Nu har jag då läst Centerpartiets idéprogram. Kanske var det klokt att slänga åt twittergenerationen lite månggifte för att slippa diskussion om världsbild och ideologi. Tro, hopp och marknad är centerns svar på framtidsfrågorna.
Vi lever i en tid när människors tillvaro styrs av robotar som köper och säljer aktier på tusendels sekunder. Då och då brakar spekulationskarusellen ihop, då får det offentliga gå in med otänkbara miljardsummor, alltmedan bankerna höjer bostadsräntorna och företagen gör folk arbetslösa för att rädda kvartalsvinster, bonusar och aktiepriser. Till att rädda världens klimat och miljö finns däremot inga pengar och ingen beslutskraft.
Denna värld känns avlägsen i Centerpartiets idéprogram. I stället hittar jag fromma förhoppningar om att individens frihet och ansvar, marknadsekonomi och decentraliserade beslut ska leda till en bättre värld.
Tja, inte övertygar det mig om att lägga en röst på (C), men å andra sidan har mediedebatten inte heller handlat om de frågorna i programförslaget. Programgruppen är nog inte dummare än att de förstod att om de slänger in lite månggifte, slopad skolplikt och fri passage över gränserna så skulle de aldrig behöva svara på de stora frågorna. Mediekarusellen nappar obönhörligt på betet.
Kanske var avsikten egentligen att ta död på mina svärföräldrars parti, det parti jag minns. Då var centern ett parti för människor som var borgerliga men hade låga inkomster, främst småbönder. Det partiet var ett folkrörelseparti som i grunden förstod att individen bara kan förverkliga sina drömmar tillsammans med andra, ett parti där kollektiv och gemensamt inte var skällsord utan skapade mejerier, frikyrkor, dansbanor och hembygdsgårdar. Jag saknar det partiet.
Cassandra
