande eller stöld, men vem vill göra sig ovän med grannar och ställa till rabalder.

Självklart hade det varit besvärligt att gå runt till alla grannar och försöka få dom med på noterna. Troligen hade det inte gått. Jag vet av annan erfarenhet att när det gäller gemensam egendom så har alla vetorätt. För min del är det helt OK, jag vill ha kvar skogssnutten. Om träden ställer till skada för någon granne kan de få åtgärda det.

Inte konstigt att det är svårt med demokrati och EU-val om människor behandlar gemensam egendom och gemensamma angelägenheter på detta vis.

Götilda

2009-05-24T07:58:00.001-07:00

EU-val och självklart ska man rösta där makten finns, men två saker gör mig trött:

1. Varför handlar media fortfarande till hälften om hur många som ska rösta, i stället för vilka frågor vi röstar om?!!! Jag vill veta exakt vilka parlamentariker som säger bestämt nej till att utestänga folk från internet och exakt vad de tänker göra för att EU ska leda klimatfrågorna och hur de vill ta tillbaka makt från det bankrutta finanskapitalet. Inget tjafs!

2. Varför finns det inget vettigt vänsteralternativ för den som anser att EU är ett avgörande forum för att utveckla Sverige och världen?
Två partier som inte ens vill vara med i föreningen (eller har omvänt sig halvhjärtat i sista minuten) och ett parti som sätter en skeptiker högst på listan och dessutom har som sitt främsta krav en nej-fråga (om kollektivavtal)! Till och med TV-reklam säger sossarna nej till. En gång på tiden var jag med i något som elakt kallade "Stoppa-stoppa-nej-nej-rörelse". Inte är det något framtidsalternativ eller ett sätt att utveckla EU!
Götilda

2009-05-21T08:33:00.000-07:00

Funderar över individuell yttrandefrihet. I princip har alla rätt att säga sin mening, att bidra till en demokratisk debatt. När många deltar och vi lyssnar på varandra kommer vi på de bästa lösningarna. Så är det i teorin. Själv har jag alltid känt min yttrandefrihet hämmad (vilket kan förvåna en del som tycker jag är rätt högljudd).
Först var jag kommunist - då skulle jag säga som partiet bestämt
Sen blev jag journalist - då skulle jag vara objektiv. Det gick inte att intervjua en socialdemokrat om jag var moderat och vice versa. Alltså fick jag smyga med mina egna värderingar.
Nu är jag tjänsteman - äntligen! tänkte jag, kan jag bli en vanlig människa som kan gå med i en demonstration, ett parti eller skriva insändare.
Men det var inte så enkelt som jag trodde. En tjänsteman jobbar åt politiken. Om jag tycker tvärtom mot vad min arbetsgivare bestämt eller om majoriteten byts ut och jag får order att göra tvärtom så ska jag göra det. Återigen objektivitet. Den svenska tjänstemannamodellen är urgammal, flera hundra år, och har hållit stilen rätt bra. En tjänsteman gör sitt jobb utan mutor eller åsikter. Gedigna underlag för politiska beslut. Jag är för.
Problemet är väl att debatten i samhället smalnar. Jag kan gå och bära på åsikter som ingen annan för fram. Hela områden diskuteras inte alls.
Några exempel: Lärares arbetstider, föräldrainflytande, lärares digitala kompetens, IT-branschens inflytande på digital utveckling... det finns massor av intressanta frågor som ingen tar upp.
Då kliar det i mina fingrar att skriva på bloggen, men var går gränsen? Var finns min medborgerliga yttrandefrihet? Inte vet jag. Jag testar
Götilda

2009-05-17T07:54:00.000-07:00

Det är tur att det finns pioner. Det är tur att det är helg ibland. Det kanske gör att det går att komma igen så småningom. Efter flera veckor med tid, kraft och totalt engagemang som blir helt sopat under mattan är det svårt att skratta sig igenom livet.

Demokrati har en definitiv svaghet. Det är svårt att bli omvald för den som tar ansvar, sparar och drar ner på det vi tar för självklart. Skolor till exempel.
Kanske är det dags för någon politiker att tydligt säga att valfrihet inte bara betyder lycka för alla inblandade.

900 elever har i höst lämnat våra skolor och tagit med sig pengar för lärare och hyror. Nästa läsår kan det bli 500-1000 till. Kul för dom, men föräldrar och andra vuxna borde begripa att vi inte kan ha kvar alla skolor som de lämnat.
Men där blir det kortslutning - inte vår skola i alla fall!!!

Ska jag dra någon slutsats av vårt misslyckande så är det tre:
Vi måste kommunicera bättre vad som händer när elever lämnar de kommunala skolorna.
Vi måste vara genomtänkta och eniga.
Detta tar tid och många diskussioner, både internt och externt.
Jag skulle önska att politikerna var tydligt med i den diskussionen.
Götilda

2009-05-11T12:15:00.000-07:00

Idag fick vi en ny gymnasierektor. Två kvinnor ersätts av en man. På den andra skolan är det två manliga rektorer. På den tredje en man. Vår nye förvaltningschef är en man. Vår nye kommundirektör är en man.
Alla dom här är trevliga, duktiga kompetenta personer, men en överväldigande majoritet av dem de basar över är kvinnor.
Nog signalerar den här arbetsgivaren tydligt att här ser vi inte kvinnors kompetens och här satsar vi inte på att utveckla kvinnligt ledarskap.

Det är dags nu tjejer, vi kan inte vänta på att nån annan ska bryta gubbväldet. Börja spring mot målet!
Götilda

2009-05-05T11:37:00.000-07:00

Varje dag innehåller märkliga händelser. Idag var en av dom ett samtal från en gammal kompis som berättade att hon träffat en jägmästare som jobbade med frilutsliv på nationell nivå. Helt spontant hade han börjat tala om att friluftslivet skulle utvecklas i samma riktning som min pappa jobbat. Han hade aldrig träffat pappa, men visste massor om hans trollstigar och tokiga projekt för att få ut barn och gamla i skogarna och lära dem om natur och skogsvård.
Jag blev alldeles varm om hjärtat. Tänk att min tokiga Vasaloppsåkande (1956) pappa har satt spår som lever.

Kommer osökt att tänka på den dikt min farmor textade i guld när hon gick på Konstfack och som brorsan och jag lärde oss utantill som små:
"Stora männskors levnad lär oss
att vi kunna leva ädelt
och på livets ökenvandring lämna spår utav vår fot i sanden
Spår som kanske så en annan arm förtvivlad hjälplös broder
ser och tar till rätt och ledning"
Goethe

Det skulle han gillat storSven.

Götilda

2009-05-03T08:20:00.000-07:00

Har inte skrivit på länge. Under tiden har våren kommit i full karriär. Vi tog en tur till Jäders kulle och såg tusentals backsippor. Cyklade till gamla puben i en doft av nyutslagen slånbär.
Det långa stoppet beror på jobbet. Har varit helt absorberad av uppgiften att på omänskligt kort tid skriva utredning om att lägga ner två grundskolor. Jobbat över nästan varje kväll, mött föräldrar, politiker, ekonomer, statistiker... när jag kommer hem är det inte över, det står i tidningarna och på Facebook har de bildat en grupp "Rädda..."
Grubblar över mitt ansvar som tjänsteman. Jag gör en utredning på tydligt uppdrag av politikerna. Friskolorna tar elever och vi måste agera för att inte våra skolor ska stå med allt glesare mellan bänkarna. Jag tror på det jag skriver, men det är ändå inte lätt. Vad är mitt eget ansvar för de förslag jag formulerar? Har inte hunnit tänka klart i varje detalj och det får så stora och tydliga konsekvenser. Sexåringar som får åka skolskjuts till en annan skola i stället för den lilla byskolan. Bygdens framtid.
Det måste gå fort och det är inte heller vårt fel. Reglerna säger att en friskola kan komma i mars och meddela att de startar. Om vi ska ha någon möjlighet att göra något som får effekt innan 2011 måste beslut tas i mitten på maj. Kan man göra allting rätt på den tiden?

Jag har i alla fall sått tre sorters sallad idag.
Götilda

Den individuella valfrihetens evangelium

2009-04-20T11:27:00.000-07:00

Har lagt ner skolor hela dan och är lite trött. Reflektion.
Individuell Valfrihet - det har de senaste årtiondena varit det högsta av mänskliga rättigheter med så mycket positiv laddning att det inte går att viska en invändning.
Nu är skolan på väg till ett systemskifte utan någon egentlig debatt alls. Absolut frihet gäller den individ som vill starta en skola, eller den förälder som vill sätta sitt barn i en speciell skola. Men vad som är bra för oss alla tillsammans diskuteras inte.
Det finns inga fria luncher. Upprörda föräldrar säger att deras valfrihet betyder att flytta ut på landet till en liten landsortsskola.
Tyvärr hann deras grannar välja före och tog en skola i stan. Då minskar möjligheten att bedriva skola på landsbygden.
400 elever i den nya skolan. Minst det dubbla får byta skola, klass eller lärare. Vems valfrihet?

Vi har mycket länge haft ett skolsystem där vi demokratiskt diskuterar oss fram till vilka skolor och vilken utbildning som är bäst för de flesta. Det har gått bra. Vi är topp tio i världen när det gäller kunskap. Visst, det sjunker lite, men det har skett sedan vi började utveckla den välsignade valfriheten. Sambandet är svagt, men konkurrensen har i alla fall inte lett till bättre kunskapsresultat.

Men den kommunala skolan är en del av problemet. Intresset för demokratisk dialog med föräldrar, elever och politiker om vilken skola vi ska ha är minimalt. I praktiken finns bara en möjlighet för föräldrar som är missnöjda eller önskar något annat - byt skola!

Vi befinner oss redan i en skolorganisationen som är ett tillfälligt bygge. Varje år ny skolorganisation, beroende på vad elever och företag väljer. Unga lärare får vänja sig vid projektanställning där du byter arbetsplats, grupp och metoder varje läsår.
Barnen är vana från förskolan att personal och kamrater är ständigt utbytbara. Det blir samma sak i skolan. Barn bussas runt, ständigt på jakt efter den optimala skolan.

Jag känner mig gammal, men jag är glad att mina barn fick gå i en skola där jag känner både deras lärare, klasskamrater och klasskamraternas föräldrar. Där vi stått vid samma fotbollsplan och vaktat på samma skoldisko, där man hejar i Konsum och läser födelse- och dödsannonser på bygden. Jag tror att social kontroll och nätverk kring barnen är bra när de är små.
Och jag tror på att gemensamma val är lika viktiga som individuella
Götilda

På spåret mot målet

2009-04-19T01:19:00.000-07:00

Detta har jag lärt mig efter sex år i skolans värld - Skolan styrs med god vilja och muntlig kommunikation.

Oficiellt styrs den av riksdagens beslut om läroplaner, men att det är en illusion har Davidssons statlig utredning grundligt visat.
Vad som faktiskt sker kunskapsmässigt i skolans värld vet vi alltså mycket lite om. Däremot spekuleras det flitigt både politiskt och i media. Mycket handlar om de få internationella mätningar som görs - de får därför en orimligt stor betydelse i debatten.
Skoldebatten präglas av mycket tro och lite vetande. Det må vara hänt. Det större problemet är att utvecklingen i skolan i stor utsträckning präglas av enskilda individer, i praktiken den enskilde lärarens kompetens och engagemang. I bästa fall av ett samspelt arbetslag. Erfarenheter och kunskaper delas inte, utvärderas inte och utvecklas därmed inte.

I praktiken stampar folk omkring åt olika håll på fjället, en del går åt rätt håll, andra går åt fel, men alla sjunker ner i snön med varje steg, för de har inte ens skidor på.

Som kommunkatör vill jag ha ett nedskrivet och systematiskt arbete med kunskapsutveckling. Jag vill arbeta med dokumenterade processer - planering med tidsplaner, ansvar, aktiviteter och utvärderingar som kan leda vidare och högre i utvecklingskedjan. Sådana processer går att kommunicera, de går att diskutera och därmed förbättra.

Med processer följer var och en i sin takt uppkörda spår som leder oss, först mot kaffepaus på renfäll i solig sluttning och sedan mot utsikten och nerförsbacken från toppen av fjället.

I sex år har jag försökt att på olika sätt framföra detta sätt att jobba. Det går utmärkt när det gäller ekonomi, det går hyfsat när det gäller lokaler, men när det gäller utveckling av lärande och fostran går det frustrerande långsamt.

Nu ska vi få två chefer som uttalar sig för processinriktat arbete. Kan jag hoppas på en förändring?

Götilda

2009-04-13T05:54:00.000-07:00

Vår! Min farmor, Anna Sofia Götilda, målade vasen med vintergäck 1933. Idag plockade jag de första vitsippporna också.

Såg att majoritet och minoritet i kommunfullmäktige använt kommunens webb för att beskriva hur de ser på det ekonomiska läget. Såg också att det inte låg som en puff i topp på webbsidan.
Utmärkt att politikerna använder webben tycker jag. Varför?

I informatörsgruppen som byggde webben var alla överens om att denna informationskanal ska ge service till medborgarna. Hur söker jag bygglov? När är det allmänhetens åkning på skridskobanan? Såna frågor ska gå att få svar på.

Jag är så vitt jag förstår den enda som menar att det inte räcker. Kommunen är inget företag inom servicebranschen som vilket bolag som helst. Vi är en demokratiskt styrd organisation där medborgarna betalar för att vi ska utföra gemensamma tjänster utan vinst. De valda politikerna förvaltar medborgarnas uppdrag att övervaka hur pengarna används.

Demokratin blir meningslös och oanvändbar om inte medborgarna har insyn och kan följa hur tjänstemän och förtroendevalda använder deras förtroende. Förr kände de flesta en politiker och kunde fråga. Så är det inte idag. Med webben har vi för första gången fått en verklig möjlighet för medborgarna att följa vad som sker med deras skattepengar.
MEN det kräver att vi berättar det. Varför bygger vi rondeller? När togs besluten och vilka var för och emot? Hur fördelas pengarna i budgeten för åldringsvården, går det mesta till hemtjänst eller serviceboende, vad tjänar ett hemvårdsbiträde... svaren finns i förvaltningarna. Det är skrivet och klart att lägga ut. Ibland måste man kanske sammanfatta eller förenkla, men egentligen borde allt skrivas så enkelt att alla medborgare förstår - en politiker är ju en vanlig medborgare och ska förstås förstå vad vi håller på med.
Ingen är intresserad var det svar jag fick. Nå i så fall är inte så stor skada skedd, men det är bara att följa debatten på ekuriren så ser man att folk har ett stort intresse för vad vi gör i kommunen. I skolans värld är vi i media flera gånger om dan. Visst finns intresse, men vi låter folk älta rondeller i evigheter utan att gå i svaromål eller visa att vi lyssnar. Det är odemokratiskt.

Webben har den egenskapen att vi kan använda den för ofiltrerad information direkt till medborgarna. Vi behöver inte gå via media. Därmed inte sagt att media inte behövs. Deras granskning blir inte sämre av att vi ger den version vi vill och debatten gynnas.

Använd kommunens webb för demokratin!

Götilda

2009-04-11T11:50:00.000-07:00

Om jag skulle beskriva lycka så är det nog att gå på fjället en solig och vindstilla dag. Ett par sådana dagar hade vi på vår påskresa till Idre. Det är något med fria horisonter där blicken svindlar som gör en till en mer harmonisk människa.
Slalom är också bra. Det är härligt att kasta sig ner för en brant och känna att man behärskar farten. Att det sen betyder ganska långa och desperata svängar ibland spelar mindre roll. Men långfärdsskidor är något annat. Det är något med att man får kämpa. Det kan gå tio dagar med motvind och gråväder på en perfekt dag. Det går mycket svett och skavsår för att stå där ensam i tystnaden och se ut över hela Norges fjällvärld. Tänkte en del på det när jag jobbade med knarkare på 70-talet. Den där snabba kicken mot upplevelsen du arbetat för att få. Tja, moralist? Nja, tror inte det.
I alla fall - Idre är bäst!
Götilda

2009-04-01T12:55:00.000-07:00

Ljuset har kommit och idag var första gången jag gick ut i trädgården efter jobbet. Det är som om man plötsligt har ett liv igen. Koltrasten sjöng.
Pappa lärde mig att man ska alltid rensa fram det finaste man har i trädgården. Nu står julrosorna där och lyser i den svarta myllan. Jag har inte lika många snödroppar som grannen, men några har jag och rätt många vintergäck. Krokusen visar lite grann färg och tibasten har stora knoppar.
Götilda

2009-03-29T11:04:00.000-07:00

Det råder delade meningar om det här med att släcka ljus. Spelar det nån roll? Tja, det har blivit en ovanlig diskussion om att göra saker tillsammans, underifrån. Nu talar jag inte om att TV ordnar nån gala för att få egen kredd. Inte heller om välgörenhet, knytblusdamer som plötsligt tycker det är chic med Stadsmissionen.
Nej, jag talar om det som Ulf Lundell sjunger "när folket vill så bygger folket landet". Om folket bara visste hur det skälver i stadshuset, bankpalatsen eller företagens huvudkontor när ett gäng ställer sig på torget så skulle de bli förvånade. För det är faktiskt så att demokrati fungerar. Dom som är valda vill bli omvalda. Orsaken kan vi diskutera en annan gång. Dom som säljer måste ha köpare. Dom som lånar ut måste ha sparare och låntagare.
Kruxet för vanligt folk är att det behövs någon som samlar opinionen. Och hur kan vi veta vem i hela världen man kan lita på? Just nu är det förstås tveksamt med fackföreningar, banker, politiker och det mesta. Då finns risken för att Sverigedemokrater och andra skumma typer får gehör.
I detta fall så menar jag:
1. Klimatet är en avgörande framtidsfråga
2. Världsnaturfonden är OK
= då släcker jag ljuset. Därmed visar jag tillsammans med många tusen andra att vi tycker 1+2. Det är bra.
Hur man ska lösa ekonomikrisen är värre. Både Jan Guillou och Åsa Lindeborg på Aftonbladets kultursida har tänkvärda åsikter. Glöm heller aldrig Johan Ehrenberg, han är alltid bäst!
Götilda

2009-03-25T10:18:00.000-07:00

Just nu jobbar vi intensivt för att öka grupperna och ta bort personal i förskolor och skolor. Varför? Vem bär ansvaret? Klockrent bankdirektörer i USA som mot allt bättre vetande lånar huspengar och förutsätter att villapriserna ska stiga i evighet. Höga bonusar kantar vägen i banker, finansbolag och försäkringsbolag över hela världen. Fartblinda för pengar och ingen har sagt emot på 30 år. Men nu börjar tornen skaka - bittra röster når ända in i styrelserummen. Vem är det då som råkar illa ut? - En kvinnlig fackföreningsledare.

Nej, jag säger inte att hon har gjort rätt. Den som delar säng med fan får nog ro båten i land. Att sitta med näringslivet och vara överens har sina risker. Men inte tusan är facket huvudfienden när en direktör får hundra miljoner kronor av mina pensionspengar. Ska nån hängas så är det han - som dessutom har mage att flytta ut sina egna pensionspengar innan han sänkte mina!

Bilden visar den typ av bonus som en bankdirektör fick förr i världen. Återgå till den tiden!

Götilda

Fri konkurrens?

2009-03-24T09:57:00.000-07:00

Jag är med och driver ett bryggeri. Tänk dig att det startade ett nytt bryggeri i stan. Då var vi tvungna att betala hyran för det nya bryggeriet, ta en andel av vår öl och ge till det nya bryggeriet för att få "fri konkurrens".

Underligt? Inte alls! Så fungerar det när ett privat bolag vill konkurrera med offentlig sektor.

En ny skola har startat i stan. Vi betalar deras hyra ur den budget som vi har till våra kommunala skolor - alltså måste vi lägga ner en skola för att få det att gå ihop.

Men inte nog med det. De tar 300 av våra elever och med dem följer 20 miljoner kronor ur den budget vi har för de kommunala skolorna. Det vore ju enkelt om de anställda 25 av våra lärare och tog alla elever från den skola vi måste lägga ner. Men icke. Förra gången tog de inte en enda lärare och eleverna kommer från alla möjliga skolor där det blir lite mindre elever i några klasser.

Vi får säga upp personal, slå ihop och flytta runt elever, allt för att 300 elever ska få "valfrihet". Hur många hundra elever som får det sämre nämns inte.

Återstår den heliga valfriheten. Föräldrar som väljer den nya skolan köper grisen i säcken. De vet inte vilka lärare som kommer att arbeta där (men troligen färre med lärarutbildning eftersom det är tydligt att friskolor har färre utbildade lärare) De vet inte mycket om pedagogik, lärartäthet, resultat, arbetsmiljö, bibliotek, datorer... Men kön är alltid lång till en nystartad friskola. Varför? Kan nån förklara det för mig!

Jag tror på att skolan behöver ruskas om och tänka nytt. Jag tror att de som väljer friskolor gör det i ett slags protest mot en förstelnad skola. Jag upplever att i stället för att sätta press från yttervärlden på att skolan ska anpassa sig till omvärlden så har friskolorna blivit en flyktväg för resursstarka föräldrar som inte ser något annat alternativ. Tyvärr ser jag få exempel på nyskapande pedagogik och småskaliga experiment. Det är stora bolag som brer ut sig i hela landet.

Vad är mitt alternativ? Att skolan ska lyssna på föräldrar, elever och omvärlden. Eleverna ska ha den skola de önskar sig, inte ett reservat från 1842 år folkskolereform.

Götilda

2009-03-22T12:06:00.000-07:00

Idag har jag
tvättat och hängt lakan.
Veckohandlat maten och stuvat in den
Strukit tvätt
Lagat middag
Lagat köttbullar att ha i veckan när mellangossen kommer på besök
Sett sonens volleybollmatch
Tagit hand om pappers- och plastinsamlingen
och ett antal andra smärre saker som att plocka undan tidningar och vara alllmänt tillgänglig för sonen och hans kompisar.
Skrivit veckobrev till ölklubbens webb
Arkiverat stämmoprotokoll och kvitton från Bolagsverket.

Allt medan maken bryggt Fröslunda tjeckisk pilsner från 07.00 till 19.30

Vilket av detta tror ni människor pratar om och jublar över?

Här är det på sin plats med ett citat av Marit Paulsson som sitter på vår kylskåpsdörr:

Vad är skillnaden mellan kvinnor och män?
-Tja. Med min hushållsassistent har jag bakat ungefär 300 kubikmeter limpa, men du ser inte en enda jävla limpa här, eller hur? Under samma tid har Sture och grabbarna byggt en lada med betongfundament som det tar en ISTID att få bort. Men de skulle inte ha byggt den utan limporna och utan rena byxom och omplåstring och sånt.

Tän på den ni ungdomar!

Götilda

2009-03-18T12:20:00.000-07:00

Det finns saker som gör livet lättare och ljusare, tex http://pareriksson.wordpress.com/

En högsta chef som bloggar! och som skriver bra dessutom. Som skriver om skolans digitalisering! Kanske ska nya tider randas när inte en lärare kan säga "jag har inte tid att lära mig power point".
Kanske kan vi börja kräva att skolan arbetar enligt läroplanen " Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången skolgång... kan använda informationsteknik som ett verktyg för
kunskapssökande och lärande"
Kanske finns det hopp om en kommunikativ framtid.

Götilda

Positiva dagen

2009-03-15T07:15:00.000-07:00

Första vårdagen! Underbart väder, satt i solen på altanen och somnade i värmen.

Julrosen blommar i snön, liksom vintergäck! Såg stora sjok av snödroppar i en annan trädgård.

Umgicks i stället för att se Melodifestivalfinalen, men vinnaren var en riktig höjdare. Svenska folket väljer en seriös sångerska som inte visar benen upp till naveln.

När folket mullrar får till och med bankdirektörerna ge sig! När hände det senast att ilskan nerifrån nådde in i direktörsreservatet?

http://

Götilda

2009-03-11T09:47:00.000-07:00

"Hur länge kommer papperstidningen att överleva" frågar en kompis på gammelmedia. Bra fråga. Jag vet inte svaret, men jag är övertygad om att vi befinner oss i ett kommunikationsmässigt paradigmskifte. Det finns ingen väg tillbaka nu när jag kan uttrycka mig fritt, utan journalistiska mellanhänder på webb, blogg, facebook, bilddagboken...

Eftersom kommunikation är själva blodomloppet i all produktion och i umgänget mellan människor är det svårt att se vad som kommer att hända, men det går fort. Att vända från att jorden var platt till att den blev rund tog flera hundra år. Att se människan som en individ med ett eget värde både som tänkande varelse och som produktionsmedel tog väl mindre än hundra år. Den digitala utvecklingen går svindlande fort. Det är inte mer än 6-7 år sen jag fick min första mobil. Den första datorn är väl cirka 20 år sedan.

Den stora förändringen sker när någon går in i webb 2.0 och blir producent i stället för konsument. Efter 25 år på nyhetsmedia trodde jag väl aldrig att jag skulle sluta se nyheterna på TV. Nu undviker jag att reta mig på undermålig information, dåligt pålästa journalister, enögd och inskränkt nyhetsförmedling och brist på globalt perspektiv.

Jag läser hellre Johan Ehrenberg på ETC, kommenterar utvalda bloggar och byter tramsig information om vad folk har för sig på Facebook.

Men jag måste erkänna att jag fortfarande tycker det är skönt att sjunka ner i soffan med en dagstidning. Det är väl gammen.

Götilda

(Bilden har jag lånat från en trädgårdsblogg i Södertälje)